Att döpa en blogg är ungefär lika hopplöst som att försöka döpa ett rockband — alla namn verkar automatiskt ramla in i kategorierna ”putslutstigt”, ”pretentiöst” och ”p…” ja … nåt som börjar på ”p” men betyder ”uruselt”. ”Puruselt”, kanske.
Jag försökte ta den enkla vägen ut och döpa bloggen till ”Nemo”. Ingen har stuckit ut mitt öga! Ingen har sänkt det här handelsfartyget! Ingen bor i den utslocknade vulkanen! Föga överraskande visade sig namnet vara upptaget. Så jag kan alltså även foga ”pooriginell” till ovanstående lista över saker som börjar på p. Eller i alla fall borde göra det.
januari 16, 2006 kl 3:57 e m |
Sover herrn någonsin? Vänta nu, jag vill minnas att jag någonstans för tusen år sedan läst att David Nessles kropp producerar eget naturligt amfetamin…
Gratulerar till egna bloggen. Jag kommer att följa den med största intresse. Hade jag en egen dator med internetanslutning skulle jag definitivt bokmärka.
januari 16, 2006 kl 4:03 e m |
Eget amfetamin? Jag drar mig till minnes episoden med Galago-PRAO:n — en ytterst tystlåten ung kvinna som gjorde något slags praktik på Galago. Hon sa i princip aldrig ett ljud, så när hon för en gångs skull tilltalade mig lutade jag mig naturligtvis framåt med stor nyfikenhet:
”David, David … vet du om en sak?”
”Nej, vad då?”
”Du har faktiskt precis samma rörelsemönster som en tjackpundare.”