Göken ropar i skogen …

Det torde vara allmänt bekant att gökar inte träffar sina biologiska föräldrar under uppväxten. De pickar sig ut ur sitt skal i ett främmande bo, omgivna av en helt annan fågelarts moder och avkomma, vars läte inte har någon likhet med deras eget.

Så hur lär sig då göken att utstöta sitt karakteristiska ho-ho? Är det en medfödd förmåga, är lätet s a s hard wired som så mycket av t ex insekternas beteenden? Svaret är — något överraskande — nej. Göken måste lära sig sitt läte. Och den har en medfödd förmåga att känna igen och lystra till en annan göks rop och träna in det.

Ända sedan jag läste om gökens läte — hur den måste lyssna i storskogens mörker tills den äntligen hör en annan gök, och sedan lära sig att själv frambringa ljudet — har det här slagit mig som en fantastisk metafor för hur vi skapar vår estetik. Vi föds inte med den — men vi föds med en känsla för vad som kan väcka resonans i våra själar. Vilka fågelrop som vi tar till oss, vilka författare och konstnärer vi älskar, beror på om vi höjer vårt huvud i boet, stirrar ut mellan de nedhängande grangrenarna och känner igen oss i dem.

Då och då känner jag att jag anropas av en annan gök. Första gången det hände tror jag var ca 1972. Min familj hade ett sommartorp i Bergslagen med ett litet, fuktbuckligt och solblekt torrdassbibliotek som jag under sommarmånaderna fick tillfälle att bekanta mig tämligen grundligt med. I biblioteket fanns två ropande gökar vars läten hade en resonansfrekvens som fick mitt hjärta att darra (för att nu uttrycka sig en smula pompöst): P G Wodehouse med romanen The inimitable Jeeves (givetvis på svenska, men jag har glömt vad den heter i översättning) och Alfred Jarrys Kung Ubu i Sture Pyks mästerliga tolkning. Deras vildsinta tänjande och dragande i språkets begränsningar och respektlösa lek med former tilltalade mig från första stund starkt.

Sedan dess har flera gökar anslutit sig — alla låter inte exakt likadant, men de har en sak gemensamt: deras rop känns som det avlägsna hoandet från en återfunnen släkting.