Eftersom bloggen de senaste dagarna av någon anledning har börjat ägna sig åt den sunkigaste tabloidjournalistik (se föregående inlägg) och slipprig drängstugehumor (näst senaste inlägget) passar vi även på att notera att NASA fortfarande inte har tagit bort sin presentation av den i dagarna så omskrivna astronauten Lisa Nowak. Där läser vi bland annat: “Lisa enjoys bicycling, running, skeet, sailing, gourmet cooking, rubber stamps, crossword puzzles, piano, and African violets” — och tänker ett ögonblick på de avgrundsdjup som plötsligt kan öppnas under en människa och uppsluka hennes framtidsdrömmar, hennes violer och hennes gummistämplar …
februari 9, 2007 kl. 3:14 är
African violets är väl saintpaulior och inga violer?
februari 9, 2007 kl. 3:18 är
Mark O’Cain: Du har helt rätt — och jag som var för bekväm för att slå upp det. Nu får jag stå för violerna.
februari 9, 2007 kl. 3:29 är
Det är mänskligt att fela, sägs det ju.
februari 9, 2007 kl. 3:34 är
Det är mänskligt att fela medan Rom brinner.
februari 9, 2007 kl. 8:43 är
Jag trodde hon samlade på gummifrimärken….
februari 9, 2007 kl. 11:12 är
Det är veligt att mänskla. Fast badat i Genesarets sjö, det har hon nog aldrig gjort, Ms Nowak.
februari 9, 2007 kl. 11:19 är
Lisa Nowak badade aldrig i Törstens Hav.
Däremot kanske hon skickade ett SOS därifrån.
februari 9, 2007 kl. 8:06 pm
Blomman St Paulia kallades förr även usambaraviol, fick jag lära mig i skolan. Det skulle ha varit efter ett afrikanskt berg där de växer vilt. Det kan man säkert kolla upp om man ids.
februari 10, 2007 kl. 9:18 är
Pippis pappa borde alltså mässa “Usamkura, Usambara” istället. Det är förstås inte lätt att minnas de korrekta namnen på all världens platser när man är så vittberest som han.
februari 10, 2007 kl. 2:31 pm
Jag läste slarvigt och fick intrycket att Åka rekommenderade den som har aids att kolla upp namnet på det afrikanska berget där usambaraviolen växer. “Voffor då då”, som skalden kvad.
februari 11, 2007 kl. 12:17 pm
fillibabba! har inte läst bloggen på ett tag och redan i första inlägget utlovas tabloidjournalistik och drängstugehumor. kaffe hälls upp, förväntningarna står på topp.
personligen tycker jag dom borde kommmit henne på spåren redan vid gummistämplarna.
februari 11, 2007 kl. 2:45 pm
Det sjukaste med historien är väl att hon satte på sig sin astronautblöja när hon skulle köra de 150 milen - “för att slippa ta kisspauser” som det stod i DN.
Det lär knappast ha luktat viol om henne när hon kom fram.
februari 12, 2007 kl. 3:33 är
Ett knippe synpunkter om denna astronautiska som pepparsprayade kärlekskonkurrenten…
1) Det verkar som om rymden börjat normaliserat. Nu har man skickat upp både en brottsling och en svensk dit, och det visar att det här med rymden börjar bli litet mer normalt. När rymdfarare visar sig vara litet som folk är mest, kommer den närmare vår vardag.
2) Jag undrar vad det finns i denna historia som inte berättas i tidningarna? Det som stått har låtet smått bisarrt, och då är ett gott tips att det kan finnas andra detaljer som får det att bli åtminstone något mindre bisarrt. (Det *kan* ju vara så att det mellan Texas och Florida inte finns en enda nattöppen bensinmack med WC.)
3) Lisa Nowak badade aldrig i Stillhetens Hav och lär väl knappast få flyga i rymden igen. Om nu inte NASA öppnar det där arbetslägret för thoriumbrytning på Pluto, som länge föreslagits av framsynta författare i lärda journaler som Planet Stories. Men jag tvivlar på att Nowak skulle ha avsett att ägna sig åt mordförsök. I det syftet är en luftpistol ett aningen inadekvat vapen; den duger att skrämmas med och kan nog göra ont, men inte mer.
4) Aj tusan! Är mänskliga feromoner så potenta? Vad heter det? Hell has no wrath like a woman scorned, eller något.
–Ahrvid