Hieroglyfernas gåta

Champollion - polisong - hålligång

Champollion — hålligång — polisong

Utanför mina fönster hotar den knoppande försommaren att förvandlas till starksommar (eller kanske rentav Carlsbergs Elefantsommar), men det berör inte den axolotlbleka, kutiga gestalt som hackar ner dessa rader. Jag har ägnat dagen åt att sortera oändliga mängder böcker i olika spännande formationer (bl a har jag ställt cirka femtio Perry Mason-romaner i bokstavsordning för att kunna avgöra precis hur många exemplar jag äger av The Case of the Cautious Coquette. Meddelas endast på detta sätt).

Klockan fem drabbades jag av lätt yrsel och insåg att jag hade glömt att äta frukost, så jag vacklade ner till Wieselgrensplatsen för att inköpa något ätbart. Jag noterade att Expressen och systertidningen GT idag har löpsedlar som kompletterar varandra på ett föredömligt sätt: Den ena lovar oss ett enkelt knep för att BOTA DIN ÅNGEST medan den andra i all vänskaplighet talar om för oss att FLÄCKAR I ÖGONEN KAN GÖRA DIG BLIND (jag minns inte den exakta ordalydelsen — jag var som sagt lite yr).

Jag hoppas de fortsätter på den inslagna vägen. I morgon kan GT köra VANLIGT DRICKSVATTEN KAN GE DIG CANCER medan Expressen sekonderar med VAR INTE SÅ JÄVLA NEUROTISK. Och dagen därpå är det Expressens tur att skriva LIVSMEDLEN SOM FÅR DIN GROVTARM ATT SKRUMPNA IHOP SOM EN FJOLÅRSDADEL — VI HAR HELA LISTAN medan GT kör löpet SKÄRP DIG!

På vägen hem från Wiezel (som gissningsvis är en av Göteborgs bästa och billigaste livsmedelsaffärer — deras grönsaksavdelning kan få en att börja gråta av lycka. Rock the Casbah! Rock the Casbah! säger jag) började jag fundera över skriftsystem. Det slog mig att det teknologiska och vetenskapliga försprång som Europa med omnejd tillskansade sig på sjutton- och artonhundratalet kunde ha och göra med vårt underbart simpla alfabet, som på ett enklare och mera självklart sätt gör det skrivna ordet till var genusneutral entitets egendom.

Om män som Linne och Celsius hade varit tvungna att sitta och traggla med devanagari eller kanji eller — kanske värst av allt — det kinesiska skriftspråket sådant det var innan de reformerade det skulle de kanske inte ha lyckats klassificera växtvärlden eller förgifta sig själva med spännande blandningar i retorten. Och var hade världen varit om Robert Oppenheimer hade varit tvungen att läsa in alla rön om atomernas inneboende sprängkraft med hjälp av mayahieroglyfer? Just det — ett bättre ställe. Okej. Illa valt exempel.

Det snillrika med vårt alfabet är att det är så lätt att lära sig att ljuda. Sedan dubbeljobbar de flesta bokstavstecken som olika, besläktade språkljud. Det räcker med att fatta på ett ungefär vad det står, så gör hjärnans blixtassociationer resten — oho, det är det ordet, och det ska uttalas så här (om man inte är fransman förstås, och obegripligt förtjust i att sätta dit gravlika och akuta accenter och tecken som ser ut som små regnskydd över ungefär varannan bokstav).

En del alfabeten — som det arabiska — går ju iochförsig ännu längre och hoppar konsekvent över alla vokaler så att läsaren får gissa sig fram: LLL-BBS? LoLL-BoBS? LyLL-BöBS? LaLL-BiBS? Aha! Lill-Babs! Har man väl lärt sig att känna igen ordbilderna funkar säkert detta också utmärkt — men det är förmodligen svårare att få grepp om i initialskedet.

De allra mest svårtolkade skriftspråken blandar glatt avbildande (ideografiska) och ljudhärmande tecken med varandra. Det var ett skäl till att det tog så lång tid att knäcka hieroglyfernas gåta; forskarna utgick förstås ifrån att hieroglyferna var antingen ideografiska eller ljudhärmande. Så trots att de hade fått glutta i facit när man hittade Rosettestenen — där samma text stod med demotisk skrift, hieroglyfer och fantomenchiffret, ursäkta, grekiska ska det visst vara — så dröjde det åtskilliga år innan en mycket outsövd yngling vid namn Jean François Champollion insåg hur man skulle bära sig åt för att kunna ta del av allt saftigt skvaller om Ramses den fjärde.

De listiga — men kanske inte så praktiska — egyptierna hade nämligen ett skriftspråk där samma tecken kunde vara antingen ljudhärmande eller en avbildning av det som man pratade om — solen, en vassbåt, en sjakalhövdad proto-gothare, eller vad det nu kunde vara.

Om de till exempel ville skriva den klassiska gammalegyptiska förolämpningen ”horusling” så avbildade de först en Horusfalk, och sedan fyllde de på med diverse tecken vars ljudvärden bildade ändelsen ”ling”. Hade gymnastikens fader Pehr Henrik Ling varit egyptier istället för smålänning hade de kunnat spara ännu mer på mejseln genom att hamra in hans porträtt i klippväggen.

Men egyptierna kunde alltså precis lika gärna avbilda en horusfalk och anse att den skulle tolkas bara som en ”horusfalk”. Eller avbilda en horusfalk och anse att den stod för ljudvärdet ”ho”. Dessutom hade de — precis som runradernas författare — inte uppfunnit mellanslagstangenten, såtextenstodsomettendaord. Allt detta bidrog till att förvirra Napoleontidens skarpaste intellekt. Utom Champollion.

Vad jag försöker säga är alltså att om fransmännen på Napoleontiden hade använt sig av hieroglyfer istället för det underbart enkla fenicisk/grekisk/romerska alfabetet så hade läsövningarna i skolan blivit betydligt mer svårgenomträngliga för den unge Champollion. Det hade säkert tagit åratal innan han kunde skriva ”Mor är rar. Jean-Pierre har en boll. Revolutionsrådet giljotinerar allt som rör sig.” Och på grund av hieroglyfernas otymplighet hade han haft svårare att utbilda sig till en sådan strålande forskare att han till sist kunde … öh … lösa hieroglyfernas gåta.

Kommen så långt i mina reflektioner var jag hemma i lägenheten igen och stoppade med darrande händer in min kombinerade frukost och middag i mikrovågsugnen. Jag kände att det var hög tid att äta något.

About these ads

25 svar to “Hieroglyfernas gåta”

  1. Mats Henricson Says:

    Tjenix! Hörde en gång om en västafrikansk diplomat som en gång på besök i Egypten visade sig kunna läsa hieroglyfer rakt av, då det var ett skriftspråk de använt hemma i byn där han kom från. Något som du kan bekräfta eller gravt devalvera?

    Mats

  2. David Says:

    Mats: Jag tycker nog att det osar rätt rejält av Bengt af Klintbergs Eau de Cologne när jag hör den historien — hela anledningen till att Champollion var tvungen att dechiffrera hieroglyferna var ju att ingen längre begrep dem. Utom den här diplomatens förfäder då — byborna i den bortglömda dalen, som rider på pteranodoner och vaktar den eviga ungdomens källa medan H Rider Haggard har ett evighetssolo på bongotrumma i bakgrunden …

  3. Malte Says:

    Jag finner inte ord. Eller ideogram. Eller något.

  4. Henrik Says:

    Oppenheimer kunde ju Sanskrit, så det är väl inte omöjligt att han plitade ner sinaekvationer medelst Devanāgarī.

  5. Sjörövar Jenny Says:

    Jag kan Mikado! Men inte före frukost.

  6. Martin R Says:

    Förenklad skriven kinesiska är lika dum som den klassiska. Ideogramskrift suger. Tecknen uttalas till och med olika i olika områden.

    Sverige heter ungefär ”Ruäj-djänn” på mandarin. Det beror på att första gången Kina hörde talas om Sverige var när en engelsman pratade om Sweden med en kantones. Denne kantones skrev till Peking om saken och valde ut två tecken som uttalas ”Suäj-dänn” — på kantonesiska, vill säga. I Peking läser man dem annorlunda.

    Det vedertagna sättet att skriva Martin på kinesiska är med tecknen för häst (ma) och spik (din).

  7. Malte Says:

    Jag passar på att tipsa om den här fina sajten, där man kan botanisera bland allehanda krumelurer:

    http://www.omniglot.com/writing/index.htm

    Min favorit just idag är den odechiffrerade rongorongo-skriften, vars expressivt tecknade skaldjur får mig att tro att den användes för inbjudningar till kräftskivor:

    http://www.omniglot.com/writing/rongorongo.htm

  8. A.R.Yngve Says:

    När jag fick mina första noveller publicerade i Kina, valde en av tidskrifterna att översätta ”Yngve” till ideogrammet ”Yangwei”…

    Det ligger mycket i vad David säger om hur språkets enkelhet är en styrka. Framförallt motverkar lättlärda språk att det uppstår en bildad elit som får monopol på skrift och ”obildat folk” (läs: bönder) inte kan kommunicera med.

    Kan man tänka sig att det någon gång uppstår ett nytt skriftspråk som är ännu enklare än det vi har nu? (Tyst, esperanto-missionärer! Jag talar inte om er.)

  9. ban~ken Says:

    ”Kan man tänka sig att det någon gång uppstår ett nytt skriftspråk som är ännu enklare än det vi har nu?”

    Det uppstod redan på 1400-talet i Korea och heter hangul. Det är dessutom stilrent, geometriskt och ser för den oinvigde ut som utomjordiska glyfer på ett rymdskepp i en tecknad serie. Men det är i högsta grad jordiskt och dessutom vetenskapligt — och lättare att lära sig än alla andra alfabet. Grejen med hangul är att varje konsonant är en schematisk skiss av en mun som producerar just det ljudet.

    Annars gillar jag ideogramskrift som ofta har fördelar framför opoetiska och platskrävande syllabarier och alfabet.

  10. Jacob Says:

    beetches and ho’s… lysande….

  11. Ahrvid Says:

    ”Grejen med hangul är att varje konsonant är en schematisk skiss av en mun som producerar just det ljudet” skrev sign ban-ken.
    Nå, Alexander Graham Bell var insnöad på något liknande,som han kallade ”Visible speech”. Alla tecken i det skulle påminna om hur de uttalades. Det blev ingen succé, så han uppfann telefonen istället.
    För att ett alfabete skall vara effektivt krävs – skulle jag vilja mena – saker som att tecknen har en utformning som gör att de snabbt och lätt går att uppfatta och att utformningen tekniskt går snabbt att reproducera. Det latinska alfabetet har funnits i, skulle jag tippa, 2,5+ K-år och blev som de blev för att de var praktiska att hacka in i sten på monument (de ”små bokstäverna”, som är variationer av romarnas, uppfanns under Karl den Store, och var praktiska att skriva med gåspenna). Vikingarnas runskrift fick hårdare kanter eftersom vi i Norden hade hårdare stenar att knacka in bokstäverna i; de skars ibland också in i trä och där är det svårt att göra rundningar och cirklar.
    Utan att vara alltför mycket alfabetschauvinist, vill jag nog hävda att vår latinska skrift är hyggligt optimal. Den har överlevt tidens tand i tusentals år, och andra har visat sig gärna vilja låna in den. Som när turkarna gick över från arabiskt till latinskt alfabete, eller vietnameserna vars skriftspråk är latinskt (om än med en massa extra prickar och grejer, men det har vart och varannat aueopeiskt språk också; latinsk skrift är utbyggnads- och anpassningsbar). Latinsk skrift verkar också vara tämligen tolerant mot variation i utformning, utan att förlora sin läsbarhet, vilket visas av de säkert 10 000-tals olika typsnitt som finns. Jag undrar om man i t ex arbaisk skrift kan anamma samma typsnittsvariation utan att det blir rörigt?
    Men ett rejält bottennapp inom denna familj är den gamla s k frakturskriften (dominerande i Sverige långt in på 1800-talet, och populär i Tyskland t o m andra världskriget) som knappast är lättläst. Sådan skrift gör att en stor majoritet av bokstäverna ser ut som en rad stavar av svarta, avlånga parallellogram där blott subtila böjar i ändarna röjer vilken bokstav det egentligen är. T ex blir det svårt att skilja u från n, eller ni från m (men den var praktisk för handskrift när man hade gåspennor som givits en tvärt avskuren ände). Jag har av och till tvingats ge mig i kast med frakturstil, och hur mycket jag än tränar finner jag den svårläst. I vanliga typsnitt kan man ju läsa en hel rad med kanske 2-3 ögonfixeringar, men det är inte fraktur lämpligt för.

    –Ahrvid

  12. H. Says:

    Konstigt nog var det nazisterna som avskaffade fraktur-stilen. Och inte då, som man kanske skulle tro, genom att de gav den dåligt rykte. Tvärtom beslutade Hitler 1941 att denna stil inte längre skulle användas, eftersom den var ”judisk”. Dokumentet finns här.

  13. ban~ken Says:

    Så Bell hittade på dåliga tecken och kung Sejong sådana som funkade. Big deal. Hangul är tvivelsutan optimalt om man tänker på hur lätt det är att lära sig, det tog mig en kväll medan jag kämpade i veckor med de japanska slumpmässigt formgivna syllabarierna.

    Slumpmässig design, som de japanska och latinska tecknen, är ofta mindre lyckad. De har inbyggda problem förutom att designen är ologisk, som att många tecken liknar varandra och kan förväxlas vid slarvig eller otydlig skrift. Hit får vi också räkna våra numeriska ideogram som tillsammans med bokstäverna ingår i våra alfanumeriska uppsättningar. Tecknet för noll är för likt ett versalt O för att situationen ska vara optimal, t.ex. Att vietnameser skriver med latinska tecken har nog mer med kolonialt förtryck att skaffa än att tecknen skulle var de bästa tänkbara som människor någonsin har tänkt ut.

    Om ryssarna hade varit lite mer framgångsrika i diverse krig skulle nog någon på en blogg som denna suttit och sagt idag att kyrillisk skrift dä ä allt den optimala designen på mänsklig ortografi.

  14. Lina Says:

    [img]http://www.wagnerius.se/lop.jpg[/img]

  15. Lina Says:

    Jaha, vet inte varför det inte fungerade, men ni får väl lägga gå in på sidan. Det var på tal om löpsedlar.

  16. Unbeliveable eryk Says:

    Jag kan äta majs genom näsan och min mamma åt upp min kanin nunu med rotmos. / Eryk Arthur Pycuk

    P.s Jag älskar Marianne Stigle d.s

  17. Unbeliveable eryk Says:

    Jag kan äta majs genom näsan som jag har sagt en gång tidigare och min mamma och jag brukar pussa varandra med läppstift. Och ibland när min mamma inte är hemma så använder jag min mammas rosa spetstrosor Grrr..
    / felisia
    ahlsröm

  18. trosprovaren eryk Says:

    hej hej idag har jag ätit munkar igen jag kommer att bli fet. Fan också, det är mormor som försöker göda mig. Hon har ju alltid sagt att jag är såå góo ;)
    Idag provade jag och Anton CS alla mammas spets och stringtrosor det var upphetsande och jag tycker faktiskt att jag såg väldigt attraktiv ut, det tyckte tanten som stog på balkongen och tittade på mig och Anton.. GRRR.. <3
    // eryk <3

  19. vistet Says:

    ”Förenklad skriven kinesiska är lika dum som den klassiska. Ideogramskrift suger. Tecknen uttalas till och med olika i olika områden.”

    …eller sa ar det poangen : ett gemensamt skriftsprak gor det mojligt att forsta aven nar man inte har ett gemensamt talsprak. Vi tar for givet att inte fatta ett skvatt efter att klivit av farjan i Kopenhamn , Pitea eller Helsingfors , kineser forvantar sig det motsatta — sa att saga.

  20. Hur man stavar till katt på fornegyptiska « David Nessle Says:

    [...] Smith också … Och den som inte kan få nog av mina utgjutelser om hieroglyfer kan läsa mer här. [...]

  21. Bertil Moberg Says:

    Hej

    Jag vill ha din e-postadress för att kunna formellt be dig om tillstånd att använda en av dina bilder.
    MVH
    Bertil Moberg
    bertil.moberg@vimmerby.se

  22. Svensson Says:

    @Bertil Moberg: mailet finns angivet i denna tråd:

    http://davidnessle.wordpress.com/about/

  23. Hanskiu Says:

    han var ful och jag älskar Egypten <3

  24. Egyptologen Flinders Petrie strippar vid åsynen av gamla krukskärvor « David Nessle Says:

    [...] Hieroglyfernas gåta [...]

  25. Ted's Memes Says:

    This is a very good tip especially to those new to the blogosphere.
    Simple but very precise information… Thanks for sharing this one.
    A must read post!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 102 andra följare

%d bloggare gillar detta: