I MARKS KOMMUN MED OMNEJD
Infödingarna påminna slående om svenskarne, vilket fröjda våra blågula hjärtan — det rör sig till mycket stor del om renodlade dolikocefaler, även om vissa inslag av mera ostbaltisk typ här och var göra sig gällande. (I höjd med Öxnevalla tycka vi oss förmärka en och annan antydan till alpint inflytande.)
Humorn står utan tvivel den Göteborgska nära, konstatera vi när vi nalkas Kinna:

Kulturen verkar i sin helhet på väg att lämna neolitikum:

Men bakeoffdiskens sortement skvallrar om uråldriga föreställningars fortsatt starka grepp om den västgötska folksjälen:

… även om ett mera Lutheranskt sinnelag kan förmärkas i Skällingebagarens “Halvfina” (för er som inte vill unna er för mycket):

För den verklige sybariten finns dock samma bageris Sjöbuse:

… som gärna skall kompletteras med ett stycke vällagrad “Bondmoran”:

En smörgås bestående av en generös mängd Bondmora inpressad mellan tvenne skivor Sjöbuse betecknas på dessa latituder som en s. k. “dubbelmacka” …
juni 1, 2007 kl. 9:20 är
Sannerligen, inga bisarriteter är för obetydliga för att undgå redaktör’ns falkblick. Inspirationen flödar!
juni 1, 2007 kl. 9:33 är
Jag har alltid sett “Marks kommun” som ett sånt där suggestivt halvanonymt geografiskt ord, man känner igen det men vet inte var det ligger.
Lite Maria Lang-feeling…
juni 1, 2007 kl. 11:22 är
Bastion S: Sveg var länge en sån ort för mig, jag hade läst om den tallösa gånger men hade inte för mitt liv kunnat peka ut det på en blindkarta över Vietnam (nä, okej, men du förstår hur jag menar). Sen råkade jag plötsligt övernatta där på ett svårbeskrivligt mysko hotell och då var det som om fördämningen var bruten, tröskeln överkliven, kartpricken ditritad: nu har jag varit i Sveg massor av gånger (och slås varje gång av att det faktiskt ter sig ännu tristare än vid föregående visit — det är verkligen rena misären, och detta sägs ändå av en som själv bor i en byhåla av stora mått numera).
Sölvesborg förblir emellertid ett mysterium.
juni 1, 2007 kl. 4:45 pm
satan i gatan, här vare livat, här vare glatt!
juni 1, 2007 kl. 5:39 pm
Etnografi när det är som bäst!
juni 1, 2007 kl. 7:31 pm
Sölvesborg var ett av de absurda namn jag älskade i tidiga tonåren. Stället ligger i västra Blekinge vid gränsen mot Skåne. I närheten finns godset Marsvinsholm, vars namn kommer sig av att adelsfamiljen där hade en delfin i sitt vapen. Meerschwein.
juni 2, 2007 kl. 11:34 är
molle: “en byhåla av stora mått”, intressant katakres må jag säga. Månde byhålan ifråga vara Stockholm?
juni 3, 2007 kl. 8:05 pm
Underbart!
juni 3, 2007 kl. 11:32 pm
Sjöbuse-brödet verkar fantastiskt.