När jag studerar sextiotalets romansserier börjar jag fråga mig hur roligt de egentligen hade under det lössläppta decenniet. Till att börja med verkar det här med “fri kärlek” ha vissa nackdelar:
Ett annat problem utgjorde förstås de som — med tidens mustiga jargong — var “To fat to frug“:
Men det mest alarmerande är nog när Beatles får nobben (alla fyra på en gång — vad hade de planerat egentligen?). Ringo är så uppbragt att han helt byter utseende …. Men mest plågsamt att se är nog hur Paul lamt höjer handen för att hindra det åtrådda objektets sorti:
juni 2, 2007 kl. 3:16 pm
Haha!
Reta mig tillräckligt så ser jag ut som Ringo.
juni 3, 2007 kl. 2:00 pm
Ringo ser ju helt grotesk ut, stackarn. Värre än vanligt, till och med.
juni 4, 2007 kl. 1:55 är
Där är ju dina två farsor igen!
juni 4, 2007 kl. 9:31 är
ser ut som relativt traditionell “tillgång och efterfrågan”-dynamik. sextiotal eller inget sextiotal.
mycket imponerande att man ritade spekulativa serier om er familj f.ö…. isses. fick ni nånsin dit dom för förtal?