Ax
Limpa
Nu har äntligen nya numret av Kapten Stofil gått iväg till tryckeriet och min hjärna har fått tillstånd att implodera med ett dovt puffande läte. Vilket den även gjort — sedan har jag legat några dagar och låtit en seg sträng av dreggel långsamt leta sig ner från mungipan mot min solkiga pyjamasskjorta.
Dygnen innan lämningen blev lite väl intensiva — jag hade en serie att rita klart, en halv artikel att skriva, ett helt nummer av tidningen att layouta, och som om det inte räckte skulle jag dessutom lägga sista handen vid en femtiotusen tecken lång essä om Lewis Carroll som jag har skrivit i sommar, samt scanna in och retuschera några skämtteckningar till nya Galago. (Dock förtjänar jag inget större medlidande — hade jag inte varit så himlaskriande ineffektiv under sommarmånaderna hade jag inte behövt lyfta mig i håret nu.)
Vi lämnade tidningen i onsdags och tidspressen blev sådan att jag blev tvungen att vara vaken trettio timmar i sträck för att fixa det sista. Ett tag på onsdagsmorgonen kändes det som om jag bara skulle kantra och lägga mig på golvet, men allt fungerade, mirakulöst nog. De sista pusselbitarna föll på plats, PDF:er gjordes och alltsammans skickades iväg.
Sedan kunde jag — fantastiskt övertrött och euforisk — fira min födelsedag tills jag stupade. (Bagheera: “Nåja, det gick väl ganska fort …”)
Det blir ett tämligen fullmatat dubbelnummer. Jag har gjort tretton sidor proggarserier (se ovan för smakprov) — upplösningen på atomäventyret som började i förra numret. Och Martin har gjort ett tungt scoop — han skriver om Mary Pickford-filmerna som med stor sannolikhet inspirerade Astrid Lindgren när hon skapade Pippi Långstrump. Filmerna innehåller bland annat scener där Pickford tar på sig borstar på fötterna och häller ut såpvatten när hon ska skura golvet, och rider på en häst inomhus. Och eftersom han är Martin har han naturligtvis kontrollerat om filmerna visades i Vimmerby under AL:s ungdom … Dessutom kan ni ta del av den fullständiga och osminkade skildringen av min och Gustaf Görfelts Smålandsresa, som vi rapporterade lite om här på bloggen när den ägde rum.
september 10, 2007 kl 2:15 e m |
Var kommer vi att kunna läsa Lewis Carroll-essän?
september 10, 2007 kl 4:35 e m |
istanes! akta pumpen – men fedt ös värre! man älskar ju från-ax-till-limpa bilder. och som sagt, vart kommer Carroll-essän?
september 10, 2007 kl 4:42 e m |
Coolt en serie, vart kan man få tag å läsa denna?
september 10, 2007 kl 8:07 e m |
åh grattis dåva. i efterskott, men ändå!
september 10, 2007 kl 8:59 e m |
kan du inte skriva ett inlägg om den kreativa processen när du ritar? typ, hur & varifrån du får inspiration, hur du förädlar den till serie, vad du gör in case of idétorka…det vore jätteintressant.
september 11, 2007 kl 12:15 f m |
J-h:n och Jacob: Förhoppningsvis kommer essän att vara med i nästa nummer av OEI.
Mumintrollet: Den kommer vara med i det nya numret av Kapten Stofil(27-28), som kommer till bokmässan. Köpa tidningen kan du göra i välsorterade tidningsaffärer och seriebutiker — Presstopp och liknande brukar ha den — en lista i urval finns här:
http://www.kaptenstofil.net/aterforsaljare.php
(Även om jag misstänker att den kanske inte är hundraprocentigt up-to-date.)
Isabelle: Jo, jag skulle kunna skriva om min jobbprocess — men jag har en tendens att känna mig otroligt anspråksfull när jag lägger ut texten om ämnen som “Inspiration” och “Kreativitet” (notera de stora bokstäverna!) Men jag kan ju lite kort säga att jag instämmer med de ljushuvuden som sagt att “It’s 5 percent inspiration and 95 percent perspiration” (fast jag kanske vill höja siffran till femton procent inspiration, eller nåt io den stilen).
Inget är så inspirerande som en deadline som kommer seglande mot mig som ett stort svart ovädersmoln — då tvingas jag sätta mig ner, gå igenom de idéer jag har på lager, välja den som verkar minst usel, dra ett djupt andetag och sätta igång.
Jag kanske börjar med en bild — eller en titel — som “De räddade Simon Spies hjärna!” — sedan ställer jag frågor till mig själv. Vem räddade Simon Spies hjärna? Och — kanske ännu viktigare — varför?
Genom att jag besvarar frågorna börjar i bästa fall en handling ta form — frågorna föder nya frågor som måste besvaras — “Hur kom dom dit?” “Men varför vill han göra det?” osv. — och så försöker jag komma på underhållande och någotsånär logiska svar på dem tills jag har en story.
Sen kommer jag ofta på bättre idéer under gång, men jag måste ha något att börja med, som en “Place Holder” — “Om jag inte kommer på något roligare så blir klimaxet så här” — men eftersom jag jobbar i någon månad med varje serie brukar jag ofta komma på lösningar som jag tycker mer om under gång.
Ja — titta här — nu blev det en liten utläggning om min jobbprocess i alla fall … Tur att jag inte började skriva ett inlägg — det hade kunnat bli cirka en och en halv meter långt — för att inte tala om hur pompöst och pretentiöst det hade kunnat bli — jag är rädd för att varannan mening hade inletts med orden “Som jag och Goethe brukar säga”.
september 11, 2007 kl 9:34 e m |
Då måste jag nog köpa nästa nummer av OEI.
september 12, 2007 kl 9:44 f m |
Jag hade aldrig hört talas om http://www.oei.nu/ förut. Den verkar smärtsamt pretentiös.
september 13, 2007 kl 2:05 f m |
Martin: Ja, och nu kommer den bli än värre om jag medverkar … Es irrt der Mensch, solang er strebt, som jag och Goethe brukar säga.
Men innebär då detta att jag helt kommer att ge upp kitsch krap och kultofili, hör jag nu läsekretsen oroligt spörja — ja, det är verkligen något av ett dilemma … Zwei Seelen wohnen, ach! in meiner Brust! som jag och Goethe brukar säga.
I dag såg jag för övrigt en kungspudel bajsa ut en väldigt stor aprikoskärna. Das also war des Pudels Kern! som jag och Goethe brukar säga.
september 13, 2007 kl 9:07 f m |
Göte var en stor pöt …
september 13, 2007 kl 6:56 e m |
Okej, då får väl även jag ta mig ut & köpa OEI dådå.
Men inte ska du väl överge Kapten Stofil??
september 13, 2007 kl 11:41 e m |
Charlotte: Nej då, ingen fara — även om kullagren börjar gnissla lite efter åtta års ideellt arbete för svensk superhjältekultur …
september 14, 2007 kl 3:09 e m |
En aprikoskärna!!!??? Det var som satan! Eller var det som satan?