Hälsinglands landskapsvapen

Hälsingland är ett landskap som är even more messmörizing än Jämtland — de har tillochmed en get som symbol. (För en suggestiv skildring av nattliga messmörskok i H hänvisar vi till kommentartråden för Jämtland.)

Geten är för övrigt inte bara demonisk så det förslår utan förefaller även ha direkt suspekta politiska värderingar:

Den finns även i en något mindre utmanande pose, med intressanta, taxonomiskt nyskapande horn:

… och i varianter som helt lagt ner den milt mefistofeliska vanan att balansera på bakbenen:

(Det här sista exemplaret förefaller överhuvudtaget vara mer domesticerat än nöden kräver …)

Gustaf G påpekade i en tidigare kommentartråd att alla smålänningar på film pratar något slags rådbråkad växjödialekt. På samma sätt kan man konstatera att “svensk landsbygd” i äldre svensk film häpnadsväckande ofta är synonym med Hälsingland — tingeltangliga brudkronor, idogt inande nyckelharpor, näcken som felar omänskligt i forsen, ärbara ungmör som blir förförda “ute på tunet” av en tattarsvart och fattig Folke Sundquist med halm i håret trots att de är trolovade med den demoniske “Handlarns Per” — allt detta utspelar sig helst mot fond av Hälsinglands lite lagom norrlandsvilda och skogiga landskap.

Delsbostintan i kort-kort, eller oftare i lång-långt, verkar ha blivit själva sinnebilden för den svenska lantlollan av anno dazumal. Fråga mig inte varför …