Kommentarer till: Elementärt, min käre Jung

Av: Anne

Anne — Sun, 15 Jun 2008 13:49:24 +0000

Jo visst var Interpretation bra!
Kan också rekommendera Irwin D Yalom, When Nietzche wept
Visserligen ingen deckare men strålande bra på många vis och det hela utspelar sig i analysens linda.

Superbra blogg BTW!

Av: Henrik

Henrik — Wed, 04 Jun 2008 13:35:12 +0000

Hej, long-time listener, first time commentator. Jag avslutade just boken Zugzwang av Ronan Bennett, en annan historisk deckare med psykoanalystema (denna sub-genre är liksom en liten s k stug-industri) och den var riktigt bra. Drivet berättat - det är egentligen mer en thriller än en deckare - boken publicerades ju bevars först som följetong i The Guardian 2006. Kanske slik pulp-pedigree kan falla hr Nessle i smaken?

Av: JM

JM — Sun, 11 May 2008 12:45:56 +0000

Måste, måste, måste läsa - jag älskar den där kombinationen av deckare och historiskt och GUUUD vilket snyggt bokomslag.

Av: Martin Rundkvist

Martin Rundkvist — Mon, 05 May 2008 11:08:39 +0000

Sveriges bästa blogg IMNSHO.

Av: David

David — Sun, 04 May 2008 19:45:16 +0000

Isabelle: Jag slickar begärligt i mig berömmet och tackar för reklamen!

Av: Isabelle Ståhl

Isabelle Ståhl — Sun, 04 May 2008 17:47:42 +0000

du skriver verkligen lysande roligt och intressant. jag länkade och hyllade dig därför i senaste numret av studenttidningen Lundagård (ca 25000 läsare). keep up good work!

Av: David

David — Sun, 04 May 2008 10:05:44 +0000

Bengt O: Ja — det var nog närmare tjugo år sedan jag läste den, så jag kan inte uttala mig med någon större säkerhet, men jag minns att jag blev besviken på att den analytiska delen inte hade mera substans, och överhuvudtaget på att själva deckardelen inte var mer sofistikerad.

Martin R: Som Charlotte antyder här ovan är särskilt porträttet av Jung måttligt smickrande. Annars är gav boken nästan mig en nytändning på Freuds ideer — som det är lätt att tröttna på i en tid där vulgärpsykologiska resonemang står som spön i backen — den påminde mig om hur banbrytande insatser han gjorde, och hur mycket i dem som fortfarande är relevant, trots att vi dagligen omges av människor som vägrar ta ansvar för sina egna liv med hänvisning till mer eller mindre tungt vägande barndomstrauman …

Charlotte: Jag gillade faktiskt upplösningen också — pusseldeckarens stränga regelverk är ju lite svårt att förnya, men varje gång jag ser en riktigt elegant och tillfredstälande urverkskonstruktion är jag genast beredd att sätta en guldstjärna i kanten — trots att Rubenfeld bryter mot två av Fader Knox budord (Dels “inga kineser” och dels ett annat som vi inte kan diskutera för att inte röja för mycket …)

Av: Charlotte

Charlotte — Sun, 04 May 2008 07:27:53 +0000

Äntligen avhandlas det en bok jag läst! Och jag kan i stort sett bara instämma i lovsjungandet. Rubenfelds porträttering av de olika personerna i analytikerkretsen är helt briljant, fullständigt övertygande. För mig var den lite elaka bilden av Jung ett extraplus - jag har aldrig haft mycket till övers för Jung & jungianer, dessa märkliga mystiker med en förkärlek för meningslösa stereotyper (dessutom är jungiansk analys den enda formen av psykologisk behandling som konstant inte visar sig ha någon effekt alls i komparativa studier) :).
Däremot blev jag faktiskt lite besviken på själva upplösningen. Tycker mig ha sett det förut, liksom. Men mer ska inte sägas - man vill ju inte riskera sabba spänningen för nån läsare.

Av: Martin R

Martin R — Sat, 03 May 2008 18:31:10 +0000

Freud och Jung var enligt min mening två riktiga skojare. Vad verkar Rubenfeld anse om deras vetenskapliga trovärdighet?

Av: Bengt O.

Bengt O. — Sat, 03 May 2008 15:15:18 +0000

Vad var det för fel på The Seven Per Cent Solution? Det är visserligen rätt länge sedan jag läste den men då tyckte jag den var bra. Särskilt prof. Moriarity.