George Smith strippar vid åsynen av Assurbanipals bibliotek

Hedersmannen ovan verkar väl inte vara den hämningslösa typen. Men en dag år 1872 stod han böjd över en samling kilskriftsplattor som British Museum hade kommit över och insåg plötsligt att det han hade framför sig var stora delar av den assyriske konungen Assurbanipals bibliotek — en av forntidens största samlingar av litterära och vetenskapliga texter.

George Smith blev så stimulerad av insikten att han började rusa  runt i rummet och slita av sig kläderna.

Man kan ju inte annat än sympatisera med en man som blir så uppspelt när han får syn på en särskilt intressant kilskriftstavla att hans första impuls är att börja strippa.

”Jag är den första att läsa det här efter tvåtusen år av glömska!” utropade den andfådde assyrologen.

Och jag kan förstå Smiths hänryckning — i det material han hade framför sig fanns inte mindre än tre varianter av Gilgamesheposet, som har kallats ”världslitteraturens första diktverk” och dessutom verkar ha varit en betydelsefull … öh …  inspirationskälla för de långskäggiga patriarker som totade ihop en annan bestseller, kallad ”Bibeln”.

Hör bara på den här passagen där assyriernas  proto-Noak Uta-napishti ser att syndafloden är på väg att bedarra:

Nu lugnade sig havet, som hävt sig likt en födande kvinna.
Nu stillade sig stormen, och syndafloden var till ända.
Jag såg på vädret, det var klart och stilla,
men allt folket hade blivit till lera.
Den översvämmade slätten var flat som ett hustak.
Jag öppnade ett fönster och solljus föll på mina kinder.

(min egen ganska fria tolkning av den engelska versionen)

George Smith kom med tiden  att uttyda många gôrkiliga inskriptioner — han gjorde bland annat en första översättning av just  Gilgamesheposet. Huruvida han även vid senare tillfällen greps av lust att lufta sin lekamen  när han fick syn på något särskilt fascinerande fornfynd  förtäljer inte historien …