För några dagar sedan råkade jag snubbla in på den här hemsidan som jag inte sett sedan cirka 2002. Det förvånade mig en smula att den fortfarande ligger uppe — och jag slogs av hur antikverad den såg ut. Såna här gamla handslöjdade HTML-sidor börjar kännas som ett slags cyberrymdens Skansen — så snabbt har utvecklingen gått: ”Kom ihåg min son — när jag var liten flätade vi vår HTML-kod i näver.” (Okej — nu har jag redan lyckats komma bort från ämnet. Jag försöker igen:) Sidans kvalitet ligger inte främst i den nostaligska tillbakablick som den erbjuder mot det tidiga tvåtusentalets bekymmerslösa och oskuldsfulla forntid, utan i den glimmande skattgömma av pedagogiska sånger från femtiotalet som breder ut sig inför våra klentrogna blickar.
Energialbumet Energy and Motion Songs innehåller till exempel den smäktande tangon Kinetic and Potential Energy och den hårdsvängiga Grand Coulee Dam som förklarar hur vattenkraft omvandlas till electricitet. För att inte tala om den närmast ekivoka sången om Friction:
Friction is the rub-a-dub-dub rub-a-dub-dub
of objects that are moving
and the rub-a-dub-dub of contact
is friction you see!
Meteorologialbumet bjuder i sin tur på höjdpunkter som What is Climate, en rockabillyrökare med den svårslagna allsångsrefrängen:
What is the climate?
It’s the average weather
in a particular area!
What is the climate?
It’s the average weather
over a period of time!
och den latinskt färgade What is Humidity? som inleds med följande tänkvärda frågeställning:
Humidity is relative
but relative to what?
If I was quizzed on what it was
then I’d be on the spot.
En annan favorit är More Nature Songs, det andra biologialbumet, som bjuder bland annat på balladen om Eophippus:
La la la! La la la! La la la! La la la!
There once was an animal called eohippus.
What was Eohippus? The dawnhorse of course!The size of a fox! It’s front feet had four toes!
It’s hind feet had three toes! It fed upon leaves!
Sångarna på biologiskivorna ska dessutom ha en eloge för att de lyckas investera nästan osannolik känslomässig intensitet i sångtexter som:
In the spring the frogs had mated
the females eggs were expelled!
then the male frog fertilized the
eggs and said farewell!
(monsterhiten How Does a Frog Become a Frog?)
Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp odödliga örhängen ett bra tag — så låt mig bara nämna den ljuvligt aningslösa Thumbnail Sketch Of Atomic Energy
Hip hooray! We got atomic energy!
It could mean a better world for all!
Hip hooray! For those who made it come to be!
och Ballad of Sir Isaac Newton (som får ett hedersomnämnande för den amerikanska sångarens ytterst hemvävda brittiska dialekt när han går in i rollen som intgralkalkylens furste).
Alla låtarna finns både som små Mp3:or i upplösningen 32 kbps (som duger bra för en snabb och slarvig lyssning) och i 160 kbps för den som vill kunna njuta av alla nyanserna i fagottsolot på How Does a Frog Become a Frog?
Det är bara högerklicka, spara, lyssna och lära, för kom ihåg — fortbildning kan vara fantastiskt festligt!
oktober 22, 2009 kl 11:09 f m |
Det känns oundvikligt att inte referera till en annan Tom, som inte bara sjunger (medvetet) festligare utan även fortbildar å det grövsta om grundämnena och den nya matematiken m.m (och förstås är mångbesjungen redan på denna blogg). Men så har han ju också ett efternamn som är identiskt med ett ord för lärare medan denne Glazer har ett familjenamn som enligt Wiktionary har som en av sina definitioner: ”Slang reference to a person who is prone to endless monologuing; derived from the common practice of talking at you until your eyes ‘glaze’ over.”
oktober 22, 2009 kl 11:19 f m |
Ban-Ken: Ja — vi kan ju konstatera att både Glazer och Lehrer lever upp till sina namn … Och i min mp3-mapp med vetenskapliga sånger intar förstås båda herrarna framträdande roller — Lehrer förutom de av dig nämnda exemplen även med sin mindre kända sång ”That’s Mathematics” (en högbrynt version av evergreenen ”That’s Entertainment”:
When you choose
How much postage to use,
When you know
What’s the chance it will snow,
When you bet
And you end up in debt,
Oh try as you may,
You just can’t get away
From mathematics!
Andrew Wiles gently smiles,
Does his thing, and voila!
Q.e.d., we agree,
And we all shout hurrah!
As he confirms what Fermat
Jotted down in that margin,
Which could’ve used some enlargin’.
(Jag är särskilt förtjust i referensen till Fermats gåta — sannolikt på grund av att jag — mot all förmodan — råkar förstå den …)
oktober 22, 2009 kl 11:20 f m |
Atomsången får mej att minnas en käck Disney-film om kärnkraft som vi fick se lite på skoj på fysiken i gymnasiet. Det var en glad liten tecknad atom, ”din vän atomen”, som pedagogiskt förklarade hur radioaktiv strålning skulle bota all världens sjukdomar samt få grödor att växa mycket bättre så alla i världen kunde få mat. Those were the days!
oktober 22, 2009 kl 11:22 f m |
Dvärghundspossen: Låter lite grann som de där parodierna på undervisningsfilmer med ”actor Troy McLure” som de brukar ha i Simpsons: ”Lead paint — Deadly but Delicious”:
oktober 22, 2009 kl 11:57 f m |
Jag kommer också ihåg en sån film ifrån 70-talet, fast jag är inte säker på att den visades på skoj, vi bara kollade på den.
oktober 22, 2009 kl 2:48 e m |
Anna N: Som historisk jämförelsepunkt kan jag ju nämna att de undervisningsfilmer som jag såg på låg och mellanstadium påfallande ofta var svartvita repiga reliker från femtiotalet — men det var ingen som presenterade dem som om de vore något annat än dagsfärska. Informationsfilmer om kooperativa mejerier på Island (för att nämna ett genuint exempel) förväntades uppenbarligen ha lång hållbarhetstid på den tiden. Och det är väl tveksamt om det har förändrats särskilt mycket — dagens uppväxande släkte sitter säkert och studerar spännande åttiotalsmänniskor i filmer som ”Doktor Hockeyfrilla och kampen mot Smittkopporna” …
oktober 23, 2009 kl 1:33 f m |
En underbart vacker och underfundig hyllning till undervisningsfilmer från slutet av 70-talet är BBCs ”Look Around You” – http://www.bbc.co.uk/comedy/lookaroundyou/ – åtminstone säsong 1, den andra har jag inte sett. Rekommenderas varmt.
oktober 23, 2009 kl 10:42 f m |
När det gäller Tom Lehrer skall man heller inte förglömma hans mer språkvetenskapligt inriktade sånger ”Silent E” och ”L-Y”.
oktober 29, 2009 kl 1:30 f m |
Tack för detta! Oerhört bra musik. Det är inte sällan man känner en viss sorg över att standarden inom komposition och arrangering sjunkit avsevärt i takt med teknologins framfarter. Hur mycket arbete hade man lagt ner på en liknande skiva idag? Med största sannolikhet hade man bara klickat runt i ett musikprogram efter en förutbestämd mall och spottat ur sig nån hemskt plastig midi-smörja. Själva tekniken inbjuder sorgligt nog ofta till lättja och hastig tillverkning.
Kan passa på att tipsa om min egen blogg, där jag lägger upp ovanliga skivor ur min egen samling: http://skivorsomingenvillha.blogspot.com/
oktober 29, 2009 kl 9:50 f m |
Dr Müller: Tack för tips — jag kan reciprokera genom att rekommendera (sade han otvunget) Russell Brands TV-serie Ponderland, där han åtminstone i vissa avsnitt utgår från brittiska filmer av anslagstavlan-typ i sina fnittriga, speedade och ofta väldigt underhållande monologer:
http://www.amazon.co.uk/Russell-Brand-Ponderland-Complete-DVD/dp/B001DTKXSG
J H Pollack: Tack själv för länken till din fantastiska virtuella femkronorsback! (vars titel dock möjligen är en smula missvisande — jag tror nog att många av pärlorna kan finna nya, kärleksfulla hem … )
oktober 29, 2009 kl 5:57 e m |
Självklart är titeln menad att väcka en dylik reaktion hos allmänheten ;)
Omvänd psykologi.
november 2, 2009 kl 11:28 e m |
[...] till David Nessle, vars blog alltid innehåller något [...]
november 13, 2009 kl 12:32 e m |
Låt oss inte i sammanhanget glömma Alexei Sayles sketch ”Einstein – the wilderness years” från första säsongen av ”Stuff”. Där avslöjas att efter flykten från Tyskland försörjde sig Albert med att skriva sånger åt banjolelehjälten George Formby (förtjänstfullt spelad av Mark Williams), och i en sång från filmen ”Up Uranus”, där Formby spelar en astronom, framförs de odödliga raderna ”one night in my observatory we’d reached an impasse, tell me what’s the matter said the lovely young lass, I said ”it’s latent energy condensed into mass”"
Finns på youtube för den intresserade.
november 14, 2009 kl 7:45 e m |
På YouTube finns förstås även äkta vara, d.v.s. George Formby, Jr. Till exempel här där han sjunger självbefläckelsens och framhåller hur underbart det är att ha ”me little ukulele in me hand”: http://www.youtube.com/watch?v=_ZYFXUg4aLc