Ljudet av avlägsen valsång

Den tidiga kult med kitsch-profeten Olle Strandberg — författare till den odödliga Pegas på villovägar — skrev någonstans om hur de godaste föresatserna har en beklämmande förmåga att ge upphov till den bedrövligaste konsten.

Överhuvudtaget verkar det här med ideologisk konst vara en smula vanskligt — en reflektion som ligger nära till hands när man har botaniserat på nätet en stund bland de olika partiernas vallåtar.

Det är liksom svårt att uppleva något skirt och skimrande i rader  som:

Vi är en arbetslinje!
Mot ett vänsterexperiment
med kommunister i regeringen!
Mona, hur kunde det gå så långt?

Ovanstående är hämtat ur ungmoderaternas  partirökare inför årets val — Jakob Hemmings Sverige jobbar (som ni kan höra genom att klicka här). Låten  består av lika delar recyklad David Shutrick och Ibizadisco, vilket sammantaget inger en märklig känsla av att året fortfarande är 1993.

Kalendern verkar ha fastnat på 1993 redan inför förra valet, när den moderata partiprinsessan Frieda spelade in kamplåten Här kommer blått (lyssna här)  som förefaller starkt inspirerad av produktionen på  Barbiehits 4. Däremot är det inget barntillåtet över Friedas Frankie Goes to Hollywood-Huuääälk – och inte heller över hennes  sensuella stön efter “Nu är det dags, nu åker Persson ut … äääh!” –  sångerskan verkar se fram mot Görans detronisering med närmast orgiastisk entusiasm. (Stönet låter mindre olycksbådande när det återkommer efter raden “Reinfeldt är vår man … äääh!” — där är det liksom mera kongenialt.)

Tyvärr verkar Vänsterpartiet ha städat bort sin vallåt Uppdrag rättvisa från nätet — där sammansmälte annars valhänt cajunboogie a là Di sma under jordi med knätofsgnissligt fiolspel till skön vrålprogg:

Nittiotalets Sverige har rivit stora hål
i vårt välfärdstäcke, som många inte tål.
Det känns inte bra, men i Bryssel sa man ja
offentlig sektor ska i Sverige minska da’ för da’.

Syftningen är möjligen en smula oklar — är det verkligen välfärdstäcket som folk inte tål?

Om de ovanstående exemplen känns en smula plakatmässiga är det dock en stilla västanfläkt mot Centerns bidrag till förra valrörelsens melodifestival — Lokalsamhälleslåten (lyssna här) som varken väjer för den politiska palettens mörkare färger eller för att klämma in maximalt antal stavelser per rad:

Snart har folk ingen gemenskap i betongens trista värld
En gammal man dör i våningen intill sjuk och undernärd
Men vi måste visa pamparna att vi inte vill bo så här
Vi vill bo i små samhällen och påverka livet där

Där vi satsar på mindre företag som tillverkar det som behövs
Och inte har en statusindustri som är skadlig och meningslös
Där vi tillbringar också vår fritid tillsammans varje dag
Men dit är det långt att nå men första steget tar vi idag

Efter några slumpvisa nedslag bland kampsångerna konstaterar jag  att högern genomgående verkar satsa på ett glassigt, syntigt sound (utan att för den skull låta nämnvärt up to date) medan vänstern är envetet akustisk och skitig under naglarna.

Det känns därför helt följdriktigt  att centern är  en smula schizofren — en dyster manskör framför något som låter som nationalsången från ett tidigare okänt öststatsland — men på kören har de lagt ett hysteriskt technokomp som får alltsammans att hamna pladask i något slags lattjo Laibach-låda …

Nå — vem vinner då årets politiska melodifestival? Jag håller trots allt en slant på jokern Michael “Prinsen” Trolin, som har en unik bredd i sitt kamplåts-CV. (Alla prinsenlåtar jag nämner nedan kan man hitta här.)

Trolin är mannen bakom den fantastiska nykterhetslåten Man kan ragga brudar utan sprit. Även här stöter vi på något dunkel syftning: “Man kan ragga brudar / brudar utan sprit”. Sången plockar dessutom ytterligare poäng genom ett pratparti i bästa Arne Quick-anda av dåvarande systembolagsdirektören Gabriel Romanus (fp).

Även Eurolåten – Prinsens kampanjsång från Euroomröstningen — vittnar om ett starkt socialt patos:

Du och jag
är så trötta på allt hat,
på alla barnen utan mat,
på alla krig som aldrig nånsin blir nåt

Och nu har alltså denna prins bland män gjort en raplåt där han försöker få 2010 års väljare att kryssa honom — yo!  Enda problemet, såvitt jag kan se, är att det inte framgår på vilket partis valsedel man återfinner den politiska tronpretendenten  …