Mysteriet med den otrogne översättaren

Jorge Luis Borgesbeläst bortom allt förstånd

Ibland får jag för mig att den argentinske lärdomsgiganten Jorge Luis Borges har läst alla böcker i La biblioteca de Babel – inklusive dom där det bara står ”fsdfsdwero pjsldkfj0åprwsdfsdfae kjwperwefs dfsdf”.

Ta till exempel hans underbara essä kring de olika översättningarna av Tusen och en natt, där Borges studerar  de kändaste engelska, franska och tyska tolkningarna sida vid sida och funderar kring vad en översättning egentligen innebär — till saken hör att Borges eget språk var spanska, men det verkar inte ha hindrat honom från att bilda sig en mycket god uppfattning om de stilistiska skiftningarna i andra världsspråk.

Det finns två läger inom översättarvärlden. Lite grovt kan man påstå att det ena lägret  strävar efter att återge textens bokstav medan det andra vill fånga dess anda.

De flesta översättare placerar sig någonstans mitt emellan och försöker hitta en fungerande komprosmiss — vissa av oss är benägna att navigera närmare andemeningens skär, medan andra tycker att bokstavstrogenheten är viktigare.

Matthew Arnold — redo att knyta handen och väsa mellan tänderna: ”NEWMAN!”

I början av 1860-talet råkade de både Homerostolkarna Matthew Arnold och Francis William Newman i luven på varandra och gjorde sig till talesmän för varsin sida i debatten: Newman stred under bokstavens baner medan Arnold firade andans fana.

Men Borges ser med sin röntgenblick tvärs igenom denna dispyt och tillkännager att det faktiskt egentligen inte går att översätta varken andan eller bokstaven helt och hållet:

To translate the spirit is so enormous and phantasmal an intent that it may well be innocuous; to translate the letter, a requirement so extravagant that there is no risk of its ever being attempted.More serious than these infinite aspirations is the retention or suppression of certain particularities; more serious than these preferences and oversights is the movement of the syntax.

Alla översättningar måste med nödvändighet bli en kompromiss mellan anda och bokstav, men de blir också något mer, de blir — på gott och ont — något nyskapat, vare sig den bläckfläckiga figuren bakom skrivpulpeten vill det eller inte.

Den kusligt beläste Borges börjar nu  jämföra de berömdaste franska, tyska och engelska översättningarna och ger oss suveränt observanta små skisser av de olika översättarnas styrkor och svagheter

Om Edward Lanes engelska översättning från 1838:

Lane’s syntax is delightful, as befits the refined parlor table. His vocabulary is often excessively festooned with Latin words, unaided by any artifice of brevity. He is careless; on the opening page of his translation he places the adjective romantic in the bearded mouth of a twelfth-century Moslem, which is a kind of futurism.

Om Jean-Charles Mardrus franska version från 1898:

Mardrus continually strives to complete the work neglected by those languid, anonymous Arabs. He adds Art Nouveau passages, fine obscenities, brief comical interludes, circumstantial details, symmetries, vast quantities of visual Orientalism. (…) In general, it can be said that Mardrus does not translate the book’s words but its scenes: a freedom denied to translators, but tolerated in illustrators, who are allowed to add these kinds of details… I do not know if these smiling diversions are what infuse the work with such a happy air, the air of a far-fetched personal yarn rather than of a laborious hefting of dictionaries.

Om den vildsint självsvåldige Richard Burtons engelska tolkning från 1885:

In Burton, the falsification is of another order. It resides in the gigantic employ of a gaudy English, crammed with archaic and barbaric words.

När jag läste om essän häromnatten blev jag nyfiken på att själv jämföra olika versioner av sagosamlingen. Jag äger två svenskspråkiga och en engelsk utgåva av Tusen och en natt (det är kanske inte så konstigt att mitt eget babelska bibliotek börjar bågna och hotar att explodera): Nils Holmbergs studsöversättning av Mardrus från 1958, Gustaf Thomées studsöversättning av Lane från 1854 (Märkligt nog verkar det inte finnas någon svensk direktöversättning från det arabiska originalet) och Richard Burtons engelska tolkning.

Jag bläddrade några sidor in i det digra verket och tittade på en passage som jag vet får ambitiösa småbarnsföräldrar som läser högt för sina småttingar att plötsligt harkla sig, irra med blicken och slå ihop boken.

Så här lyder det misshagliga stycket i Nils Holmbergs översättning av Mardrus (som väl får sägas vara den svenska standardversionen — den kom ut i Delfinpocket för några år sedan):

Nu fanns det på slottet några fönster som vette åt trädgården och när kung Sjahzaman en dag stod där och tittade ut såg han porten öppnas och tjugu slavinoor och tjugu slavar inträda i trädgården; mitt ibland dem stoltserade kungens gemål i all sin strålande skönhet. De stannade vid en damm där alla klädde av sig. Drottningen ropade: ”Hallå, Massaud!” och strax kom en kraftig neger springande och omfamnade henne och hon omfamnade honom i sin tur. Så välte negern henne på ryggen och tog henne. På detta tecken kastade sig alla slavarna över var sin slavinna. De fortsatte länge med denna lek och slutade inte med kyssar och famntag och allehanda lustigheter förrän dagen grydde.

Från denna version gick jag vidare till Gustaf Thomees tolkning av Edward Lane, den första fullständiga  svenska översättningen:

Nu funnos i konungens palats några fönster, som vette ut åt trädgården; och medan Shah Seman stod vid ett av dessa fönster och såg ut derigenom, öppnades en dörr på palatset, och derifrån utgingo tjugo quinnor och tjugo svarta slavar; konungens gemål som var utmärkt genom sin utmordentliga skönhet och sina behag, följde dem till en springbrunn der de alla afklädde sig och satte sig ned utmed varandra. Då ropade konungens gemål: Mesud! Nu kom en svart slaf till henne och omfamnade henne, hon besvarade hans omfamningar. Deras föredöme följdes af de andra fruntimren och slafvarne, och på detta sätt fortforo de att skalkas till slutet av dagen.

Med tanke på att Holmbergs text är studsöversatt via franskan och Thomées via engelskan får man väl säga att de håller sig tämligen nära varandra. Även om den — som Borges påpekar — prydare britten Lane stryker hela meningen ”Så välte negern henne på ryggen och tog henne.”

Annars är det lite anmärkningsvärt att den hundra år äldre översättningen har en för moderna öron mindre anstötlig terminologi — Thomée skriver ”svart” istället för ”neger”. Dessutom skriver han ”tjugo” och inte Holmbergs mera arkaiserande ”tjugu”, vad det nu kan bero på.

Från dessa tämligen jämbördiga tolkningar gick jag vidare till arabisten, lärdomsgiganten och actionhjälten Richard Burtons engelska översättning. Wikipedias summering av Burtons CV inger snarast ett slags svindel:

Captain Sir Richard Francis Burton KCMG FRGS (19 March 1821 – 20 October 1890) was a British geographer, explorer, translator, writer, soldier, orientalist, cartographer, ethnologist, spy, linguist, poet, fencer and diplomat.

Vår gamle bekant Arthur Cravan som stoltserade med att han var poet, proffsboxare och Oscar Wildes nevö kan betrakta sig som akterseglad med en viss marginal — Burton, som upptäckte Tangayikasjön, fotvandrade till Mekka förklädd till afghan och kysste Kaba trots att han var en otrogen, samt skrev manualer för bajonettskötsel och prunkande pornografisk poesi med samma varma hand får sägas ha en närmast unik bredd i meritförteckningen.

Däremot är jag inte helt säker på att det är som översättare han skördar sina skönaste lagrar. De där två översättarlägren som jag talade om ovan — bokstav och anda — får nu tillskott av Burton som bivackerar en bra bit bort på en plats där han anser sig kunna ta sig vilka friheter han vill med originaltexten. Så här lyder passusen jag citerade ovan hos Burton:

And as he continued in this case lo! a postern of the palace, which was carefully kept private, swung open, and out of it is came twenty slave girls surrounding his brother’s wife, who was wondrous fair, a model of beauty and comeliness and symmetry and perfect loveliness, and who paced with the grace of a gazelle which panteth for the cooling stream. Thereupon Shah Zaman drew back from the window, but he kept the bevy in sight, espying them from a place whence he could not be espied. They walked under the very lattice and advanced a little way into the garden till they came to a jetting fountain a-middlemost a great basin of water. Then they stripped off their clothes, and behold, ten of them were women, concubines of the King, and the other ten were white slaves. Then they all paired off, each with each. But the Queen, who was left alone, presently cried out in a loud voice, ”Here to me, O my lord Saeed!”

And then sprang with a drop leap from one of the trees a big slobbering blackamoor with rolling eyes which showed the whites, a truly hideous sight. He walked boldly up to her and threw his arms round her neck while she embraced him as warmly. Then he bussed her and winding his legs round hers, as a button loop clasps a button, he threw her and enjoyed her. On like wise did the other slaves with the girls till all had satisfied their passions, and they ceased not from kissing and clipping, coupling and carousing, till day began to wane, when the Mamelukes rose from the damsels’ bosoms and the blackamoor slave dismounted from the Queen’s breast. The men resumed their disguises and all except the Negro, who swarmed up the tree, entered the palace and closed the postern door as before.

Ja — det är rätt mycket som inte känns bekant från Lane, Mardrus och deras svenska ombud. Burton har kryddat anrättningen med extra orientalism, pornografi, stekt lök, bostongurka och rasism i frikostig dosering. Victorianska klyschor blandas friskt med självmedvetet arkaiserande vändningar — ibland i samma mening: ”a model of beauty and comeliness and symmetry and perfect loveliness, and who paced with the grace of a gazelle which panteth for the cooling stream”. Borges karakteristik av Burtons språk känns tämligen träffande — ”a gaudy English, crammed with archaic and barbaric words”.

Vi kan — kort sagt — konstatera att kaptenen var en otrogen även i sin översättargärning …

Richard Burton utklädd till rättrogen

About these ads

50 svar to “Mysteriet med den otrogne översättaren”

  1. Gustaf G Says:

    Ha ha, Burton får ju Åke Ohlmarks att framstå som en veritabel petimeter. Han är verkligen tvungen att låta ”negern” bo i ett *träd* för att visa vilken apman det rör sig om. Jösses.

    För övrigt gavs ett intressant prov på just olika översättarattityder när DN i helgen ställde ett originalstycke ur Joyce ”Ulysses” bredvid Thomas Warburtons svenska översättning från 1946 och Erik Anderssons nya från 2011. Det var tydligt att Warburton stod mer för ”ande” och Andersson mer för ”bokstav” i den jämförelsen. Måste nog säga att jag föredrar den förra attityden – så länge den inte går till överdrift så klart. Men just nu känns ”bokstav” som den rådande trenden.

    Eller vad säger du, David, som ändå är i branschen?

    • David Says:

      Jag tillhör nog definitivt mera det andliga ståndet — även om det, som ovan antytts, alltid rör sig om ett slags kryssande mellan Scylla och Charybdis. Målsättningen måste vara att texten ska kännas som om den hade kunnat vara skriven på svenska.

      Sen beror det ju lite på vad det är för typ av text hur nära man känner sig manad att följa originalet — ju mer särart det finns att förvalta ju närmare navigerar jag.

      Rör det sig däremot om bestsellerprosa som är skapad för att kunna ätas i stora tuggor följer man däremot författarens intentioner bättre om man översätter den så idiomatiskt och lättflytande som det bara går …

  2. ban~ken Says:

    Du får väl ställa Burton till svars när ni möts på någon flodvärldsstrand.

    Jag kan inte låta bli att undra vilken skola översättaren av Borges’ artikel tillhör och i vilken mån hon har förvrängt argentinarens ord.

    • David Says:

      Ah — jag grämde mig just över att jag inte lyckades skohorna in referensen till Farmer och Flodvärlden — där hela mänskligheten genom historien återföds efter döden under överinseende av mystiska utomjordingar, och Burton är hjälten som på slutet vinner den sköna unga Alice Liddells hand (vill jag minnas), för att nu kort och slarvigt summera för de av bloggens läsare som inte är lika förpulpade som oss.

      Vad gäller översättaren Esther Allen så tror jag att vi med rätt stor säkerhet kan artbestämma henne som en av de som strider under bokstavsbaneret — även om jag misstänker att det inte är helt lätt att överflytta Borges överdådiga syntax och många subtila skiftningar till det där bisarra kreolspråket som uppstod när vikingadanska kolliderade med medeltidsfranska på ett dissektionsbord (engelsmännen själva talar i tid och otid om den unika synonymrikedomen — vad de däremot talar mera tyst om är det underliga i att världens, enligt deras utsago, synonymrikaste språk inte kan skilja på mormor och farmor, ofta inte gör någon distinktion mellan kväll och natt, saknar ett vettigt sätt att skilja kavajer från jackor — och många andra märkliga luckor i ordförrådet. Och nu är det kanske hög tid att avsluta den här parentesen …)

      De latinska språken verkar snarast inbjuda till att konstruera meningar som pågår till nästa torsdag, med oändliga mängder av bisatser som förhåller sig till varandra på olika finurliga sätt — medan den mer prosaiska engelskan är mera pang på rödbetan.

      Men trots detta kan man kanske känna att Esther här och var styrt den språkliga skutan så nära bokstavstrohetens vita klippor att hon hotar att dela en viss italiensk kryssningsfartygskaptens oblida öde …

  3. Robert Huselius Says:

    Vid en tid då lärda europeer ägnade sig åt riddarromantik och skolastiska hårklyverier, tycktes den muslimska världen ha kryllat av renässansmänniskor. Femhundra år före renässansen. Om man använder Wikipedia-CV:n som måttstock, är det svårt att slå Ibn Rushd, i vår världsända känd som Averroes: ”a master of Aristotelian philosophy, Islamic philosophy, Islamic theology, Maliki law and jurisprudence, logic, psychology, politics, Arabic music theory, and the sciences of medicine, astronomy, geography, mathematics, physics and celestial mechanics.”

    • David Says:

      Ja — apropå studsöversättningar är det väl en hel del av det grekiska kulturarvet — bland annat många av Aristotetes arbeten — som har räddats åt eftervärlden genom att araberna hade den goda smaken att se till att ha en högkultur samtidigt som vi var fullt upptagna av att gå runt i vadmalskåpor och påla fast Bockstensmän i avsides belägna torvmossar … När västerlandet sedan vaknade ur sin mörka slummer var det bara att översätta tillbaka alla de forngrekiska texter som vi lyckats försnilla från de arabiska versionerna …

      • Thomas Lennartsson Says:

        ”Studsöversättning” är en ganska bra beskrivning av den massiva insats som den islamska högkulturen gjorde på 700-, 800- och 900-talen. Bara på drygt 150 år lyckades man översätta i princip alla icke-litterära och icke-historiska skrifter från antikens Grekland som fanns bevarade då. Det är en vansinnig bedrift, när man tänker efter: Bara Galens samlade verk och alla grekiska kommentarer på Aristoteles’ skrifter upptar 74 volymer i sina nuvarande, översatta former. Och det är ju bara en handfull av allt annat som finns bevarat från antikens Grekland.

        Det är fascinerande som attans attan det där, för det blir så tydligt att det inte bara handlade om några arabiska gentlemän i Grekiska Sällskapet som översatte några böcker så där på fritiden; det måste ha handlat om något mer strukturellt, en stor del av det abbasidiska samhället som utformades specifikt för att gynna översättandet. Man undrar över vilka drivkrafterna egentligen var…

      • David Says:

        Det är som vanligt här på bloggen, jag säger något svävande — i det här fallet om hur araberna har räddat valda delar av det klassiska kulturarvet — och snart återfinns en välinformerad och välformulerad liten text i ämnet i kommentarsfältet. Tack!

      • Thomas Lennartsson Says:

        Min gissning är att det är de där långa, välformulerade texterna som postas på den här bloggen som lockar fram de välinformerade inläggen i kommentarsfältet, så – tack själv!

  4. Anna Toss (@anna_t) Says:

    Nu hämtade jag mina ex för att kolla översättningen: jag har en Holmberg -58, samma som din antar jag, och en upplaga från 1927, översatt av S. Franzén. I översättarens förord står det att det är ”en ny, omsorgsfull försvenskning av professor Weils utmärkta tolkning av den arabiska urtexten. professor Gustav Weil, den framstående orientalisten, på sin tid professor i österländska språk vid universitet i Heidelberg, har gjort en tolkning, som med rätta anses ytterst noga följa grundtexten. Denna trohet mot originalet har medfört en viss tyngd, som den svenske översättaren av prof. Weils arbete med beaktande av nusvenskans kvar varit angelägen att avlägsna utan att därför göra avkall på stilriktigheten. Särskild möda har nedlagts på att göra dialogen så ledig som möjligt.”

    Nu är det ju ingen dialog i stycket du citerar, men så här låter det iallafall i Franzéns stilriktiga översättning:

    ”I det palats, som den yngre brodern bebodde, fanns det fönster, som vette åt den äldres trädgård. Här iakttog han nu, huru slottets dörrar plötsligt öppnades och tjugu slavinnor jämte lika många slavar trädde ut.Mitt bland dessa befann sig broderns gemål, som var utomordentligt vacker och välväxt. Slavinnorna gingo fram till en damm, klädde av sig och satte sig bredvid slavarna. Då ropade drottningen: >>Masud!<< En svart slav närmade sig henne, varpå de omfamnade varandra. Slavarna och slavinnorna gjorde på samma sätt, och så tillbringade de hela dagen under kyssar och smekningar."

    Slutligen har jag en upplaga tryckt 1952 i Barnbiblioteket Saga. Den är "berättad för Sveriges barn av Anna Wahlenberg och S. Wranér", och det är absolut inga omfamningar alls i den :)

  5. Anna Toss (@anna_t) Says:

    Ehh, det ska förstås vara ”krav” och inte ”kvar” sist på rad 9, och versalt P i Professor och mellanslag mellan ”ut.” och ”Mitt”. För snabb på avsändarknappen, ursäkta!

    • David Says:

      Eftersom jag har ägnat de senaste dagarna åt att läsa e-böcker inscannade av glada amatörer så är jag fullt nöjd så länge inte gemena l har förvandlats till ”1” tre gånger per sida, och det inte står ”wail” i stället för ”wall” konsekvent i en text.

      Jag var för övrigt inte helt sanningsenlig ovan när jag skrev att jag hade tre versioner av Tusen och en natt — jag äger dessutom första delen av Weils version i en utgåva från 1900, gissningsvis samma text som du har, översatt av någon med det superba namnet ”Turdus Merula”. (Dessutom har jag av någon obskyr anledning Holmbergs version både i pocket och i originalutgåvan från 1958.)

      Weilversionen gör ju ett stort nummer av sin originaltrogenhet, som du säger — men om man läser det svenska förordet hittar man följande passus som i någon mån negerar anspråken på bokstavstrohet:

      Blott här och där har man tillåtit sig ändra ett eller annat ord, obehöfligt för den poetiska skildringen och stötande för svenska öron.

      Vi är tillbaka där vi började — texten är trogen mot originalet, men sedan har någon fått för sig att ta bort det som får ”svenska öron” att krulla ihop sig till skära små bollar — förmodligen ungefär samma passager som Edward Lane inte trodde att ”brittiska öron” var mogna för — allt som refererar mera direkt till kroppsutsöndringar och könsumgänge.

      Vi har alltså fortfarande inte fått veta riktigt vad som pågick i den där trädgården som Sjahzaman stod och blickade ut över.

      Googlar jag ”Arabian Nights literal translation” får jag bara träffar på Richard Burtons översättning, vilket känns som något av ett hån — detta beroende på att den gamle rucklaren med magnifik fräckhet har döpt sin översättning till ”A Plain and Literal Translation of the Arabian Nights’ Entertainments”.

      Men allt hopp är inte förbi — 2008 kom en ny engelsk översättning från det arabiska originalet, gjord av någon som heter Malcolm C Lyons, och genom att använda Amazons trevliga ”Look Inside”-funktion kan man faktiskt se hur denne moderne arabist skildrar scenen i trädgården:

      In the royal palace there were windows that overlooked Shahriyar’s garden, and sa Shah Zaman was looking, a door opened and out came twenty slave girls and twenty slaves, in the middle of whom was Shahriyar’s very beautiful wife. They came to a fountain where they took of their clothes and the women sat with the men, “Mas’ud,” the queen called, at which a black slave came up to her and, after they had embraced each other, he lay with her, while the other slaves lay with the slave girls and they spent their time kissing, embracing, fornicating and drinking wine until the end of the day.

      Det här är förvisso en ganska färglös framställning av scenen — Shahriyars hustru är inte längre varken en ”strålande skönhet”, eller ”utmärkt genom sin utmordentliga skönhet och sina behag” — ännu mindre är hon ”wondrous fair, a model of beauty and comeliness and symmetry and perfect loveliness, and who paced with the grace of a gazelle which panteth for the cooling stream”. Konungens hustru är, kort och gott, ”very beautiful”.

      Själva hålligånget i slottsträdgården är det dock inte mycket att anmärka på — ”they spent their time kissing, embracing, fornicating and drinking wine until the end of the day”.

      Så inte nog med att att vi har blivit snuvade på en massa ”fornication” i de andra versionerna — dessutom har vinpimplandet av någon mysteriös anledning genomgående försvunnit …

      • David Says:

        Ja — du är uppenbarligen inte ensam om att ha ett kliande avtryckarfinger som skickar iväg inläggen innan man har kollat upp saker och ting ordentligt — jag såg just att din utgåva av Weil var översatt av någon som heter Franzén och inte av Turdus Merula — men det utesluter iofs inte att den är tillrättalagd för nordbons bleka och känsliga öron — och det verkar den ju vara om man ska tro Malcolm Lyons.

      • kris08 Says:

        Turdus merula döljer det inte mindre superba namnet Aurora Magdalena Örnberg von Qvanten (1816-1907).
        Man kan väl misstänka att en dam på den tiden fick ligga lågt med fornikationsskildringarna…

      • David Says:

        Det ante mig nästan att det rörde sig om en pseudonym — men inte att det skulle finnas ett så fantastiskt artonhundratalsnamn bakom — hon låter onekligen som en magnifik uppenbarelse som pulveriserat Gustaf Fröding med en nedlåtande blick på någon kristallglittrande bal …

      • Fredrik Tersmeden Says:

        Aurora Magdalena Örnberg, gift von Qvanten, saknar tyvärr ännu sin egen wikipediaartikel men omnämns någorlunda utförligt i artikeln om sin make Emil:

        http://sv.wikipedia.org/wiki/Emil_von_Qvanten

        Denne herre (vars något moaréartade konterfej i artikeln jag är skyldig till) tycks även han ha haft intressanta strängar på sin lyra: ”Emil von Qvanten var en verksam vän av djurskydds- och likbränningsrörelsen samt var en bland stiftarna av Svenska publicisternas understödsförening […]”.

      • Fredrik Tersmeden Says:

        Hm. Försökte lägga in en liten kommentar om fru von Qvanten här men den dök inte upp. Måhända har förekomsten av en extern länk (till Wikipedia) eller det faktum att den innehöll ordet ”likbränningsrörelsen” gjort att den fastnat i något spamfilter?

      • David Says:

        Fredrik T: Nu är dina vittra fördjupningskunskaper lössläppta ur cyberrymdens limbo — jag tackar och tar emot — särskilt för det fasansfullt underbara ordet ”likbränningsrörelsen” …

      • kris08 Says:

        Låter som en trevlig folkrörelse! Man undrar om de hade uppsökande verksamhet?
        I Sverige kallades den av någon anledning för ”eldbegängelserörelsen”.

        Fru Aurora har haft godheten förläna sitt anlete åt Nordiska Museet och låter sig beskådas å:

        http://www.digitaltmuseum.se/things/portrtt/S-NM/NM.0094363?pos=10

        Ävenså hennes make återfinnes (oxylograferad) å:

        http://www.digitaltmuseum.se/things/portrtt/S-NM/NM.0106731?query=qvanten&search_context=1&count=3&pos=0

      • David Says:

        Tack för bilder! Aurora Magdalena Örnbergs konterfej ger ytterligare bränsle åt mina fantasier om hur hon nobbar Gustaf Fröding — även om jag inser att det finns vissa kronologiska problem, som t ex att hon lät sig lockas av en annan kulturpersons Qvanten-fysik så till den grad att hon gifte sig med honom hela tre år innan den store värmlandsskalden föddes.

        Om sanningen ska fram — vilket den ju dessvärre ofta ska — så har jag kanske mest associerat till namnet ”Elsa Örn” i Frödings Balen, och scenen där han får korgen av denna sköna unga borgarfröken, som introduceras så här i dikten:

        Men som en lustjakt förs av morgonvindar
        i lätta lovar kring en flaggfregatt,
        på bröllopsfärd i myrtenprakt som lindar
        sig lent om duk och mast och ror och ratt
        och glädjevimplar vajande i förn
        kom dotterdottern, fröken Elsa Örn.

        Det sam en ljusröd ros vid hennes hjässa
        bland hårets gula gammalsvenska lin,
        hon förde nacken som en ung prinsessa
        och hon var adligt smärt och rak och fin,
        men mjuk i gången som en ung dansös
        och smått behagsjuk som en borgartös.

        I och för sig kan man konstatera att unge Gustafs pick up line är en smula oortodox och kontraproduktiv:

        Ni tror er famna glädjen här på balen
        det är en skalle av en död, ni kysst!
        Vi söka njutningen, vi finna kvalen,
        vi tro på kärnan och vi äta skalen”
        – då sade fröken ängsligt: ”Är ni galen?”
        och det blev plötsligt mycket, mycket tyst.

      • kris08 Says:

        Emoapproach var kanske inte någon bra idé, fast Aurora föll ju faktiskt för en krigshetsande likbrännare…

        Jo, man undrar ju om det är hon:

        Jag såg mot golvet mörkt och tungt jag sade:
        ”Ni söker döva sorgen med ett skratt,
        ni hör till dem, som ännu äro glade
        i bilans skugga som Scheherazade,
        när dag till dag av hotat liv hon lade
        med hjälp av dikt, förlängd från natt till natt.

      • David Says:

        Som emon sticker huvudet i sanden … vänta — var var jag nånstans? Jo — jag förstår inte riktigt hur jag lyckades missa den eleganta Scheherazade-parallellen — eller också låg den och skramlade mycket långt bak i huvudet som en kryptomnesisk koppling mellan Gustaf och Aurora.

        Och om frk Örnberg var kylslagen mot sina giljare, vad kallades hon då? Jo — Aurora Borealis! Tablå! Ridå!

        Okej — det här kommentarsvaret tappade liksom tråden redan innan det började …

  6. Magnus Andersson Says:

    I universitetsbiblioteket i Dar es Salaam, f.d. Tyska Östafrika, finns ett exemplar av Gustav Weils tyska översättning av Tusen och en natt i en gammal frakturutgåva.
     
    Dessvärre har den bibliotekarie som katalogiserade boken inte riktigt mäktat tolka utgivarens namn i den snirkliga frakturen. Men katalogisatören har ändå gjort sitt bästa för att sätta in den underligt skrivna namnuppgiften i en lokal kontext, i denna den arabiska kulturens kanske sydligaste utpost. (Sultanen av Oman flyttade sitt huvudresidens till Zanzibar 1837. Den omansultan som erövrade Zanzibar från portugiserna 1652 var Sultan bin Seif.)
     
    Den som lyckas hitta volymen i hyllan eller möjligen i bibliotekskatalogen ska finna att namnet Gustav Weil maskinskrivet återges som – Sultan Seif!
    Ett fullt gångbart namn längs hela swahilikusten, kan jag försäkra.

    (Prova att skriva in ”Gustav Weil” som Sample text här:

    http://www.linotype.com/44950/FetteFrakturStdRegular-product.html

    så blir den tanganyikanske bibliotekariens konsternation ännu begripligare.)

    • Magnus Andersson Says:

      Ännu hellre bör man förresten skriva in ”Gustav Weil” här:

      http://new.myfonts.com/fonts/linotype/fette-fraktur/

      så att man under Fette Fraktur Dfr kan förstå att det långa s-et i Gustav lätt lät sig tolkas som ett l.

      • David Says:

        … vilket än en gång lär oss att all information är beroende av sin kontext. Vad fan står det här? Typ — Sultan Seif … Det är ju precis så de västerländska översättarna har farit fram, fast åt andra hållet — så det var onekligen något slags gudomlig rättskipning Gustav drabbades av, även om det hade varit mer rättvist om den hade drabbat Richard Burton …

  7. Tusse Says:

    Tyvärr ser Richard B. inte det minsta arabisk ut … jag kommer osökt att tänka på de blonda oljeshejkerna i sextiotalets BP-annonser …

  8. Victor Lagerkvist Says:

    En annan mycket intressant dispyt går att finna i Richard Pevears och Larissa Volokhonskys nyöversättningar av de ryska klassikerna. Följande länk rekommenderas varmt för både slavofiler och, ja, andra människor: http://www.guardian.co.uk/books/2010/nov/06/doctor-zhivago-boris-pasternak-translation

    • David Says:

      Tack för intressant länk! De två versionerna av Zjivagoöversättningen som det skrivs om i artikeln är tydliga exempel på just Ande vs Bokstav — och jag håller med skribenten om att den äldre. mer andliga varianten är klart överlägsen den nygjorda, bokstavstroende tolkningen. Att t ex slaviskt följa den slaviska satsföljden är inte bara överdrivet pietetsfullt — det gör också texten tämligen svårgenomtränglig …

  9. Per Sjofors Says:

    Intressant ämne. Sedan 1990 har jag bott i engelsk-språkiga länder, d.v.s. först i England och sen ’94 i USA och min nära nog enda chans att läsa svenska böcker är dom få som kommer i engelsk översättning. Oftast faller dessa översättningar mer åt den ordagranna typen, och man blir alltför ofta storligen förvånad hur dessa översättare skriver hela meningar och ibland hela stycken, om unikt svenska företeelser, platser eller vanor som är helt obegripliga för en icke-svensk.

    Jag tror att det beror på två saker. Dels att de flesta svensk-till-engelska översättare inte har levt i Sverige utan bara studerat skandinaviska språk, men framför allt att svenska utgivare inte bryr sig om att kvalitets-kontrollera översättnings arbetet. Om dom gjorde det skulle dessa obegripliga delar lätt kunna tillrättaläggas.

    Resultatet, naturligtvis, är att Sverige, för dom få amerikaner som faktiskt känner till att Sverige existerar, och som redan av dessa ses som exotiskt och oförståeligt, blir ytterligare oförståeligt. Jag tänker då speciellt på Stieg Larssons böcker som här fick en stor spridning utanför intelligentsian.

    Och det är ju samma sak med Tusen och en natt. Varken översättare eller förmodligen nertecknar hade förstahandserfarenhet av den den tid, plats och seder som sagorna berättar om.

    Men det är en viktig skillnad. Till skillnad från Tusen och en natt, som inte har någon upphovsrätt, borde svenska förläggare och författare bry sig om hur deras böcker framstår i översättning. Dom driver ju en affärsverksamhet och borde vilja sälja mer och mer svenska böcker till en marknad som är så mycket större. (Bara L.A., där jag bor, har dubbelt så många innevånare, som hela Sverige).

    Att vara exotisk kanske är bra för framtida försäljning av svenska böcker på engelska, men att vara obegripliga är definitivt inte det.

    • David Says:

      Halva jobbet när man översätter är ju att försöka begripa sig på den kultur som ligger bakom texten — som översättare från engelska har jag ju stor hjälp av alla de tusentals timmar av engelska och framför allt amerikanska TV-serier och filmer jag har konsumerat under åren. (Och hjälper inte det så har man ju alltid nätet att tillgå och kan för det mesta spåra upp de mest obskyra produktnamn och dialektord och inse vad det är frågan om.) Översättare till engelska kanske borde tvingas titta på feta boxar med Hedybyborna och Lackalänga innan de släpps lös framför tangentbordet …

      Jag tittade lite i en engelsk översättning av en modern svensk deckare för ett tag sedan och noterade redan på första sidan att översättaren inte verkade ha klart för sig vad en ”strumpbyxa” var — och det är ju lite svagt.

      Men det är ju också så att ju mindre ett språk är desto svårare är det att hitta duktiga översättare — den skandinaviska deckarboomen måste ha tagit förlagsvärlden på sängkanten, och det är fullt möjligt att de har blivit tvungna att anlita översättare vars grepp om svenska språket är en smula slipprigt …

      • Per Sjofors Says:

        Detta är inget nytt fenomen. För flera år sen köpte jag ett par Lars Gustavsson böcker i översättning – vars översättning var så dålig att böckerna helt enkelt inte gick att läsa….

  10. Anna Norman Says:

    Om man spelar Sims2 på engelska har alla ”townies” och Non-player characters fina utländska namn. Men när de översatte bytte de ut *alla* till svenska. Jag installerade ett expansion pack till mina sims, och då fick jag den svenska versionen så Abhijeet Cho hette plötsligt Arne Carlson. :( Men de tror väl att barnen inte kan uttala det.

    • David Says:

      Denna något överambitiösa översättarinsats påminner mig om en tidig Isaac Asimov-novell, Marooned Off Vesta, som jag läste i ett nummer av Jules Verne-Magasinet från fyrtiotalet — där hade alla medverkande fått svenska namn, och dessutom hade en sydstatare förvandlats till skåning och kläckte ur sig fantastiska Edvard Persson-repliker som: ”Det är min liv och kniv ingen lätt sak att kryssa fram mellan asteroiderna”.

  11. A.R.Yngve Says:

    Minns ni när David läste upp sin parodi på taskigt översatta deckare i radioprogrammet ”Sommar”? Jag minns…

    ”Du är en veritabel pajas, gosse, sägesverbade jag.”

  12. Janina Orlov Says:

    Roligt, spännande, nyttigt! Mera!

  13. Pippi Lotta Says:

    En mycket liten parentes: Turdus merula är koltrastens latinska namn.

  14. kris08 Says:

    Amazon har lanserat en modern form av studsöversättning till flera språk, bl a svenska. Snabbt och billigt, men möjligen inte alldeles prickfritt…

    Ulysses:

    Stattliche kam knubbig Buck Muligan aus dem Trappenabsatz,
    wobei eine Schlüssel
    Schaum auf dem ein Spiegel und ein Rasiermesser Lagen
    gekreuzt.

    Returen av Sherlock Holmes:

    Affärsföretag av det tomma huset

    Till och med nu,
    Efter denna långa intervall, jag befinner mig spännande när jag
    tänker på det och känslan en gång att plötslig flod av glädje, förvåning och
    klentrogenhet
    som helt nedsänkt mitt sinne.

    • kris08 Says:

      Ulysses på ”svenska” hittas här

    • kris08 Says:

      Dagen efter att det postats här så stängs det ner…

      Det nämndes visst också på något mindre betydande forum:

      http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18305009.ab

    • David Says:

      Ja — utvecklingen tycks ändå ha gått åt rätt håll, om man jämför dina textexempel med de som översättnignsrobotarna presterade för några år sedan:

      EN Berättelse av Två Stor stad , vid Rödingen Dickens. Engelsk advokaten Sydney Kartongen lever en insubstantial och olycklig liv. Han faller under den stava av Klar Man på djur , utom Klar gift Rödingen Darnay. När Darnay går till Paris till rädda en sätta i fängelse familj hålla kvar , han blir assla inne om snara om brutal Franske Revolution och är sig själv sälta i fängelse och döma till guillotine. Utom Sydney Kartongen , i kärlek med en kvinna han kan icke har , kommer upp med en daring planera till rädda henne man.

      Fler exempel återfinns i den här gamla bloggposten:

      http://davidnessle.wordpress.com/2008/01/30/what-the-dickens/

      Icke desto mindre — det är frågan om översättningsrobotarna någonsin kommer att slta brödet ur munnen på yrkesöversättarna.

      Däremot föreligger en viss risk för att journalisterna kommer att börja skriva som översättningsrobotar själva — vilket man allt oftare ser exempel på, tycker jag …

      – På ytan bidrar Facebook en ovärderlig resurs för att tillfredsställa grundläggande mänskliga behov för sociala interaktioner. Men istället för att öka välbefinnandet har vi upptäckt att Facebook ger motsatt effekt, att det undermineras, säger Ethan Kross, socialpsykolog och författare bakom studien, till AP.

      http://www.dn.se/ekonomi/facebook-gor-dig-olycklig/

  15. vistet Says:

    På senaste resan fick jag en del oväntade upplevelser från affärsskyltarna. Detta tack vare ett nytt påbud i Kina om att det skall finnas ett namn på engelska. The Sound of Qi Gong Is Like A Store eller ( från en tidigare resa i Tibet ) The Dzi Bead Hides The Meal är lagom outgrundligt. Lijiang Amorous Feelings Outlet saluförde inte alls dom tjänster man skulle tro , det var en granska snofsig restaurang. Bäst av allt var dock exemplet som en norskbördig översättare av japanska berättade för mig : affären som hette … Google Translation Error.
    Att dra upp paradexemplet ” the shrimp fucks the cabbage” igen vore att slå under bältet. Let’s not go there.

    • David Says:

      Ja — Kina verkar särskilt drabbat när det gäller totala kommunikationskollapser av cybernetisk art — om det nu har att göra med att det är ett tonalt språk, ett språk som skrivs med en mängd ideogram, eller andra faktorer … som sagt, mycket festlig ”Engrish” blir det …

  16. vistet Says:

    Philip K Dick beskrev en ”Chinese Whisper ” lek över ett primitivt internet i Galactic Pot Healer : kör kända citat eller titlar flera varv genom automatöversättning , och få folk att gissa rätt på ursprunget . Dom Arga Russinen var ett av dom enklare exemplen .

    Mera näraliggande så är det alltid taxamt att dra upp The Backstroke Of The West , DVDn som lett till en oanad berömmelse för den presbyterianska kyrkan i Kina : http://korta.nu/backstroke

    Extrapoäng för att inte bara texta från den kineska dubbbningen av originalengelskan , utan även översätta textskyltarna från engelska till .. just det engelska. Tänk Sax Rohmer möter Hunter S Thompson som bäst .

    • kris08 Says:

      Nja, Jedi Council översätts med Presbyterian Church, men den har ju faktiskt råd med äldste (presbyter).

      Jedi Knight = Hopeless Situation Warrior.

      Låter ju kul, men en hjälte är ju faktiskt någon som överlever en hopplös situation, jämför t ex Mission Impossible…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 102 andra följare

%d bloggare gillar detta: