Det finns gamla amerikanska pinupillustratörer som är skickligare än Art Frahm — till exempel Gil Elvgren Gil Elvgren Gil Elvgren — men ingen av dem kan konkurrera med Frahm som skildrare av selleri.
Frahm verkar vara bosatt i en idyllisk värld där sellerin är allsmäktig, medan däremot trosresårerna lämnar en hel del i övrigt att önska. Ibland bemödar han sig att hitta en orsak till underklädernas undergång. De kan vara milt plausibla …
… något mindre plausibla …
… eller helt löjeväckande …
… men resultatet blir — som alla kan se — ständigt detsamma.
(I det här sista exemplet kan jag inte se något som helst skäl till att trosor, selleri och brevförsändelser far all världens väg — gissningsvis rör det som om en mycket lokal tromb …)
Annars verkar hans värld som sagt ganska idyllisk. Gatorna är så välsopade att de ser ut som matsalsgolv; allt är skrubbat, rent och kliniskt så när som fantasin hos de fryntligt fräcka män som ständigt envisas med att dyka upp vid “fel” tillfälle. Fast det är kanske snarare ett av de grundläggande axiomen i Frahms universum:
§ 1: Om en selleribärande kvinna tappar sina trosor dyker det alltid upp någon glatt överraskad snuskhummer runt hörnet.
Eller också är resårerna så dåliga att detta händer oupphörligen. Det verkar ju onekligen så. Vilket leder oss till Frahms andra lag:
§2: Det finns ingen som är så lättroad som en jovialisk, något överviktig medelålders snuskhummer.
Något av en evig sanning både i Frahms universum och vårt eget …
(Vill ni läsa mer om Frahm, och se några exempel från hans pre-selleri-period, så kan ni gå till Lileks.com — sajten som jag skamlöst snott såväl bilder som upplysningar från …)
