Jag lyckas inte hitta en anagramdikt baserad på mitt namn som jag talade om i en tidigare tråd, och verkar inte kunna rekonstruera den heller. Men för att lugna de hekatomber av bloggbesökare som vridit sig sömnlösa i svettfuktiga lakan och fåfängt fantiserat om diktens innehåll under de senaste veckorna har jag nu i alla fall svängt ihop en ny dikt som sannolikt företer vissa likheter med den gamla — för hur mycket kan man egentligen göra med elva bokstäver? (Svaret är förstås att man kan göra rätt mycket mer än man tror, men ändå …) Så här låter den nya varianten:
Vid en eld sa S.:
”Se! Vildedans
svaldes ned i
sin dvalesed!
Vilda sedens
svindelsida e
av eldens dis!”
David Nessle 
februari 20, 2006 kl. 10:10 f m |
Tjusigt!
Vet inte om du noterade det, men jag drabbades av anagrammani senast ämnet kom upp här till den grad att jag var tvungen att kläcka ur mig detta lilla försök.
februari 20, 2006 kl. 10:15 f m |
Fasen, nu klantade jag till det. Såhär ska det vara.
februari 20, 2006 kl. 10:37 f m |
Underbart att se hur anagramfebern sprider sig som en präriebrand — vi rekommenderar våra läsare att utan tövan titta in ill Baj Goth-Snorre (eller menar jag Bo H.R. Jantesorg?) och avnjuta hans anagram …
februari 20, 2006 kl. 11:50 f m |
Lysande! Är själv barnsligt (?) förtjust i anagram. Ju. Men jag tror inte att jag ska försöka mig på nåt liknande… Tror inte, ska inte… Disciplin! Åter till arbetet. Suck :(
februari 20, 2006 kl. 12:31 e m |
Tack snälla I. R. Illnaken! Jag menar Lina R. Kanel …
februari 20, 2006 kl. 11:24 e m |
Aaaargghhh! Inled mig icke i frestelse! Fast I. R. Illnaken låter som en bra pseudonym om man har tänkt författa obskyra fantasyromaner.
februari 20, 2006 kl. 11:52 e m |
Ståtligt! Är anagramdikten kanske en mer välanvänd uttrycksform än jag märkt? Jag har tidigare bara stött på fenomenet i Unica Zürns bok ”Jasminmannen”. Översättarens efterord om arbetet med att översätta anagramdikterna från tyskan är respektingivande:
”En översättning av en anagramdikt är en översättning i flera led: en översättning av en utgångsfras, sedan en undersökning av originaldikten med avseende på viktiga ord, teman, struktur och därefter en eventuell modifiering av utgångsfrasen, för att, om möjligt, få med ‘nödvändiga’ bokstäver.”
februari 21, 2006 kl. 12:00 f m |
Andreas K: Jag tror jag blev lite inspirerad av Unica Zürn — eller snarare av att se översättaren, min väninna Helena Eriksson, klottra papper efter papper fullt av små myrbokstäver i jakt på en fungerande lösning. En ytterligare inspirationskälla var naturligtvis Gunnar Ekelöfs klassiker Fagerölunken, som finns citerad i sin helhet i en annan tråd här på bloggen.
februari 21, 2006 kl. 9:13 f m |
I mitt raseri över dilettanteriets triumftåg genom litteratursverige under kulturmobbens entusiastiska hellrop kläckte jag en gång ur mig anagrammet ”Hess kan nå er” på ett känt svenskt förfuttarnamn.