Svunna somrars sömniga söndagar …

… eller någon annan, icke allitererande veckodag, gjorde jag ofta en karaff illröd, syntetiskt smakande Bobs blandsaft och valde något ur mitt mikroskopiska sommarbibliotek att läsa.

Sommaren 1969 läste jag gång på gång serieversionen av Yellow Submarine — de grälla popkonstiga teckningarna och den syntetiskt smakande saften blandades med det ilskarpa sommarsolskenet genom herrgården Grimsös lindrigt rena fönster (min familj och ett antal andra lekte storfamilj i Bergslagen just den sommaren) och gav upphov till något slags synestesiupplevelse.

Sommaren därpå hyrde familjen istället ett mindre hus invid en sjö. Jag blandade samma saft och fördrev de många varma dagarna inomhus — inte enbart beroende på att jag var en störd nörd i vardande, utan även på att jag hade rätt svår astma och stundtals inte gärna exponerade mig för den pollenstorm som rasade utomhus — med Jules Vernes Till jordens medelpunkt i en något förkortad ungdomsboksutgåva, illustrerad av Hans Arnold. Professor Liedenbrock och hans följeslagare ingick inte i samma självklara symbios med saften som pojkarna från Liverpool hade gjort sommaren innan. Och sommarsolen sken in genom de säkert även här lindrigt rena fönstren medan Liedenbrock och hans unge släkting klättrade ner i en vulkan efter den sedan länge döde Arne Saknussems anvisningar. Jag kunde läsa boken hur många gånger som helst — och har även läst om den ett antal gånger i vuxen ålder, både i den förkortade versionen och flera fullängdsversioner, tryfferade med antikverade naturvetenskapliga och geologiska utvikningar (Verne anslöt sig naturligtvis på den franska skola av geologer som kallas för Katastrofister och inte till de brittiska Gradualisterna som senare visade sig ha mera rätt — Katastrofisterna trodde att jorden var yngre, men att den hade haft en oerhört stormig pubertet som kunde förklara att den hade hunnit bilda så otroligt mycket avlagringar).

Verneboken har jag — Mirabile dictu! — fortfarande kvar (efter mer än tjugofem flyttningar återstår annars inte mycket av min barndoms bibliotek). Tidningen med Yellow Submarine-serien försvann däremot spårlöst redan på tiden då det begav sig. Möjligen hade jag lyckats läsa sönder den till lösbladssystem så att någon ”förbarmade” sig över den och slängde den. Sånt hände ofta. Saker bara försvann — till exempel min cigarrettändare i form av en handgranat som jag var orimligt nöjd med en vecka tills den en vacker dag oförklarligt upphörde att existera. Jag blev milt förbryllad men brydde mig inte särskilt mycket om hur saker kom och försvann ur mitt liv — jag accepterade det med en närmast asiatisk fatalism.

Fast just nu känner jag en viss lust att läsa om den försvunna Yellow Submarine-serien — helst samtidigt som jag känner smaken av lite för outspädd och knallröd Bobs Blandsaft och ser dammet darra av brownska partikelrörelser framför ett sommarsolsstrålande högt herrgårdsfönster.

Advertisements

10 svar to “Svunna somrars sömniga söndagar …”

  1. Martin R Says:

    Man borde byta namn till Saknussem. Eller till Sverensen, som den svenske skurken i James P. Hogans roman _Inherit the Stars_ heter. Inget är som missuppfattad skandinaviska.

  2. Johan W Says:

    Jag fattar grejen när populärkulturella yttringar manifesterar sig på ett rent FYSISKT plan. Min ”serieversion av Yellow Submarine” är ”serieversion av King Kong” som min kusin hade. Varje gång vi hälsade på dem ville jag läsa just den. Allra fränast och andhämtande farligt var scenen när hjälten hugger King Kong i handen med en kniv. Jag mindes detta seriealbum som ENORMT. Flera gånger större än mitt eget huvud! Jag hittade detta album i vuxen ålder och då var det tydligen i helt vanligt serietidningsformat.

    Och jag kan inte hjälpa dig med serieversionen av Yellow Submarine, men en annan sitter ju på åtminstone ETT avsnitt av den tecknade Beatles-TV-serien…

  3. David L. Says:

    Prunkande Proustpoäng till postillan!

  4. John E Thelin Says:

    Jag använder mig fortfarande av ibland av ordet ”meaniewhile” från serieversionen av Yellow Submarine (när de alltså i handlingen hoppar till va ”blue meanies”håller på med). Det är å andra sidan nästan det enda jag minns från den.

  5. A.R.Yngve Says:

    Mr.Wanloo, I presume? ;)

    Jag känner igen upplevelsen av KING KONG-albumet. Fast i mitt fall saknades de sista sidorna!! Tänk så frustrerande att komma till sista sidan i boken — och sen inte få veta om King Kong klarade sig undan flygplanen!

    Det är farligt med barndomsnostalgi. Sök upp boken eller filmen eller TV-programmet som förhäxade dig som barn, och du får en kalldusch.

    Som till exempel när jag fann DVD-utgåvor av SPACE:1999 – en brittisk TV-serie som visades på svensk TV under 70-talet, då kallad Månbas Alfa.

    I mitt luddiga minne hade den serien varit fantastisk, en veritabel ”head trip”av otroligt realistiska specialeffekter och bländande bra dekor… allting i TV-serien såg ut som om det verkligen var på Månen, år 1999.

    Med svettiga händer stoppade jag DVDn i spelaren och hörde den välbekanta tema-melodin spela… och såg rymdskeppen! Skeppet som jag i min barndom tyckte var så otroligt realistiskt… landade på en främmande planet…

    …OCH JAG SÅG TYDLIGT SNÖRENA SOM MODELLEN HÄNGDE FRÅN.

    Argh. Så var det med den nostalgin.

  6. Bodil Z Says:

    ”Till jordens medelpunkt” var en av min barndoms absoluta favoritböcker. Förutom att den var medryckande och spännande verkade den också så ”sann”. Jag minns när jag med min far och mina bröder (en av dem hade fruktansvärd svindel, men samtidigt en mycket stark vilja) klättrade upp i tornet på Vor Frelsers Kirke – jag märkte då jag hade varit där förut med Axel (så heter också min svindlige bror) och professor Lidenbrock. Och islandsponnyritten, runorna, det underjordiska havet, rafflande färder längs vilda forsar i underjorden – Stromboli. Härligt! Min dotter som nu är arton har också i tio-tolvårsåldern gått igenom en ganska utdragen fas med den här romanen. Boken (De Odödliga Ungdomsböckerns utgåva med bilder av Riou) har jag/vi kvar – den har ingen
    rygg och pärmarna böjer sig på ett märkligt sätt utåt.

  7. John E Thelin Says:

    Problemet med Space:1999 sett ur vuxet perspektiv är ju inte snörena, utan att manusen är som skrivna av en lillgammal tolvåring. Redan grundkonceptet är ju ett sånt som vilken halvvettig människa som helst avfärdar som ohållbart efter tre minuters funderingar. Men, okej, vi köper att månen sprängs iväg och åker så hiskeligt fort att den hinner komma till nya planeter och solsystem med några veckors mellanrum, och det utan någon G-kraftspåverkan hos Alphaiterna.

    Inte ens då håller den interna logiken. Eller ”håller” kanske är fel ord för nåt som är helt obefintligt. Mängder av avsnitt följer mallen ”nåt konstigt sker – det hela löses på nåt obegripligt/oväntat vis – ingen vet vad det var som hände – visst-är-rymden-otrolig”.

    Men musiken – framför allt den till säsong två – håller måttet än idag. Ett av de allra bästa 70-talsactionsoundtracken som inte är signerat Schifrin, Barry eller Shire.

  8. Pietro Says:

    De brownska partiklarna minns jag från min barndoms vardagsrum. Mycket proustskt.

    Apropå barndomslitteratur kanske någon av experterna här kan hjälpa mig: seriealbum i franska eller belgiska skolan, handlar om en man som blir strandsatt på ”A i Atlantiska Oceanen”. Var sjukligt fascinerad av dessa som barn, men har inte lyckats spåra dem. Författare, titel, någon?

  9. KB Says:

    Pietro: Albumet du tänker på är det första av de om Filemon av ”Fred” (Othon Aristides).
    De album som kom på svenska var ”Filemon och den skeppsbrutne på A”, ”Filemon och det vilda pianot”, ”Filemon på konstaplarnas ö” – ca 1979-1980 på Alvglans skulle jag tro.
    På franska har det kommit många fler album, jag hittade en lista här: http://ilps.science.uva.nl/~erikt/comics/philemon.html

  10. Pietro Says:

    c’est vrai! Nu minns jag alla tre, de fanns på det lokala biblioteket därhemma. Tusen tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: