Så stod då äntligen prästen i predikstolen …

Uff — idag ska jag iväg till Värmland och hålla en seriekurs. Jetlaggen har inte ens hunnit lägga sig än, och jag har fullt sjå att förklara för kroppen varför jag envisas med att stiga upp klockan tre på morgonen mexikansk tid.

Gårdagen ägnade jag åt att ställa ihop undervisningsmaterial — visserligen har jag hållit seriekurser tidigare, både på Konstfack och Valand, men det var ett antal år sedan så jag fick börja från scratch när jag lade upp den här kursen. Och nu har jag förhoppningsvis tänkt på det mesta som behövs.

Jag kommer att vara inkvarterad i kavaljerflygeln, och jag misstänker att majorskan på Ekeby eventuellt har internet, men jag vet inte om jag kommer att få tillfälle att rapportera fortlöpande från de milsvida skogarna. Eller om jag kommer orka, Erk du, Maja du. Våran seriemagister är rund som en tunna med ister. Säv säv susa, våg våg slå, på något sätt så ska det fäll gå ändå.

Dessutom kommer jag i natten den sena att slås som ett fångat djur, med ett smäktande valskorrektur — jag menar romankorrektur. För jag är ganska lönnfet om bena, och tillika har jag hals som en tjur. Nu börjar mina värmländska allusioner helt kapa texten, märker jag. Jag är serielärare här, husse och matte har gått på oscarsteatern. Fick inte följa med jag. Fick stanna hemma jag. Studierektorn ska jag bita i benet på lördag, för då har han inte stövlarna på sig. Tröttkörda, tuschsvarta tecknarna kämpade vilt, formade sidor till text och bild.

Innan det här inlägget blir ännu obegripligare ska jag börja packa min väska, tror jag …

9 svar to “Så stod då äntligen prästen i predikstolen …”

  1. Bengt O. Says:

    Akta äkta mattan bara.

  2. David L. Says:

    Hallå där! Var ska detta ske? Karlstads universitet? Torsby? Kyrkerud??
    Pust pes, de kunde väl gjort ett ”Monsters of rock”-upplägg och bjudit hem Bygdens Egen Son åggh…
    Hoppas allt kommer att genomföras på forcerat ”mål”, och att någon med kilometer av råfilm i bakfickan bootleggar evenemanget, till fanskarans båtnad…

  3. David Says:

    David L: Tredje förslaget var rätt — Kyrkerud. Dessa rader skrivs i datorsalen, söndag kväll. Ryktet förmäler att även du har gått här …

  4. David L. Says:

    Oj oj, vilken känsla! Jo, 1992-93 tultade jag runt där och trivdes som bäst i målarsalen och grafiksalen (samt med alkoholhaltiga drycker framför Rederiet på tv:n, de färska åren innan det manuset havererade i Estoniaklass). Vill du sätta upp gyldene skyltar kan du börja med översta rummet rakt ovanför huvudentrén, där yours truly hade sitt krypin under veckorna. Hälsa alla hyvens lirare som ev. minns & känns vid mig! (”Nämn EN…”)
    Datorsal förresten? Nu blev jag desorienterad som en fonografrulle på Mega.

  5. molle Says:

    Man kan också pastischera välkända värmländska verk om åderlåten på originalens ord: hör här vad Kjell Alinge skaldade en förmiddag för så många år sen att jag fortfarande bodde i Varberg då:

    Våran mulla
    är rund som en gräddbulla

    Ayatollah Fröding
    I Ransäter (och så ett årtal som däremot inte fastnade i minnet)

  6. David L. Says:

    Apropå förstklassig Värmlandslitteratur, så Nessle, om Gösta Karlsson (klasskamrat med min Mor) fortfarande är aktiv på K-rud, be att få köpa ett signer’t ex av hans bok ”Hagbergs kiosk”, den är jättebra.
    Och klappa Årjängstrollet från mig åggh.

  7. David Says:

    Molle: Våran prästost / är rund som en festprost … Våran Berling-drasut / är lång som en port salut … Våran kyrkliga dignitär / är möglig och blek som en camembert … och så vidare

    Så stod då äntligen Stig Bergling i de anklagades bås …

    och så vidare …

    David L: Jag glömde fråga om någon Gösta Karlsson huserade på skolan — men jag ska ju tillbaka om ett par veckor för att ha kursen med den andra bildgruppen.

    Däremot kan jag glädja dig med att jag lät fotografera mig i alla upptänkliga vinklar med trollet — sittande nonchalant tillbakalutad på en tå — stående nonchalant framåtlutad snett bakom trollet — liggande i nonchalant framstupa sidoläge snett under — och så vidare.

    Särskilt stimulerande var upptäckten av trollets svans (som aldrig har varit med på de vykort jag sett). Den är tjock, brun, knölig och … påminner starkt om något som inte alls är en svans, men brukar emanera från exakt samma punkt mellan skinkorna. I kombination med trollets kroppsställning, som onekligen för tankarna till ett tålamodsprövande pass på torrdasset, blir effekten rätt — pikant. Särskilt när man kommer körande från Kyrkerudshållet och nalkas trollet bakifrån.

    En annan kulturupplevelse av rang var ju att gå på det mångomsjungna Klaras i Årjäng och äta köttbullar med gräddsås och lingon — medan man kontemplativt blickar ut över ett jättelikt glasfibertroll som förrättar sitt tarv under bar himmel på torget …

  8. Werkmäster Says:

    Din blogg är ytterst intressant, och hör till en av mina favoriter. Du ska ha ett stort tack!

  9. David Says:

    Tack herr Mästerwerk …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: