Frank och eggande underhållningslitteratur

(Alternativa titlar: Inte kan man läsa Frank, Heller? … Heller än bra … Frankofila lästips … etc. ad nauseam)

Som framgår av ovanstående skrattfest för hela familjen har jag just läst ut en bok av Frank Heller, den flyhänte svenske äventyrsromanförfattaren vars storhetstid inföll under det förra seklets första decennier (det känns fortfarande märkligt för mig att skriva på det viset om nittonhundratalet).

Frank Heller hette egentligen Gunnar Serner — han förlöpte likt Jonas Love Almqvist Sverige efter att ha råkat i klammeri med rättvisan och förde sedan under ett antal år ett kringirrande liv på kontinenten (det förtjänar att tilläggas att han inte hade försökt arsenikförgifta någon han var skyldig pengar som Almqvist, utan bara levt över sina tillgångar och förfalskat ett par växlar).

Jag har läst ett par Frank Heller-böcker tidigare och de är alltid nöjsam lektyr — han är slagfärdig, har bra blick för detaljer, och tidsstämningen står som en tjock sky kring hans romaner — komplett med skönt befängda och dammanlupna värderingar. (Däremot är han som så många produktiva skribenter en smula för flyhänt för sitt eget bästa. Det känns som om han hade kunnat lägga band på sig och producera hälften så många och dubbelt så bra böcker.) En annan av hans tillgångar är att han anlägger ett slags outsiderperspektiv — samtidigt som han i sina värderingar och sin näsas röda lyster är en omisskännlig produkt av det sena artonhundratalets punschfryntliga studentmiljö (bland de sociala missförhållanden i Sverige som han går till storms mot intar motbokssystemet en framskjuten position). Han skildrar svenskarnas sedvänjor och olater med säker detaljblick — men samtidigt med en avgjord distans.

Boken jag läste ut i natt heter Herr Collins affärer med hemlandet och har inte bara en utan två hjältar som — oberoende av varandra — har varit tvungna att lämna Sverige på grund av ekonomiska oegentligheter (Heller skildrar deras umbäranden med stor sympati och sakkunskap).

Här siktar de landsflyktiga hjältarna fäderneslandets kust efter att olovligen ha återvänt till Sverige i en dansk fiskebåt:

”Vi satte kurs mot nordväst, och vid tvåtiden på natten voro vi tätt inne under en låg och töcknig kustlinje. Den kunde varit obebodd, så öde föreföll den i nattmörkret, men jag visste att den var tröskeln till ett visst avlångt land som härifrån sträckte sig nästan till Nordpolen, och som beboddes av den ensammaste och bisarraste av alla germanstammar.”

Den kvinnliga huvudpersonen är en modärn kvinna av just det slag som en viss Qvillander ondgör sig över i början av boken: ”Deras hår är avklippt, deras ögonbryn äro bortrakade och ersatta av tuschstreck, deras själ är ett kaos av filmprimadonnor, kamratäktenskap, osedliga underkläder, manikur, råkostdiet och vikttabeller.”

Bokens jagperson — och Heller? — verkar dock inte dela Qvillanders aversion. På sista sidan får de trätande tu äntligen till det:

”Hennes ögon! Gråa som en gryningshimmel över våta snår! Gäckande och spotska som hennes krökta läppar!
— Ni glömmer att jag är kommunist, herr Tillius! Det strider mot mina grundprinciper att binda mig vid en man!
(…)
— Kommunist? sade jag. Inser du inte, att du skulle bli opium för folket? Jag har lärt mig vad ansvar är. Jag måste förhindra en sådan fara för framtidsstaten.”

Hellers romaner företer en omisskännlig släktskap med t ex Maurice Le Blancs Arsene Lupin-böcker — precis som M L B har han gärna något tvetydiga huvudpersoner — eller rentav gentlemannatjuvar — som hjältar. Språk och värderingar är som sagt bitvis underbart mossbelupna, men det finns en fräschör och entusiasm i berättandet som motstått det tröstlösa tuggandet av tidens tand — och vi rekommenderar gärna bloggens läsare att botanisera i hans rika produktion …

8 svar to “Frank och eggande underhållningslitteratur”

  1. J-h:n Says:

    Ack, finns det inte ens på denna blogg någon som vill prata Frank Heller? Var ska man då hitta någon?

    Själv tycker jag han känns både väldigt modern och väldigt otidsenlig, men absolut inte mossbelupen. Modern – tja, den allra första Filip Collin-historien innehåller en rafflande biljakt genom London. Den är skriven 1913 och förkortningen ”bil” är ännu inte vedertagen utan växlar glatt med ”auto”. Otidsenlig i ordets bästa bemärkelse – kvick och spirituell på en grund av klassisk lärdom; går det att tänka sig en sådan thrillerförfattare i Sverige i dag?

    Hur som helst är det klart att Frank Heller bara var en flyhänt underhållningsförfattare, men som sådan skilde han sig fördelaktigt från merparten sådana genom att faktiskt vara vad han utgav sig för: underhållande.

  2. Feedback66 Says:

    Har nog bara läst en novellsamling som jag tror hette ”De ödesdigra skorna”, vet inte om den anses vara någon av hans bästa, men jag tyckte den var riktigt trevlig. Funderar lite på vilken av hans böcker jag ska ta itu med härnäst, det finns ju en del att välja på.

  3. David Says:

    Feedback 66: “De ödesdigra skorna” — Heller är överhuvudtaget bra på att kläcka fantasieggande titlar. Vad sägs t ex om ”I sicksack genom sinnevärlden”, ”Odysseus eller de sju menyerna” eller ”D:r Zimmertürs bisarra möten” … (jag blir sugen på att läsa allihopa). Jag är inte inläst nog på FH för att ha någon mera bestämd uppfattning om vad som är smultronställen och vad som är sankmark — det är nog bara att botanisera på måfå. Men Herr Collin-boken jag talar om ovan var som sagt synnerligen stimulerande spänningslektyr.

  4. Örjan Says:

    Jag har i min ägo en antagligen nästan komplett samling av Frank Hellers böcker, många i originalutgåva, ärvda efter min far. Jag har läst varje rad, de flesta flera gånger om. De må vara produkter av sin tid då stil och bildning värderades annorlunda än i dag, men språkdräkten är härligt fräsch och också för dagens läsare ytterligt njutbar. Frank Heller har en stilkänsla man sällan hittar hos dagens författare! Som den litteraturvetare han var, hade han uppenbarligen ingen ambition att bli en litterär storman. Han tycks dock ha inte bara lyckats skaffa sig en försörjning med sitt skrivande när han mest behövde den, utan måste nog ha funnit det roande att skapa sina mustiga figurer. Läs t.ex.”Monsieur Jean Louis-Cessels papper”.
    Mvh

  5. auhauh Says:

    Min barndomsvän och granne hette Filip Collin(heter fortvarande!) man säger ju så.. OCH vill gärna förvärva alla Serners böcker om någon vill sälja? och sedan vill jag att Du David vidarebefodrar min @-address till
    Maggan (Du vet nog vem) av sentimentala skäl.Om hon ej vill mottaga
    den förstår jag skälen.
    Hoppas på det bästa och tack på förhand Marc.

  6. Ulf L, Kiruna Says:

    Det fattas ännu några titlar i min samling, men de jag har räcker gott för att jag ska våga ett omdöme. Frank Heller är angenäm, underhållande, spirituell; ibland lockar han till skratt (som i Herr Collins affärer i London), ibland är han spännande och kuslig (som i Kejsarens gamla kläder). Spännande är också Marco Polos miljoner och Storhertigens finanser, för att bara nämna ett par till. Och rakt igenom alla hans böcker strömmar en kunskap och beläsenhet som får en att baxna. Ibland är Frank Heller en ovanligt vaken och iakttagande reseskildrare, där vi varken möter Herr Collin eller Doktor Zimmertür eller någon annan bekant (som i Resa i Schweiz och Diagonal genom Europa).
    Otidsenlig? Struntprat. Snart sagt vilken som helst av hans böcker, gärna någon av de först nämnda här ovan, skulle kunna göras till en filmsuccé, även om produktionen kanske kan bli kostsam, för Frank Heller drar sig inte för att blanda in vare sig kejsaren av Kina eller ryska pansarbåtar från tsartiden.
    Apropå film. Är det någon mer än jag som minns programserien om Frank Heller? Den visades i TV under 1960-talet. Tyvärr hade jag då ännu inte läst en rad av Frank Heller och tittade därför bara förstrött, men min far var desto mer intresserad och följde varje avsnitt. Kanske var det Pär Rådström som föreställde huvudpersonen, han behövde nog inte förändra sitt utseende särskilt mycket för den rollen. Men han dog redan 1963, och jag vill minnas att serien gick senare, kanske 1966…
    Giv oss denna serie i repris!

  7. Gold in them thar Californy hills « David Nessle Says:

    […] Så vitt jag kan kan googla mig till har den här boken inte kommit i svensk översättning, vilket förvånar mig en smula. Visserligen är den en genrehybrid av det slag som ibland gör förläggarna förbryllade — historisk roman, humoresk, thriller, fiktiv biografi. Men Michael Chabons The Amazing Adventures of Cavalier and Clay — som Carter Beats the Devil påminner en del om — innehöll ju en lika frisk mix av ingredienser, och den blev ju översatt och även rätt uppskattad av “Den bisarraste av alla germanstammar” (för att nu tala med Frank Heller). […]

  8. Johan Kock Says:

    Frank Heller var favorit för mina föräldrar.

    Så det finnas många böcker i deras efterlämnade mig numera tillhörande

    samlingar av ursprungligen ouppskurna böcker.

    Utöver Collin, Storhertigen och andra rekommenderar jag varmt den

    freudianske dr (prof) Zimmertür som det finns åtminstone 3

    novellsamlingar om. På något sätt betvivlar jag att Frank Heller själv

    hade varit en övertygande freudian men visst var Freud pop nog på den

    tiden.

    Månne Frank Heller hittas på Projekt Runeberg. Har inte kollat.

    Det finns ett antal delvis av mig olästa böcker i finska

    hufvudstadsregionens bibliotek också. De mesta äro visserligen

    magasinerade och icke hyllvaror.

    Kanske I där västerut kunde försöka få till stånd nyutgåfvor av

    denna klassiska svenska författare vars läsning förvisso har givit mig

    mycket förnöjsamhet under mina närmare 75 år.

    Men förvisso har jag haft många glädjestunder med denne författare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: