Diskofili

Jag har tagit för vana att diska iförd hörlurar och MP3-spelare och håller på att beta av en massiv samling om 26 CD:s som innehåller mängder av outgivna Karl Gerhard-78:or (materialet har förts över från kassett av en mig närstående förmåga).

Jag förundras gång på gång av hur många strålande kupletter Karl Gerhard hann skriva och sjunga in — han var ju trettio år gammal när han först framträdde som revyförfattare och kuplettcharmör. I samlingen som får mig att föra diskborsten i takt finns hundratals outgivna spår som är lika förtjänta av återutgivning som det som har kommit under senare år (vilket — om sanningen ska fram — ju inte är särskilt mycket).

Särskilt förtjust är jag i de skramliga tjugotalsinspelningarna — det är ett smärre mirakel att KG lyckas framföra texternas intrikata stavelsemyller så att de går fram, trots den dåliga inspelningstekniken. De senaste dagarna har jag haft den här slagdängan på hjärnan:

Vad du är lycklig moder Svea
som har fått så vackra barn
de är visserligen lite lea
men det har de efter farn.
(…)

Men föräldrarna kan va’ genien
på samma gång som barnen äro obegåvningar
Homeros barn lär ej ärvt poesien
blott faderns böjelse för middagssovningar

Adelskap kan ärvas, likaså idioti
men smak och snille trotsar ärftlighetens teori.
Fast hos mig har vett med charm förenat sig till ett —
jag tänker när jag ser mig själv och Gösta Ekman på porträtt:

Vad du är lycklig moder Svea
som har fått så vackra barn
herr Nils Asther kommer som god trea
vit och söt som marsipan.
När han på film syns Dorian Graya
sägs det på — ??? ohörbart –:
Vad du är lycklig moder Svea
som har fått så vackra barn.

[Nils Asther var en stumfilmsstjärna som inte har visat sig riktigt lika lyskraftig som Gösta Ekman d.ä. och KG — oavsett hur nitiskt han ”Dorian Grayade”.]

inte sällan häpnar jag över hur ekivåk det gick att vara under tjugotalet på revyscen och skiva. Vad sägs till exempel om följande sällsamma lilla excerpt ur ”Har du varit med om det nån gång?”:

Jag har rest utan pass ända till Lissabon
har du varit med om det nån gång?
och i Rom jag kysst fållen på påvens kalsong
har du varit med om det nån gång?
Vid det lutande tornet i Pisa
har jag grovhånglat med Mona Lisa
så hon fick två stycken
små oljetryck nästa säsong
har du varit med om det nån gång?

En av höjdpunkterna hittills i den här samlingen är Karl Gerhards duett/duell med Ernst Rolf, där de båda hjältarna sjunger motståndarens kupletter med omskrivna texter och gör sitt bästa för att ta heder och ära av varandra. Karl Gerhard har den definitiva fördelen att det är han som har skrivit potpourriet — jag misstänker honom t ex för att driva lite med Rolfs brist på bildning när han låter honom sjunga att hans revyer ”lånar glans av Styx”. Kampen sträcker sig över två sidor på en stenkaka — till sist enas kombattanterna i ”Hurra va’ vi ä’ bra — hurra va’ vi ä’ bra!” även om Rolf på sluttonen tutar i med sin bästa Jussi Björling-tenor: ”MEST JAAA!” och Karl Gerhard protesterar ”Nja, nej, mest ja”.

Annonser

13 svar to “Diskofili”

  1. Martin R Says:

    Är de inte väldigt tidsbundna, kupletterna, så att man egentligen behöver notapparat för att förstå något? Jag tror P. Ramel har drivit med det där genom att skriva en text där det insinueras allt möjligt om personer vars namn och attribut ingen kan känna igen eftersom de är gripna ur luften.

  2. David Says:

    Martin R: Jo, visst är det så — fast det finns också något eggande i det kryptiska. En del av KG:s mest dunkelt insinuanta kuplettverser får mig nästan att rysa — av det aningsmättade, av det halvt begripna, av underliggande sammanhang som eventuellt aldrig kan förstås idag, för att de redan har uppslukats av historiens mörker.

    Men sen är det ju lätt att fösta för mycket uppmärksamhet vid det kryptiska inslaget i KG:s kupletter — väldigt mycket handlar om sånt som är lätt att förstå även utan förkunskaper — sammanhanget presenteras av KG själv (någon har konstaterat att stora delar av den stockholmska parkettpublik som satt och nickade inkännande när det begav sig inte heller fattade mer än högst hälften av vad den svenska ”Aristå-fan” kläckte ur sig på andra sidan rampen).

    Och mycket handlar ju om större politiska skeden — inbördeskriget i Spanien (KG sjunger exempelvis om Franco, som hade massivt utländskt stöd: ”Han strax innan sina trupper brukar granska/ ”Hallå där! Talar någon spanska?”) eller för den delen om Mussolini:

    Mussolini menar med en hjälte
    en väpnad karl från tå till topp
    som klädd i plåtrock är
    med gasmask och gevär
    och tusen mynningslopp.

    När att kriga hjälten drar i fälten
    han har en pretention men sträng:
    att fienden nervös
    står uppställd vapenlös
    och lyss till Roms refräng

    att man ska
    leva livet farligt båd’ natt och dag
    (om vädret sig ägnar och inte det regnar)
    ty Gud är god
    mot den som äger en Ceasars mod
    (och lastade skutor med bomber och sprutor).
    Men varför just
    ska modet visas på främmand’ kust
    nån modig man finns väl som har lust
    att säga: herrn va’ mig en AAAVIG CEEEASAR!
    Det är ett medel av hög komfort
    att leva livet farligt — men kort!

    Oj då — nu blev det ett långt Karl Gerhard-citat igen … vad jag ville säga är att kupletterna är ett utmärkt incitament till vidare egna studier av den tiden. Jag har nog lärt mig mycket om de decenniernas strömningar av Karl Gerhard — han var enormt lyhörd för skiftningar och trender (utan att för den skull nödvändigtvis dras med av dem), och att lyssna på hans kupletter är som att ta del av en EKG-kurva över en epok … (mumlade han anspråksfullt)

  3. David L. Says:

    ”Outgivet”, ”notapparat”… ni vet då vilka knappar att trycka på för att väcka intresse! Om jag inte visste bättre, skulle jag tro att jag inte längre är intresserad av musik, utan mer av ”de anala möjligheterna”. Det var i alla fall så jag halkade in gravt på Beach Boys en gång i tiden, en utmärkt samling (”Endless harmony”-soundtracket) med demo- & liveversioner, alternativa mixar, outgivet, etc etc bla bla osv listle.

    Skrock, ”det finns också något eggande i det kryptiska” kunde stått som valspråk på ett David Nessle-mynt – eller ett Mark E. Smith-dito för den delen, fast han är ju inte fullt lika käckt gamängartad vad jag förstått *underdrivetle*.

  4. A.R.Yngve Says:

    KAPTEN STOFIL-serien där Karl Gerhard och Ernst Rolf duellerar… inspirerades av deras verkliga kuplett-duett/duell
    — eller är det en sån där ”Life-Imitates-Art”-tillfällighet?

  5. Fredrik Tersmeden Says:

    En senkommen fråga till David: menar Du verkligen att alla dessa KG-inspelningar är ”outgivna” – d v s bara existerar i form av enstaka provpressningar o dyl – eller kanske snarare att de bara är ”oåterutgivna” på LP eller CD?

    Ett så stort antal bevarande provpressningar från 20- och 30-talens svenska skivindustri vore nämligen en smärre fonogramsk sensation.

    Fredrik

  6. Herr Svisser Says:

    Tersmeden: Eftersom det var från mig David fick skivorna kan jag svara. Det rör sig, som du misstänker, om ”oåterutgivna” skivor och en del radioprogram och liveupptagningar.

    • Andreas Says:

      Finns det möjlighet att ta del av dessa inspelningar? Söker efter texter om Nils Asther av både Karl Gerhard och Ernst Rolf.

  7. Fredrik Tersmeden Says:

    Som jag misstänkte alltså. Det var på något sätte både lugnande och synd…

  8. Andreas Says:

    Vilken Karl Gerhard text är det där från? Skulle vilja höra den! Har han fler texter som nämner Nils Asther eller Greta Garbo?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: