Rapport från Kyrkerud 2

Det är strax efter midnatt, och jag sitter vid mitt skrivbord i Kyrkeruds gästlärarvilla och skriver på laptopen. Jag har just varit nere och kokat en termos te för att göra min morgon mera friktionsfri. Den här villan måste vara byggd på fyrtiotalet och den luktar precis som en annan personalvilla på en folkhögskola — den på Tärna Folkhögskola i Sala, där min vän och vapendragare Martin bodde på sjuttiotalet. Lukten gör mig nostalgisk – och jag undrar var den kommer från. Jag vägrar tro att det är själva folkbildningstanken som luktar på det här sättet. Eller ett kvarglömt relikskrin med A. Ubååths pekfinger. Kan det vara något byggmaterial som var populärt strax efter krigsslutet som avger den? Eller rör det sig om en bouquet av diverse tidstypiska byggmaterial? Hur som helst är det en nostalgiparfym — i just denna doft förnötte jag och Martin vår ungdom med att skriva tallösa fanzines och kollektivromaner (påfallande många av sjuttiotalets aktiviteter innehöll ledet ”kollektiv-”). Dessutom ägnade vi oss åt andra, ännu mer esoteriska sysslor, som att skriva långa verkförteckningar och biografier över påhittade science fiction-författare.

But I digress … (Min blogg brukar ju annars utmärka sig genom sin stränga nyklassicistiska stringens). Utanför fönstret syns för tillfället bara ett ensamt rödaktigt ljus på andra sidan sjön –- det är mulet och natten är i övrigt så kompakt sammetssvart som den bara kan bli ute i skogen. För ett tag sedan hörde jag något som jag i min ornitologiska obildning tror är en lom ropa över sjöns stilla, mörka vatten. Jag borde ropa till svar för att se om jag blir — tablå! — lomhörd …

Apropå ornitologisk obildning attackeras jag varje morgon när jag står och röker på förstutrappen av vad jag tror är svalor – de försöker flyga in i den övertäckta gången mellan de båda lärarvillorna, får syn på mig, tvärnitar någon meter framför mig och vänder i luften. Jag inbillar mig i alla fall att det är svalor – de rör sig så snabbt och har så spetsiga vingar att man kan få för sig (särskilt i yrvaket tillstånd) att de är fladdermöss vid en första anblick. Vissa av dem susar även förbi mig med flera decimeter till godo där jag står och försöker vakna till inför dagens prövningar. Jag har sett andra som försöker pressa sig in i vinkeln mellan den utskjutande takkanten och ytterväggen, vilket förefaller mig vara ett ganska svalartat beteende.

Nu ska jag gå ner och röka kvällens sista cigarrett, och sedan ska jag se om jag kan komma någon vart i Gösta Berlings saga, som jag har släpat med mig in i det mörkaste Värmland i hopp om att den ska få en djupare kulturell resonans för mig när jag är omgiven av det vilda landskapet och de stôlliga lokalbefolkningen — och i och för sig verkar det fungera. Jag hör den bredaste värmländska när jag läser replikerna och vissa av personerna antar drag av personalen här på skolan. Det fungerar nästan lite för bra: ett tag igår började jag höra en fasansfull speakerröst inne i huvudet även när jag läste de berättande partierna — en röst som verkade tillhöra rollfiguren ”Pölsa” i Smala Sussie — och det var lite mer lokalfärg än jag kände att jag behövde …

Som en pendang till ett tidigare inlägg upptäckte jag dessutom massor av understrykningar i inledningen på boken, och i mariginalen har någon översatt dem till engelska glosor — vilket ju känns som en skön omväxling. Den arma anglosaxen dukade dock under på sidan arton, strax efter att hon/han hade översatt ”den utmärglade gestalten” till ”extraordinary shape”. Personligen skulle jag nog inte ha rekommenderat vederbörande att börja sina svenska läsövningar med detta aningen arkaiska alster (alster alltså – som i ”Alsters Herrgård” där Selmas kusin Gustaf Fröding föddes — get it?)

Jag misstänker att det är dags att gå och lägga sig nu …

LITET ADDENDUM SENARE SAMMA DYGN

Skam till sägandes kom jag inte ur fläcken med Selma och Berling — det är något djupt irriterande med bokens själva struktur, hur handlingen liksom startar och stannar upp hela tiden. Prästen står i predikstolen. Han tror han ska få sparken. Biskopen är där för att höra på honom. Men han grips i sitt självförakt av gudomlig inspiration och predikar bôxera av hela församlingen. Men sen går det i helvete i alla fall. Därpå följer rena resumén av vad han ägnar sig åt de följande åren. Sedan blir det miljöbeskrivning i sidorna sju. Varpå Berling dyker upp igen liggande i snödriva och räddas av Majorskan på Ekeby. Dramatisk scen — lång dialog — handlingen kickstartar på nytt. Fast det gör den inte, för sedan blir det resumé igen.

Så där går det på. Enstaka scener med stark närvarokänsla som får mig att komma in i handlingen och sedan abrupt stopp och en lång ”Detta har hänt”-passage innan vi huvudstupa dyker ner i handlingen på någon ny, godtyckligt vald plats i det narrativa flödet. Jag börjar känna mig som om jag läser en förkortad Det Bästa-version av boken — och det förbryllar mig att den är skriven på det här viset.

Selmas kortare berättelser, som Herr Arnes penningar, Körkarlen och Löwensköldska ringen har ju inte alls samma märkliga starta och stanna-struktur. Jag väntar på att den silverhåriga sagotäljerskan ska komma igång med en helt gestaltad historia någon gång, men nu närmar jag mig sidan hundra utan att det har blivit något vidare flyt i handlingen (vän av ordning invänder kanske att jag inte borde ha försökt läsa om boken direkt efter en deckare av Michael Connelly som kopplar nackgrepp på läsaren med första meningen och släpper det först motvilligt på sista sidan).

Fast iochförsig har Majorskan just blivit körd från gård och grund under närmast King Lear-aktiga former, så nu kanske fin-Learet ska till att börja … Nu stundar möjligen — tablå — Berlingske Tidender …

(Det går tydligen inte att undvika — det här inlägget ska sluta med en dålig vits … )

Annonser

4 svar to “Rapport från Kyrkerud 2”

  1. Martin R Says:

    BÔLSJUSS!1″!§11

  2. David L. Says:

    BÔLLSCHUSS nämns faktiskt i ”Hagbergs kiosk” (som jag nu anser mig ha rekommenderat här för sista gången innan det blir spamvarning). Annars är det delikata ämnet F.A. Boltzius kanske inget man bör dra upp om man vill få mig att hålla klaffen… bla bla de senaste analia-fynden på Kungl. Bibl. osv… Nej det är ingen måtta på’t.
    Nessle: Årjäng är fint att blicka ut över från ett fönster på K-rud om natten, gärna vintertid. Diverse lampor som ett litet mini-Paris därborta.

  3. Jelena Says:

    De hade inga creative writing-kurser på den tiden, där alla manus kördes igenom en aerodynamisk formmaskin och kom ut på andra sidan som dramaturgiserade berättarepos där varje sats sitter och hela narrativa kurvan stämmer.

    Kanske ett uppslag till alternativ litteraturhistoria: böcker med erbärmlig stilistisk form som har blivit älskade ändå.

  4. David Says:

    David L: Mitt fönster vätter inte mot stan till, utan ut över sjön och di blônande skogera — vilket jag tycker är att föredra.

    Jelena: Nej, du har rätt vad det gäller Gösta Berling-eposets aerodynamiska egenskaper — det påminner mera om ett sånt där förhoppningsfullt flaxande vidunder från flygets barndom som lättar från marken några meter, rasar ner igen och törnar i, för att sedan lätta igen en kort stund — det vill säga en ganska onjutbar resa för eventuella medbjudna passagerare. Fast möjligen är Berling-maskinen till sitt yttre ändå långt mer estetiskt tilltalande än de modena boeingplan som plöjer fram genom rymden utan att någonsin göra en nosdykning.

    Per Hallström är en annan författare från den tiden som hela tiden hotar stå på näsan i skogsbrynet — för att i nästa sekund styra rakt upp i blånande rymder med stora skönhetsvärden. Exempelvis romanen Döda Fallet är svårgenomtränglig på precis samma sätt som GBS (Inte George Bernard Shaw utan Gösta Ni-vet-vems Saga). ”Fast bra, på sitt sätt, i vissa scener”, för att citera vindflöjeln Sune Petting i Povel Ramels klassiska sketch.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: