Under stigande irritation

… har jag de senaste dagarna läst Frans G Bengtssons Karl XII-biografi. Jag häpnar en smula över att någon fått den ljusa idén att ge ut det här alstret som Månpocket, så sent som under tidigt nittiotal — för en mera osympatisk och dubiös historie- och människosyn får man nog leta efter. Frans G börjar med att gratulera sig över att han inte är historiker av facket — krökt över böckerna, grånad i förtid och fallen för förkastliga vanor som källkritik — utan kan närma sig sitt ämne med lekmannens oförvillade blick; vilket i det här fallet innebär att han tolkar allt Karl den tolfte och svenskarna gör på gynnsammast tänkbara sätt och genomgående tillskriver Karls motståndare de solkigaste motiv.

Om t ex svenska officerare har någon fånig prestigestrid och pucklar på eller värjhugger varandra tar FGB det som ett bevis för deras svallande testosteron och överskott på mannamod och martialisk morskhet — men om polska officerare får för sig att göra något liknande anser han att det visar på deras ”primitiva” och ”vilda” temperament (överhuvudtaget är skildringen av Polen, med sin skämtsamt nedlåtande ton, något av det mest osympatiska jag läst på länge).

Men värst är ändå de långa avsnitten som handlar om att Karl den tolfte är ”vigd av ödet”, ”född till fältherre”, ”en stor ande” o s v. Jag börjar ganska raskt bli sjösjuk av att läsa detta — särskilt i beaktande av att boken kom 1935 när den här typen av jargong kring ”stora män” användes i ett land strax söder om oss för att bereda väg för det absoluta psykopatväldet. Så först börjar jag skumma och sedan börjar jag bläddra och göra punktvisa nerslag i boken.

Det enda riktigt intressanta jag hittar är passagen där Karl XII föreslår Emanuel Swedenborg att Sverige ska överge bas tio och istället börja räkna i bas sextiofyra. Den framtida religionsgrundaren invänder att multiplikationstabellen skulle bli en smula svårhanterlig, och att det kanske skulle bli svårt att hitta på alla de nya siffror som behövs för att skriva tal upp till sextiofyra — varpå krigarkungen går hem och raskt sätter sig och uppfinner femtiotre nya siffror som han skickar över till Swedenborg.

Boken är skriven i en kåserande stil som möjligen kan karakteriseras som ”storsvenskt mysande” eller ”lärd men ändå raljant” — och när den kom 1935 var den samtida kritiken ytterst gunstig mot detta ”äreminne” — bara tio år senare stod förmodligen inte självutnämnda ”fältherrar av Guds nåde” och ”historiens utvalda giganter” lika högt i kurs hos allmänhet och kritik. För mig blir det bestående intrycket av boken en dålig smak i munnen och ett lätt obehag över att denna ”livskraftiga klassiker” fortfarande ges ut i nya pocket- och kartonnageutgåvor.

Annonser

14 svar to “Under stigande irritation”

  1. Bengt O. Says:

    Han gick väl i Voltaires fotspår – inte heller någon fackhistoriker precis.

    Men är det fel att böcker med tvivelaktigt (eller jag kanske menar tveksamt) innehåll görs lättillgängliga?

  2. David Says:

    Nja … nej … det är det väl inte — det som stöter mig en smula med t ex månpocketutgåvan av FGB:s Karl den tolfte-biografi är att den presenteras helt utan reservationer eller historiskt perspektiv. På baksidan läser jag:

    ”Men hur var han som människa? Vad påverkade hans beslut? Förde han sina krig i onödan? Frans G Bengtssons klassiska biografi ger svar på de flesta frågor om kungens liv. Framför allt följer han sin hjälte i vått och torrt genom alla hans krigsföretag.”

    Man ger alltså boken klassikerstämpel och hävdar vidare att den ”ger svar” på frågorna om Karl XII — och alltså även att den är historiskt vederhäftig. När man sedan kommer till inlagans text (utan något nyskrivet förord eller liknande) och stöter på de närmast brunlila värderingarna och den gemytligt självklara rasismen så är det inte utan att man studsar en smula i läsfåtöljen — och grips av en växande beklämning.

    Självklart är boken ett intressant tidsdokument — de här värderingarna måste ha varit allmängods i rätt stora kretsar 1935, annars skulle inte biografin ha blivit så framgångsrik. Och den besitter vissa ”litterära” kvaliteter — den är medryckande och ytterst välskriven. Men utan att förorda någon giftskåpsmärkning på omslaget så efterlyser jag ändå lite mera inramning och perspektiv på texten så att det inte känns som om utgivarna reservationslöst ställer sig bakom den (och om de mot förmodan gör det så skulle det vara intressant att diskutera åtskilliga av bokens påståenden med dem).

  3. Bengt O. Says:

    Ja, det låter vettigt. Vem skriver egentligen sådan där baksidestexter? Är det en ”redaktör” eller kanske snarare en reklamman eller -kvinna?

  4. Martin R Says:

    Jag är, fastän pacifist och vänsterliberal, en varm vän av FGB, en av svenskans bästa stilister. Dock trivs inte heller jag med hans svärmiska krigsvurmande (karln var själv kronvrak och i praktiken mycket fredlig). K12-boken har jag inte ens försökt läsa.

  5. David Says:

    Martin R: Aha — kronvrak … det kan möjligen vara något slags kompensationsbehov som får honom att vara så blodtörstig genom ombud i K12 (din terminatorliknande förkortning minskar ju inte det martialiska intrycket — skulle förresten även kunna vara ett nedläggningshotat regemente).

  6. Johan Says:

    Frans G Bengtssons biografi över Karl XII kan fungera som ett något underhållande tidsdokument om man har en hel del distans till det. Men hur var han som människa? Vad påverkade hans beslut? Förde han sina krig i onödan? Frans G Bengtssons klassiska biografi ger svar på de flesta frågor om kungens liv. Framför allt följer han sin hjälte i vått och torrt genom alla hans krigsföretag. låter dock som en bisarr beskrivning.

    //JJ

  7. civing Says:

    Ja, men det finns de som tycker så illa om Karl XII att de firar hans dödsdag varje år!

    Hursomhelst har ju Donald Knuth karakteriserat Karl XII som den kanske mest matematiskt begåvade kungen i världshistorien (The Art of Computer Programming, vol. 2, sida 200). Omkring 1717 kom han (Karl XII) på idén om talsystem med bas 8 eller 64 och dess fördelar jämfört med bas 10. Hans för tidiga dödsfall satte stopp för dess införande, vilket givetvis skulle ha förenklat inträdet i dataåldern.

  8. J-h:n Says:

    Det här har vi trätt om förr, men okej, jag hugger väl då…

    Det är inte särskilt meningsfullt att försöka få in Frans G på någon normal politisk skala. Han var alls icke någon punchdoftande storsvensk krigshetsare och minst av allt någon kryptonazist (läs om mötet med juden Salomon i Röde Orm och minns att boken skrevs när Danmark och Norge var invaderade och Sverige sannolikt stod på tur). Han var inte ens särskilt martialiskt lagd. Han var en hyperestet som betraktade forna tiders krig helt och hållet – ja, verkligen _helt och hållet_ som grandiosa skådespel och forna tiders krigare som aktörer i ett ödesdrama. Samtida krig och krigare gjorde honom bara beklämd. Att han fastnade så för Karl XII hade mindre än intet att göra med vad denne faktiskt uträttade och allt att göra med hur han spelade sin roll i dramat – och att dramat var en sådan fullödig tragedi. Karl XII var för FGB den perfekte tragiske hjälten; hade han lyckats i allt han företog sig skulle han inte alls ha varit lika intressant.

    Man kan tycka vad man vill om en sådan historiesyn, men den är väl knappast mer omoralisk än någon annan. FGB visste mycket väl att Karl XII:s krig liksom alla andra krig innebar ett ofantligt lidande; som författare var han bara inte intresserad av den aspekten. Dessutom antog han nog att hans läsare var intelligenta nog att kunna räkna ut den saken själva.

    Sedan är det klart att FGB var medveten om hur provocerande hans hållning var och fann ett visst nöje i att posera med den, men själv tycker jag inte det är mycket värre än folk som poserar med sitt intresse för splatterfilm eller true crime-böcker.

    Fast jag håller förstås med om att Karl XII-boken är högst dubiös som historieskrivning och inte borde marknadsföras som sådan. Den ska läsas som en roman och inget annat.

  9. A.R.Yngve Says:

    Soon to be a major motion picture!

    ”Arnold Schwarzenegger Is… K12 !”
    ”I vill kanquer Rassia!”
    ;-)

  10. Erik Says:

    KXII är en extraordinär men ganska eländig figur i svensk historia men Frans Gs dyrkan av honom, och hans med tiden alltmer reaktionära världsbild kanske åtminstone till del kan förklaras med rådande paradigm. Mitt råd är att helt enkelt förbigå KXII-boken och fokusera på resten av hans produktion, hans pietetsfulla Villonöversättning till exempel. Nog kan vi förlåta honom denna enda bok?

  11. jn Says:

    Föredrar du då en nutida fjant som likt Ernst Brunner mäter denne 1700 – talshärskare av guds nåde efter dagens liberala mått, och därmed mycket riktigt kommer fram till att han nog luta mer åt Hitler än åt Palme. En god bok från 30 – talet ska för övrigt självklart innehålla svepande omdömen om Judar, negrer och yankees. Det är ju tidsandan en vill åt, för bövelen.

  12. Bengt Nilsson Says:

    Frans G. Bengtssons bok är en klassiker på området. Det skulle bli ganska märkligt om äldre litteratur inte skulle kunna ges ut i nyutgåvor bara för att de värderingar som kommer fram inte passar med dagens. Att förse Robinson Crusoe, De tre musketörerna eller andra litterära klassiker med en mängd förklarande och ursäktande noter rörande äldre tids bristande moral skulle väl knappast föresväva någon, så varför inte låta också Frans G. Bengtsson vara i fred för dylika pekpinnar? Var det inte en debatt för några år sedan om Evert Taubes texter och deras olämpliga innehåll ur feministisk synvinkel?

    Den som störs av Karl XII:s levnad kan ju alltid balansera med ”Carolus Rex”. Där Frans G. Bengtsson (faktiskt) gör sitt bästa för att vara faktamässigt korrekt gör den bokens författare inte sällan sitt bästa för att vara faktamässigt inkorrekt – och ”Carolus Rex” är ju enligt titeln Karl XII:s liv ”i sanning återberättat”. Kanske behövs det även på den boken en varningstext?

  13. David Says:

    Bengt och jn: Nej … jag tänker inte framhålla Ernst Brunners Karl den-tolfte-bok som ett sundare alternativ till FGB (trots att Ernst B är på dagen tio år äldre än mig — jag vill minnas att han fyller år den femte september 1950 — det innebär iofs också att EB är född på dagen fyra år efter Freddie Mercury — vad vi nu ska dra för slutsatser av det. Öh … var var jag?)

    Inte heller anser jag att man ska giftskåpsmärka de delar av kulturarvet som innehåller för vår tid stötande värderingar — jag har länge varit en motståndare till den typen av tidsetnocentricitet: det anses inte comme il faut att racka ner på andra kulturer och deras synsätt och hävda att det bara är ”vi” här i västerlandet/Europa/Sverige (välj det som önskas) som har ”rätt”. Men när det gäller det förflutna saknar vi ofta alla såna hämningar — usch så dum T S Eliot var här, och Gud så korkat Strindberg beter sig här. Om man flyttar över de förkastelsedomarna från ett temporärt perspektiv till ett etniskt så är det nog många som skulle finna dem inskränkta och självtillräckliga.

    Det som störde mig hos FGB tror jag alltså inte främst var de ”tidstypiska” värderingarna — det var det faktum att han framförde dem med ett slags koketterande självgodhet — faktiskt lite grann som en provokation. Det storvulet storsvenska och den nedlåtande attityden mot t ex polacker och ryssar är inte bara allmängods som FGB orefelkterat traderar — jag läser boken som ett aktivt ställningstagande för en historie- och människosyn som var ”het” just i jämnhöjd med spanska inbördeskriget och Berlinolympiaden. Och det gör boken långt mera osympatisk än om den bara hade varit en ”klassiker” som skäms av några enstaka rasistiska eller övermänniskodyrkande passager.

    Men som sagt — jag håller definitivt med om att det är en usel idé att börja sätta varningstexter på ”misshagliga” böcker, eller — ännu värre — att börja stryka passager som inte passar. Att Pippis pappa var ”negerkung” har redan försvunnit ur Astrid Lindgrens verk, och nu svävar tydligen Alfons Åbergs pappas pipa i farozonen — någon har skrivit ett brandtal om att pipan måste fara åt pipan. I en förlängning kan det leda till ett närmast victorianskt klimat — precis som Bowdler strök snusket ur Shakespeare för att ingen skulle kunna ta anstöt verkar vi närma oss en punkt där folk på fullaste allvar anser att det är befogat att börja stryka opassande värderingar ur hel eller halvkanoniserade klassiker.

  14. Bengt Nilsson Says:

    I och för sig hör det då till saken att Frans G. Bengtsson måhända influerades av sitt källmaterial, alltså av yttranden från personer som deltog i Karl XII:s fälttåg i Polen och Ryssland. Josias Cederhielm skriver t.ex. i början av oktober 1707 till sin bror att: ”Men ehwart wij gå, så har man eij annat att wänt i Pohlen, hwarest orenligheten är så kiär, att inwånarna eij kunna wara därutur, utan hafwa sina gårdar der med betäckte och instängde, och ligga utj deras stufwor sielfwa i Syskonsäng med Swinnen”. Onekligen med nutida mått mätt en nedlåtande och storsvensk attityd mot polackerna. Liknande budskap finns t.ex. i de officiella bulletiner som publicerade i dåtidens Post- och inrikes tidningar, där svenskarnas överlägsna militära skicklighet betonas på olika sätt, t.ex. genom att berätta hur polacker i svensk tjänst visar sig vara goda soldater sedan de väl har fått svensk träning och ledning.

    Sedan var det också så att Frans G. några år efter ”Karl XII:s levnad” tillfrågades om att skriva något liknande om Karl X Gustav, men avböjde då han inte kunde förmå sig att skriva något lättsamt om en person som idkade angreppskrig mot Polen. Någon känslokall grobian var Frans G. alltså inte.

    Sedan hävdade väl någon att ”Karl XII:s levnad” bör betraktas som roman. Det tycker jag nog inte, faktamässigt är den närmast samvetsgrant uppbyggd på vad man på författarens tid visste eller trodde sig veta och fiktiva inslag lyser med sin frånvaro. Nej, boken bör betraktas som en populärt hållen historisk-biografisk bok om Karl XII och hans tid, givetvis präglad av Frans G. Bengtsson stil och hans syn på Karl XII.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: