Sjätte juni — en rent geschäft

Nationaldagen närmar sig med stormsteg — men varför firar vi sjätte juni, frågade jag mig själv lite tidigare i kväll. Jag insåg att jag inte hade den blekaste aning. En snabb googling gav besked — det finns inte ett skäl utan två: Gustav Vasa kröntes den sjätte juni 1523, och 1809 års regeringsform antogs den sjätte juni.

Med skeptiskt veckad mungipa lutar jag mig bakåt i astronautstolen vid min cyberspaceskonsol. Varför firar vi att vår egen vadmalsklädde Saddam Hussein kom till makten? Vad har det med nationens väl och ve att göra? (Förutom att GV såg till att namnen ”Mogens” och ”Preben” blev något mindre vanliga på våra latituder — samt att korvarnas färgsättning inte blev alltför otillständigt munter — Gustav drev iväg den kung som danskarna kallar ”Kristian den gode” men som svenska historiker istället valt att döpa till ”Kristian Tyrann”).

I stället fick vi alltså Gustav Vasa, som trashade våra kloster, behandlade hela landet som sin personliga visthusbod, och gång på gång gav dalkarlarna anledning att utbrista: ”Blekansikte talar med kluvet hakskägg” — ett surkart vars smak för sötsaker gjorde hans alltmer infallna gap till ett nöjesfält för kariesbakterier. Känns han som ett lockande föremål för nationell samling?

1809 års regeringsform är väl en något bättre anledning — men som skäl att blåsa vilt i flärpor och kasta serpentiner omkring sig tycker jag ändå att det är rätt blekt.

En nationaldag måste ha ett lite mer självklar motivation, tycker jag — till exempel att det är landets födelsedag. Men när föddes Sverige? Ett snabbt studium av Snorres Kungasagor ger vid handen att det var när Ingjald Illråde sammankallade alla småkungarna till ett gille, söp dem plakata och sedan brände dem inne vilket effektivt enade riket under en enda styresman — anmärkningsvärt nog Ingjald Illråde själv. Här har vi verkligen något att fira — hur själva landet enades i en rejäl mjödfylla med påföljande mordbrand, Något mera kärnfriskt nordiskt torde vara svårt att komma upp med. Låt oss alltså hylla Svitjods verklige landsfader — Ingjald I. Om han inte hade ätit ett stekt varghjärta som barn och blivit en sådan kompetent realpolitiker så hade landet inte funnits idag. Man kunde bara ha önskat att hans PR-konsulter hade kommit upp med ett bättre tillnamn än ”Illråde”.

Det stora problemet är väl att vi inte vet när Ingjald utförde sin diplomatiska bragd — vi känner inte till året och ännu mindre datumet. Dessutom lyckades han inte riktigt lägga hela riket under sig: Kung Granmar av Södermanland lät förutseende nog bli att komma till grillfesten och klarade sig några år till, innan Ingjald till sist förverkligade sin politiska vision genom att bränna inne även denna potentat.

Så tyvärr lär vi aldrig kunna fira Sveriges verkliga födelsedag — och under mild protest deltar jag i stället den sjätte juni. Om inte annat så är det ju Aram Chatjaturjans födelsedag — jag kan tänka mig att kasta en och annan serpentin till hans ära.

Annonser

19 svar to “Sjätte juni — en rent geschäft”

  1. Bengt O. Says:

    Hörrduru din jädrans daljunkare. Nu är då i alla fall inne på fel spår. Jag gjorde upp med Gustav Vasas kritiker en gång för alla i min uppsats Gustav den Vasa år 2003. Du vill väl inte sitta i samma båt som Göran Hägg (även om du uttrycker dig betydligt bättre än ”retorikprofessorn”)?

    Annars är det ju rätt groteskt att införa en nationaldag i våra tider. Om jag hade haft ett jobb skulle jag ha gått dit i protest.

  2. David Says:

    Hmm … ja — jag håller med dig om att det finns en utbredd tendens att se forntida företeelser och personer ur en samtida synvinkel, och att det inte alltid är särskilt produktivt. Samt om att den machiavelliska mästerkungen faktiskt lade grunden till det nutida Sverige. Men det ändrar inte det faktum att hans åsyn knappast fyller mig med med någon jäsande storsvensk stolthet. Visst, precis som du säger i din uppsats, han använde sin tids politiska redskap — precis som Ingjald Illråde gjorde några hundra år tidigare — och det är just det jag försöker säga i ovanstående text: forna landsfäder valde att elda upp sina meningsmotståndare och rivaler — nuförtiden blir de ambassadörer i Brasilien. Man kan välja att se det som en gradskillnad snarare än en artskillnad, men personligen har jag lite svårt att se gestalter som Gustav Vasa och Ingjald I. som goda galjonsfigurer för gamla Svedala.

  3. molle Says:

    Äsch, Ingjalds (t)illnamn ger troligen bara positiva associationer idag. En illröd tomte är som alla vet jätteröd, och i analogi med detta måste ju en illrådig person vara fett rådig. (Att många förmodligen inte vet vad rådig betyder är förstås ett smärre bakslag, men man brukar inte kunna få allt.)

  4. David Says:

    Molle: Ja — dessutom allitererar det, vilket vi på denna blogg ser som ett storartat stildrag i sig.

  5. A.R.Yngve Says:

    Om nationaldagen ska fira Ingjald Illråde, så får vi allt byta till en NY nationalsång:

    Ja mordbänder är klämmiga, ta fram fotogenen!
    Och eftersläckningen tillhör just de fenomenen
    inom brandmansyrket, som jag tycker är nån nytta med.
    Jag målar för mitt inre upp den härliga scenen:
    blodrött mitt i brandgult, ej ens Prins Eugen en
    lika mustig vy kan måla, ens om han målade med sked!

    Ja nu skall vi ut och härja…

    ;-)

  6. A.R.Yngve Says:

    Om nationaldagen ska fira Ingjald Illråde, så får vi allt byta till en NY nationalsång:

    Ja mordbränder är klämmiga, ta fram fotogenen!
    Och eftersläckningen tillhör just de fenomenen
    inom brandmansyrket som jag tycker är nån nytta med!
    Jag målar för mitt inre upp den härliga scenen:
    blodrött mitt i brandgult, ej ens Prins Eugen en
    lika mustig vy kan måla, ens om han målade med sked!

    Ja nu skall vi ut och härja…

    ;-)

  7. Martin R Says:

    Jag skiter väl i nationen, men 6:e juni gillar jag. Det var den dagen jag fick grymmaste ragget på en fest 1999. Numera är vi gifta småbarnsföräldrar.

  8. Pietro Says:

    Den gamle schweiziske historikern och konstvetaren Jakob Burckhardt hade en syn på Vasa som liknar Bengts:

    ”Gustav Vasa ärvde inte såsom Henrik VIII ett fullständigt underkuvat rike och statskassa efter sin fader.

    Han bara fanns till hands just då, när svenskarna behövde en härförare för att slå tillbaka danskarna. Och att en sådan lämpligen måste uppträda såsom konung — det avgjorde sedan det trängande ögonblicket, och han förstod att ta för sig. Det var dock mycket nyttigt för honom att Kristian II blev bortjagad av danskarna, det vill säga att han besparades ett krig med Danmark, och att Fredrik I av Danmark insåg att hans intressen sammanföll med Gustavs. Det behövdes inget krig för att de tre kronorna skulle få sitt ledarskap.

    En slutsats framför andra kan man draga om det synnerligen extraordinära i hans person: han gjorde allting själv och hade ingen Wolsey och ingen Thomas Cromwell.

    Han är genast hela Sverige. Och sedan dess har Sverige genast en vilja och upplever därefter sin militärt-politiska tid i rampljuset; om till sin största lycka, må förbli en obesvarad fråga. Men allt vad Sverige därefter har gjort, går fullständigt handgripligt tillbaka på Gustav Vasa och vore otänkbart utan honom.

    Han måste bli urbilden för ett Sverige, så att nationen kunde känna igen sig i honom.

    Den fruktansvärda sidan hos honom kommer endast i dagen i samband med det ändamålsenliga, och förspills inte på mordiska äktenskapsgräl, som hos Henrik VIII.”

    Historische Fragmente, s. 111

  9. Martin R Says:

    Fick nyss veta att mina ungars skola har samröre med nationaldagsfirande på Skansen och bernadötter! Hundsfotter och ergimän!

  10. Martin R Says:

    Fick nyss veta att blogginnehavaren fått 160 välförtjänta papp av Författarfonden. Grattis!

  11. Pietro Says:

    Grattis!! Skönt att det ibland går till någon som förtjänar det

  12. David L. Says:

    Gratulerar, Maestro!
    (jag fick f.ö. lite jag åggh)

  13. David Says:

    Martin, Pietro & Liljemark: Tack för alla dessa vänliga ord — jag har redan firat genom att ringa Forum och tacka nej till en tegelstenstjock thriller som jag var måttligt motiverad att översätta. Festen har börjat.

  14. Malte Says:

    Själv fick jag inga pengar. Nu ska jag sura och korrekturläsa min revolutionerande filologiska essä om môskaser. Eftervärlden kommer att begripa.

  15. Jonas Wiklund Says:

    Måhända min kunskap har kommit till mig i en dröm. Jag har alltid haft svårt att skilja på verklighet och fantasi, så det är väl gott att jag till yrket ägnar mig åt något där det sanna är hugget i sten och varje utsaga är möjlig att granska och nagelfara. Men.

    Är inte epitetet ”den gode” något som August Strindberg fann på, möjligtvis i syfte att bagatellisera Stockholms blodbad? Jag är nästan säker på att jag möjligen har hört detta i andra hand av någon som läst detta i en BOK. Så det måste vara sant. Jag kan dock inte googla fram denna faktoid från internätet så det måste vara falskt. En paradox.

  16. David Says:

    Malte: Det var ju tråkigt att höra — samma oblida öde ha drabbat mig några gånger. Sökte du förresten kopieringsfonden också? Ibland får man ju ur denna generösa västficka när de stora säckarna är tömda.

    Jonas: Själv hörde jag att han kallades ”den gode” av min moster, bosatt i Danmark sedan femtiotalet (och en tid f ö anställd på Niels Bohrs institut) — alltså såg jag ingen anledning att tvivla på sakupplysningen. Men om man ska tro wikipediaartikeln

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kristian_Tyrann

    (och det ska man nog i det här fallet — även om Wikipedia tydligen kan vara lite wobbligt just när det gäller ämnesområden som doftar en smula politik) så är det precis som du säger — en sentida myt. Mina sagesmän lägger den dock i inte i munnen på Oraklet i det Blå Tornet utan påstår att den är av ännu senare dato.

    För övrigt erhöll jag priserna i din språktävling idag (för vidare information se JW:s blogg) — och fröjdade mig storligen. Särskilt nöjd var jag med de japanska samlarkorten på fribrottare. Stort tack!

  17. Jonas Wiklund Says:

    Åh, varsågod. Samlarkorten uppfyllde ju villkoren platt, bissart, och billigt.

    Och tack för länken. Jag var så säker på att det var Strindberg som var upphovsman till epitetet att jag inkluderade hans namn i google-sökningen. Fast det är ju nästan lika roligt om man kan skylla på Wilhelm Moberg.

  18. Life de Luxe » Bloggarkiv » God morgon världen Says:

    […] Ni som bor i Sverige tog väl sovmorgon i dag för att fira Gustav Vasa eller 1809 års regeringsform antar jag. Vi som lever i förskingringen måste upp i svinottan för att förtjäna vårt levebröd, och då var det i alla fall en liten decimal glädje att kunna ställa väckarklockan på 06.06, 06/06 ‘06. […]

  19. Apa Says:

    Nä, Gustav Vasa kröntes inte den 6 juni 1523. Det gjordes han den 12 januari 1528 i Uppsala. Däremot UTSÅGS/VALDES han till kung den 6 juni 1523 i Strängnäs… Ett vanlig misstag av mellanstadieelever, att blanda ihop dessa händelser. Icke desto mindre illa. Gör om, gör rätt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: