De blå böckerna

När jag känner mig en smula håglös eller utarbetad vill jag gärna läsa de blå böckerna — de blå böckerna med en oskarp nattlig träddunge invid ett vattendrag på. De är alltid mellan fyrahundra och sexhundra sidor långa, och i spänning vänder jag sida efter sida — men av någon anledning dyker aldrig den där träddungen som har en sådan framträdande plats på omslaget upp i handlingen. Ibland är det förresten inte en träddunge utan en blå kyrkogård med ett gravmonument i form av en dyster stenängel — men inte heller den dyker upp i handlingen. Faktum är att det är ett smärre hån mot alla oss som är passionerat intresserade av skogsskötsel och gravvårdar att de här böckerna marknadsförs med så vilseledande medel. Istället är chansen överhängande att jag får läsa om en trött kriminalare som har lite ont i magen och dricker för mycket medan han funderar över vad som har gått snett i samhällsutvecklingen, samtidigt som han letar efter en seriemördare som har hittat något riktigt krystat sätt att förnya sin beklämmande hantering. Någon gång kring sidan trehundra ringer seriemördaren till kriminalaren mitt i natten och väser: "Du och jag är egentligen rätt lika" — vilket gör att kriminalaren får ännu mera ont i magen.

Hans magproblem blir förmodligen inte bättre av att han tillbringar så mycket tid i obduktionssalar tillsammans med en kvinnlig rättsmedicinare som petar sakkunnigt i kadaver som har legat i skogen så länge att de ser ut som murkna stubbar. Den kvinnliga obducenten har gärna mycket skinn på näsan och en stenhård jargong, men under den kärva ytan klappar ett varmt och passionerat hjärta, vilket kriminalaren ibland får tillfälle att konstatera själv. Men ett varningens ord — om de båda har sex kommer telefonen att ringa mitt i natten när de ligger svettigt omslingrade i postcoital umattning. En underlydande till kriminalaren kommer att säga lågt i luren: "Vi har hittat en till". I ljuset av detta är det förmodligen bättre om kriminalaren och rättsmedicinaren håller fingrarna i styr och låter bli att ha sex tills mördaren har infångats efter en andlös avslutande jakt (gärna med rättsmedicinaren som gisslan) och har visat sig vara den mest osannolika av kandidaterna i bokens persongalleri.

Vid det laget har kriminalaren väldigt ont i magen. Han har ansatts av mediauppbåd som kräver hans avgång, hans chef har skällt ut honom och förklarat de politiska implikationerna av hans misslyckade spaningar. Den kvinnliga obducenten och han har varit osams och förmodligen misstänkt varandra för att vara slagborrsmördaren. Och så vidare. Allt har varit ytterst tillfredställande, med ett litet undantag — den mystiska blå träddungen lyser fortfarande med sin frånvaro.

Annonser

12 svar to “De blå böckerna”

  1. A.R.Yngve Says:

    Men hör här — om ingen skrev romaner om deprimerade medelålders kommissarier med magsår, vem skulle då fylla läsarnas ändlösa hunger efter sådana böcker?

    Låt oss gå ett steg längre. Öppna en kedja bokhandlar som bara säljer sådana böcker… ”MAGSPÅRET – Bara Böcker Om Magsjuka Medelålders Kommissarier”.

  2. Crister Enander Says:

    Den texten var ljuvlig läsning! Det fångar på kornet en stor del av samtidens skäpkrimi. /Crister

  3. Crister Enander Says:

    En tanke slår mig. De kanske rentav är sponsrade av Losec?

  4. David E. Says:

    Underbart! Med det lilla tillägget att han naturligvis dessutom är skild, har dålig kontakt med båda sina två barn varav minst ett är i en känslig och farlig ålder.

  5. Martin Rundkvist Says:

    Nessle, du är gud!

  6. Dan Says:

    Ang. Rundkvist: Ärligt talat, David, får du inte nog av att höra sådant hemma?

  7. David Says:

    Tack för alla dessa lovord! Till Martin R vill jag bara säga att jag definitivt inte är Gud. På sin höjd kan jag tänka mig att vara assistent åt någon demiurg — stå och hålla i kloakdjurets näbb medan mäster applicerar kontaktlimmet på det arma djurets mule.

  8. Fader Knox nya budord « David Nessle Says:

    […] Ja, nu är det sommar igen — det är då jag företrädesvis läser de blå böckerna, vilket i sin tur leder till reflektioner som de ovanstående […]

  9. Anna Norman Says:

    Jag har hittat en till! :)
    http://en.wikipedia.org/wiki/Not_in_the_Flesh

  10. Svensson Says:

    Den här texten, Davids inlägg, kommer att leva längre än alla deckare den parodierar, alla dessa Wallandrar & c:o…

    David mot Goliat!

  11. In like Flynn! « David Nessle Says:

    […] De blå böckerna […]

  12. Mysteriet med den victorianska ryggtavlan | David Nessle Says:

    […] https://davidnessle.wordpress.com/2006/06/20/de-bla-bockerna/ […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: