Sir Richard Burton och fotbolls-VM

 

Det är en egendomlig känsla att avnjuta fotbolls-VM utan TV. Just nu går åttondelsfinalen och i junivärmen står alla fönster öppna eller på glänt — då och då hör jag ett kollektivt vrål: "Nej!" eller "För fan!" som följs av en lång, andlös tystnad. Nu senast hörde jag ett "Jaaa! Ja-ha-ha-ha!" som tydde på att någon blågul individ hade gjort något begåvat. Fast det blev tyst igen nästan för fort — målet kanske blev bortdömt? Någon kanske var offside? Om spänningen blir alltför outhärdlig får jag väl gå in på någon av kvällstidningarnas webbsajter för att se hur det går (undrar om nån annan än jag utnyttjar denna service istället för att se matchen själva?)

Alltsammans påminner mig om när jag bodde i Bergsjön i mitten på åttiotalet. Plötsligt skruvades volymen upp på mängder av TV-apparater och den eviga frågan ekade mellan betongfasaderna:

— What do you want to do with your life, Mister Sister?

— I WANNA ROCK!

Att se på fotbolls-VM genom ombud ger mig samma känsla av att delta i något slags kollektiv upplevelse på avstånd — det är rätt behagligt, faktiskt.

Själv har jag suttit och lekt med mitt nya filmredigeringsprogram hela dagen tills jag har alldeles ont i ryggen. Jag håller på med en animerad kortfilm — det tar timmar att teckna en rörelse, scanna in den, färglägga den och sedan plocka in den i redigeringen och se om den ser någotsånär vettig ut — men det är samtidigt otroligt tillfredställande.

Egentligen borde jag inte alls leka Miayzaki — jag borde fortsätta teckna på min serie till nästa nummer av Kapten Stofil. Eller så borde jag föra in korrekturändringar i de två nästan färdiga romaner som jag har liggande och skicka in dem till ett förlag.

Jag läste nyligen att sir Richard Burton hade ett stort rum fyllt av skrivbord där han enligt ett uppgjort schema rörde sig mellan borden och arbetade med alla sina olika projekt — först översätta Tusen och en natt några timmar och lägga till lite extra snusk, sedan snabbt vidare till nästa skrivbord och skriva en manual för bajonettskötsel, sedan vidare till tredje skrivbordet och fortsätta en äventyrlig reseskildring och sedan till fjärde bordet för att kläcka några skabrösa limerickar.

Problemet är att jag knappt ens har ett skrivbord. Men vad som är värre är att jag saknar Sir Richards självdisciplin och dådkraft — det är tveksamt om jag skulle komma mig för att förklä mig till rättrogen, ta mig till den förbjudna staden och kyssa Kaba bara för att få material till en saftig anekdot att berätta på klubben. Jag har fullt sjå att komma ur sängen, och sedan är det minsta motståndets lag som gäller — eller kanske snarare mesta lustfylldas lag. Det är därför jag sitter och animerar dagarna i ända just nu.

(Nu hör jag avlägsna fyrverkerismällar — innebär det att Sverige är i kvartsfinal?)

TILLÄGG NÅGRA MINUTER SENARE:

Ja … som den initierade läsaren redan har konstaterat är jag inte så där helt med när det gäller fotbolls-VM; det här var inte åttondelsfinalen. Det var matchen innan. Och det blev oavgjort, vilket tydligen räckte för att ta oss vidare. Det förklarar den något sordinerade glädjeyra jag tyckte mig uppleva — folk skrek "Jaaa" och något avfyrade en raket eller två, men det utbröt inte något slags blandning av karnevalen i Rio och alla tiders värsta muckarskiva, vilket borde ha varit fallet om vi verkligen hade vunnit.

Annonser

9 svar to “Sir Richard Burton och fotbolls-VM”

  1. Matti Says:

    Det finns något mycket tilltalande i att en människa hyser ett sådant genuint ointresse för en världshändelse som ett fotbolls-vm.

  2. Hans Persson Says:

    Vadå världshändelse? En pseudohändelse blir knappast mer intressant bara för att den är global. Det är ett antal personer som springer runt och jagar en boll, inte något som på allvar påverkar miljontals människors liv.

    Det vore trevligt om något viktigt ämne kunde få motsvarande medieuppmärksamhet. Sveriges hemlösa, eller så.

  3. Malte Says:

    Jag följde matchen på samma vis (dvs mestadels genom grannarna). Men istället för kvällstidningarna föreslår jag The Guardians minut-för-minut-kommentarer, som är mer distanserade till det här med fotbolls-VM. Och lagom till nästa viktiga match ska jag åka till Värmland och gå på teater…

    Burtonsk dådkraft önskar jag mig också.

  4. Martin Rundkvist Says:

    Jag var i Tyskland över helgen. Där har den stora idrottstävlingen utlöst en försiktig nationalistisk yra. Flaggor överallt och tidningsdebatter om nationalsången. Den nuvarande sångtexten antyder att Tyskland är bra och innehåller ordet Vaterland, vilket förstås är alldels oacceptabelt. I stället vill några ha något i stil med ett poem av Berthold Brecht, som handlar om att tyskar är dåliga och borde be grannarna om ursäkt.

  5. Pietro Says:

    Befinner mig i mörkrets hjärta sedan i höstas. Min stadsdel tillhör de chicare och många unga tyskar här verkar anse det mer respektabelt att hålla på Brasilien än på sitt Vaterland, åtminstone om man ska döma av flaggorna.

    Det ser mycket gemytligt ut där de sitter på sina små improviserade uteserveringar med tv och ölglas. På kvällarna övergår gemytet till något annat…

  6. Gustav Says:

    Någonstans hävdades det att folk som tittar på direktsändningar via digitala marknätet har en fördröjning på tre sekunder jämfört med det analoga nätet. Losers. Analogt ska det vara, om man vill vara först med vrålet i kvarteret.

  7. Matti Says:

    Jo, för att vara en värlshändelse är väl det hela, när allt kommer kring, egentligen ganska trivialt. Men för många människor, i många länder, är det på fullaste allvar.

  8. vistet Says:

    Av nån anledning så väcker fotbollstävlingar impulser hos mig att bli en korsning av Amelie från Montmartre och Lex Luthor : bygga en gigantisk fjärrstörsändare som kopplar över till OBS! Kulturkvarten eller motsvarande på alla TV-apparater , gärna kopplat till det inledande målvrålet.
    Samtidigt är jag för lat, eller feg för att köpa universalavstängaren som finns – åtminstone så länge det är TV-fritt på mitt fik.

  9. ban~ken Says:

    Jag tror att Appledatorer nuförtiden har en virtuell variant av Sir Dicks skrivbord (plural). Kanske vore något för alla som gillar att under en arbetsdag gillar att skifta sina (Miyazakianimerande-/landskapsvapenbloggande-/mangaritande-/whatever-) hattar att prova på.

    Blev filmen klar? Kan man se den på Dutuben?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: