California über alles …

… som Jello Biafra brukar säga. Jag såg just Mr and Mrs Smith — en aningen underhållande yrkesmördar-romedy, som gav upphov till två reflektioner:

1) Börjar inte klichén att en muzakversion av Girl from Ipanema hörs i precis alla filmhissar kännas lite väl nattstånden? Jag hade kanske inte funderat lika mycket över fenomenet om jag inte hade sett Mallrats i går natt — där spelas den tillochmed utanför hissen när Jason Lee drabbar samman med en mycket ung och småplufsig Ben Affleck (parentetiskt sagt så gillade jag Mallrats betydligt bättre än Mr och Mrs — gemytlig grungenostalgi i gallerian).

Första filmen där jag lade märke till fenomenet var Blues Brothers. Visserligen är jag själv lycklig ägare till tjugotalet instrumentalversioner av Girl from Ipanema, så det finns förvisso en bister verklighetsbakgrund till klichén — melodin har uppenbarligen varit en stor muzakfavorit en gång i tiden. Men — enough already!

2. Det slog mig plötsligt att jag inte har en aning om vad som utmärker californisk dialekt — det var väl åsynen av den californiska infödingen Angelina Jolie som gav upphov till tanken, även om just hon behärskar många munarter (som Lara Croft pratar hon ju The Queens English). Jag började plötsligt misstänka att det som jag inbillar mig är — öh — riksamerikanska är just californisk dialekt.

Direkt efter filmen började jag alltså googla efter upplysningar, och fick veta att diftongerna är på väg att dö ut — eller i alla fall förvandlas till små ”vokalglidningar” — i californiskan, samt att en del californier (oavsett bakgrund) smittats lite lätt av spansk satsbyggnad (de har t ex en tendens att avsluta frågor med ”yes?” eller ”no?” på ett rätt oengelskt sätt). Allt mycket uppbyggligt, men det sa mig inte så mycket om hur dialekten i fråga låter. Men sedan snavade jag på en sajt där man kan lyssna på amerikanska dialekter — och det visade sig att jag hade rätt: den överlägset vanligaste filmdialekten är californiska (Hoooh! Vilket scoop, väser den välinformerade bloggbesökaren). Gå in på sajten och lyssna på exempelvis the Valley girl (hon är f ö mest underhållande) — den satsmelodin är välbekant från tusentals filmer och TV-serier …

När jag tänker efter är väl det faktum att jag låg och funderade över det här ett rätt vältaligt vittnesbörd om hur minnesvärd filmen var…

12 svar to “California über alles …”

  1. jacob Says:

    ah. lysande. tackar för fotarbetet. :D

  2. Dan Says:

    Jaså, till och med fan blir religiös på gamla dagar?

  3. P Says:

    Men det är väl ingenting jämfört med den musik som ALLTID spelas i filmer när det skall signaleras upscale restaurant, nämligen Boccherinis vadennuheter.

  4. P Says:

    Och apropå dialekter — kan någon vänlig själ informera mig om vilken dialiekt Jennifer Jason Leigh talar? Den är väldigt söt.

  5. Johan W Says:

    Hmm

    JAG tycker Californisk dialekt låter ganska disktinkt. Tjocka ”R”. Tänk surfartyper i 80-talsfilmer.

  6. David Says:

    Dan: Höh? Religiös? För att jag har sett Mallrats, menar du? I så fall kan jag glädja dig med att jag igår även avnjöt Jay and Silent Bob Strikes back — som kanske inte var riktigt lika klassicistiskt formfulländad som Mallrats — även om man måste beundra en regissör som skriver en stum huvudroll åt sig själv och är i bild större delen av filmen utan att kunna skådespela nämnvärt (han klarar sig hjälpligt med en halvtaskig Harpo Marx-imitation) — plus att han dessutom låter sin egen rollfigur utkämpa en lasersvärdsfight med Mark Hamill, utan att det har något med intrigen att göra (iochförsig finns det ju knappt någon intrig att ha att göra med i Kevin Smiths filmer, så det gör ju inte så mycket).

    P: Jennifer Jason Leigh och Angelina Jolie är ju båda döttrar till kända filmskådespelare (Vic Morrow respektive Jon Voight — båda ligger dessutom i fejd med fäderna och har skapat sig egna karriärer med andra efternamn). Så rimligtvis borde alltså JayJayLo också prata något slags kaliforniska … (fast det är bara en obildad gissning)

    Johan W: You’re a better man than I Gunga Din — själv har jag aldrig tänkt särskilt på californiskan tidigare — ja, okej, möjligen har jag reflekterat över att surfer dudes låter som de gör, men jag trodde snarare att de var pårökta än anfäktade av sitt lokala idiom (”dude” är f ö från början ett californiskt dialektord). De enda amerikanska dialekter jag kan identifiera någotsånär är New Yorkska — särskilt om den är så tjock som hos t ex Woody Allen eller Fran Drescher — och div. sydstatsdialekter (som jag dock inte kan skilja åt med någon säkerhet).

  7. Dan Says:

    Ooooh, Fran Drescher! Straight outta Queens …

    Du får väl passa på att ladda ner en cam på nya Clerks 2 – den har faktiskt två eller tre riktigt bra scener …

  8. David Says:

    Dan: Jag tror eventuellt jag har fått mitt lystmäte av stonerfilmernas främste auteur för ett tag framöver …

  9. P Says:

    Men David, bostondialekten kan du väl känna igen?

  10. Robert K Huselius Says:

    Se Pink Flamingos för extremt Baltimoremål. Och allt det andra härliga också förstås.

  11. Troi Says:

    Amerikanska med solid kinesisk accent från valfri amerikansk storstads Chinatown är ändå det närmaste man kommer änglaspråk på jorden.

  12. popoffsky Says:

    noterade just att allan edwall anspelar på ipanima i sin ”ramsor om dom och oss”..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: