Den mikroskopiska parlören

 

 

 

(Om man är ute och reser är det alltid en god idé att kunna några glosor på landets språk – de behöver inte vara många; ett minimalt antal på tre fyra stycken förslår ganska långt. Nedanstående text är tänkt att demonstrera detta faktum – även om den kanske snarare bevisar motsatsen.)

När Galagogänget var i Moskva 1992 för att presentera den ryska Galagon fick jag tillfälle att motionera min mycket sparsmakade ryska. Under en båtutfärd stötte en ung ryss med mycket långa ögonfransar på mig. Han kunde inte ett ord engelska, men däremot en smula franska, vilket han demonstrerade genom att böja sig fram över mig och sjunga:

“Voulez vous couche avec moi, ce soire?

Varvid jag fick användning av en av de två ryska glosor som man lär sig i gamla amerikanska filmer: “Njet!”, sa jag så vänligt jag kunde (det är i och för sig inte ett ord som lämpar sig särskilt bra att säga vänligt).

Mitt övriga ryska ordförråd var tyvärr inte fullt lika ändamålsenligt – jag kunde inga användbara fraser av typen ”Mitt bagage har förkommit”, ”Låt mig få tala med er överordnade”, ”Aj! Slå mig inte!”, eller ”Var vänlig och släpp förbi mig, sammanbitne, galonprydde man, jag bor på det här hotellet”.

(På den tiden hade jag ett par stora, missklädsamma arméöverskottsbyxor som tydligen gjorde mig intill förblandning lik en rysk taxichaufför, och ambitiösa dörrvakter försökte vid ett par tillfällen avhysa mig från vårt hotell, vilket smickrade mig på något dunkelt sätt – fast inte lika mycket som den gången när en snabbköpskassörska på Aran Islands sa något – tydligen – roligt till mig på gaeliska).

Jo förresten – en aningen användbar fras kan jag faktiskt på ryska: Lift nje rabotajet – Hissen är ur funktion (med tusen reservationer för stavningen).

I övrigt inskränkte sig min konversation till aning slumpmässigt utslungade sentenser. Under den ovan nämnda båtutfärden på Moskvafloden gjorde jag en grandios gest över det nattliga panoramat och sa: ”Biiiiiely Nåååchi” (vita nätter.)

”Nej, nej”, sade våra artiga värdar. ”Det är längre norrut. Det är i Sankt Petersburg.” (Vilket jag i och för sig visste – men vad skulle jag göra?)

Men den frasen var i alla fall lite rätt, jämfört med den pärla jag kläckte ur mig vid en lunch i TV-tornet i Moskva (som jag har för mig är en av världens högsta byggnader – den hade i alla fall fågelperspektivutsikt över rymdfartmuseets gamla rostiga sputnikar, vilket kändes helt kongenialt). Jag satt vid ett bord med några ryska journalister som knappt kunde någon engelska. Själv försökte jag förklara hur dålig jag var på ryska, och att jag bara kunde värdelösa fraser som ”Idite Dåmåy russki fascisti” – Åk hem ryska fascister (som tjeckiska upprorsmän klottrade på väggarna vid inmarschen i Tjeckoslovakien 1968).

De vänliga journalisterna såg aningen brydda ut, och förde mina visdomsord vidare till bordet bredvid där en punkig rysk serietecknare reste sig, röd i synen. ”Menar du mig?” frågade han hotfullt (eller också skämtade han – det var lite svårt att avgöra på grund av alla avgrundsdjupa kulturklyftor).

Den apoplektiske serietecknaren var rysk underground, vilket verkar vara något mera brutalt än västs blida subkulturer. Till exempel var han i förd en – som han påstod – äkta Auschwitzfångemössa av den där sorten som ser ut som en svart och vitrandig bagarmössa. Och det kan ju inte direkt kallas mainstream.

En annan rysk undergroundindivid hade en enorm samling av kommunistmemorabilia – bland annat uniformer som tillhört marskalker i Röda Armén vid revolutionen och tonvis av Stalinkitsch. Men för oss visade han upp samlingens pärlor.

Först en byst föreställande en individ med måttligt vinnande utseende. ”De här är inte vanliga”, sa han andaktsfullt. ”Det är en byst av Laurenti Beria” – det vill säga Stalins handgångne man och en av historiens värsta massmördare. Uppenbarligen hade inte alltför många ryssar låtit denna förtjusande dekoration stå kvar i finrummet.

Men samlingens verkliga clou var en rostig, bucklig bit av en metallfris som hade hackats loss med något inte alltför vasst föremål – och den visade en annan individ som förvisats ur Sovjethistorien: den pipskäggsförsedde, glasögonprydde Leon Trotskij.

”Den här hittade jag på botten av en gatubrunn”, sa vår värd. Jag kom mig aldrig för att fråga vad han sysslade med på botten av en gatubrunn. Jag hade en smygande misstanke om att vissa av de ryska undergroundmänniskorna hade på tok för mycket fritid.

 

 

Advertisements

8 svar to “Den mikroskopiska parlören”

  1. Martin R Says:

    Jag kan heller ingen ryska. Men jag vet några roliga trivia.

    De ryska motsvarigheterna till orden ”knull” och ”knulla” används på samma sätt som när smurfarna säger ”smurf” och ”smurfa”.

    Den ryska termen för svarta hål betyder ”frusna stjärnor”. ”Svart hål” betyder nämligen någonting helt annat på ryska.

    Jag kommer också att tänka på något jag hörde av en sinolog som vistats mycket i norra Kina. I en stor industristad hade han tillbringat några dagar ihop med stadens polischef på diverse officiella tillställningar. Denne lugne och sansade polis använde uttrycket ”knulla din mamma” som pausord i stil med ”vahettere” eller ”så att eeeh”. I nästan varenda mening. Oavsett vem han pratade med.

    För övrigt vet jag nu att A R Yngve finns. Jag har sett honom.

  2. David L. Says:

    Fantastiskt. Jag inser nu vad som måste komma, bäste mäster:
    släpp deckar- & superhjältesargen, och giv oss Den Stora Själbiografin. Nåt i en minst 28 tjocka läderansikts-band, som får Prousts gamla spaningsskröna att framstå som en fladdrig & sladdrig solfjäderspamflett.
    Rid i natt, Silas!

  3. David L. Says:

    Med ursäkt för att mitt korrslarveri ovan kan ha gett en öppning för andliga spökerier: Själ[V]biografin, menade jag. (Om herrn inte har ett förbluffande rikt inre liv han vill ståta med, vill säga.)

  4. ban~ken Says:

    Får jag då kanske bistå med främst ett ord som måhända kan vara en serietecknare behjälpligt vid eventuella ytterligare resor bland rospiggarnas gamla lydfolk? (Normanist javisst!)

    Карандаш, eller karandasj, är det ryska ordet för blyertspenna–eller snarare ett ord som motsvarar engelskans pencil. På Vikipedija ser vi nämligen överst en bild föreställande ett gäng pennor vars kärnämnen är i alla regnbågens färger, och inte bara 2HB-grått alltså. Men vilken schweizisk firma är det som är känd för just sådana färgglada träpinnar om inte Caran d’Ache!?

    Här ligger det alltså nära till hands att gissa att ryssarna har stött på vitkorsarnas pennor och trott att firmanamnet är ordet för företeelsen (precis som de i misshugg lånade in ordet för järnvägsstation, Вокзал, efter att gästande dignitärer i London från det tåglösa Tsarryssland förevisats stationen i Vauxhall). Men då gissar man fel!

    Jag har inte läst alla poster i din blogg än och med reservation för att allt detta redan är beskrivet i en post om satirikern och proto-serietecknaren Emmanuel Poiré som hade Caran d’Ache som ”nom de plumbum” kommer här en kausalitetskedja: Turkiskans ”kara dasj” (svart sten) > ryskans karandasj > Poirés pseudonym > den schweiziska firman.

    Poiré var alltså inspirerad av det ryska ordet för redskapet och likt sin svenska kollega Erik Z. efter honom stöpte han om sitt valda ord till schangdobel fransk namnform.

    Det är ingen tillfällighet att en Roxy Music-titel figurerar i det ovanstående.

  5. Anna Norman Says:

    det där med Карандаш och caran d’ache kommer jag ihåg, att jag tyckte var konstigt. Inte för att jag var i moskva eller så, men Efter att jag läst ryska. Tack ban~ken

  6. David Says:

    Ban-Ken, Anna Norman: Nu går synkroniciteten på torra land igen — så sent som i lördags satt jag på en stekhet buss 83 från Sisjön och yrade för mitt captive audience om den underbart namngivne Laszlo Biro, kulspetspennans ungerske uppfinnare, vars namn via pennfabrikens namn kommit att bli synonymt med kulspetspennor av alla slag i den engelskspråkiga världen. Sedan tillade jag: ”blyertspenna heter ju karandasj på ryska, efter den franska penntillverkaren”. Orsakssambanden var som synes omkastade, men det är så jag har lärt mig. Tack till kunskapsban-ken för ännu ett näringsrikt lärdomskorn!

  7. ban~ken Says:

    Åh, jag ber…

    Jag vill emellertid rätta mig själv på en punkt. Vokzal, station på ryska, kommer nog från namnet Vauxhall som jag skrev men det gick nog inte till så enkelspårigt (sorry) som jag beskrev det (och trodde fram till idag). Vid en tidig järnvägslinje i Ryssland byggdes det i ansluting till stationsbyggnaden vid en av ändstationerna en paviljong som gavs namnet Vokzal. Inspirationen till namnet kom från Vauxhall Pleasure Gardens i London. Namnet smetade i den så kallade folkmunnen av sig på stationen och så småningom på alla ryska järnvägsknutar.

    Låneord, särskilt sådana där lånaren har missuppfattat betydelsen, är ett specialintresse.

    Kul spetspenna: Tur att han hette Bíró och inte Bich, eller varit en tysk greve vid namn Ballo. I Japan heter kulspetspenna bôrupen förresten men det har ju med det engelska ordet ball att göra.

  8. Fredrik T Says:

    Vauxhallar fanns inte bara i London och i Ryssland. Följande är hämtat ur en förklarande not till nionde upplagan av Anna maria Lenngrens ”Samlade skaldeförsök” (Stockholm 1876).

    Vauxhall: a) en offentlig trädgård med dans- och
    konsertsal, som i slutet af 1700-talet öppnades i London af
    en entreprenör vid namn Vaux och afsåg fullkomlig jemlikhet
    för alla samhällsklasser, från de högsta till de lägsta: b)
    benämning på likartade ställen för offentliga nöjen i andra stora
    städer. Vauxhallen i Stockholm, inrättad till förmån för
    lifgardets barnhus, inrymdes i den fordna orangeribyggnaden vid
    norra sidan af dåvarande Kungsträdgården (nu Carl XIII:s
    torg) och var på sin tid talrikt besökt. Den bestod af en stor
    salong med schweizeri på ena ändan och spisqvarter på den.
    andra. Sedan byggnaden efter trädgårdens omstöpning blifvit
    begagnad för arsenalens samlingar och derpå inrymt en
    brunnsinrättning, nedrefs den år 1852.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: