Panegyriskt pladder

Nu har jag lämnat kolonistugan för säsongen och har lite bättre förutsättningar att sköta bloggen — valda delar av sommaren har den känts som en slokörad krukväxt, som man med vaga självförebråelser tittar på i fönstersmygen när man kommer hem efter en längre resa. Jag har tillochmed kunnat glädja mig åt att läsarna bidragit med egna små ljusgröna skott — trots att jag likt en måttligt ambitiös engelsklärare bara sagt ”Talk amongst yourselves” och pilsnabbt försvunnit in i lärarrummets balsamiskt brunmurriga värld för att läska mig med lite dävet kaffe under lektionstid. Ja, ja — enough with the metaphors, already!

Men nu ska det bli ordning på torpet — ikväll har jag tillochmed uppdaterat min bloggrulle (som språknämnden förmodligen inte anser att det ska heta) med Johan Wanloos webbsajt, där jag just fick mig några goda skratt till livs.

Innan jag övergav det alltmer friluftsbetonade livet i stugan (när det börjar bli kallt känner man sig aldrig riktigt som om man är inomhus) läste jag ut den bästa roman jag har konsumerat på rätt länge, och skrev även en recension av den med köldstela och nariga fingrar just när jag slagit igen pärmarna (vilket märks på den närmast dykarsjuka entusiasm jag utvecklar — men jag har inte haft anledning att ompröva mina åsikter om boken, däremot har jag köpt samme författares debutroman som ligger och väntar på mig bredvid sängen just nu — tillsammans med lågt räknat 234 andra böcker). Var var jag? Visst ja — recensionen … (klockan är halv tre på söndagsmorgonen, om någon undrar varför jag uttrycker mig så koncist. Och jag har inte ens druckit sprit.)

Hari Kunzru — Transmission

Det finns all anledning att vara misstänksam. Förlaget (Penguin) har försett boken med ett reklambyråhippt omslag. Check. Författaren Hari Kunzru har tidigare varit redaktör för Wired. Check. Han är född 1969 och ser misstänkt fräsig ut på författarfotot. Check. De entusiastiska pressrösterna använder omdömet ”smart”. Check. Boken heter Transmission. Check.

Enda skälet till att jag ändå lägger tio kronor på att köpa den begagnad på Ebbes hörna på Stigbergstorget är att den verkar behandla flera ämnen som ligger mig varmt om hjärtat: Bollywoodfilminspelningar, indisk kultur i allmänhet, datanördar.

Men innerst inne misstänker jag ändå att den kommer vara en ny Zadie Smiths Vita tänder, eller Alex Garlands The Beach (för att nu ta två måttligt aktuella exempel) – hipp, smart, välskriven, full of sound and fury and signifying – nothing.

Men som tur är har jag misstagit mig helt.

Visst är Hari Kunzru nutidsorienterad så det förslår – men inte på det där lite lätt narcissistiska kolla-mig-sättet. Och han är smart i bemärkelsen perceptiv, välinformerad och djupt medkännande – med lika mycket EQ som IQ.

I den här boken skildrar han bland annat indiskt familjeliv i New Delhi, en urspårad hindifilmsinspelning i Skottland, den lätt autistiska interaktionen mellan programmerarnördar på ett stort antivirusföretag i USA, och den surrealistiska, tomt ekande reklamvärld där varumärkesgurus blir mångmiljonärer på sina plattityder – allt med samma närmast kusligt exakta tonträff.

Boken är i tur och ordning en sidvändare, en svidande samtidssatir, skitskojig, och stundtals sorglig. Det är utan tvivel den bästa någotsånär nyskrivna roman jag läst sedan Michael Chabons The Fantastic Adventures of Cavalier and Clay – eller rättare sagt: den är i mitt tycke bättre än Cavalier and Clay. ( Inte för att jag konsumerar särskilt många nyskrivna romaner, i och för sig.)

Jag skrattade så det ekade mitt i natten upprepade gånger under läsningen. Och kände allt starkare för personerna – inklusive den hopplöse varumärkesgurun. Bara parodierna på hindifilmsintriger och de klockrena pastischerna på stilen i engelskspråkiga Bollywoodfilmtidningar är värda entréavgiften. För att inte tala om scenerna på det amerikanska virusföretaget. Och … ja, när jag tänker efter är nästan allt lika bra.

Kort sagt en hörnsten i varje bibliotek. Köp den idag.

(Litet tillägg: Klockan var inte halv tre, utan snarare halv två — nej, vänta, det stämmer inte heller. Låt oss snarare säga att inlägget skrevs under den timme som upplöses i en tunn blå rök när vi går över till vintertid. Det kanske för övrigt förklarar ett och annat …)

Annonser

9 svar to “Panegyriskt pladder”

  1. Elmo Says:

    Det måste vara den sena timman, eller den där vintertidsvarpen du under läsningen hamnade i. Jag läste den på svenska när den kom — med den kanske något mindre hippa titeln Leela.exe — och minns att jag i långa stycken avskydde den.

    Nån gång i samma veva snubblade jag över den här recensionen som hyfsat väl sammanfattar vad jag hyser — eller åtminstone hyste — för känslor inför den:

    http://archive.corren.se/archive/2005/9/8/ic6j2b12d7ide6o.xml?category1=1096984640-27&

    Du som sätter över: Kan det vara översättningen?

  2. David Says:

    Elmo: Hmm … recensionen säger i princip raka motsatsen till det jag skrev — d v s att det verkligen rör sig om en ny ”Vita tänder” — ännu värre, skribenten verkar anse att Zadie Smith var bättre.

    Jag undrar om inte vetskapen om det höga förskottet kan ha en negativ effekt på läsupplevelsen — precis som all hype gör den en misstänksam redan i initialskedet. Det blev jag i o f s också av bokens paketering, men jag slapp i alla fall sitta och fråga mig ”är det verkligen så bra? — är det för tjugo miljoner dollar bra?” Såna resonemang får en gärna att se författaren som en fiende snarare än en försvuren.

    Det är möjligt att översättningen kan ha något med saken att göra, även om Gyllenhak är en av våra mera renommerade översättare. Vissa författarskap dör som sillar efter att ha filtrerats genom en välmenande svensk tolks hjärna — det är svårt att säga vad som händer; en översättning kan vara oklanderligt korrekt och ändå lyckas avlägsna all den jö-nässe-kwa som gjorde originalet läsvärt (och vice versa — det finns även exempel på hur väldigt självsvåldiga och slarviga översättare lyckas bevara mera av den ”litterära” kvaliteten).

  3. Elmo Says:

    Du kan nog ha en poäng. Jag vill inte minnas att jag störde mig så värst på just översättningen. Också enligt min icke-empiriska erfarenhet är Ulf Gyllenhak en utmärkt översättare. Exemplaret av boken i fråga har jag dock inte här, så jag kan tyvärr inte presentera för dig något stickprov.

    Ett gammalt hederligt bibliotekslån har jag förresten för mig att det rörde sig om. Eller om jag helt enkelt slängde den… (Pga just den där känslan av haussat globaliseringstokigt utanpåverk som recensenten ovan talar om.) Men som sagt: Du har säkert en poäng. Det har du i mina ögon nästan alltid.

  4. David Says:

    Nu blev jag såpass nyfiken att jag beslöt mig för att kolla upp vad boken fått för mottagande i Sverige — och det är rätt blandad frukt, om än med en övervikt för positiva omdömen. GP går på Elmos och Östgötecorrespondentens linje:

    Men det är i integrationsfrågorna som det bränner till. De ligger och skaver mot en berättelse som tyvärr är alltför upptagen med sin egen detaljrika gestaltning av alla de datanördar, slemmiga filmstjärnor, smågangsters, EU-politiker, kokainsnortande PR-snubbar och andra medelmåttor som romanen vimlar av. Kunzrus ambition att få ihop allting så fiffigt som möjligt sabbar ambitionen att också tala allvar. Hade han lagt band på fiffigheten – och med den några av alla duktiga detaljer och stickspår i samtidsskildringen – hade romanen kanske verkat mindre obeslutsam.

    Sydsvenskan är mera positiv och vågar sig på en klassisk recensentkliché i slutklämmen:

    Det är förvisso länge sen jag skrattade så mycket åt en bok, men i ljuset, eller snarare mörkret, av Arjun Mehtas öde fastnar skrattet i halsen.

    SVD är nästan lika till sig som jag:

    Skruvat som sagt, och Kunzru drar sig verkligen inte för att laborera med klichéer och schabloner. Men han lyckas också ge sina romanfigurer verkligt liv, och göra dem till mer än de övertydligt allegoriska representanter för symbiosen mellan teknologi, kultur och kapital som de utan tvekan också är.
    Kunzru blåser med ”leela.exe” nytt liv i den socialt engagerade realistiska romanen, men laddar den med den omedelbara samtidens alla ljud och oljud, med det angelägna och det triviala, med den glättiga ytan och den becksvarta misären. Den visar att litteraturen fortfarande kan vara en djupt roande och oroande fest.

    Jag kanske skulle våga mig på en egen vrålklyscha och skriva: ”Det finns inga mellanlägen när det gäller Hari Kunzru — man antingen älskar eller hatar honom.”

  5. Elmo Says:

    Haha. Starkt jobbat. Och signifikanta excerpter där. (Kan man förresten säga så om elektroniskt material?)

    Det bör nu vara knappt ett år sen jag slog igen de fräsigt formgivna pärmarna om Kunzrus ”allegoriska representanter” eller ”fiffiga medelmåttor”. Nästan så att man blir sugen på att återknyta bekantskapen med dem…

    Eller inte, vid närmare eftertanke. För med mig in i min inbillat ”fläckfria” läsning skulle jag ju då, i och med din gedigna genomgång, ha med mig än fler skarpt doftande åsiktsblommor. (Och för all del något risknippe.)
    Dvs fler än jag möjligen hade senast — jag minns nu inte riktigt hur det var.

    Och vem vet med vilken överhettad åsikt man då skulle komma ut?

    Kanske är det som du skriver en antingen/eller-bok: varm eller iskall beroende på vem man frågar. (Vilket väl förvisso alltid är att föredra framför den välbekant fisljumma, som man under bläddrandets gång tycker är ”bra” men oftast har glömt på en vecka.)

    Ur Leela.exe/Transmission minns jag t ex vagt den älskvärde datakillens olyckliga kärlek till en kollega vars civilstånd taskigt nog visar sig vara den moderna hippiens: ”Jag och min partner har ett öppet förhållande”.

    Ett avsnitt som alltså satt sig, trots allt. (Med reservation för eventuell efterhandskonstruktion.)

  6. J-h:n Says:

    Gyllenhak må vara en renommerad översättare men är icke desto mindre, ähum, väldigt ojämn.

  7. jacob Says:

    den vart bra alltså? istanes, man satt ju som på nålar för precis som min herre skriver, det verkade ju aningen – vad är ordet jag letar efter? – ”skitnödigt”??? well, men det var alltså bra.. får väl styra upp vad det lider. tackar för tips.

    och bra att du dragit från stugan, nu är ju halvårsmörkret över oss med dödskylan och vad jag hört ryktas om: ingen ström… ;-)

  8. Niknk Says:

    Hi! Great site, keep up the good work! rv trader

  9. Nikzf Says:

    Hi! Great site, keep up the good work! rv trader

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: