Att ta i Tegnér

I ett kommentarsvar till förra inlägget skrev jag för en stund sedan att jag föredrar Runeberg framför Tegnér — sedan slogs jag av skillnaderna mellan den finske skaldens ödmjuka hyllning ”Vårt Land” och Tegnérs storvulet chauvinstiska ”Svea”. De båda dikterna har precis samma tema — det kärva nordiska klimatet, tegarnas blygsamma avkastning, det fördragsamma folket, hemlandskärleken — men Tegnér vill nödvändigtvis ha det till att Sveas söner är bättre och mer högstående än de bortklemade sydlänningarna. Man frågar sig också om han tittat närmare på t ex Sicilien innan han kommer med sina svepande generaliseringar om ”Södern”:

I Söderns paradis, der solens milda kraft
uppammar sjelfsådd skörd och kokar drufvans saft,
der himlen jämt är blå och i en evig sommar
orangens gull slår opp och lagerns krona blommar
och mellan bäckars sorl och vestanvindars gång
sjelf språket smälter bort i lena toners sång: –
der bjöd naturen sjelf den glada menskan njuta;
hon leder nöjets dans och knäpper sångens luta,
och lifvet, fritt för sorg som för behofvens hot,
är yppigt som den jord, som blomstrar vid din fot. –

I det kalla norden levs förstås ett helt annat liv:

Kring Roms besegrare, kring Odens ätteläggar,
hon gjutit isfyld våg och murat fjällens väggar;
utöfver snöklädd trakt med dristig hand hon satt
det stormbebodda moln, den norrskens-lysta natt.
Se kring dig! Flammande kring fjällen fästet svänger,
utöfver forsens svall förvågna klippan hänger,
och skogen, hvart du går, omgjordande din stig,
står hög och allvarsam och blickar ner på dig.
Här sjunker dal vid dal, der klyft på klyfta lastad
står opp, i hedendag af jättehänder kastad;
tätt öfver skullran hän de höga stjernor gå;
i klippan växer jern, och männer deruppå.
Här vill naturen se det enkla, allvarsamma,
här vill i torftigt bo hon stora sinnen amma.
Här vandre fri och stolt bland fjällarna en ätt,
som sjelfmant gör sin pligt och kräfver ut sin rätt
och, i sin enfald vis, uti sitt armod ärad,
omfamnar faran glad och döden oförfärad.

Men Växjös halvtokiga biskop stannar inte ens där — han måste nödvändigtvis påpeka att nordborna — ”Roms besegrare” — kan spöa skiten ur sydlänningarna:

Så växte fordom opp bland tallarna en slägt,
som kufvat Österns våld och Söderns bäfvan väckt.

På det hela taget får man nog säga att Runeberg gör ett mera sympatiskt intryck.

Fast man kan inte klaga på Tegnérs språkbehandling — framför allt excellerar han i korta, kärva blytungrepliker: ”i klippan växer jern, och männer deruppå” är en mening som sätter sig i hjärnan. Men om man ska hålla sig till svenska skalder vill jag påstå att den stackars Stagnelius är en ännu större språkkonstnär — och hans tematik är heller inte lika halvfascistiskt storvulen, utan mera:

”Oj, vad jag är kär och kåt,

och inga tjejer får man

men Döden ligger i försåt,

rätt vad det är så slår han”

Inget riktigt Stagneliuscitat, om nu någon till äventyrs trodde det, utan en tarvlig parafras av dessa raders nedhackare — jag kanske skulle vara älskvärd nog att använda ett riktigt exempel istället:

Allt sen människor först bebyggde den blomstrande jorden
ingen dödlig som jag brunnit av kärlekens eld.
Dock för en enda retande mö mitt hjärta ej klappar,
vid sin triumfvagn en icke i kedjor mig läst.
Hårdare, bröder, mitt öde är. Jag älskar dem alla,
alla i feiska band snärja min fladdrande själ.
Varje gungande barm i mitt hjärta väcker begären,
varje strålande blick byter i lågor min blod.

Rader med en evig aktualitet, synes det mig … Men nu lyckades jag komma bort från ämnet igen. Fast å andra sidan hade jag kanske sagt vad jag skulle. Det vill säga: heja Runeberg och Stagnelius — och låt oss iföra oss skyddshandskar innan vi tar i Tegnér …

Advertisements

17 svar to “Att ta i Tegnér”

  1. Charlotte Says:

    ”….i feiska band snärja min fladdrande själ”, wow! Men var e´brudarna egentligen? Var finns dikterna av alla de flickor som faktiskt trodde på de där kärleks- och äktenskapslöftena innan de blev brutalt överdragna och lämnade? Ja kanske inte just av Stagnelius men isåfall av någon annan slyngel med svans mellan benen.
    Tyckte annars din Stagneliusparafras var väldigt fin. Och instämmer rent allmänt, både vad gäller Tegnér och nationalsångerna i största allmänhet.

  2. Malte Says:

    Men mot den unge nationalisten Tegnér måste man väl ställa sådant som ”Nyåret 1816” (skrev Runeberg nånsin något så desillusionerat?) och ”Svartalfen”, för att inte tala om de lakoniska breven. Och de elaka epigrammen. Nej, jag håller på Tegnér!

  3. Bastion Styrbiskop Says:

    Jag är lite svag för Tegner och kan säga till hans försvar, om det nu är det man ska göra (?) att jag nyss läste i en essä av Bengt Lidforss att ET själv såg sin Karl XII-vurm främst som en estetisk verksamhet och mindre som nån moralisk-ideologisk. Om såna distinktioner är möjliga.

    Rickard Dybeck som skrev Du gamla du friska var även en outtröttlig forminnesforskare, lite otacksamt då. En av alla dessa vandrande romatiska uppenbarelser sedda som kufar… Den melodin är bra men har en seg inledning. Svårsjungen i början som många psalmer tyvärr. Bör helst framföras som marsch.

  4. David Says:

    Charlotte: Brudarna? De finns kanske djupt in i bibliotekens mörkaste skrymslen, i den mån deras verk alls befordrats till trycket. Fröding har skrivit Säv, säv, susa och några liknande stycken ur det svikna, kvinnliga perspektivet. Men sedan toppade han med ”Jag köpte min kärlek för pengar” och ”Dock jag trives bäst i lag med luder”, vilket i någon mån drar ner helhetsintrycket …

    Malte: Jo, Tegner är väl mera njutbar när han är i sin depressiva fas — Mjältsjukan är ju bekant, men 1816 hade jag aldrig läst innan du tipsade om den, och jag måste medge att det förmodligen är ett av de mest kompromisslöst misslynta poem jag har läst. Slutklämmen är ju särskilt munter:

    Hejsan! Religionen är Jesuit,
    Menniskorätt Jakobin,
    verlden är fri, och korpen är hvit,
    vivat Påfven – och Hin!
    Ut vill jag resa till Tyskland att lära
    dikta sonnetter till tidens ära.

    Välkommet, nyår, med mörker och mord
    och lögn, och dumhet, och flärd!
    Jag hoppas du arkebuserar vår jord,
    en kula kan hon vara värd.
    Hon är orolig som mången annan,
    men allting blir lugnt om hon skjuts för pannan.

    Men jag är ändå en Runebergkille, i själ och hjärta. Ytterligare en av dessa frågor som delar mänskligheten — Synt eller hårdrock? Sunar eller mods? Swingpjattar eller nalensnajdare? Elvis eller Tommy Steele? Beatles eller Stones? Arv eller miljö? Predestination eller fri vilja? Så många svåra beslut …

    Bastion: Lite svag är jag också för Tegner, särskilt för hans märgfulla formuleringar — men, som sagt, det är en hel del som stöter bort mig hos karln också …

  5. Bastion Styrbiskop Says:

    Jag läste faktiskt Fänrik Stål för ett tag sen, hela för första gången på allvar och den hade verkligen nånting. Ett driv, ett flyt… en glad överraskning. (Att överraska sig själv är ju det gör livet värt att leva enligt Oscar Wilde)

    Hasse och Tage (Hasse och Gösta Ekman närmare bestämt) har en kul Fänrik-pastisch.

    Intressant att Ryssland inte stoppade denna antiryska dikt inom generalguvernementet. Men den kanske först bara fanns på svenska, eller man hade inte koll, eller hur det nu var?

  6. Jonas Wiklund Says:

    Fantastisk rolig Stagneliusparafras. Jag var tvungen att torka av bildskärmen.

    Tegnér kvalar med lätthet in i den trånga kategorin galna poeter jag avgudar, där bland annat den långt mer avskyvärde Ezra Pound sitter högt på sin piedestal. Att läsa Tegnér är som att tjuvtitta i facit längst bak i boken för att rätt finna ut hur man skriver svenska.

    Runeberg har jag inte så stor koll på. Jag har förvisso glada minnen av välljudande vers när vi högläste ur Fänrik Ståls sägner på gymnasiet (jepp, helt sant! pris ske Gud att jag kommer från landet). Men nummer 25 i ”Idyll och epigram” sitter för evigt bergfast i ryggmärgen:

    ”Högt bland Saarijärvis moar bodde
    bonden Paavo på ett frostigt hemman,
    skötande dess jord med trägna armar;
    men av Herren väntade han växten.”

    och så vidare fram till den magnifika avslutningen
    »…
    Blanda du till hälften bark i brödet,
    ty förfrusen står vår grannes åker!»

  7. A.R.Yngve Says:

    Hans Alfredsons pastisch på Fänrik Ståls Sägner:

    Sven Dufva var en dum major
    den dummaste man fann,
    hans hela värld var disciplin
    på mässen söp han som ett svin
    han tänkte som en tröskmaskin
    — han blev befordrad han!

  8. David Says:

    Jonas: Tack — det är väl min egen version av ”The Butterfly Effect” (Det vill säga om en fjäril slår med vingarna i Amazonas så blir det storm i Katmandu) — om någon skämtar på Gråberget i Göteborg så sprutar det saliv i Aichiprefekturen i Soluppgångens Land …

  9. Bastion Styrbiskop Says:

    Smaken vad gäller versen och annat är inget att träta om, men jag måste protestera när Tegner får framstå som nån sorts galen nationalist samtidigt som Runeberg INTE skulle vara det! ”Underhållningsvåld” så det räcker hos båda…

  10. P Says:

    Jan Björklund var en dum major
    den dummaste man fann,
    hans hela värld var disciplin.
    ”En god elev är lik en maskin
    klar för bruk i industrin.”
    — Han blev minister han!

  11. Charlotte Says:

    Ha ha! Underbart P!
    Ja David, det där med brudarna var väl litegrann av en kuggfråga. Men vem vet, en dag kanske det hittas fantastiska efterlämnade dikter av ett och annat tidigare okänt fruntimmer. Kanske till och med av prostituerade. Låt oss hoppas.

  12. Bastion Styrbiskop Says:

    Jag tror man kan hitta verser av Viktor Rydberg, den ”Fiiiine Liberalen”, som är lika blodigt krigiska (ja gud förbjude: ej politiskt korrekta för en bloggvärld i Sverige 2006…)

    De kontextuella problemen runt 1800-talet är enorma….

  13. P Says:

    ”men noga med att putsa skor, en korkad hedersman” ska det väl förresten vara okcså.
    Dock passar det där med ”hedersman” inte på major Björklund.

  14. Bastion Styrbiskop Says:

    (Suck!)

    Det här som var en så lovande kultur-blogg… så nog f*n är det ”hata borgarna-ryggdunk” efter tio kommentarer…

    ”Vi ska rocka röööven av borgarna… som vi sa i i Jötteborrg… på åttitalet…”

  15. A.R.Yngve Says:

    Ja ser du, Styrbiskop…. dikt är minsann ingenting att skämta om. Dikten är en blodig bajonett i den kämpande arbetaklassens valkiga jättenäve!
    (*SATIR*)

  16. David L. Says:

    Högern är för kulturen vad vinterkräksjukan är för kostcirkeln.
    Men, se där saknar Bastion Styrbiskop (of SeF-forumet fame/shame) sjukdomsinsikt… *häpp!*
    Med Sven Wollters bästa Raskens-röst, från ett öppet fönster i Haga:
    -Jävvlaaaa… tjyvsamhälle!!!

  17. Mark Says:

    Ja, den ”fine liberalen” Rydberg tyckte ju att döden var väldigt läcker, åtminstone om det handlade om snygga unga gossar:

    Athenarnes sång.

    »Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
    dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
    Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
    Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
    Fram, I ynglingar, fram i täta, oryggliga leder!
    Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt!

    Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
    framom de unge man ser gubben förblöda och dö.
    Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
    älskligt i lockarna bär vårliga blommornas krans.
    Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
    skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt.»

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: