Julrapport från en skurhink

Det är annandag jul och jag har harvat klart för dagen vid min översättning. Jag tog ledigt på själva julafton, men igår var jag i selen igen — arbetsmoralen verkar onekligen ha fått ansikte. De senaste månaderna har jag sysslat med 1 st. serie. 1 st. serietidning, och 2 st. böcker som ska överflyttas till någotsånär begriplig svenska och helst inte innehålla svordomen ”knullbrallan” — faktum är att jag dagen efter att jag var klar med den första översättningen satte mig vid tangentbordet och kickstartade nästa bok. Det tror jag aldrig har hänt tidigare, men nu fanns det ingen annan utväg.

Jag kände mig som Philip K Dick, som har berättat om hur han brukade avsluta en av sina dystopiskt rinkebygrå framtidsskildningar, skriva ”THE END”, dra pappret ur valsen, skruva i ett nytt, hacka ner ”CHAPTER ONE” och handlöst kasta sig in i en ny roman (många Dickromaner kan också läsas på samma sätt — som en större, sammanhängande text). Fast PKD hade möjligen en viss hjälp av amfetamin när han utförde sina olympiska prestationer — själv skulle jag fortfarande klara en dopingkontroll.

Som julfirande betraktat lämnar det ju en del i övrigt att önska, men saken är den att jag inte har någon lägenhet, och nu kämpar jag som ett djur för att ha mängder av kontanter att lösa mina bostadsproblem med under 2007. Jag kan ju för övrigt passa på att införa en smärre annons även här på bloggen:

Excentrisk äldre herre söker …

lägenhet i Göteborgsområdet (äv. andra hand). Deposition el. kvartalshyra erlägges glatt. Är rik som Krösus (rubriken borde kanske ha varit ”generös äldre herre …” — men det ger på något vis helt felaktiga associationer). Kan tillträda täml. omgående. Helst omöblerat — och helst minst ett års uthyrning. Gärn. längre. Goda vitsord finnes (kontakta Kal å Osborn). Sv. t. sign. ”Hoppfull i livets höst” — nej vänta, jag menar nog till min mail: davidnessle@yahoo.com.

Ja, för att återvända till det s k ”ämnet” jobbar jag i alla fall som en … som en … ja, nästan som en vanlig lönearbetare, med påföljd att jag är helt förbi av trötthet. Hur orkar folk? (Fast om sanningen ska fram har jag för tillfället avskaffat helgerna och jobbar sju dagar i veckan — det bidrar kanske till att jag börjar se ut som en vissnad krokus.)

I alla fall — EN SYNNERLIGEN FÖRSENAD JUL OCH ETT UTOMORDENTLIGT GOTT NYTT ÅR TILLÖNSKAS VÅR VÄLARTADE LÄSEKRETS!