Sven Lindberg död

Ser just med viss beklämning att Sven Lindberg dog på julafton — vår störste screwballskådis, den enda riktiga aspiranten till Cary Grants mantel i svensk film. Han var en av de få svenska aktörer som var mer eller mindre script-proof — även ganska penibelt skrivna scener spelade han hem med brio. Så t ex i den aningen krystade Får jag låna din fru? — scenen där han vaknar upp efter att av misstag ha haft sex med Lena Granhagen efter en uppsättning av missförstånd av den där typen som bara förekommer i franska sängkammarfarser är en fröjd för ögat, trots premissens ganska uppenbara svagheter.

Främst regerade han i komedifacket, men han gjorde även storartade insatser i — ä-hurm — seriösa filmer. Och han bär upp ett av de få svenska försöken i noirgenren — den inte oävna I dimma dold, som dock möjligen skäms en smula av att den är ett ganska närgånget plagiat på Otto Premingers Laura.

Ofta parades SL ihop med Alice Babs — de spelade mot varandra t ex i Povelfilmen I dur och skur, i den närmast Rock och Doris-artade Det svänger på slottet — och någon gång fick han även vara love interest i en av Schamyl Baumans Sickan-filmer (till exempel filmen med den kittlande ekivåka titeln Frökens första barn).

Då och då har jag tänkt på honom under de senaste åren — på att han aldrig riktigt har fått det erkännande han förtjänar, och på att jag borde intervjua honom till Kapten Stofil medan han fortfarande är i livet.

Men nu är det dessvärre försent.