I sommar tror jag att jag ska försöka semestra i Västeuropas tredje största land, och besöka var och en av de 25000 järnåldersgravarna, 1140 förhistoriska borgruinerna, 2500 runstenarna, 3000 kyrkorna (varav en tredjedel från medeltiden), 24 nationalparkerna, hundratals intressanta museerna och nio världsarvsplatserna.
Särskilt spänd är jag på den jättelika arkipelagen utanför huvudstaden, som betjänas av en av världens äldsta ångbåtsflottor. Och på västeuropas största insjö. Och världens sjunde största meteorkrater, kallad ”Lake Siljan”. Jag vill gärna smaka på något som finns i de norra regionerna och kallas för ”Strong smelling fermented baltic herring”. Jag ska också försöka dröja mig kvar till december och delta i:
Luciadagen (The Lucia festival) […] The main feature of this peculiar tradition is the procession of carol-singing children in white gowns led by Miss Lucia who wears a bizarre crown of candles.
Men finns det då inga nackdelar med det här landet? Jo — här finns världens mest ouppfostrade barn och tonåringar, man får se upp om man går ut efter mörkrets inbrott i en tätort som kallas ”Linköping” och en stad med namnet ”Arvika” är tydligen rena kalkonen:
Arvika — This shabby town in Värmland gets full marks for being the worst place I visited in Sweden. King Oscar I became enraged here and denied the town the right to rename itself after him.
Ja — som bloggens alerta läsare kanske har gissat vid det här laget har jag införskaffat Lonely Planets Sverigebok. Det är rätt fascinerande att läsa om sin hemtrakt som en exotisk plats, och boken myllrar av saker som jag inte visste om gamla Svitjod. Så till exempel har jag fått veta att igelkottarna upphör norr om Örnsköldsvik, att Sverige var var det första landet i världen som lagstiftade om pressfrihet, att de klyftigare lämlarna vägrar störta sig i havet, och att ”Wolverine” betyder järv (om jag gav ut de svenska marveltidningarna skulle jag genast döpa om X-Mens Pelle Snusk till ”Järven”). Vidare har jag fått veta att Sverige har en av världens äldsta befolkningar (sjutton procent över sextiofem års ålder — säga vad man vill men det avspeglas inte särskilt mycket i TV-tablåerna, där de sjutton pensionärsprocenten har att välja mellan Idol och Big Brother).
Fast en del sakupplysningar bör nog tas med en nypa salt. Författarna verkar ha fått ”lingonberries” på hjärnan, och hävdar bl a att man på lunchrestaurangerna har att välja mellan lättöl och ”lingonberry juice” — dessutom påstår de att de flesta restauranger har renkött och älg på menyn. Fast det är klart — det blir ju lite exotiskare på det sättet.
Men ändå kan jag knappt bärga mig. Fermented baltic herring, here I come!
David Nessle 
december 28, 2006 kl. 7:29 f m |
”Så till exempel har jag fått veta att igelkottarna upphör norr om Örnsköldsvik”
Detta är en uppgift som kan ha hämtats från i stort sett vilken svensk uppslagsbok eller fauna som helst. Det ger alltid lokalbefolkningen norr om Örnsköldsvik ett gott skratt och ett överlägset leende på läpparna när de blir upplysta om att de vetenskapsmännen från söder hävdar att igelkottar inte existerar så här långt norrut. Kanske tas uppgiften från Ugglan som upplyser att Erinaceidaæ finns i nordlig riktning till 61 breddgraden i Ryssland och upp till 64 breddgraden i Sverige.
Jag, en normalt sett rätt vederhäftig person, om jag får säga det själv, kan i alla fall garantera igelkottens existens upp till Skellefteå, en bra bit norr om Ö-vik. En god vän som har ett ohälsosamt intresse för djur brukar faktiskt använda denna uppgifts existens som ett test om en fauna är värd att inhandla. Sprider faunan denna felaktiga uppgift rör det sig bara om en kompilation av tidigare verk, och är därför inte värd att köpa.
december 28, 2006 kl. 7:52 f m |
Jonas: Alltså är även informationen om igelkottarnas spridning ett exempel på ”Lingonberry juice” — och sannolikt inte det enda som återstår att upptäcka i den faktatryfferade volymen.
Paleobiologen Stephen Jay Gould har skrivit om hur felaktiga uppgifter i läro- och uppslagsböcker har en tendens att replikera sig själva — inte olika redundant DNA, som inte kodar för någon aminosyra utan bara fyller våra arvsanlag med nonsens.
december 28, 2006 kl. 10:03 f m |
”X-Men’s Pelle Snusk”! Snyyyggt!
december 28, 2006 kl. 10:25 f m |
Oj! Här var det svar direkt som gällde.
Även i matematik förekommer det att felaktiga bevis—eller oftare bevis med logiska luckor—sprids genom av- och omskrivning från tidigare litteratur. Ett rätt intressant fenomen, då varje behörig läsare själv kan upptäcka felen om bara den giddes. Förr eller senare upptäcks det förstås av någon jobbig student, eller en lärare som rent av noga förbereder sina föreläsningar. Och allt som ofta så resulterar det enbart i en förnöjd kommentar i marginalen av upptäckarens upplaga av boken.
I en av mina uppsatser behövde jag på ett ställe en hjälpsats från linjär algebra som är rätt välkänd i mitt fält. Tyvärr upptäckte jag att båda bevis jag sett för hjälpsatsen var helt felaktiga. Ivrigt litteratursök ledde till ett bevis som jag aldrig förstod, och ytterligare ett bevis med en allvarlig lucka. I en avkopierad version av en amerikansk översättning av en rysk lärobok från 50-talet, som låg och dammade i universitetsbiblioteket, fanns satsen formulerad utan bevis, men med ledning om att satsen i sin tur följer ur ett antal andra satser. Med hjälp av denna lärobok kunde jag i alla fall rekonstruera det högst icketriviala beviset.
Fast uppgiften om att lunchresturanger serverar älg eller ren, som sköljs ner med lingondricka eller öl är väl i stort sett sann. Så såg det i alla fall ut i landets norra delar för inte så många år sedan.
(För övrigt har jag slutat använda ordet lingonberry, eftersom ingen tycks förstå mig. När jag talar med amerikaner säger jag cranberry som i och för sig betyder tranbär, men tja, de ser ju rätt lika ut och det smakar inte så olika. Sisofysarbetet med att lära sig vad flora och fauna heter på olika språk och deras dialekter får mig att anse att världen genast bör avskaffa alla lokala namn och övergå till Linnés överlägsna system.)
december 28, 2006 kl. 10:28 f m |
Var har du varit, grandad? Wolverine hette ju mycket riktigt Järven i de svenska X-Men-tidningarna – i alla fall på den tiden de hette X:en (på mitten av 1980-talet) …
december 28, 2006 kl. 6:39 e m |
Det är inte bara matematik och zoologi som är drabbat av de ärftliga felinlärningarna, det förekommer nog i alla vetenskaper. Fick nyligen till min glädje veta från kvalificerad källa att det min föreläsare i geovetenskap påstod om att corioliskraften gör att virveln i badkaret går åt olika håll på norra och södra halvklotet inte stämmer.
I mitt eget badkar har jag konstaterat att virveln kan snurra åt olika håll. Den initierade källan (som jag tyvärr glömt vem det var) förklarade att det där med corioliskraftens inverkan stämmer när det gäller t.ex. stora virvlar i atmosfären, men virvlarna på hushållsnivå är helt enkelt för små för att det ska bli någon tillförlitlig effekt.
En sajt med fler avslöjade myter:
http://www.faktoider.nu/index.php
december 28, 2006 kl. 7:28 e m |
Jonas: Söder om dalälven är orgierna i lingdondricka och renkött så gott som okända. Jag tänker mig att de ökar våldsamt när man passerar den beryktade sextiofjärde breddgraden — ungefär samtidigt som igelkottsbeståndet börjar tunnas ur.
Dan: Jocke Lindengren gjorde exakt samma reflektion (och talade tillochmed om att tidningen hette X:en på den tiden). Däremot tycker jag epitetet ”granddad” är ovanligt malplacerat i sammanhanget — skälet till att jag inte visste detta var ju att jag inte börjat läsa X-men än, utan fortfarande nöjde mig med Daffy, Fix och Foxy, Lisa och Sluggo samt Lilla Lotta. Alltså kan jag på sin höjd gå med på att missfirmas med tillmälena ”Junior”, ”Pysen” eller ”Gosse lille”.
Mark: Se där — ännu en falsk kunskap som jag gått och burit på i alla år. Snart kommer väl nån och påstår att puckelryggiga inte kan förutspå vädret …
december 28, 2006 kl. 9:24 e m |
Min farsa kommer fran norra norrland, och jag tillbringade ganska manga sommrar dar som kindslat yngling, men det dracks da aldrig lingondricka eller ats renkott.
Nar amnet gled till Linne, sveriges rykte i varlden och den vetenskapliga metoden passar jag pa att lanka foljande
http://achewood.com/index.php?date=11302005
december 28, 2006 kl. 9:45 e m |
Ikea serverar lingondricka.
december 28, 2006 kl. 10:07 e m |
Anna: De försöker bara hålla myter och falska föreställningar vid liv… lägga ut dimridåer … sprida ett — om uttrycket tillåts mig — lingondis …
december 29, 2006 kl. 2:38 f m |
Ungefär som t.ex. Lars Norén då, som desperat försöker bidra till bilden av Sverige som ett land fyllt av ångest?
december 29, 2006 kl. 12:39 e m |
Vad menar du Mark? Sverige ÄR ju fyllt av ångest.
december 29, 2006 kl. 12:57 e m |
Vi kanske kan enas om att Sverige knappast lider brist på varken lingondricka eller ångest — men att utlänningars uppfattning att hela dagarna förflyter i en dimma av skam och självmordstankar, endast avbrutna av ett och annat skrovmål på renklämma, lingondricka och akvavit ändå inte är helt med sanningen överenstämmande.
december 29, 2006 kl. 6:45 e m |
Det är kanske i landets stora mellanskikt som lingondrickan försvinner. I södern, i Malmö, kan man i alla fall inte äta lunch utan att det erbjuds lingondricka, eller lättöl.
januari 2, 2007 kl. 9:18 f m |
Det exotiska Sverige ja…
Jag hade en broschyr på engelska om den svenska allemansrätten (all mens right?) där den viktigaste grundbulten i denna vår sedvänja fick en poetisk klang:
DON`T DISTURB AND DESTROY!
januari 2, 2007 kl. 7:44 e m |
Allemansrätt heter ”right to roam” på bastardspråket. http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/3651482.stm