Bloggen jubilerar

I dag har jag haft den här bloggen i exakt ett år, och det tänkte jag fira med att öka aktiviteten en smula (ja, rätt dramatiskt med tanke på att jag knappt har skrivit en gång i veckan den senaste tiden).

För er kalenderbitare därute kan jag tala om att jag har presterat 106 inlägg sedan starten, ungefär två i veckan alltså, och ni i läsekretsen har bidragit med 1271 kommentarer — tio stycken per inlägg i snitt, vilket jag tycker är smått fantastiskt.

För att motbevisa tesen att alla kråkor är svarta behöver man bara hitta en vit kråka, sa den tvivlande psykologen William James i slutet av artonhundratalet apropå spiritism — han hittade sin vita kråka i form av trancemediet mrs Piper, som fick honom att tro på kontakt med de dödas andar.

För mig fungerar bloggen på lite samma sätt — inte så till vida att jag får kontakt med de dödas andar, utan mera med i högsta grad levande läsare. För att motbevisa tesen att ens text inte fungerar räcker det med en läsare som påstår att den gör det.

Ni kroppslösa, svävande andar ute i de avlägsna cyberymderna som skriver vänliga saker om mina inlägg stillar alltså de tvivel man då och då hemsöks av när man — som jag — sysslar med text (och text och bild, som jag ägnar mig åt när jag tecknar serier). Det är ett ganska ensligt värv — jag och min stillsamt pulserande bildskärm utgör ofta en närmast skrämmande stor del av världen. Man kan ofta bli sittande och fundera på om ens tankegångar når fram, om ens skämt är roliga, om ens utgjutelser överhuvudtaget går att läsa. Lite uppskattning och nya infallsvinklar uträttar underverk. Tack ska ni ha.

Annons