Den vilda jakten på ”De unga vuxna”

Jag sitter och försöker komma på varför jag stör mig så våldsamt på tonen i Dagens Nyheter. Jag tror dels att det har att göra med ett stelt och formalistiskt försök att verka ”svennig” och ”avspänd” — samma attityd som länge har gett TV 4 dess fantastiskt ocharmiga framtoning.

Men skribenterna nöjer sig inte med det — i så fall hade man bara lyckats få fram samma kroniskt harmlösa och charmlösa tonfall som i SJ:s Allt på räls, Bonjour Tristesse, nej, vänta, Kupé heter den kanske. DN:s skribenter försöker dessutom vara lite vagt ”streetcreddiga” och ”uppnosiga” — nya Windows utsätts inte för ”hård” kritik utan för ”tuff” kritik — den typen av små nyansskiftningar.

På det hela taget lyckas man förmedla känslan av en kommunal befattningshavare som försöker hänga med — som är down with his homies på revisionsavdelningen. De små ”snärtiga” ingresserna i nätupplagan är utmärkta exempel:

Minns ni den taniga pluggisen i ”Breakfast Club”? Nu har han hamnat i blåsväder – och orsaken finns på video.

Eller för all del:

Inte så kul för bolltrollaren Ronaldo. Nej, det lutar åt att han lämnar klubben.

Det känns inte som om skribenterna trivs riktigt med termer som ”taniga pluggisar” och ”bolltrollare” — snarare som om de med sammanbitna tänder tvingar sig att skriva på det sättet.

Men varför? Är det för att locka ”de unga vuxna” som anses så omåttligt attraktiva? Lycka till, säger jag i så fall.

I lördagens Aftonbladet intervjuas Anne Lundberg, programledare för Antikrundan med anledning av att programmet har haft 2 120 000 tittare.

”Det är fantastiskt”, säger Lundblad. ”Och roligast av allt är att det är så många unga vuxna som tittar – det är ju den attraktiva grupp som alla vill åt.”

Varför statstelevisionen ”vill åt” de unga vuxna är något av ett mysterium. Det är väl en sak att de reklamfinansierade kanalerna vill dra åt sig reklam för babianjeans och mobiltelefoner som kan kommunicera med de döda — men SVT ska väl föreställa hela folkets TV.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har Sverige en av världens äldsta befolkningar — närmare en femtedel är över pensionsåldern. Kan inte denna ganska massiva tittargrupp få ha sin Antikrunda i fred? Men, nej. Aftonbladetartikeln fortsätter med att journalisten säger:

Enligt MMS är mer än femtio procent av tittarna 60 plus.

Man tycker sig ana hur Anne Lundberg får något vilt i blicken när hon svarar:

Så är det på alla SVT:s program — det är kanalens dilemma. Därför är det extra roligt att de yngre tittarna ökar.

Men vänta ett ögonblick — de ringer alltså upp Anne Lundberg och talar om för henne att över två miljoner människor tittar på hennes program — men själv verkar hon mest oroa sig för att Antikrundan ska uppfattas som ett ”pensionärsprogram” och yrar gång på gång om ”de unga vuxna”. Varför? Försöker hon sälja I-pods till dem? Nej. Hon gör ett program på Public Service (fasansfulla ord) — det vill säga i allmänhetens tjänst. Lik förbannat verkar hon uppfatta sina ofräscha panchotittare mest som en belastning, och vill i stället locka dit flera sjuttiotalister och åttitoalister. Hennes glas verkar vara i allra högsta grad halvtomt.

Här har jakten på ”de unga vuxna” lämnat kommersialismens värld och gått in i en smått surrealistisk fas — ”Vi måste hotta upp Kafe Norrköping och locka till oss de unga vuxna!” — ”Nittiosex procent av mediautbudet är redan nischat på unga vuxna — nu måste vi verkligen försöka göra något åt de återstående fyra procenten”.

Det räcker inte med ekonomiska motiv för att förklara denna närmast psykotiska ungdomskult — jag misstänker att det är fyrtio- femtio- och sextiotalistgenerationens panik för att bli gamla som spökar. Deras vägran att inse att det inte längre är riktigt klädsamt för dem att försöka klä sig som Snoop Dog.

Det enda alla dessa något nattståndna individer uppnår med sitt ”ungdomliga” tilltal är att de lyckas låta som Hasse Alfredsons insmickrande stofil på Blommig Falukorv: ”Guda, guda, guda! Kors vad det svänger om Elvis idag!” — eller i det här fallet kanske snarare ”Guda, guda, guda! Kors vad det svänger om E-type dag!”

Mitt råd till DN:s skribenter, Anne Lundberg och alla andra halvgamla typer som förtvivlat jagar efter ungdomens källa: Väx upp! Klipp er! Skaffa er ett jobb! Sluta pierca era navlar, tatuera drakar i ryggslutet och låtsas att ni bryr er om Paris Hiltons kärleksliv! Ryck upp er!

Låt jaktsäsongen vara över.

Annons