Den vilda jakten på ”De unga vuxna”

Jag sitter och försöker komma på varför jag stör mig så våldsamt på tonen i Dagens Nyheter. Jag tror dels att det har att göra med ett stelt och formalistiskt försök att verka ”svennig” och ”avspänd” — samma attityd som länge har gett TV 4 dess fantastiskt ocharmiga framtoning.

Men skribenterna nöjer sig inte med det — i så fall hade man bara lyckats få fram samma kroniskt harmlösa och charmlösa tonfall som i SJ:s Allt på räls, Bonjour Tristesse, nej, vänta, Kupé heter den kanske. DN:s skribenter försöker dessutom vara lite vagt ”streetcreddiga” och ”uppnosiga” — nya Windows utsätts inte för ”hård” kritik utan för ”tuff” kritik — den typen av små nyansskiftningar.

På det hela taget lyckas man förmedla känslan av en kommunal befattningshavare som försöker hänga med — som är down with his homies på revisionsavdelningen. De små ”snärtiga” ingresserna i nätupplagan är utmärkta exempel:

Minns ni den taniga pluggisen i ”Breakfast Club”? Nu har han hamnat i blåsväder – och orsaken finns på video.

Eller för all del:

Inte så kul för bolltrollaren Ronaldo. Nej, det lutar åt att han lämnar klubben.

Det känns inte som om skribenterna trivs riktigt med termer som ”taniga pluggisar” och ”bolltrollare” — snarare som om de med sammanbitna tänder tvingar sig att skriva på det sättet.

Men varför? Är det för att locka ”de unga vuxna” som anses så omåttligt attraktiva? Lycka till, säger jag i så fall.

I lördagens Aftonbladet intervjuas Anne Lundberg, programledare för Antikrundan med anledning av att programmet har haft 2 120 000 tittare.

”Det är fantastiskt”, säger Lundblad. ”Och roligast av allt är att det är så många unga vuxna som tittar – det är ju den attraktiva grupp som alla vill åt.”

Varför statstelevisionen ”vill åt” de unga vuxna är något av ett mysterium. Det är väl en sak att de reklamfinansierade kanalerna vill dra åt sig reklam för babianjeans och mobiltelefoner som kan kommunicera med de döda — men SVT ska väl föreställa hela folkets TV.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har Sverige en av världens äldsta befolkningar — närmare en femtedel är över pensionsåldern. Kan inte denna ganska massiva tittargrupp få ha sin Antikrunda i fred? Men, nej. Aftonbladetartikeln fortsätter med att journalisten säger:

Enligt MMS är mer än femtio procent av tittarna 60 plus.

Man tycker sig ana hur Anne Lundberg får något vilt i blicken när hon svarar:

Så är det på alla SVT:s program — det är kanalens dilemma. Därför är det extra roligt att de yngre tittarna ökar.

Men vänta ett ögonblick — de ringer alltså upp Anne Lundberg och talar om för henne att över två miljoner människor tittar på hennes program — men själv verkar hon mest oroa sig för att Antikrundan ska uppfattas som ett ”pensionärsprogram” och yrar gång på gång om ”de unga vuxna”. Varför? Försöker hon sälja I-pods till dem? Nej. Hon gör ett program på Public Service (fasansfulla ord) — det vill säga i allmänhetens tjänst. Lik förbannat verkar hon uppfatta sina ofräscha panchotittare mest som en belastning, och vill i stället locka dit flera sjuttiotalister och åttitoalister. Hennes glas verkar vara i allra högsta grad halvtomt.

Här har jakten på ”de unga vuxna” lämnat kommersialismens värld och gått in i en smått surrealistisk fas — ”Vi måste hotta upp Kafe Norrköping och locka till oss de unga vuxna!” — ”Nittiosex procent av mediautbudet är redan nischat på unga vuxna — nu måste vi verkligen försöka göra något åt de återstående fyra procenten”.

Det räcker inte med ekonomiska motiv för att förklara denna närmast psykotiska ungdomskult — jag misstänker att det är fyrtio- femtio- och sextiotalistgenerationens panik för att bli gamla som spökar. Deras vägran att inse att det inte längre är riktigt klädsamt för dem att försöka klä sig som Snoop Dog.

Det enda alla dessa något nattståndna individer uppnår med sitt ”ungdomliga” tilltal är att de lyckas låta som Hasse Alfredsons insmickrande stofil på Blommig Falukorv: ”Guda, guda, guda! Kors vad det svänger om Elvis idag!” — eller i det här fallet kanske snarare ”Guda, guda, guda! Kors vad det svänger om E-type dag!”

Mitt råd till DN:s skribenter, Anne Lundberg och alla andra halvgamla typer som förtvivlat jagar efter ungdomens källa: Väx upp! Klipp er! Skaffa er ett jobb! Sluta pierca era navlar, tatuera drakar i ryggslutet och låtsas att ni bryr er om Paris Hiltons kärleksliv! Ryck upp er!

Låt jaktsäsongen vara över.

Annonser

14 svar to “Den vilda jakten på ”De unga vuxna””

  1. Jonas Wiklund Says:

    Ja vem skriver egentligen ingresser som denna:
    ”Hon var ytterst nära att gå in i den fruktade väggen, men lyckades bromsa och ändra riktning.”

    För övrigt: vad är det egentligen vi ”unga vuxna” köper som man kan sälja med så hög marginal att det gör oss till den mest intressanta målgruppen?

  2. Bengt O.- Says:

    Får man va med här och spisa ett tag?

    Ja, ”vuxna” är väl en förskönande omskrivning – men är det verkligen för att jaga marknadsandelar som man går på så där? Jag trodde att SVT fattat sitt uppdrag så att man på något sätt skulle ”uppfostra” denna befolkningsgrupp till att titta på Antikrundan i stället för ”Parlamentet” eller ”Americas Funniest Homemovies.” Men hur får man dit dem? Kanske om man lät gaphalsarna i ”Parlamentet” värdera grejerna? Eller hade fler nakna bakdelar.

    Roligast i Dagens Nyheter är f.ö. ”samtida” skribenter typ Fredrik Strage som är så otroligt cool och tillbakalutad att han alldeles omedvetet avslöjar den torftiga tomhet i vilken han och hans gelikar lever. Då föredrar jag sportjournalisternas klichéer: bollen är i alla fall rund.

    ”Dumma gubbe gå nån annanstans.”

  3. Charlotte Says:

    Underbar bloggtext!

  4. ambrosiani Says:

    Som ung vuxen utan teve känner jag mig onekligen i minoritet…

  5. Robert K Huselius Says:

    Gott, ju fler som reagerar mot tramsig ungdomshysteri och infantil coolhetsjakt desto bättre. Det är fara å färde då P1 slaktar kvalitetsprogram till förmån för t.ex. ett program om … (konstpaus) MODE. Är blott 26 år själv, men vad som egentligen är så åtråvärt med ungdom undflyr mig totalt. Är det vår tids rädsla för allvar som spökar? Eller att man, som Lindström & Englund var inne på häromsistens, så långt som möjligt vill skjuta upp de stora livsvalen? Ska vi hursomhelst livet ut förbli korkade, labila, lättpåverkade, ytliga känsloslavar allihop? Ty detta är vad ”tonår” representerar för mig.

    Skåda dock det oväntade (?) stödet från DN, à propos Antikrundan: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2423&a=605775&previousRenderType=3

  6. Gustaf Erikson Says:

    Tack för denna text! Den artikulerar på ett utmärkt sätt de tankar jag haft om DN länge.

    DN och SVT är samma andas barn, även om tidningen formellt är privat så uppfattar den sig som allmänhetens bästa val på samma trista sätt som SVT. Låt vara att det är bra att Bonniers tar sitt samhällsansvar, men DNs präktighet står mig verkligen upp i halsen.

    Och målgruppen är kanske inte främst unga vuxna, utan 35-åriga lattesörplande, Teutonia-skjutande framgångsmänniskor med blont hår på Kungsholmen. Vad jag hatar dem.

  7. Duke DeMonde Says:

    Jädrar i min lilla låda så rätt du har.

    Men detta kanske kan förklara den uinderliga klippning och redigering antikrundan får. Varför i helsingfyr sitter dom och klipper ett program om antikviteter a la MTV 93? Och musikvalet ska vi inte ens prata om.

    F.ö. anser jag att Aspegren är den ENDA riktiga programledaren för antikrundan!

  8. Martin Rundkvist Says:

    Jag var till nyligen en Ung Vuxen, men jag har alltid blivit illamående av att läsa DN På Stan och Nöjesguiden. Den genompuckade superprovinsiella ankdammiga stureplansstämningen får mig varenda gång att vilja inskränka den allmänna rösträtten och införa eugenisk eutanasi.

  9. A.R.Yngve Says:

    När vi pensionerar oss kommer vi kanske att titta på Antikrundan…

    På eBay, vill säga.
    ;-)

  10. molle Says:

    Det där borde du sälja som kolumn till nån av de större dagstidningarna (förslagsvis SvD). Oerhört välfunnet & välformulerat (med den enda kråkan i marginalen att det är Doda doda HA säger).

  11. David Says:

    Molle: Doda doda HA? Jag kanske är dum men jag fattar ingenting.

  12. Bengt O.- Says:

    Jo, texten börjar faktiskt så: ”doda doda”. Sen kommer ”får man va’ me här och spisa ett slag?” – väldigt bra eftersom ”spisa” är vad man gjorde jazz på 50-talet ungefär, knappast Elvis. (Vad är ”E-type” förresten?). Till slut säger barnen: ”Dumma gubbe gå nån annanstans” och det är vad jag hade väntat mig att få höra efter min förra kommentar också ;-)

  13. David Says:

    Bengt och Molle: Aha … alltså inte en utan två referenser till samma sångtext som gick rakt över huvudet på den som mödoSSam t Hacjjkar neD dessa Rad4er.

    Till mitt försvar vill jag anföra att det nog var trettio år sen jag hörde låten — däremot brukar jag och min vän Martin ofta använda ”Kors vad det svänger om Elvis idag” när vi får syn på något särskilt valhänt försök till ungdomskrameri.

    När jag tänker efter misstänker jag att Martin citerar texten som ”Guda, guda” i sin bok Partyt är ett faktum. Jag har alltså sällskap i min viskningsleksförvridna tradering av Alfredsons klassiker …

  14. Mange Says:

    Amen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: