Milton Stavely Hershey, mannen bakom Hershey Bars, blev så omåttligt rik på sitt chokladgodis att han grundade en egen stad i Pennsylvania som han ville döpa till Hersheykoko. Men amerikanska postverket satte sig på tvären, och som en kompromiss fick staden istället det betydligt mindre fantasieggande namnet Hershey (ingen lyckades dock hindra Hershey från att döpa stadens gator till saker i stil med Chocolate Avenue och Cocoa Avenue).
Det är lite svårt att förstå varför postverket tredskades i just där fallet, eftersom det ju finns städer i USA som Idiotville, Oregon och Toad Suck, Arkansas (det är faktiskt sant!). För att nu inte tala om Superior Bottom i West Virginia, Embarass i Wisconsin och Looneyville i Texas.
När invandrarna spred sig över det stora landet i väster stötte de på oändliga mängder av floder, sjöar, berg och slätter som behövde döpas. I vissa fall behöll man de indianska namnen, som till exempel när det gällde Lake Chargoggagoggmachauggogoggagungamaugg (vilket på Nipmuckspråket betyder ”Fiska du på andra sidan så fiskar jag på den här sidan och ingen fiskar i mitten”). Av någon obskyr anledning kallas denna sjö numera oftast för Lake Webster.
Men det var ändå mycket som återstod att döpa för nybyggarna — någon har beräknat att det finns ungefär tre och en halv miljoner namn på USA:s kartor. Det är kanske inte så konstigt att man efter ett tag började få slut på de mera uppenbara förslagen och började kalla orter för saker som Two Egg, Florida, Tightwad, Missouri och Hot Coffee, Mississippi.
Särskilt sjövilda var de råbarkade guldgrävarna och kobojsarna i Kalifornien som med mustigt målande burleskeri kläckte beteckningar som Delirium Tremens, Puke, Shitbritches Creek, Chicken Thief Flat, Dead Mule och det snärtiga You Bet (tyvärr är många av de värsta excesserna bortstädade från dagens kartor). Sedvänjan att döpa saker hastigt, lustigt och mustigt var inte begränsad till Kalifornien, vilket bland annat Dead Bastard Peak i Wyoming och Shit House Mountain i Arizona skvallrar om.
Det är svårt att inte förundras över denna frodiga namnflora. Varför ville folk bo på Guano Hill i Kalifornien, i Bug, Kentucky, eller i Ding Dong, Texas? Kanske svaret kan ges i form av ytterligare ett ortsnamn: Wynot, Nebraska.
(Upplysningarna i den här texten är hämtade ur Bill Brysons underbart informativa och underhållande bok Made In America, som skildrar den amerikanska engelskans utveckling med många historiska utvikningar och reflektioner.)
David Nessle 
januari 16, 2007 kl. 10:03 f m |
I vissa fall behöll man de indianska namnen, som till exempel när det gällde Lake Chargoggagoggmachauggogoggagungamaugg (vilket på Nipmuckspråket betyder “Fiska du på andra sidan så fiskar jag på den här sidan och ingen fiskar i mitten”)
Myt, är jag rädd.
”All historians – and Indians of this and other territories – have agreed that Chaubunagungamaugg means ”Fishing Place at the Boundary”.
One of the tribes on the other side of the lake was the Monuhchogoks, which was corrupted to the name Manchaug. A map of 1795, showing the town of Dudley, indicated the Lake name as ”Chargoggaggoggmanchoggagogg”. In 1831, both Dudley and Oxford, which adjoined the lake, filed maps listing the name of the pond as Chargoggagoggmanchoggagogg, but a survey of the lake done in 1830 lists the name as Chaubunagungamaugg, the ancient name.
Authorities have indicated that the development of the name to the present long form stems from the time Samuel Slater began his mills near the lake, which was nearer the Manchaug village. Hence the Indian designation Chargoggagoggmanchauggagogg meaning ”Englishmen at Manchaug,” came into use. Later they added their original Indian descriptive name, and the entire designation becomes ”Englishmen at Manchaug at the Fishing Place at the Boundary” — or Lake Chargoggagoggmanchauggagoggchaubunagungamaugg.
Despite this official knowledge, the lake – now descending too often to the designation of Webster Lake – is known the world over by the humorous translation ”You Fish on Your Side, I Fish on My Side, Nobody Fish in the Middle”.
As far as is known, the great publicity attained by this translation and the length of the name, stems from a story once written by Larry Daly, editor of the Webster TIMES, and widely picked up by other papers and magazines. In his humorous article about the Lake and the Nipmucs, and the disagreement over the translation, he submitted his own translation – which is now more freely accepted than the authentic meaning.”
Källa.
//JJ
januari 16, 2007 kl. 12:26 e m |
”They all laughed at Hershey and his chocolate bar…” Som Fred Astaire sjöng i Irwing Berlins fina gamla visa. Tji fick dom!
januari 16, 2007 kl. 12:42 e m |
Har MADE IN AMERICA. Underbar bok! Och så lärorik. Vem kunde tro att alla de där amerikanska orden vi brukar i vardagen hade en så lång historia?
januari 16, 2007 kl. 4:22 e m |
Johan: Wow — inlägget hinner inte vara ute på nätet mer än fem minuter innan sakkunskapen slår till. För tre dagar sedan hade jag aldrig hört talas om Lake Chargoggagoggmanchauggagoggchaubunagungamaugg, och nu känns det som om jag är ganska grundligt informerad — en tämligen brant inlärningskurva.
Bastion: Jag gillar ”They all Laughed”, men stör mig på att Marconi får äran för radion, fast han stal den rakt av från Nikola Tesla: ”They told Marconi/wireless was a phony/it’s the same old cry” — Marconi rimmar på phony. Låt oss nöja oss med detta konstaterande.
Yngve: Jag ska se till att införskaffa även Brysons bok om brittisk engelska ”The Mother Tongue”. Fast än så länge lider jag ingen nöd — jag har tre olästa Brysonböcker på lager. Däremot har jag dessvärre redan läst Down Under (hans bok om Australien), A Walk in the Woods (där han och en alkoholiserad kompis försöker gå hela Appalachian Trail) och Life and Times of the Thunderbolt Kid (hans memoarbok, som jag har haft tillfälle att studera ganska grundligt eftersom jag just har översatt den till svenska).
januari 16, 2007 kl. 5:35 e m |
klassikern i sammanhanget är väl byn intercourse, pennsylvania, beläget inte långt ifrån byn paradise…
januari 17, 2007 kl. 1:25 e m |
En gymnasiekamrat till mig var utbytesstudent i Great Falls, Virginia. Ortsborna kallade sin stad Great Phallus, Vagina.
januari 17, 2007 kl. 3:51 e m |
Men är det inte Gershwin som har skrivit ”They all laughed”?
januari 17, 2007 kl. 5:09 e m |
Jag känner att jag skulle vara lycklig om jag fick bo på Chocolate Avenue.
januari 17, 2007 kl. 7:14 e m |
Jo. Det var nog Ira Gershwin, inte Irvin Berling, som skrev texten till ”They all laughed”. Maximal poäng till Bastion Styrbiskop som mindes textraderna
”…They all laughed at Fulton and his steamboat
Hershey and his chocolate bar”
Trots att jag har hört sången otaliga gånger, med otaliga artister, så kom jag inte att associera till dem när jag läste detta inllägg.
januari 18, 2007 kl. 9:24 f m |
Herr Svisser har förstås helt rätt — det är George och Ira Gershwin har skrivit detta perenna örhänge.
Jag tänkte inte heller på versraden om Hershey när jag skrev inlägget — trots att jag har They All Laughed i min ackordpärm och ibland kör låten med gitarrkomp.
För de som känner sig en smula exkluderade ur debatten återger jag texten in extenso här nedan:
They all laughed at Christopher Columbus
When he said the world was round;
They all laughed when Edison recorded sound;
They all laughed at Wilbur and his brother
When they said that man could fly;
They told Marconi wireless was a phoney –
It’s the same old cry. They laughed at me wanting you,
Said I was reaching for the moon;
But oh, you came through – now they’ll have to change their tune.
They all said we never could be happy;
They laughed at us, and how.
But ho-ho-ho, who’s got the last laugh now?
They all laughed at Rockefeller Center,
Now they’re fighting to get in;
They all laughed at Whitney and his cotton gin.
They all laughed at Fulton and his steam boat,
Hershey and his choc’late bar;
Ford and his Lizzie kept laughers busy,
That’s how people are. They laughed at me wanting you,
Said it would be hello, goodbye;
But oh, you came through – now they’re eating humble pie.
They all said we’d never get together;
Darling, let’s take a bow,
For ho-ho-ho, who’s got the last laugh,
He-he-he, let’s at the past laugh,
Ha-ha-ha, who’s got the last laugh now?
januari 18, 2007 kl. 4:47 e m |
Annars finns ju alltid ”Truth or Consequenses”, i södra Arizona.
Omdöpt från typ Hot Springs efter nån programledare för nåt teveprogram med detta namn, enligt ryktet (i stan)…
januari 18, 2007 kl. 7:45 e m |
Elin: Ryktet talar sanning — Truth or Consequenses nämns också i Brysons förträffliga bok …
januari 19, 2007 kl. 4:58 f m |
Nu har jag gjort ytterligare meningslösa fältstudier — här är en karta
http://www.us-parks.com/lodging/pa/hershey_lodging.html
… över Hershey/Hersheykoko, där vi kan konstatera att Mia kan välja mellan att bo på East Chocolate Avenue och West Chocolate Avenue. Eller för den delen skaffa sig den optimala adressen i hörnet Chocolate Avenue och Cocoa Avenue (man måste zooma lite innan man kan urskilja detaljerna riktigt). Tyvärr verkar de flesta andra gatunamnen i Hershey vara betydligt mindre kaloririka.
Tack till Kjell Reell för tipset om Intercourse, PA, som naturligtvis har en given plats i en sån här uppräkning. (Parantetiskt vill jag dessutom påpeka att Climax, Nevada (känt från Billy Wilder-filmen Kiss Me, Stupid) faktiskt existerar — liksom Climax, Colorado, som dock tydligen är en spökstad numera).
Sen har jag upptäckt at Truth or Consequences ligger i New Mexiko. Något mer information än man kanske känner att man behöver om den sällsamma staden finns här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Truth_or_Consequences,_New_Mexico
januari 19, 2007 kl. 8:11 f m |
David: Jag hade för min del aldrig hört talas om sjön förrän jag läste ditt inlägg, men jag hade varit beredd att äta upp min hatt – eller någon annans hatt i alla fall, själv äger jag tyvärr ingen – om det där hade varit en etymologisk förklaring som stämde. Den skrek ”lustig folketymologi!” lång väg.
//JJ
oktober 1, 2009 kl. 10:52 e m |
[…] Link […]