Birger Jarl har inte uppdaterat på länge nu

Jag har som vanligt haft dåligt samvete för att jag inte uppdaterat bloggen de senaste veckorna. Det både gläder och förvånar mig att folk fortfarande skriver kommentarer. Så sent som igår kom signaturen ”Messy cum sluts” med några hjärtevärmande ord i en kommentar till ett tidigare inlägg.

men min lust att bära tagelskjorta och gissla mig själv skoningslöst för min försumlighet förflyktigades som en tunn blå rök när jag fick min första mobilräkning. Varje jpeg-bild jag laddade upp med min James Bond-telefon kostade ungefär som en etsning av Rembrandt, och en timmes slösurfande hade kunnat undergräva Filippinernas statsfinanser. Nu undergrävde den istället mina, tills skräcken för att hamna på helgeandshuset fick mig att tvärsluta.

Men nu har jag istället skaffat en annan sorts trådlöst bredband som inte kostar något extra på kvällar och helger. Däremot är det nästan lika absurt dyrt som mobilen under dagtid, med påföljd att jag inte kan blogga och idiotsurfa under arbetstid — en ganska bra lösning om man som jag är lite lätt obsessive compulsive i sitt förhållande till det stora, brusande informationshavet.

Den här bloggen visar visar oroväckande tendenser till att nästan bara handla om varför jag så sällan uppdaterar den — iochförsig ett närmast outsinligt ämne. Läsekretsen väntar i andlös spänning: ”Varför har han inte uppdaterat nu? Har han ont i halsen? Har han milda utbrändhetssymptom? Har han vrickat foten? Eller har han rentav skaffat sig ett liv?

Låt oss konstatera att jag inte har vrickat foten. De övriga förklaringarna har i någon mån spelat in. I övrigt har jag ägnat de här inte-internetiga nätspänningslösa månaderna åt att lyssna på fågelsången och läsa in mig på svensk medeltidshistoria — framförallt ett antal feta volymer av Dick Harrison.

Bland annat har jag lärt mig vad de tre kronorna i vårt riksvapen symboliserar — det är de tre riken som trettonhundratalskungen Magnus Eriksson var obegripligt nöjd över att han hade slagit under sig: Sverige, Norge och — något otippat — Skåne.

Lejonen kom inte in i vapnet förrän på fjortonhundratalet. Egendomligt nog representerar de också Norge — det var Karl Knutsson Bonde som i våldsam hast satte dit dem på vapenskölden när han var kung över Norge i ungefär fem minuter (han marscherade till Nidaros med ett rejält uppbåd väpnade knektar och frågade befolkningen därstädes om de inte tyckte att han var deras kung. Efter att ha sneglat på skogen av hillebarder bakom den företagsamma regenten sa norrmännen förstås ja, varefter Karl K. B. drog sig tillbaka och började skissa på ett nytt riksvapen. Bläcket hade knappt torkat förrän den danske kungen dök upp med ännu fler hillebarder och frågade om det inte händelsevis var han som var kung över Norge. Ur norska hjärtans djup hördes ett samfällt enkelt ”öh,visst”, och den svenske kungen var ett lydrike fattigare. Men självfallet vägrade Karl Knutson att ta bort lejonen ur riksvapnet, och räknade sig intill sin död som Norges rättmätige regent.)

Innan den här medeltidsfestivalen utbröt upplevde jag allt innan Gustaf Vasa som ett vagt töcken där man kunde urskilja en och annan skuggestalt som muttrade om ”Minnens i Håtunaleken?” eller ”Tingsfrid och kvinnofrid”. Nu har jag i alla fall någotsånär klar sikt bort till skarven mellan elva- och tolvhundratal. Och bortom den verkar källorna nästan uteslutande bestå av Snorre Sturlasons bästa vandringssägner, samt vad Saxo Grammaticus av misstag råkade skriva om Sverige i sin danska historia. (Även för tolvhundratalet är källmaterialet tämligen påvert.)

Det hade aldrig hänt om de hade haft Internet. Då hade Birger Jarl kunnat ursäkta sig för att han inte uppdaterat på länge, eftersom han varit upptagen av att slå ner ett uppror i Fjärdhundraland och blivit tvungen att halshugga ett gäng herremän efter drabbningen vid Herrevadsbro. Men nu är han tillbaka i borgen och kan börja berätta varenda detalj om sin vardag: ”Beghynthee i arla morghonwääkten med att en tallrik utw Muehsli intaagha och ägnade swdan fohrmiddagen åt en lwten Sjopphe-runda. Inhandlade tre alnar vadmal. Till lunch blew det Hwitfisk och rovor. Magnus Ladulås vägrade att forthääre swn portion hwilket blw opprhinnelswn till ett tröttande meningsutbyte. Slog pilthen i järn thills han åtmwnstone smakar på rovorna.” Och så vidare.

Det är min förhoppning att jag ska kunna vara framtidens forskare lite mera behjälplig med just den typen av upplysningar frånochmed nu …

(Jag förstår om läsekretsen är lite skeptisk till mina försäkringar om att jag kommer att höra av mig oftare — det skriver jag med skrämmande regelbundenhet, har jag lagt märke till. Låt oss i alla fall konstatera att jag inte längre har något giltigt skäl att tiga — wty jag nuumwr förfoghar över en wpkoppeling som icke hotar att sluka hwar daler i skattekistan av Swears och Gothers skattepeng.)

Annonser

11 svar to “Birger Jarl har inte uppdaterat på länge nu”

  1. Bastion Styrbiskop Says:

    Visst är det i nån av hans böcker i ämnet som Harrisson säger om Uppsalas tidiga ärkebiskop Anders And att ”Om honom finns inte mycket att säga eftersom källorna tiger, men han heter samma som Kalle Anka på danska!”

    Hans bok om Robin Hood, Mannen från Bransdale rekommenderas, bla för den seriösa genomgången av populära framställningar om Robin i film och TV.

  2. Martin R Says:

    Glöm nu inte Michael Nordberg!

  3. bbeccy Says:

    vad duktig du är på att skriva…

  4. Jacob Says:

    Ah, bildning. Så trevligt. Svensk historia i sin rappaste form.

  5. civing Says:

    Allting var märkligt nog inte bättre förr. Till exempel var förfäderna utmordentligt slöa vad gäller att dokumentera sina förehavanden, speciellt i Sverige och dess beståndsdelar.

  6. Gustaf Says:

    Idag dokumenteras i gengäld allt, men lagras till största delen i databurkar eller hårdvaruformat som byts ut var femte år, alternativt raderar sig själva efter något decennium.

    Med andra ord kommer 95 procent av all information som skapas idag (exempelvis den här bloggen, om nu inte herr Nessle gör pappersutskrifter av alla inlägg) att vara försvunnen inom en generation. Lika bra det med tanke på att de fem procent som blir kvar ändå är för mycket för någon att orka plöja igenom.

    Fädren skrev kanske inte överdrivet mycket, men det de högg i sten kan man läsa än idag. Och kärnfullt var det. Futhark and out.

  7. schibbye Says:

    David ristade blogg efter Birger. De surfade mannligen och i väster gav de åt George.

  8. David Says:

    Bbecy och Jacob: Tack, tack!

    Gustaf: Om solfläcksaktiviteten tilltar dramatiskt och skickar en magnetstorm mot jorden så kanske all digitalt lagrad information kan utplånas — men annars misstänker jag att allt som det tidiga tvåtusentalets människor åt till frukost kommer sväva kring i cyberrymden i sekler …

    Schibbye:

    Arla i urtid
    Nornorna spwnno
    Wärldswida Wäfwen

    Frvn Winland kom
    mjwkvaarans
    drakprydda skepp

    I cyybhersjön seglade
    modhiga männher
    långt bwrtom Miklagård.

    Birger bloggade bistert
    Botulf kwnfigurerade routern
    Nu är de korpens föda båda.

  9. Sjörövar Jenny Says:

    Den alltför okända Skriften: ”Helge Hundingsbane på Södertörn” av Carl-Magnus Wanbo, Övra Törs Förlag med ISBN nr: 91-630-4673-3, hävdar med emfas att den Svenska Historien bör skrivas om, ty:
    ”Hunding hette en mäktig konung; efter honom är Hundland uppkallat … Helge kom undan och for på Härskepp. Han fällde konung Hunding och vart sedan kallad Helge Hundingsbane.” (Eddan)
    ”Genom det gamla Hundland, norra delen av Södertörn, en tre mil lång sträcka, går X2000 på knappa tio minuter. Landskapet som ilar förbi är fyllt med mer dramatisk historia än resenären kan se. Under forntiden var det här som Helge besegrade Hunding och blev härskare över östra delen av Svitjod.”
    Det visste Ni inte, eller?
    På sidan 82 i denna remarkabla skrift, ser man hur vattenvägen väl förlöpte mellan Kaggfjärden och Mälaren, via sjöarna Axaren, Malmsjön, Tullingesjön och Albysjön, där de raske Vikingpöjkar rodde eller seglade fram bland annat under Logaberget i Tullinge på sin väg mot Mälaren.
    Jo, Män. Fin läsning för de Hågade.

  10. schibbye Says:

    Apropå allitteration och och Sjörövar Jenny kan jag bara inte låta bli att dra mig till minnes följande lilla strof: ”[…] för förliga fläktar förde de fartyget framåt, flyendes fasor och farliga filurer.”

  11. Ahrvid Says:

    …men jag hade för mig att de tre kronorna *egentligen* är de tre vise männen ur Bibeln, som hälsade på den nyfödde Jesus. The Wise Guys var väl prinsar eller något och bar kronor. Det finns nordtyska städer (Lubeck eller nå’t) som har tre kronor i sina stadsvapen, just från de tre vise männen i Bibeln.
    Därav det svenska hockeylandslaget.

    –Ahrvid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: