Gudarnas äventyrsbad

gudarnas-aventysbad.jpg

Sanning, skönhet, gudfruktighet är kanske inte den första titel en blockbusterregissör i Hollywood skulle välja, men i Bollywood tycks den ha fungerat utmärkt — Raj Kapoors Satyam Shivam Sundaram (1978) blev en stor publikframgång.

Prästdottern Rupa kommer till världen på Krishnas födelsedag. Modern dör i under förlossningen — pappa prästen skyller dödsfallet på dottern och ger henne tillnamnet ”Den olyckliga”. So far so bad. Vid tio års ålder lyckas Rupa dessutom skålla halva ansiktet med frityrolja så att det blir en sammanhängande massa av ärrvävnad. Hur ska den missnöjde fadern någonsin kunna gifta bort henne nu? Det hjälper liksom inte att hon är gudfruktig som få, har en djup och ren själ och en överjordiskt vacker sångröst (misstänkt lik playbacksångerskan Lata Mangeshkars).

Då kommer den aningen verklighetsfrämmande ingenjören Rajiv till byn för att leda ett kraftverksbygge. Han hör Rupa sjunga från templet i gryningen och blir handlöst förälskad. Sedan ser han henne på håll, från den icke brännskadade sidan, pratar med hennes bortvända ryggtavla, lägger märke till hennes själsliga utförsgåvor och är är räddningslöst förlorad.

Det är först på bröllopsnatten han upptäcker hennes lyte (hur nu det är möjligt — men handfast realism är kanske inte vad man ska förvänta sig av en hindifilm). Han vägrar erkänna att den Rupa han har gift sig med är samma Rupa som han är kär i. Den arma hustrun blir tvungen att träffa honom nattetid och inleda en ”affär” med honom som den andra Rupa. Någonstans här börjar handlingen bli seriöst särpräglad: ett triangeldrama med bara två personer i — en märklig korsning av Vertigo och Prins hatt under jorden — en fabel om utseendefixering och besatthet.

I en scen i filmen konverserar den brännskadade Rupa genom en spegel med sig själv och plötsligt sugs tittaren in i idealvärlden — det hela ser mest ut som ett slags gudarnas äventyrsbad — en av de mest hisnande hindiscenografier som jag har sett, där den kosmiska kitschen har stegrats till en nivå där den kommer ut på andra sidan som en stor skönhetsupplevelse …

Här nedan följer några stillbilder ur det sångnummer som utbryter:

forsta-scenografin.jpg

Fågelbad med sitarspelande gudar …

pafagelsbaten-snackbagehavet.jpg

Rajiv lägrar Rupa på en blomsterbeströdd bädd i en påfågelsbåt i ett molnhav …

stjarnor.jpg

Kosmisk konståkning …

arret.jpg

När Rajiv kysser henne framträder ärret plötsligt igen …

(Hela sångnumret — med text — och en liten snutt ur handlingen kan man se på U-tube genom att klicka här.)

Ja, jag ska väl inte avslöja hur det går, men jag kan ju säga att när hustru-Rupa blir gravid efter Rajivs nattliga möten med älskarinne-Rupa tar det verkligen hus i helvete …

Annonser

10 svar to “Gudarnas äventyrsbad”

  1. Morbitt Says:

    Det här är ju vansinnigt fantastiskt!!!
    Som enda ickeindier boendes i en liten by utanför Varanasi så består min vardag mycket av hindifilm och nu vet jag vilken film jag ska fråga efter på väg hem från jobbet!
    Mujie accha hindifilm hai!
    Dhanyavad- Mai tumtse piar karti hu!

    Förresten, veckans stora miss för mig var när jag med några timmar missade att få hälsa på Indiens motsvarighet till Arnold Swartzenegger, dvs en Bollywoodstjärna som blivit politiker. Han är vän med min chef så jag hoppas chansen kommer igen.

  2. A.R.Yngve Says:

    The colors, man, the colors!

  3. Liten Karin Says:

    GoshWOW! Alltid gäller det att födas på rätt ort vid rätt tillfälle av rätt föräldrar i rätt FÄRG, KarmaDinghdongh.

  4. Charlotte Says:

    Jag säger som herr Yngve. Och lägger till: I COULD EAT THE WHOLE SET! (Men inte den där plastspyan som ska föreställa fruntimrets ”vanställning”.) Kosmisk konståkning man…kosmisk konståkning…

  5. David Says:

    Morbitt: Jag läste med stor behållning din bloggs beskrivning av en inte fullt lika färggrann indisk verklighet — och sen undrar jag ju vem filmstjärnan ifråga var — det är inte helt ovanligt att hindistjärnorna gör politisk karriär. Så t ex har tydligen min gamla favorit Govinda ägnat sig åt det på senare år, med måttligt imponerande resultat, verkar det som.

  6. jacob Says:

    satan i gatan vilka bilder… varför såg jag inte dom förra gången? ojoj.. tjusigt värre!

  7. Elin Says:

    Arre! Vilken grej. Här snöar man in på hindifilm/bollywood så in i norden, och upptäcker efter lång tids bortavaro från bloggvärlden att det nåt även dit! Det gör mig verkligen bahat bahat khush (med uppriktiga ursäkter för min transkribering av hindin…)

  8. David Says:

    Elin: Achaaa! Du är också inne på hindifilm — hota hai! (Själv begriper jag knappt nån hindi. Bara de strödda glosor jag plockat upp ur hinipoplåtar, och ord jag frågat tanten i kryddbutiken vad de betyder. Samt en smula kökshindi förstås — murgh och saagh och sånt.)

  9. Elin Says:

    Jo, hindin är lite… rostig. Men med alla långa filmtitlar blir det ju en del man snappar upp ändå: Kabhi alvida na kehna = säg aldrig farväl. Mycket användbart i vardagen. :-) Eller Kuch kuch hota hai, någonting händer. Kombinerat med en axelryckning, funkar när som helst!

  10. Lennart Svensson Says:

    Koî hai? Är någon där? – Maim uske bâre mem kuch nahîm kahûmgâ. Jag ska inte säga något om det. – Koî âth âdmî uske sâth pahumce. Ungefär åtta män anlände med honom. —– För övrigt heter järnvägsstation ”relve-steshan”, perrong ”pletfârm”, bibliotek ”laîbrerî och skola ”skûl”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: