Too much information!

Sedan jag flyttade känns det som om jag har hållit på och sorterat böcker, tidningar, skivor och DVD:er i all oändlighet. I alla hyllor har jag ställt mina rara volymer i dubbla eller tredubbla lager, ändå hotar de att svämma över alla bräddar. Det är som ett pussel som inte kan gå ut — en Rubiks kub med för många sidor.

bokhylla2.jpg

Jag känner mig som en ekorre som idogt samlar nötter inför vintern. Det är bara det att jag snarast verkar planera inför en lång, bister informations-istid — som om jag trodde att tillgången på böcker var svårt hotad och det gällde att hålla sig framme för att inte plötsligt bli tvungen att sitta och läsa samhällsinformationen i telefonkatalogen, tvättråden i de små nylonflikarna på mina byxor och annan litterär nödproviant.

Sanningen är väl den att det lär dröja innan jag lider någon brist på läsbarheter. I Sverige är antikvariska böcker absurt billiga — tillgången överstiger efterfrågan så till den grad att det ofta är billigare att köpa Hjalmar Söderberg eller tillochmed August Strindberg i förstaupplaga än i nyutgåvor. Vilket är helt surrealistiskt om ni frågar mig — vem föredrar att läsa Doktor Glas i ett kartonnageband som ser ut som en Jackie Collins-roman framför att köpa en förstautgåva som doftar av den tid som texten skildrar? Uppenbarligen rätt många — annars skulle väl inte nyutgåvorna komma. Folk kanske inte vill ha smutsiga, begagnade böcker utan nya fina, mera hygieniska exemplar som inte är nedhostade och nerkladdade av generationer av tuberkulösa och medvurstsmörgåsidisslande förfäder.

Och det innebär i sin tur att personer som jag, som föredrar historiens vingslag framför hygieniskt vaacumförpackade nytryck hela tiden ställs inför offers we can’t refuse — Gustaf Frödings Stänk och flikar i förstaupplaga med extra tummad obscen porrdikt (sidor som verkligen lever upp till diktsamlingens titel) för femtio kronor? Är det sant? Ro hit med den! Röda rummet i första för trehundrafemtio? Driver ni med mig? Jules Verne-romaner i första svenska utgåva från mitten av artonhundratalet för en hundring styck? Give me some of that!

Och ganska snart börjar bokhyllorna bågna av berg av bus-billiga dyrgripar. Medan jag intalar mig själv att ”nu ska jag inte köpa en bok till förrän jag har läst ut de gamla. Jag får inte gå från bordet förrän jag har ätit upp potatisen.”

”Yeah — well — like that is ever going to happen”, som tysken säger. Eller, den västmanländska motsvarigheten (med mycket tjockt L): ”Högst troLigt!”

13 svar to “Too much information!”

  1. Bastion Styrbiskop Says:

    Intressant ämne. Sen jag drog på mig alltför höga böter/förseningsavgift på bibblan som jag måste reglera innan jag kan låna igen kom jag på att jag ska inte låna nåt där på ett tag – jag har ju köpt på mig så mycket på antikvariat under de senaste åren. (Läs loppis men vi säger antikvariat okej!). Beta av den högen först.

    Nu måste jag bygga en bokhylla till och en till.

    Men det är nu den lifestyle jag valt och den måste jag stå för. Vad skulle jag annars göra – köpa trädgårdsmöbler?

    En idehistoriker med miljöinriktning sade att man lite ska passa sig för att köpa böcker på antikvariat (loppis). En tuberkelbakterie är aktiv i 100 år… host!

  2. David E. Says:

    Hmmm… Under nittiotalet hade jag en manisk period då jag allvarlig förköpte mig på böcker i stadens antikvariat, men så tröttnade jag. Häromåret så fick jag dock en uppenbarelse när jag kom ihåg vad den kloka Gerda i min hemby brukade säga:
    – Man ska inte äga mer än vad man kan ta med sig upp i en björk.

    Sedan dess så har jag blivit en hejare på slänga böcker, prylar och möbler och det känns så skönt! Hellre färre prylar, men istället riktigt bra prylar. Då och då får jag en bild i min skalle av mitt framtida jag; han ligger i sin hängmatta högt uppe i björken och skriver på sin laptop och han är SÅ LYCKLIG!

  3. schibbye Says:

    Slänga böcker?! Hemska tanke, då blir jag hellre en hejare på att klättra i björkar.

  4. Martin R Says:

    Ja, dumpa är bra. Ge böckerna till lokala bibblan om du inte vill läsa/läsa om dem. Man förändras ju med åren: varför skall jag vara lojal med den Rundkvist som köpte en massa konstiga böcker 1987?

  5. schibbye Says:

    En av de saker jag skulle göra om jag blev snuskigt rik vore att starta ett eget antikvariat slash bibliotek slash murrigt café slash flipperspelshak. Enda haken är just att vara tvungen att få det att gå runt …

  6. X-RAY Says:

    Om du är snuskigt rik behöver det väl inte gå runt? Då blir det väl någonting i stil med att skänka pengar till behövande. Kaffe och kanelbulle, tio kronor. Och en Kafka på det.

  7. Nina Says:

    ”Slänga böcker”?! *Skrämselhicka*
    Nej, då tar även jag hellre upp de gamla trädklättrartagen!
    Inser dock, med sorg, att vissa hyllplan här, har börjat bågna, igen och jag har inte plats för fler hyllor, suck…

    Vettigaste lösningen hittills : flytta till större… :D

  8. David L. Says:

    Stänk & flikar i 1:a uppl. för 50 spänn?! Är herrn ute efter att J.V.V.J.*-provocera, eller har han bara levt i en drygt 100 år, alternativt har en hemlig identitet som Alexander Lukas d.ä.?

    [*Jag Vill Vara Jobbig-fandom; se även JVVF/I wanna be bad, – sad, etc]

  9. Dan Says:

    Fortsätt köpa böcker i samma takt bara, David – vi hittar alltid någonstans där du kan göra av dem …

  10. schibbye Says:

    X-RAY: det var ju just det jag menade, enda haken om man INTE är snuskigt rik …
    Nina: eller som någon rackare i sandlådan skrev: ”bygg längre vägga”

  11. Nina Says:

    Schibbye.Tror inte att min granne hade uppskattat det, bor i lägenhet…snuft.

  12. jacob Says:

    ”en kub med för många sidor”?? underbart, metaforer i fler än fyra dimensioner…

    fortsätt lugnt att köpa böcker, förr eller senare kommer den multidimensionalla björken att ta hand om alltsammans…

  13. schibbye Says:

    Angående inläggets rubrik så undrar jag ibland om det inte vore bättre att som enda informationsteknologiska apparatur ha en stor sjudjävla sten och en uppsättning hammare och mejslar. Inget trivialt tangentbordsknackande då inte. Man skulle nog inte bemöda sig med att knacka fram en kommentar som denna om man visste att det skulle ta ett halvår att få till den … eller? Nå, jag skulle i min enfald möjligen komma halvvägs i ristandet innan jag insåg detta, till förtret för framtida förklarare av forntiden. ”Herregud … Ibland tror jag att jag inte e klok …”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: