Krakel debacle — poesi OEI

… hänger och slänger för tillfället i kultursidegardinerna. Mer information kan man inhämta på Malte Perssons blogg. Det som förbryllar mig mest är den oerhört upphetsade tonen hos den ”förfördelade” sidan. Jag är tämligen övertygad om att OEI inte ens har hälften så många prenumeranter som Kapten Stofil, och känner ett styng av avund över att ingen talar om vår lilla serietidning i konspiratorisk falsett:

Det torde vara uppenbart för den någotsånär sansade betraktaren (det vill säga jag själv) att den lilla kotteriklicken kring Kapten Stofil numera kontrollerar snart sagt hela Seriesverige. Det tar sig bland annat uttryck i en närmast stalinistisk personkult kring ”tecknaren” David Nessle — och de serier som görs av strävsamt självbiografiska sjuttiotalister systematiskt tigs ihjäl i serievärldens debattfora.

… Och så vidare. Well — no such luck. För i själva verket gör nog OEI-motståndarna ett ovärderligt PR-arbete för tidningen genom att peka ut dess medarbetare som spindlar i ett ”nätverk” (detta ord som har fått en märkligt suspekt klang under senare år) och antyda att de under nattliga konferenser i rökfyllda rum cementerar den språkmaterialistiska poesins hegemoni.

Själv är jag inte helt säker på att jag vet exakt vad ”språkmaterialism” innebär — av debattartiklarna får jag mest intrycket att det innebär att man hatar metaforer, och därför Tomas Tranströmer. Själv är jag en varm anhängare av både metaforer och sparsmakade telegram från TT, så OEI borde kanske vara även min svurna fiende.

Problemet är snarast att jag inte riktigt förstår vad upprördheten går ut på, annat än att ett antal kulturarbetare är sura över att en annan uppsättning kulturarbetare får för mycket uppmärksamhet, har jobb och uppdrag som den sura grupperingen hett åtrår och — på det hela taget — har tillskansat sig mera avundsvärda positioner kring de s. k. köttgrytorna.

Men den typen av missnöje är ju närmast universellt — oavsett vilket verksamhetsfält man tittar på. Det är precis samma sak i serievärlden, i museivärlden — för att inte tala om den akademiska världen. Jag är helt övertygad om att det finns filatelister som anser att en annan grupp av frimärkssamlare är otillbörligt gynnade på något sätt.

Ibland undrar jag om det finns något särskilt svenskt i den här typen av missnöje. Är det rimligt att den där Malte Persson får så mycket utrymme? Är inte jag lika bra som honom — eller bättre? Trettiosju och en halv spaltcentimeter har han fått vräka ur sig sista veckan. Jag har räknat. Själv har jag bara fått in den här radannonsen: ”Cykel säljes. Objekt. Alla delar finns” — och den fick jag betala för! Är det verkligen rättvist?

Kan ingen tillsätta en uppmärksamhetsnämnd som försöker slå fast hur mycket utrymme folk ska ha — allt prövas efter meriter och objektiva smakkriterier, och sen kan vi slippa såna här Malte Persönner non grata som vrålar ”Allt ljus på mig!” Ordning och reda. Ett anspråkslöst förslag, bara.

Dessvärre betvivlar jag att en aldrig så välmenande statlig instans kan se till att uppmärksamheten sprids på ett jämlikt och för alla parter tillfredställande sätt. Särskilt inte om man börjar jämföra olika verksamhetsfält. Varför får hjärnkirurgerna så mycket mer uppmärksamhet än hemslöjdskonsulenterna? Utan spånkorgar stannar Sverige! Tänk på det! Och varför får en medioker deltagare i Idol lågt räknat hundra gånger mer brudar än en aldrig så meriterad serietecknare som vigt hela sitt liv åt nörderiets ensliga kall?

Se där en verkligt himlaskriande orättvisa …

Annonser

54 svar to “Krakel debacle — poesi OEI”

  1. Malte Says:

    Kanske vore det ett lämpligt uppdrag för den Maskerade Proggaren att återställa kultursidorna i deras rätta skick? Det skrivs väldigt få hyllningar av exempelvis Göran Palm och Ho Chi Min nuförtiden.

  2. Martin R Says:

    Storm i ett vattenglas. De här stackars maladapterade människorna lever på soc eller jobbar på Connex. Min djävla blogg har dagligen fler läsare än en genomsnittlig svensk diktsamlings totala säljsiffra före makulering. Tacka vet jag den där fejkade modernistsamlingen som skrevs på två dagar och lurade varenda kultursida.

  3. Hans Persson Says:

    Martin: Och det trots att du inte ens rimmar.

  4. P Says:

    Jag går långt hellre på soc, eller jobbar på Connex, än jag kallar mig ”lefty liberal”. (Nu gör jag dock ingetdera.)
    Dessutom är det väl så att förhållandet kvalitet-läsarskara är det omvända. Stendhal ansåg att en optimal läsarkrets låg på c:a trettio personer.
    Men jag antar att Martin R tycker att Camilla Läckberg är c:a tusen ggr bättre än Fredrik Wiklund. Det är ju en liberal och bra åsikt. Lycka till med den.

  5. P Says:

    Och ”malapterade”? Jag skulle kalla dom odomesticerade.

    (Och ja — jag inser att du inte är helt allvarlig, men människor som skryter om hur framgångsrika och duktiga dom är (”min blogg är #1 enligt Technorati!”) ska fan ha stryk.)
    Man kunde kanske också föreställa sig att en arkeolog skulle vara förmögen att anlägga tidsperpektiv som går längre än det dagsaktuella. Vilka stora författare nådde ögonblicklig framgång i upplagetermer? Beckett blev refuserad tjogtals gånger. Länge lästes han av mycket få. Sedan fick han nobelpriset. Dan Brown säljer mer än Gud. Några priser lär han aldrig vinna, och om några år kommer ingen veta vem han är.

    För övrigt så förderar jag helt klart Camera obscura framför Nihilistiskt credo. Bara för att författaren själv ansåg att den förstnämnda var ett skämt och den sistnämnda var allvarlig så behöver det inte betyda att han har rätt.

  6. Robert K Huselius Says:

    Till skillnad från filatelister lever den lilla klicken poesifantaster i tron att deras intresse är något som direkt angår hela mänskligheten. Så en intern pajkastning inom poesiklubben handlar per definition om STORA och UNIVERSELLA frågor, och bör föras med så höga röster och (eftersom det är poesi det handlar om) så yviga gester som möjligt. Helst ska alla vara ofattbart kränkta.

  7. Robert K Huselius Says:

    En tanke slog mig just. Varför kallar sig ej Nessle för ”Den maskerade bloggaren”?

  8. P Says:

    ”Maladapterade”, förstås.

  9. Exeget Says:

    Hmm, just att Technorati listat bloggen som etta gjorde mig nyfiken, och fick mig att efter en stunds läsning lägga en ny favorit till mina bokmärken. Så olika man kan fungera. Hade mina sajter legat etta på Technorati hade jag varit förbaskat stolt. :-)

  10. Exeget Says:

    (Det hör förstås till saken att jag sen mycket unga år alltid velat bli arkeolog i ett senare liv.)

  11. P Says:

    Jovisst, bloggen ifråga är trevlig och kunnig och allt möjligt. Engelskan är kanske opersonlig i överkant. Men det är ju ett svårt språk.
    Det är mest misstanken att Martin R, om han hade levt i förra sekelskiftets Paris, hade avfärdat Erik Satie som en ”maladapterad” alkis. Framgångskult får mig att kräkas.

  12. P Says:

    Förlåt, ”säkert kunnig” skulle det stå.

  13. Ahrvid Says:

    Debatten började väl med inlägget i Expressen (detta http://expressen.se/kultur/1.690338 ) av Axess’ Johan Lundberg, som enligt en sammanfattning (http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=4418) går ut på att JL
    ”hävdar att den unga seriösa skönlitteraturen är marginaliserad i svensk samtidsdebatt. En viktig orsak till detta är, menar han, att kritiker och författare är fångna i en avantgardistisk tankefigur där oppositionella gester blivit självändamål”.
    Det är att missa poängen att tro att det bara handlar om avundsjuka. Det är en estetisk debatt. Man skulle också kunna sammanfatta det som att ”modern poesi” är självöverskattande, obegriplig, intellektuellt tom och innerst inne väldigt ytlig. Och att den kan bara existera genom att den understödjs av att denna estetiska inriktning sitter och berömmer varandra.
    Tacka vet jag poeterna i Pegas på villovägar! De var visserligen också lika intellektuellt tomma – men skillnaden är att ingen på allvar hävdat något annat.
    Det verkar som om debatten därefter flutit ut till att gälla ny svensk skönlitteratur ö h t. Hela området skönlitteratur förtjänar förvisso en estetisk debatt. För egen del får jag intrycket av att den mesta svenska ”unga” skönlitteraturen efter Uffe L:s Jack på 70-talet är Jack-kopior (om vilsna konstnärstyper som driver omkring i kompisgäng under drickande av rödvin och utstötande av ointressant introspektioner). Men det är mest ett intryck – jag finner de romanerna så oläsliga och ointressanta att jag vill stampa på dem (så jag har inte läst så många).
    Jag skulle gärna slå ett slag för poesi med påtagligt innehåll (var inte Cornelis en av 1900-talets främsta svenska poeter!) och romaner som har konkret innehåll av handling (vilket kan vara skälet till deckarnas populäritet – där måste man per definition av en handling som handlar om något som händer; folk läser hellre sådant än introverta obegripligheter).

    –Ahrvid

  14. Bastion Styrbiskop Says:

    Jag är ingen lyrikexpert på någe vis, men jag tror jag hörde en sak om detta på kulturradion, där programledaren menade att man kan ju uppskatta både mer traditionell poesi och det som nu är avantgarde eller vad det nu kallas. Nu är jag ju konservativ (ja djupt reaktionär) och har svårt för allt som kommer under flaggan avantgarde, modernism, progressivitet, samtida etc.

    MEN: programmet hade en uppläsning av en dikt som egentligen var en ren avskrivning av en insändare i radion om källsortering och den var faktiskt ganska kul. Detta var alltså ”Oi! Oi! – sidans” språkmaterialism om jag fattade det rätt. Lite roligt hur som helst, men inte fasen blir jag mer avantgardisisk för det.

  15. Hans Persson Says:

    Dan Brown säljer mer än Gud. Några priser lär han aldrig vinna, och om några år kommer ingen veta vem han är.

    Här kan det vara läge att fundera på exemplet Shakespeare. På sin tid populär massförfattare, sedermera bortglömd. Nu ikoniserad.

  16. Charlotte Says:

    När jag läser kommentatorsfältet hos M P får jag känslan av att stirra in i ett helt hav av groteskt uppburrade fjädrar. Såna här debatter är ofta mer eller mindre obegripliga för utomstående, alltså ter de sig som rena tuppfäktningar eller uppmärksamhetssökeri. Men jag tycker du glömmer, David, att det nånstans också måste handla om pengar. Direkt eller indirekt. I små mängder men ack så viktiga på ett svältfött litterärt fält. Artikelarvoden, stipendiemöjligheter, bidrag till tidskrifter, publiceringsmöjligheter…såna här faktorer finns väl med någonstans i bakgrunden.
    Ingen blir fet av att skriva poesi, desto viktigare blir det att bevaka positioner, klargöra ställningstagande. Man kan välja att göra sig lustig över författares brist på reda kapital som Martin gör. Men då har man ju bara lyckats demonstrera sin egen grundhet.

  17. Gustav Says:

    Bastion Styrbiskop: hörde också inslaget på P1 (jag diskade) och tyckte också om det. Lite som när E-mu Emulator och Akai S-1000 slog igenom.

  18. P Says:

    Hans Persson: Grattis till att ha lyckats nämna Dan Brown och Shakespeare i (nästan) samma andetag.

  19. David Says:

    Charlotte: Jo då — jag är tämligen medveten om att ekonomiska motiv kan spöka hos debattörerna, men rent intstinktivt sympatiserar jag ändå med dem som gör nåt — det är lätt att utropa OEI eller Edenborgs Café till “klickar” eller “kotterier”, men först och främst så handlar det om en enorm mängd ideellt arbete — folk som utför herkulesprestationer utan att få något betalt för det.

    Eftersom jag de senaste åtta åren varit med och givit ut en tidning på de premisserna (vilket för min del innebär ett obetalt halvtidsarbete, som jag är tvungen att finansiera genom att jobba dubbelt så hårt andra halvan av tiden) är det förstås lätt för mig att se denna orättvisa aspekt av kritiken: det ytterst, ytterst eventuella “försprång” som t ex OEI-kretsen har fått framför andra har de fått genom att arbeta så de blir blå. Vilket ju är protestantiskt, och därmed hedervärt så det förslår.

    Jag tror inte att redaktörer och översättare på OEI förväntar sig Nordstjärneorden, garanterad författarpeng och en ryggdunk av kungen för sin insats, men jag förstår om de blir en smula förbryllade när de får höra att de genom sin järnflit försvårar och blockerar för andra.

    När denna kritik dessutom avfyras av Johan Lundberg, som är anställd — och sannolikt inte alltför illa avlönad — som redaktör på Axess, som finansieras av Antonia Axelsson Johnsons stiftelse tycker jag nog att den låter ännu mer egendomlig …

    I övrigt konstaterar jag att bloggens vanligen så blida besökare (med undantag för den ständigt lika apoplektiske P) verkar ha smittats en smula av det upphetsade tonfallet på Errata, och kommer snubblande nära rena Ad Hominem-argument och svepande fördömanden. Det kanske är dags att rekommendera en text jag skrev apropå fin- och fulkultur här på bloggen för ett drygt år sen.

    Jag tycker mig också ana lite av den här Usch-vad-ska-det-vara-bra-för-attityden mot s k “experimentell” eller “avantgardistisk” konst. Fast det bär mig emot tänker jag anföra — brr — “nyttoagrumentet” för den: Saken är väl den att det ofta rör sig om ren grundforskning, och den är ju som bekant inte resultatinriktad, men sedan brandskattas den av popkulturen, som snor allt som visar sig “användbart”.

    Exempel: Det är väl svårt att tänka sig en mera högbrynt och inåtvänd sekt än surrealisterna, med sina manifest och sin fasta förankring i Breton-bunkern — men numera är många av dess tekniker verkligen allmängods i rockvideor, filmer och TV-serier. Surrealismens idé har visat sig kommersiellt hållbar, utspädd i homeopatisk dos — och har alltså i retrospektiv lyckats tillskansa sig en smula existensberättigande (Ja — jag är ironisk. Jag ångrade mig halvvägs in i argumentet och tänkte plötsligt “Fuck this!”).

    Så — även om man applicerar ett slags brukstänkande så har alltså avantgardet en viktig funktion att fylla. Men nu tycker ju jag förstås inte att man ska resonera på det sättet. Om man ska börja göra lönsamhetskalkyler på poesin och anlägga nyttoaspekter på den står det inte länge på förrän det är skatt på månskenet, och då kan vi alla bara lägga oss ner och dö, tycker jag. (Märkligt vad det här ämnet var laddat — nu börjar även jag råka i affekt. Bäst att jag slutar innan jag börjar löddra kring mungiporna.)

  20. Hans Persson Says:

    P: Du inbjöd ju faktiskt till det.

  21. jacob Says:

    framförallt ska uppmärksamhet mätas i centimeter.

    inget annat.

    skönt att det äntligen blev klarklagt.

  22. Martin Rundkvist Says:

    Men jag antar att Martin R tycker att Camilla Läckberg är c:a tusen ggr bättre än Fredrik Wiklund.

    Det handlar inte om brahet, för den saken ligger helt i betraktarens öga. De gustibus non est disputandum. Estetiska diskussioner är slöseri med tid. Men om Läckberg säljer tusen gånger så många böcker som Wiklund, då är hennes böcker tydligen till glädje för tusen gånger fler människor än Wiklunds. Jag är, för att citera en filosofisk kompis, ”radikal kälkborgian” i estetiska frågor. Jag tycker själv att Da Vinci-koden är dassig, men jag tvivlar inte på att de flesta som läst den hade glädje av den, och det är det enda meningsfulla sättet att mäta dess värde.

    Man kan välja att göra sig lustig över författares brist på reda kapital som Martin gör. Men då har man ju bara lyckats demonstrera sin egen grundhet.

    Jag har inget till övers för begreppet ”djup”. Man kan i regel översätta det med ”humorlös pretentionsgrad”.

  23. Charlotte Says:

    Jag inser att mitt inlägg kan läsas som att jag sympatiserar med anti-OEI-lägret. Men så är det inte alls. Jag känner mig inte berörd av den här debatten & ser den lite isigt utifrån. Men om någon under pistolhot skulle tvinga mig välja sida skulle det nog snarast bli ”OEI-lägret” jag skulle ty mig till.
    För övrigt kan jag intyga att jag är en av de många som läst Camilla Läckberg. Det gav mig absolut ingenting. Jag undrar hur många vi är som slitit åt oss en Läckberg eller Brown i Pressbyrån på väg till tåget för att sedan uppleva hur timmar av våra liv, som kunde ha ägnats åt givande funderande under stirrande-ut-genom-fönstret, bara precis kapats av ett tomt & fisljummet halvmörker.

  24. H. Says:

    Om man kommer på sig själv med att vara frestad att säga att en viss art av diskussioner är meningslös ska man alltid fråga sig själv om det är något man missat, om det är något man inte förstått, om man ställer felaktiga krav. Visst är många estetiska diskussioner poänglösa, men det betyder inte att alla är det. Om man inte har varit med om att få upp ögonen för något man tidigare avfärdat genom att någon i en diskussion får en att se på boken, filmen, eller vad det nu rör sig om, på ett nytt sätt, ja då är man bara att beklaga. Och för alla oss som sysslar mycket med att formulera oss är det klart att den centrala frågan inte är om det skrivna kommer att framkalla glädje hos läsaren – den centrala frågan är istället om det jag skrivit verkligen är det bästa möjliga. Varje annan inställning är enbart spekulativ och för mig obegriplig.

    En sak som en estetisk diskussion kan vara till för är just att uppmärksamma det orättvisst bortglömda. Därför är det självklart att det finns författarskap som är glömda som förtjänar att uppmärksammas, och författarskap som kommer att glömmas men som inte förtjänar att bli det. Men i det senare fallet krävs det – om man går in på ett specifikt författarskap – att man förklarar varför det inte förtjänar att glömmas. Annars blir det man säger poänglöst.

  25. Martin Rundkvist Says:

    Charlotte, gör som jag: om boken inte är bra efter 40 sidor så fortsätter jag bara läsa om jag får betalt.

    H, det finns inga konstprodukter i något medium som förtjänar att konsumeras. De bara existerar, och om du hittar något du gillar så är det bara att gratulera. Man hinner ändå bara smaka på ett försvinnande litet fåtal av alla konstprodukter som finns.

  26. H. Says:

    Förtjänar det du just skrev att tas på allvar?

  27. Martin Rundkvist Says:

    Min gode H, du gör precis som du vill med den saken. Jag gör ofta genomtramsiga uttalanden på kul, och det kan nog vara svårt för en del att avgöra vilka som är vilka.

  28. P Says:

    Martin H: Du är ju en idiot.

  29. P Says:

    För att nu inte säga:
    Martin R: Du är ju en idiot.

  30. schibbye Says:

    Snälla, rara, lyssna på Martin Rundkvist! Jorden går inte under av kulturyttringar i marginalen. Och inte räddas den heller, vad jag kan se.

  31. Martin R Says:

    P: nej då, tack för deltagandet, men riktigt så illa är det inte. Jag är nog varken idiot eller kretin.

  32. schibbye Says:

    Heja!

  33. Hans Persson Says:

    P: ”Mina argument tröt, så jag höjde rösten.”

  34. P Says:

    Argument är för gymnasister. Verkligheten bryr sig inte om argument.

    Och jag undrar litet varför man läser 40 sidor i en dålig bok. Tror man att det ska ske ett mirakel på sidan 41?

  35. P Says:

    Ja, dom här otäcka poeterna, som skriver saker jag inte begriper, dom går säkert på Soc, eller jobbar i tunnelbanan (jag åker tunnelbana, men ser ner på dom som gör det möjligt).
    Jag ser ner på alla som inte är lika framgångsrika som jag, (min blogg äe n:r 1″) visserligen är jag bara framgångsrik i det ämne som kräver minst intellektuell förmåga, men ATT jag är det gör att jag tror att jag kan uttala mig om vadsomhelst.

    Till exempel konst — alltså ÄR det inte såhär att man EGENTLIGEN inte kan diskutera smak och tycke och kvalitet, jag menar jag har ju t o m ett citat PÅ LATIN som säger det, så det måste ju vara sant.

    Alttså ärligt talat, Martin — du låter som dom duktiga flickorna på högstadiet som hade lärt sig av sin pappa att tycke och smak kan man inte prata om. Men du går ju inte i högstadiet — att du pratar som en högstadieelev gör dig alltså till — idiot.

    Läs en bok i stället. Och, om du efter 40 sidor inte begriper någonting så KAN det ju bero på dig.

  36. David Says:

    Ja … mitt försök att gjuta olja på lågorna blev en närmast pyramidal succé, som ni märker …

  37. Malte Says:

    Haha, det skulle krävas en grundstött Exxon-tanker för att gjuta olja på det här grälet.

  38. Martin R Says:

    En av de många saker här i världen som jag inte begriper är hur även P kan gilla Nesslebloggen.

  39. Tor Says:

    Martin:

    H skrev en sak som du inte kommenterat, men som jag gärna skulle vilja höra dina tankar om. Har du någon gång ”varit med om att få upp ögonen för något [du] tidigare avfärdat genom att någon i en diskussion får [dig] att se på boken, filmen, eller vad det nu rör sig om, på ett nytt sätt”?

    Om du inte har varit med om det själv, vill du förneka att andra har det?

    Om du går med på att somliga människor har haft lyckan att få sina vyer vidgade på detta sätt, hur får du ihop det med omdömet att ”estetiska diskussioner är slöseri med tid”?

  40. Martin R Says:

    Tor, resonemanget förutsätter en bristsituation, där det finns ett värde i att lära sig uppskatta kulturprodukter. Om vi sitter insnöade en hel vecka i en skidstuga med bara tre Åsa Nisse-böcker i så är det förstås mycket värdefullt för mig om du lyckas visa på dolda kvaliteter hos Åsa-Nisse.

    Men vi lider ingen brist på förströelse, tvärtom. Därför är det onödigt att kämpa för att njuta av en i det subjektiva perspektivet tråkig kulturprodukt. Släng skiten och tag något du gillar i stället!

    Man skulle kunna invända att olika kulturprodukter kanske kan ge olika starka kickar när man väl lärt sig gilla dem. Men det är inte mätbart utifrån, och ingenting garanterar att det som ger mig de starkaste kickarna också ger dig dem när du väl tvingat dig att gilla mina Kitty-böcker.

  41. Martin R Says:

    Wöw, jag fick just en facköversättning SV –> ENG à 2 kr per ord! Tyckte jag högg i så jag nästan sprack när de bad om prisuppgift.

  42. Tor Says:

    Om någon, genom att påpeka ett förhållande jag själv inte lagt märke till, gör det möjligt för mig att i högre grad än tidigare uppskatta en av mina CD-skivor — något som mycket väl kan ske utan ”kamp” eller ”tvång” — då kallar jag det för en värdefull estetisk diskussion, inte för ett slöseri med tid. Detta trots att det existerar andra CD-skivor, och trots att olika människor gillar olika saker.

  43. Bastion Styrbiskop Says:

    Vad jag inte gillar (i mycket bred kulturell debatt-mening) är att Avantgarde ALLTID är bättre, framåt, konservatism däremot är automatiskt bibehållande av ”Status Quo” (Come on sweet caroline!),
    — Man liksom står kvar på perrongen som en byfåne.

    Är rastaflätor alltid hippare framför en vanlig frisyr, är man alltid i försvarsposition när man säger att, hrm:

    ”Du jag tycker du var finare i din vanliga frisyr”.

    David N drar fram surrealister från hundra år sen, men vi sitter ju inte i samma ”kontext” idag?

  44. Martin R Says:

    Tor, jag sköter det där på ett annat sätt: om jag drar hem musik som jag gillar lite sådär halvdant så raderar jag filerna och köper aldrig skivan. Och min musiklyssning präglas faktiskt av ständigt nya njutningstoppar. Jag behöver inte hitta den fulla potentialen hos all tillgänglig konst.

    Bastion, jag har inget till övers för vare sig det gamla goda eller avantgardet för dess egen skull. Jag är konsthedonist.

  45. schibbye Says:

    Jag tycker ändå allt debatterande verkar handla om en eller annan form av revirpinkande. Det enda man möjligen kan få svar på är: vad betyder konsten för dig? I sann PoMo-anda och i enlighet med den trendiga vetenskapsteorin fenomenografi där subjektiva uppfattningar är det viktiga, inte vad som är giltigt för i genomsnitt alla.
    Var det någon som begrep? Nä, inte jag heller.

  46. Tor Says:

    OK, Martin, om du genom att ta till uttrycket ”slöseri med tid” bara avser att upplysa oss om hur _du_ föredrar att tillbringa _din_ tid, då har jag inget att invända; jag råkar visserligen själv gilla estetiska diskussioner, men till skillnad från H ser jag ingen anledning att ömka den som till äventyrs blir salig på en annan fason.

    Men din formulering inbjuder, minst sagt, till tolkningen att _varje_ person som hänger sig åt estetiska meningsutbyten slösar bort sin tid. Och säger man en sån sak får man räkna med ilskna reaktioner.

  47. Martin R Says:

    Nej, jag menar i största allmänhet. Men jag kanske lägger en annan innnebörd i ”estetiska diskussioner” än du. Jag menar diskussioner om smaksaker. Om jag förklarar att jag tycker om Kitty och du genmäler att du föredrar Åsa-Nisse så kunde vi lika gärna utbyta kallprat om vädret vad konversationens sakliga innebörd beträffar.

    Däremot gillar jag diskussioner om sakfrågor inom konsten. ”Flera detaljöverensstämmelser visar att den lustfyllda skildringen av Kittys garderob anspelar på scenen i andra Åsa-Nisse-boken där Eulalia sätter på sig gimp-dräkten”.

  48. Tor Says:

    Du tänker dig vattentäta skott mellan smakfrågor och sakfrågor. Men poängen var ju just den, att sakliga iakttagelser kan påverka ens värdeomdömen.

    A: Åh, en sådan tramsig vals!

    B: Men, bäste bror, hör du då inte, att tonsättaren här syftar tillbaka på första satsens tema: det är praktiskt taget samma melodi, som nu går i dur och i tretakt.

    A: På min ära, du har rätt! I det perspektivet framstår musiken bestämt i en annan dager. Nu gillar jag denna låt. Nyss förstod jag den inte.

  49. Martin R Says:

    Jovisst, men det är som sagt inte någon viktig sak att åstadkomma eftersom vi inte lider brist på njutbara konstprodukter.

    Som komediant är det min plikt att roa publiken. Publiken har ingen plikt att tycka jag är rolig. Det finns så många komedianter.

  50. P Says:

    Alltså: Estetiska frågor är, i likhet med etiska, det enda som det är meningfullt att diskutera.
    Vad som är meningslöst att diskutera är frågor som t. ex. vad huvudstaden i Frankrike heter, eller atomvikter eller andra ”sakfrågor”.

  51. P Says:

    Och varför jag gillar David Nessle? Tja, jag gillar alla som är bra på det dom gör.

  52. H. Says:

    Nå ja, det är inte frågan om några måsten här. (Om det är något som är omöjligt är det att tvinga någon att se något som meningsfullt.) Och det är riktigt att om man är estetisk hedonist är estetiska diskussioner – per definition – uteslutna. Men det är då inte för att man gjort en upptäckt utan för att man avgjort sig för denna livssyn.

    Därtill, är inte en diskussion inför en eventuell framtida läsning av en roman en rätt otypisk form av estetisk diskussion? En typisk form är istället, så vitt jag kan se, att två personer tillsammans diskuterar en film de sett eller en bok de läst, och inte med tanke på att se eller läsa den igen. Här kommer inte frågan om dess kvaliteter att vara rent abstrakt. Låt mig ge två exempel.
    Om man läst en psykologisk 1800-tals roman kan en fråga vara: var det här en god skildring av en viss individs psykologi?
    Efter att ha sett en film som Borat kan en fråga vara: strök den här filmen rasistiska fördomar medhårs, eller avslöjade den dem?
    Dessa är bara exempel på frågor, det finns naturligtvis andra. Och frågan om dessa verks kvaliteter är inte avgjorda av svaren på dessa frågor, men de är frågor som kan dyka upp i en sådan diskussion. Och att vi diskuterar sådana frågor beror på att de inte är enkelt besvarade. (Frågor om det som är mätbart diskuterar vi inte – de besvarar vi genom att mäta.)

    Så nästa gång du läst ut en bok, sätt dig ner en stund och fundera över vad du har läst! Var det bra, dåligt; varför; fanns här något tänkvärt, lärorikt, intressant? Och än bättre: om du känner någon som har läst samma bok som du, prata med den personen om vad ni läst. Månne det finns något du kan lära av den personens annorlunda reaktioner?

    Sådana diskussioner har berikat mitt liv. Men om någon finner dem vara ett slöseri med tid – vad ska jag göra åt det? Se det som ett enkelt tips från min sida. Lycka till!

  53. Tor Says:

    Martin, jag kan förstå att det inte är någon ”viktig sak” för dig att åstadkomma att jag får en ökad uppskattning för min skivsamling. Men om nu jag själv finner det givande, vem är du att tala om för mig att jag slösar bort min tid?

    Och P, vem är du att sätta dig till doms över folk som intresserar sig för vetenskap?

  54. P Says:

    Jag menade att det är meningslöst att DISKUTERA vad huvudstaden i Frankrike heter, till exempel. Den heter Paris, det är inget att diskutera.
    Jag gillar vetenskap. Jag gillar inte att diskutera saker som redan visats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: