Bisarro-Beatles från Bollywood

I en kommentar häromdagen drog signaturen Hoppla en parallell mellan pragvårens swinging sixties-musikaler och bollywooddansnummer. Jag funderade lite vidare på temat och kom fram till att höjden av sextiotalssväng i Bollywood-branschen nog måste vara numret Dekho Ab To — eller vad sägs om fyra indiska Beatlar som sjunger I Wanna Hold your Hindi på klingande hand (eller vice versa):

Alla medverkande dansar av hjärtans lust den speciellt indiska version av twist som snarare borde kallas The Parkinson — eller möjligen The Grand Mal.

Den svängiga killen i vitt som dyker upp framför Beatles en bit in i videon är Shammi Kapoor — lillebror till Raj Kapoor (oj vad det rimmar) och min storfavorit bland manliga hindifilmstjärnor vid sidan av Govinda. Av Wikipedia får vi dessutom veta följande om honom:

Shammi Kapoor was also one of the foremost internet users in India. He is the founder and chairman of Internet Users Community of India (IUCI) and has been instrumental in setting up internet organizations like the Ethical Hackers Association.

(Ja, jag vet — Bara för att jag påstod att jag skulle ha paus från bloggen så fullkomligt väller inläggen fram — det är väl vad Edgar Allen Poe kallar för The Imp of the Perverse som gör sig gällande …. )

Advertisements

8 svar to “Bisarro-Beatles från Bollywood”

  1. Bernhard Says:

    Jo, Grand Mal är det, pumpandet av el i hjärnorna tycks aldrig ta slut. Aldrig har jag sett så många personer se ut som om de har stoppat fingrarna direkt i elkontakten. Och efter att ha sett de senaste depressiva Wallander-filmatiseringarna så har jag äntligen förstått att det här är precis vad svensk (deckar)film behöver: Elchocker. Mer fingrar i elkontakterna m a o.

  2. Robert K Huselius Says:

    UNDERBART!

    Jag har nu uttömt gräddan av amerikansk psychotronic-film från 50-, 60- och 70-talen, samt även en del mexikanskt och japanskt. MEN JAG VILL HA MER. Tror definitivt att gammal hindifilm vore något att snöa in på. Men var börja? Finns något hindifilms-nybörjarkit, eller kan några höjdare särskilt rekommenderas?

    Såg förstås Ghost World och älskade dansscenen från Gumnaam som förekommer däri: http://www.youtube.com/watch?v=DRRgt_2Nfmc

    För alla läsares fromma vill jag förresten passa på att rekommendera ”The Gang’s All Here”, som slumpas ut av Discshop för 79 kr. Helt fantastiskt överdådig och glättig andravärldskrigsfilm av Busby Berkeley. Jag behöver väl bara säga Carmen Miranda, suggestiva banandanser och psykedeliska kalejdoskopeffekter, så rusar samtliga efter plånböckerna.

  3. David Says:

    Bernhard: elkontakter, ja — jag tror definitivt på ditt succérecept …

    Robert K: Gillar man att se Carmen Miranda go bananas i alla ordets upptänkliga bemärkelser …

    … som The Lady in the Tutti-Frutti hat så är hindifilm absolut nästa logiska steg. Mycket hindifilm åtminstone fram till andra halvan av nittiotalet har en bisarrofaktor som man kan stoppa tåg med, så det går rätt bra att treva sig fram på måfå.

    En metod är att leta efter vissa skådisar som hör hemma i en särskilt fruktbar (häpp!) period (som t ex Shammi Kapoor). Man kan söka på U-tube, anteckna namn på filmer som verkar speciellt lovande och sedan leta rätt på dem.

    Men vill man utvinna destillerad hindikitsch kan man köpa extremt fullmatade samlings-DVD:er och kassetter med vissa artister — som regel innehåller en dvd osannolika SEXTIO dansnummer. Sextio gånger Shammi eller Govinda är en ganska seriös dos … (När det gäller SK har jag tyvärr bara en samlings-DVD med honom, hans far och bröder som heter The Colossal Kapoors — den är inte heller fy skam, även om det är lite för mycket gråtmilt och svartvit med den mera allvarlige och tangorabattprydde brodern Raj).

    Det finns dessutom DVD-kompilationer som heter saker som Golden Years och liknande — med sextio dansnummer från en viss epok — de kan också ge bra impulser till vidare filmletande.

    Några filmer som kan funka som startpunkter, tror jag:

    Raja Babu med Govinda och Karishma Kapoor (Raj K är hennes farfar, i fall nån undrar) — tidigt nittiotal, men mycket hög bisarrofaktor, och bollywoods Fred och Ginger är i olympisk form. Rätt mycket buskis.

    Satyam Shivam Sundaram (som jag skrev om för ett tag sen här på bloggen) — regisserad av Raj K och med Shashti K (Rajs och Shammis lillebror — ja, det är lite incestuöst i hindifilmsvärlden …) Rätt mycket tragedi.

    Men den metod som har funkat bäst för mig är trots allt att be tanten i kryddbutiken rekommendera något — men se till att få en äldre film, eftersom en otäck MTV-Asia-estetik har börjat förstöra de nyare produktionerna …. (fram till mitten av nittiotalet är de som sagt okej …)

  4. David Says:

    Ja … mina hindi-tips vill aldrig ta slut. Befinner man sig i Stockholmstrakten kan man ta sig till Bhatti Video, som för övrigt också har nätförsäljning:

    http://www.bhattivideo.se/

    Det går tydligen bra för dem — jag minns när hemsidan var gjord i väldigt hemvävd HTML och de påstod att butiken låg i ”sullentuna”. Jag har varit där en gång, de sålde film i källaren på en villa, mitt i ett område. Vid mitt besök satt husets matriark på en stol mitt på golvet utan att säga något medan hennes yngre släktingar stod bakom disken eller sprang upp och ner för trapporna till bostaden ovanför.

    Det var svårt att hitta dit, i gengäld kunde man impulsköpa saker som såg lovande ut.

    Nu lyckas jag i o f s inte hitta något som tyder på att de har butiken öppen längre — men det kan möjligen ha med webbplatsens något svävande upplägg att göra.

  5. Martin R Says:

    Sullen Tuna är förmodligen ändå bättre i salladen än Sick Tuna.

  6. Martin R Says:

    Såg filmen, saknar fan nästan ord. Den verkar iofs vara avsedd som en munter drift med tidiga Beatles och twisten, som framgår t.ex. av killen i slutet som twistar så han tappar brillorna. Och alla de fula perukerna!

    Bandet på scenen gör inga försök att efterlikna vare sig studiobandets sättning eller dess musik. Bandet på scenen är, om jag ser rätt, en sextett med sättningen fyra kompgitarrer, trummor, percussion. Regissören har blandat ihop Beatles med surfgitarrband som the Shadows och svenska Spotnicks.

    F.ö. en mycket välbyggd ålskinnsinnehaverska!

  7. Helena på ROOMSERVICE Says:

    Ha ha – igen! Helt suveränt alla dessa skakningar – så olly-wood :)

  8. Liten Karin Says:

    Har man bara tillgång till dinosauriefamntopp uppstår helt nya Touretteefeekter. Shake it!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: