Hindifilmer vi gärna vill se

major-saab.jpg

Under den kärva ytan puttrar en V4-motor

blow_loafer.jpg

Don’t call me fotbeklädnad.

dushman.jpg

Hindifilmen om Ernst Hugo Järegård.

majboor72.jpg

De är arbetslösa … de är kulturarbetare … de sitter på uteserveringarna kring Mariaplan och löser världsproblemen över ett glas rödvin …

Senare tillägg: … och här kommer några riktigt obscena bidrag:

kala-pattar.jpg

salaami.jpg

geet.jpg

Advertisements

21 svar to “Hindifilmer vi gärna vill se”

  1. Martin R Says:

    Hindifilm lär vara mycket poppis längs hela afrikanska östkusten, där bara de indiska köpmännen som importerar filmerna förstår replikerna. Tanken svindlar: små muggiga biografer på Zanzibar med atmosfär som en bakugn där en kolsvart publik förnöjt tuggar solrosfrön och kommenterar filmen på swahili.

    Bollywood gör uppenbarligen någonting rätt när dess produkter går hem i såväl Väst som Afrika som på den stora hemmamarknaden.

  2. Gustaf Redemo Says:

    Min absoluta favorit är ”Escape from the Taliban”, som jag såg i Kolkata. Annars är the Uprising, vill jag minnas att den heter, om the great mutiny, när indier attackerade engelsmännen i mitten av 1800-talet och jag vet inte hur många som dog. Den såg jag i Mumbai på hindi, att jag inte förstod någonting utöver de delar som var på engelska var mindre viktigt. Överhuvudtaget behöver man inte förstå vad de säger, utan det räcker att titta på, njuta av musiken och digga.

  3. jacob Says:

    allt pimplande har givit majboorna visst underbett… hoppas världsproblemen löses kvickt, annars blir det duschmun där med…

  4. Björn Gustafsson Says:

    Är inte Major Saab misstänkt lik Ulf Brunnberg?

  5. David Says:

    Martin R och Gustaf R: Tyvärr har jag inte själv fått se någon hindifilm under såna superetniska förhållanden — det närmaste jag har kommit var när jag, min dåvarande flickvän och ett par vänner åkte långt långt ut i förorterna i London till en gigantisk gammal förfallen art deco-biograf för att se Govindas senaste ihop med ett hundratal indier. Govinda försökte slå Eddie Murphys Nutty Professor-rekord och spelade — jag överdriver inte — ungefär arton olika roller, av alla kön, trobeskännelser och kroppstyper. Filmen bestod till stor del av att de olika Govindorna skrek saker på hindi åt varandra medan den indiska publiken tjöt av skratt och vi satt som stora — men superstimulerade — frågetecken.

    Jacob: Jag tänkte mig att Ernst-Hugos duschmun snarare avgav än tog emot duschvätska. Jag vill minnas att imitatören Olof Buckard en gång ursäktade sig innan han satte igång med sin Järegårdimitation: ”Ni på de främsta bänkarna borde egentligen ha fått paraplyer”.

    Björn Gustafsson: Av namnet att döma borde ju du vara särskilt väl skickad att upptäcka likheterna — men Amitabh, hindifilmens Al Pacino, skulle kanske ändå känna sig en smula vanhedrad av Vanhedenparallellen. (Det är för övrigt även Amitabh som demonstrerar majboornas underbett på den understa bilden),

  6. Elin Says:

    Sen finns förstås Fiza, eller Andaz. Luft in och luft ut, lika viktigt båda delar…

    [IMG]http://us.st11.yimg.com/us.st.yimg.com/I/nehaflix_1961_38601263[/IMG]

    [IMG]http://us.st11.yimg.com/us.st.yimg.com/I/nehaflix_1960_11807030[/IMG]

    (min html är ungefär lika rudimentär som min hindi, så jag vet inte om ovanstående funkar.)

  7. Vb Says:

    Lolliwood?Lollornas paradis.

  8. Helena på ROOMSERVICE Says:

    Ha ha – skitkul juh. Älskade Bollywood videorna när jag var i Indien. Hysteriskt ljud, hysteriskt opererade indier och temat? Skaka axlarna och du får aldrig den du älskar. Gråt, böna och bed :)

  9. Martin R Says:

    Jag kom på att den här bloggen behöver en bloggträff. David, nästa gång du skall till Stockholm kan du väl avisera en krog och tidpunkt så att läsarna kan fylkas & snacka lite någon kväll?

  10. Martin R Says:

    För övrigt måste jag erkänna att jag är ett lättfärdigt litet Dushmun-stycke.

  11. Ahrvid Says:

    Jag fick av en kompis en bunt VHS med kanske 10 Bollywood-filmer. De har normalt engelsk text; ibland kan de ha engelsk text + text i ytterligare ett lokalt språk (ungefär som i Finland där en del film kan ha både finsk och svensk text samtidigt), så med dialogen till det blir de upp till trespråkiga.
    Skam till sägandes har jag bara sett 3-4 av de filmerna. De är för det första oändligt långa (3,5 timme är inte ovanligt) och jag har litet svårt för att de stup i kvarten avbryts av omotiverad sång & dans. T o m en hård thriller med skottlossning och sprängda tåg har sina sångnummer. Kombinationen thriller OCH musikal måste vara rätt unik.
    Men nu såg jag iaf en film till, då SVT i veckan visade filmen som fick den svenska titeln ”Följ ditt hjärta”, vilken delvis spelades in i Stockholm. Det slog mig en märklig sak: dialogen var en mycket märklig blandning av hindi (antar jag att det var) och engelska. Det handlade inte bara om dialog med utlänningar som kan antas enbart tala engelska, utan även indierna sinsemellan växlade mellan hindi och engelska på ett mycket förvirrande sätt. Det var inte bara enstaka engelska lånord, utan kompletta fraser. Det kunde liksom låta ”Ubbaschubba o gosha. You know I love you. Bubsha gnuboloshicka gjumma. Yes, that is correct. Schumma flomma shuba. You know, of course.”
    Är det något speciellt drag hos indisk överklass (alla filmer handlar om sådan!) att de slänger in kompletta engelska fraser i sitt språk?

    –Ahrvid

    Ps. Gillar f ö indisk mat. Har provat och överlevt extrastark kryddning, men mellanstark tycker jag är lagom.

  12. Gustaf Redemo Says:

    Ahrvid: hindi och engelska i en soppa är väldigt vanligt bland medelklassen. Hinglish har jag för mig att det kallas för.

    Tråkigt att du inte gillar musiken. Det är mina favoriter oftast. Speciellt när de plötsligt är i Schweiz eller nåt annat europeiskt land och dansar utan att det finns någon logik bakom det.

  13. Elin Says:

    Hinglish, ja. Om inte annat, så kan det förhoppningsvis göra en själv uppmärksam på hur mycket engelska man slänger in i sin svenska. Och med ett land som Indien, som ju faktiskt VARIT engelskt, så är det nog inte så konstigt.

    För övrigt vill jag bara påpeka att när man lärt känna hindifilmerna så begriper man att sångnumren inte på något vis är omotiverade, utan ytterligare ett sätt att gestalta handlingen/känslorna/temat. Det tränade ögat kan då se skillnad på de sångnummer som faktiskt utspelas i filmens verklighet (fester, bröllop, högtider etc) och de som ska betraktas som drömmar/fantasier, alltså rena gestaltningar av huvudpersonernas känslor eller drömmar eller utveckling. För mig var musiken en ingång i besattheten av bollywood.

    Vad gäller Schweiz så säger den filmiska myten att det från början var Kashmir där de utspelades, sångnumren, det ska tydligen vara drömmen om en Indisk smekmånad, detta vackra bergiga landskap. men pga krig i kashmir skippas nu hela filmgänget istället till Schweiz. Nämnda land har tom gett ut en särskild broschyr, som riktar sig till de Indiska filmsällskapen…

  14. A.R.Yngve Says:

    ”Kaala Patthar”… jag skrattar okontrollerat varje gång jag ser postern!
    :)

    Finnes möjligen också dessa filmtitlar?

    – Varmhaa Puppoor

    – Krullaah Haaret

    – Pruttah Paah Gooran Perzon

    – Salaamy Ikuttanh

    – Gosh Waaw Fannishk!

    :-P

  15. Morbitt Says:

    Det jag inte blir klok pa ar att Amitabh Bachan har sadan fruktansvart dalig skaggsmak. Vitt skagg med konstig form och svart har, han passar inte i det! Fast det gor ju att han ser rolig ut forstas.

  16. vistet Says:

    Som en lustig paralell till användningen av Schweiz i bollywoodfilmer så minns jag en konsthistorisk avhandling (refererad iDN tror jag ) som visade hur norska landskap blivit stilbildare i religösa skillingtryck . Det fanns bilder till som visade hur till och med norska båtar blivit lätt omdekorerade , men behållit alla övriga detaljer.
    Krishna väntar på sin brud vid Rombaksbotn , typ.

    Kaala Pathar betyder svart sten och är baslägret på Mount Everest , om skall vara tråkig. Antagligen finns det några svenska titlar som blir lika kul åt andra hållet , men min hindi räcker inte till.

    Lagaan är annars en favorit , om än lite kort … knappt tre timmar.

  17. David Says:

    Martin R: Tanken är både lockande och skrämmande — var inte hela idén med internet att man skulle sluta gå ut överhuvudtaget? Ett annat problem är att jag ytterst sällan befinner mig i Stockholm (fråga alla mina därstädes lokaliserade vänner som stampar ilsket med lilla foten över min fantastiska försumlighet). Men om tillfälle erbjuds ska jag överväga att styra upp något slags pilsnerdrickande i realtid …

    Elin: Jo — Fiza och Andaz var starka kandidater till att komma med i ovanstående inlägg (och det är inte ditt fel att omslagen inte syns som bilder — WordPress har något slags spärr mot att bädda in bilder i kommentarer. Förmodligen för att inte våra vänner Oleg och VyyAGra ska förljuva vår tillvaro med alltför mycket illustrationer när de spammar loss som värst).

    För övrigt måste jag säga att jag fortfarande inte riktigt lärt mig att se skillnad på de sångnummer som äger rum i ”verkligheten” och de som utspelar sig inne i Madhuri Dixits överhettade hjärna — jag tycker det känns som om de kan hoppa ganska friskt mellan de båda förhållningssätten. Lite grann som såna där Hollywoodmusikaler där numret påstås försiggå på en scen, men sedan visar det sig att teatern har ett scendjup på en halv kilometer, och att åskådarna förväntas titta runt hörn.

    Schweiz föreställde alltså ursprungligen Kashmir? Intressant — min hemvävda teori var att indierna var så förtjusta i Sound of Music att de for till alperna så fort tillfälle gavs (de ser ju t ex SoM i Arundathi Roys The God of Small Things). Ännu en halvplausibel teori biter alltså i gräset.

    Morbitt: Amitabh vaknar ju varje morgon, ser sig i spegeln och konstaterar förnöjt att han fortfarande är AMITABH BACHCAN — det vill säga en korsning av Elvis Presley, Lasse Lönndahl och Ärkeängeln Gabriel. Han kommer nog aldrig så långt att han börjar fundera över hur klädsam hans hakbehåring är …

    Vistet: Som vanligt förundras jag över läsekretsens bildningsnivå — tack för upplysningen. Eftersom jag är passionerat intresserad av Hallands vattendrag har även jag sett Laagan — underbar A R Rahmanmusik, men den två timmar långa cricketmatchen var något av en prövning för mig, som inte riktigt lyckats tränga in i denna ädla men kryptiska sport …

  18. Elin Says:

    hehe, ja är inte Lagaan snarare knappt 4 timmar än knappt 3? har jag för mig…
    Har inte sett den (än) men man får väl ha en cricketmanual till hands ifall det blir för krångligt.

  19. Yoga Says:

    This post could not be more correct.

  20. vegan pasta Says:

    Thank god some bloggers can write. My thanks for this read.

  21. pernilla Says:

    hej jag ser ni älskar hindi filmer, ni måste då se den nya filmen housefull 1 och housefull 2 bästa filmerna jag har sett av många
    jag köper hindi filmer av en tjej som heter deepika och hon säljer alla hindi fimer från de gamla till det nya som släps ut. och det bästa är att det är originella med eng text andra språk som man välja, några kostar 150kr 0ch 200kr hennes mail myindiashopp4u@gmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: