På mitt nattduksbord just nu …

En trave externa hårddiskar, koddosan till min internetbank, en packe tröjor, ett par fleecebyxor, ett par hörlurar, samt några böcker som jag definitivt inte läser i: Erik Wellanders knastertorra Riktig svenska från slutet av fyrtiotalet, en inaktuell Lonely Planet-guide till Indien, en halvläst rättegångsthriller av Scott Turow (som jag förmodligen aldrig kommer att bli klar med — lite för mycket ”I object your honour! The defendants axelvaddar are way to big!”).

Ja — det finns som ni ser ingen plats för de böcker som jag faktiskt läser, och det var de jag tänkte att det här inlägget skulle handla om. Här kommer de:

Torgny Lindgren — Pölsan. Ja, fortfarande.  Just nu är jag för stressad för att läsa romaner, särskild goda sådana, som inte bör avverkas alltför hafsigt och lufsigt. Istället blir det mest blädder i böcker som kan avnjutas i mindre portioner, som —

Montaignes essäer. Vad var det i dricksvattnet under sent femtonhundratal som gjorde dem så otroligt begåvade, och framförallt främjade en sådan förödande klarsyn kring den mänskliga naturen. Jag blir lätt limegrön när jag tänker på att Cervantes (som uppfann romanen), Montaigne (som uppfann essän) och Shakespeare (som uppfann resten) var samtida med varandra.  Och i likhet med Shakespeare är det Montaigne har att säga lika relevant för  renässansens människor som för den soundbitesplittrade, sömnlöst slösurfande samtiden — öh, ja, alltså, för oss.  En fest för mina trötta ögon.

Steven D Levitt &  Stephen J Dubner — Freakonomics. Hypnotiskt fascinerande. En ekonom gör statistiska analyser som besvarar eviga frågor som ”Fuskar sumobrottare?”, ”Varför bor så många knarklangare fortfarande hemma hos sina mammor?”, ”Vad är det för likhet mellan Ku Klux Klan och fastighetsmäklare?” Den sistnämnda frågan kan besvaras med ett ord: Informationsassymmetri — d v s det övertag man får när man vet mer än sin motståndare/motpart. Stephen & Stephen visar hur det mest effektiva sättet att motarbeta KKK visade sig vara att sprida all information om deras logeritualer, osv. vida omkring. Ett plötsligt uppdykande brinnande kors på gräsmattan är skrämmande. Upplysningen att det har planterats där av en gruppering som kallar sin heliga skrift för ”Kloranen” (jag skämtar inte!) kan möjligen förta lite av lakansbanditernas mystik …

Thomas Tranströmer — Samlade dikter. Av någon anledning har jag lättast att läsa poesi när jag är väldigt trött — så där trött att man fryser, och får en konstig stämning av julaftonsmorgon. Det är som om en ny dörr öppnas på glänt i hjärnan, och då passar jag gärna på att släppa in den mäktige metaformästaren.

(Ja — var inte detta hisnande intressant? I morgon ska jag berätta anekdoten om hur jag rengjorde filtret i torktumlaren.)

Annonser

42 svar to “På mitt nattduksbord just nu …”

  1. zoot Says:

    hur stort nattduksbord har du egentligen?

  2. schibbye Says:

    Jag vet precis vad du menar med ”en konstig stämning av julaftonsmorgon”. Det säger allt, så jag tänker inte ens försöka beskriva det. De som inte känner igen sig skulle inte känna igen sig i en beskrivning heller, arma satar. Mycket välfunnet.

  3. Bastion Styrbiskop Says:

    Jag har hittat den där Tranströmern för en billig slant, på loppis, men måste nog städa först. Liksom att viss musik får jag inte lyssna på förrns det ser… lite andligt och upphöjt ut hemma.

  4. jacob Says:

    pölsan e dunder. kloranen???? LoL hahahahaha…. jag vill höra om luddet. snarast!

  5. Thomas Lennartsson Says:

    Men herrejistanes vad Freakonomics var påfrestande flåshurtigt skriven. Trots att jag fann själva ämnet hur intressant som helst så var det nästan omöjligt att ta sig igenom den där attans boken, eftersom jag inte alls kunde med stilen.

  6. Robert K Huselius Says:

    Låter som ett nattduksbord dimensionerat för en katolsk familj. Dock skoj idé med uppräkningen, som man borde göra en kedja av.

    Jag börjar: Lars O. Lagerqvists ”Sveriges regenter från forntid till nutid” (skriven på ett lite stötigt svepande/raljerande sätt som jag ej kan bestämma mig för om det är charmigt eller irriterande), Lena Anderssons ”Duck City”, klockradio inställd på att 5:30 väcka mig med begagnatmarknadens mest genomskärande surrljud, vattenmugg som delas av mig och ena katten, snapsglas för kvällens rutinmässiga punschskvätt, blytungt askfat av glas, pipa, burk med piptobak ”Peterson De Luxe Mixture”, tre smala ljusstakar, ett snorpapper samt ett foto på min dotter.

  7. zoot Says:

    Bok om lillebror av tuija wieslander (eller hur hon nu stavar, orkar inte gå och kolla) för yngsta dottern, Joyce Carol Oates ”svart flicka vit flicka” (eller om det var tvärt om, minneskonstnären har talat) som jag inte riktigt kommit in i, den saknar något… sjö näsa kva. Några gamla nr av grönköpings veckoblad, ett gammalt plåster, väckarklocka, senaste agent x9 (tror jag, om inte någon äldre dotter snott den) modesty blaise regerar, och engelsk deckare av …? vem faan var det nu, dom ser ju likadana ut alla deckaromslag nu förtiden, rödfärgade kort av kala träd och ett hus i bakgrunden om jag inte minns fel, nå, ni vet säkert vilken bok jag menar, den med nå´t mord och några poliser i :-)
    Nattduksbordet är för övrigt en hylla.

  8. David Says:

    Ja … alltså … nattduksbordet i fråga — från sent fyrtiotal eller tidigt femtiotal, gissar jag — är ca 50 X 50 cm. Jag tror läsekretsen allvarligt underskattar min förmåga att skapa höga och instabila travar. När jag rotar runt lite mer under klädtraven hittar jag saker jag missade i min uppräkning — t ex Torkel Stålmarcks biografi över Jacob Wallenberg (den måttligt högkyrkliga skeppsprästen som gav oss Min son på galejan), boken Gerry Anderson’s Fab Facts — allt ni någonsin ville veta om de futuristiska marionettdockorna i Thunderbirds och Captain Scarlet — eller snarare: åtskilligt mer än ni ville veta … en USB-kabel, några herrelösa hembrända DVD-skivor utan märkning … Ja — som ni märker är det ingen hejd på vad jag kan rota fram på mitt nattduksbord (i samma ögonblick som jag skrev meningen fick jag syn på en DVD med Luc Bessons otittbart usla Taxi).

  9. David Says:

    För övrigt instämmer jag med Robert K: jag vill veta allt om läsekretsens nattduksbord …

  10. David Says:

    Ursäkta den aningen senildementa trippelpostningen här, men jag glömde att kommentera det Thomas L sa om Freakanomics — jo, du har rätt, när jag trängde längre in i boken började även jag störa mig en smula på det lite väl äppelkindade tonfallet. Steven och Stephen framstod alltmer som universitetsutbildade A-barn, omåttligt nöjda med sig själva. Men en del av de analyser de gör var faktiskt värda viss tandagnisslan över deras självgodhet längs vägen …

  11. feedback66 Says:

    Har hört nånstans att Freakonomics var ett uttryck som hade med prognoser för ökad brottslighet i framtiden att göra. Öh, eller nåt. Står det nåt sånt i boken också? Själv har jag Morgondagens krig av Wilhelm Agrell, O-zonen av Paul Theroux samt Gåvornas natt av Borges på mitt nattduksbord.

  12. Liten Karin Says:

    Jaså, verkligen?
    Nå han skylle sin ungdomliga entusiasm för resultatet:
    ”Mann aus Apulien” av Horst Stern, känd juvelerare (förmodligen genomläst julen 2009, det börjar med att Stauffern åldras, alltså en 476-sidig roman full av tillbakablickar), en snusnäsduk (begagnad), ”Liebeslehre” från 1957 med kapitel som ”Der junge Mensch in der Gewalt des Sextriebes”, en skål billiga smycken och bjäfs, Der Spiegel Nr. 30 med Bill Clinton som Master Goodman och Angelina Jolie som Superwoman ”Die Retter der Welt”, dock uppslagen vid essän om Prof. Winfried Menninghaus´(känd litt.vetare) Einsteinfrisyr hos skräddaren (bildbevis) samt hur Menninghaus hävdar att ”Die Schönen die Schwachen sind” angående Darwin, påfåglar och Barbiedockor, ett oräknat antal trosor (begagnade), Deix´”Aus meinem prallen Leben”, en tumstock, ”Mein Wadenkrampf” av Agatha Hippler, läsglasögon för 1,50,- från Budni i smetig plast, ett fotoalbum med farmors alla fem systrar inklusive Ottilies begravning och ett par äkta, skogsgröna Havaianas med blomsterbård under nattduksbordet som inte är ett bord utan en stol i tösk femtiotals ”chippendalestil”, den sista som var någon i äkta trä innan IKEA kom och förgjorde allt.

    Bredvid nattduksstolen en knallorange dammvippa att mörda mygg med nattetid.
    Stolen har en något genomsutten dyna, varför osedvanligt måna ting kan läggas DÄRI.
    På begäran kan enstaka kapitel ur ”Liebeslehre” citeras.

  13. Mia Says:

    Lustigt sammanträffande, jag skrev just ned allt i mitt sovrum på min blogg.

  14. schibbye Says:

    Jag har en nattdukshurts, om någon vill veta, och på den tronar för närvarande: Alster, av Claes Eriksson – en samling mycket Tage-Danielsson-inspirirerade texter och verser som skänker författaren en plats bland de stora allvarliga humoristerna, Havets vargar, av Michael Tamelander och Jonas Hård af Segerstad, en slags romanaktig genomgång av det tyska ubåtskriget, Bismarck, av samme Tamelander, Soldaten Svejk, av Hasec (som jag INTE läser på tjeckiska för känslans skull, utan på svenska för begriplighetens skull), De nakna och de döda, av Norman Mailer – gravt överskattad, samt Mannen som flöt omkring i Söderhavet, av Anders Harning. Jag märker att mycket tycks kretsa kring krig och hav och det kan ju den intresserade göra en djuppsykologisk analys på om den vill …

  15. schibbye Says:

    En fråga bara: Vaf… är en nattduk?

  16. wee1 Says:

    Jag har alltid trott att det hette ”nattyg” som i ”nattsaker”. Ni vet, som ”flytetyg” – sak att flyta på. Jag har föreställt mig att nattygsbordet var tänkt att härbärgera en ljusstump att lysa upp ens väg om man hör nattliga inbrottstjuvar, en potta kanske, ett glas vatten, en bok med uppbyggliga skrifter att lugna själen med vid nattlig ångest – saker man kan behöva på natten.

    Mitt nattygsbord(?) bär upp en trave Terry Pratchett och James Herriot, samt – tro det eller ej – en läslampa, samt mina glasögon. Av och till bar det en katt, tills ett bokskred stoppade djurets längtan att vara där.

    Maken är expert på att fylla ett nattygsbord(?), när han fyllt ytan och höjden på travarna nått kritisk massa samt effektivt avskärmar läslampans ljus från honom, använder han listigt utdragslådan att hänga öppna böcker över och stapla som kinesiska pagoder (är det så plural på pagod är? Av nån anledning vill jag använda ”pagoda” i plural också) Katten har inte ens tänkt tanken. Försåvitt jag kan se handlar det mesta på hans sängbord (ha!) om misslyckade brittiska militära operationer, Iain Banks och Flashman.

  17. wintermute Says:

    Vi hade en diskussion ganska nyligen om vad det heter och det visade sig att det var ungefär 50/50 som sa ”nattyg” resp ”nattduk”. Det visade sig också att det var flera i sällskapet – däriband jag själv – som undvek att säga ordet eller iallafall ofta sa det lite otydligt pga en osäkerhet kring vad det egentligen heter och betyder. En variant är ju ”sängbord” men min tolvårige son tycker jag hade den snyggaste lösningen, även om det byggde på en missuppfattning. Han sa: ”Vaa? Jag trodde att det hette NATTDRYCKSBORD. Det är där man har ett glas vatten om man blir törstig på natten!” Håll med om att det både är mer lättbegripligt och låter mer aktuellt än nattduk/tyg.

  18. jacob Says:

    mitt nattduksbord (och, ja… det är ett gåtfullt ord) är en gammal flyttlår jag satt hyllor i, har svämmat över för länge sen.
    Böckerna drasar ner från sängen direkt på golvet… Överst i denna rullstensås av tidsfördriv ligger:
    Essential Fantastic Four #6, Granta #97, Joe Matt – ”Fair Weather” (bra), Alexander McCall Smith ”The Girl Who Married a Lion”, Jonathan Lethem ”You Don’t Love Me Yet”, Italo Calvino, ”De Sammanflätade Ödenas Slott”, Kapten Stofil, #26, I själva flyttlåren finns förutom 25 olästa böcker en liten tv, en stereo, en elektrisk fläkt från fyrtiotalet, murgröna, en sovmask, på kanten hänger bl a a ett fårkranium min kompis Henke hittade i skogen, ovan där ett afrikanskt svärd, en alligator, ett krucifix… hmmm några väckarklockor, en lavalampa… nog nu. Att damma är en mardröm.

  19. zoot Says:

    Tyg är säkert det ursprungliga, som militärens tygförråd som inte innehåller en endaste textilie utan just pryttlar av olika slag, va? Se även uppslagsordet verktyg i encyclopedia galactica. Tyget har blivit en duk eftersom det är den sorts tyg man har på bord, till exempel ett som står vid sängen, för nattens pryttlar, nattygen. Nuförtiden kunde man ju tro att nattyg var lakan, pyjamas, sängomhängen och liknande. Otyg borde väl hänga ihop med detta icketextila tyg också? SAOB går ju tyvärr bara till TOJS, slå upp det någonstans, någon! Eller också kan vi spekulera vilt, det kan vara minst lika givande.

  20. schibbye Says:

    ”Vi ska utgå till tygförrådet”
    ”Va e re för tyg dom har där då, e re faanstyg?”

  21. P Says:

    Jag har ingen nattduksbord. Jag läser böcker i min fåtölj. Bredvid den, på ett gammalt rökbord jag ärvt, ligger:

    Underworld, Don DeLillo; Béla Bartók. Liv — verker — stil, av Serge Moreux; Collected poems, Joseph Brodsky; Söndagscitroner, Derek Walcott; Att behaga en skugga, Joseph Brodsky; Musik för stränginstrument, slagverk och celesta, Béla Bartók (partitur); En afton med herr Teste, Paul Valéry; Dagboken, Witold Gombrowicz; Svensk folkpoesi, Bengt af Kilintberg & Finn Zetterholm; Sånger, Lars Forssell; Anarkismen, George Woodcock; Japansk poesi, Per Erik Wahlund; Måleriets liv och död, Ola Billgren samt ett askfat och ett urdrucket vitvinsglas.

  22. civing Says:

    Mitt nattduksbord härstammar från min avlidne farmor. På finns en klockradio av en anonym tillverkare i Kina; en lampa från Belid AB, ett par öronproppar.

    På hyllan under ligger boken Max Mezger: Monika fährt nach Madagaskar; en teckning föreställande min äldsta dotter; tidskriften Mobil 6/2007; Användarhandbok Epson Stylus Photo RX620; Ny Tid nr 29; skattebesked 2006; Civilingenjören 5/2007 och några andra trycksaker. I allmänhet ligger de där orörda i väntan på arkivering.

    Att det inte ligger någon Kapten Stofil där just nu beror på att senaste städningen skedde efter senaste utgivningen, annars tillhör den standardlitteraturen.

    I lådan ligger ytterligare saker, bl a en vigselring som jag, pinsamt nog, inte längre bär eftersom den är så svår att få bort från fingret.

    David: det går att redigera kommentarer på den egna bloggen i efterhand, om man skulle ha glömt skriva något.

  23. P Says:

    Man kan redigera andras kommentarer också — t. ex. ändra Kilintberg till Klintberg och stryka ett ”av”.

  24. Henrik Says:

    Jag tycks vara något av en nattduksbordsminimalist jämfört med de flesta här. Jag har The White Boy Shuffle av Paul Beatty, Omslaget till R. Kelly’s senaste skiva Double Up och essäsamlingen Shadow and Act av Ralph Ellison. Jag verkar även skilja mig från alla er eurocentriker genom att vara svart amerikansk gatukultursfetichist.

  25. J-h:n Says:

    Henrik sade:

    Jag verkar även skilja mig från alla er eurocentriker genom att vara svart amerikansk gatukultursfetichist.

    Det är jag också, fast då handlar det förstås om svart amerikansk gatukultur från sådär 1920- till 1950-talen. Men man ska inte överdriva skillnaderna. Det finns en rak linje från lindy hop till hip hop.

  26. wee1 Says:

    I Google-fight får mitt stackars nattygsbord vanvettigt mycket stryk av nattduksbord. Men jag är ändå inte så säker på var bifurkationen har uppstått. Utläggning från etymologer mottages tacksammast.

    34,700 mot futtiga 829. Nu är ju interwebbens innehåll skapat av så kallat ”folk” så man vet ju aldrig.

    Detta påminner mig dock om ett ex som brukade _googla_ ord när han inte visste stavningen och välja det översta som dök upp. Jag upptäckte inte detta förrän jag i förbifarten rättade ett engelskt stavfel han gjort och han försökte motbevisa mig genom att googla ordet, såsom han stavade det. Om det fanns var det rätt, tyckte han. Jag kontrade med att gräva fram min gamla Oxford Advanced Learner och försiktigt påpeka att interwebben som bekant består av människor, och att de inte alla alltid stavar rätt. Det var en _helt_ ny tanke för honom. Han förlät mig för övrigt aldrig, utan kontrade en halvtimme senare med att i förbigående berätta att hans ex som faktiskt _hade_ perfekt kropp inte alls var så nöjd med sig själv som jag. I efterhand är det otroligt komiskt.

  27. wee1 Says:

    Ah! Katarina Grünbaum, DNs språkvårdare vet besked!

    ”Ordböckerna är eniga: den riktiga varianten är nattduksbord.

    En nattduk var en broderad duk som man satte sina toalettsaker på, och den äldsta betydelsen hos nattduksbord är just ‘toalettbord’. ”Vid nattduksbordet ständigt sitta, och träget uti spegeln titta, … Det är uti vår ungdoms smak”, skriver fru Lenngren på 1700-talet, glömsk av sin egen ungdoms alla tiders ungdoms smak.
    Carl Gustaf Tessin skriver att ”ett vid smink vant fruntimmer blyges för sällskap, innan hon suttit för nattduken”, det vill säga målat sig.

    Men nattduksbord kunde man kalla även duklösa bord för sådant man behöver för natten: ljus, krus, nattkärl. Förmodligen under inverkan av det osäkra uttalet har så uppstått varianten nattygsbord, alltså ett bord för natt-tyg, där tyg betyder ‘grejer’, ‘utrustning’, som i remtyg och skrivtyg. Själva ordet nattyg finns inte emellertid belagt, men det tillhör språkets möjligheter.

    Vid det här laget borde ordböckerna godkänna det vanliga ordet nattygsbord. Möbelhandlarna har å andra sidan löst problemet med att kalla föremålet sängbord – enklare men lite tråkigare.”

    Tadaa!

  28. David Says:

    Wee1: Tack för klarläggandet! Ja — ingen svensk utom möjligen Karl-Gerhard uttalar väl ett D som kommer efter ett T så det är lätt att se hur metamorfosen gått till — nattuksbord — nattyksbord — nattygsbord. Och när väl Anna-Maria Lenngrens behagsjuka ungdomar försvunnit och tagit själva duken med sig fattar ju ingen längre vad den har där att göra, medan däremot ”tyg” — som påtalades här ovan — kan vara lite vad som helst, otyg, flytetyg, what have you. Alltså verkar det mera logiskt att kalla kommoden ifråga för ”nattygsbord”. Å andra sidan tycker jag att ”hårddragen” är mera logiskt än ”hårdragen” — men så heter det nu inte. Och många medborgare föredrar situationstecken framför citationstecken, uppenbarligen av liknande skäl. På senare tid har jag noterat att allt fler journalister tycker att det heter ”göra sitt yppersta” ist f ”göra sitt yttersta” — förmodligen är det en liknande process. (Den ersättningen funkar ju bara i vissa sammansättningar. Jag tror inte att ”med uppbjudande av sina yttersta krafter” kan bli ”med uppbjudande av sina yppersta krafter” eller för den delen ”med utbjudande av sina yppersta kräftor” — ja ja, nu har jag villat bort mig igen.

    P: Vadan detta utbrott? Ska du börja korrekturläsa hela bloggen kommer fu få styvt göra — itne minst mde mina ksriverier …

    Henrik: Ja — det är väl tur att någon förbarmar sig över den amerikanska kulturen. Den har ju varit sorgligt eftersatt de senaste hundra åren …

  29. P Says:

    Det var väl inget utbrott? Jag undrar om du i hastigheten läste ”andra” i st f ”andras”? Jag skrev fel, bara (Kilintberg etc), och tycker att det är litet sådär. Typ.

  30. P Says:

    Elller nåt. Jaja.

  31. civing Says:

    Jag läste äntligen ut Bernardin de Saint Pierres bestseller ”Paul et Virginie” de sista semesterdagarna. Den ligger dock inte kvar på nattuxbordet. Mer därom senare.

  32. David Says:

    P: Jaha — du korrade ditt eget inlägg. Nu är jag med igen. Jag var nog lite trött i mössan — ursäkta. Egentligen borde jag överhuvudtaget inte blogga just nu, eftersom det är Deadline at Dawn på nya Kapten Stofil-numret. Men jag kan uppenbarligen inte hålla mig … även om det leder till det blir rena Beckettpjäsen här på bloggen. Och den som väntar på Godot väntar aldrig för länge. Jag tror jag har förhöjda Estragon-nivåer … (plats för skratt och cymbalslag)

  33. David Says:

    Sivinger — vi postade i exakt samma ögonblick! Det innebär … säkert nåt. När vi samma sak i kör som barn utbrast man ”Jag får kul på lördag”. Dessvärre är det redan lördag — och inte det minsta kul, dammit.

  34. Robert K Huselius Says:

    Jag trodde att brukligt förfarande då man råkade säga samma sak samtidigt var att fortast möjligt ropa SMURF, varpå den lycklige första-smurfaren fick ett frislag på den stackars senfärdige.

    Varför just SMURF förresten? Folklivsforskare, jag åkallar er!

  35. schibbye Says:

    Vi brukade förvisso utropa Smurf! men även klatcha vederbörande i pannan och tillägga: Du är skyldig mig en öl! Hur en digital pannklatch går till återstår att upptäcka.

  36. civing Says:

    Hm, det är väl någon form av telepati eller kanske sympati. Men Einstein och Heisenberg har ju vederlagt samtidighetbegreppet för länge sedan, dock ej samtidigt.

    Nå, jag och säkert många andra ser med spänning fram mot det nya numret, på tal om naturvetenskap som ju utlovats utgöra en del av äventyrens innehåll.

    Under tiden ska jag gå till reservatets dag här i Majorna. Garanterat åtskilliga av Kapten Stofils gelikar där.

  37. P Says:

    Vi (dvs en s k skolkamrat, som var litet bakom) brukade utropa ”Lyckan är min, kryckan är din!” och var sedan vansinnigt nöjd över att ha varit snabbare än den stackars kontrahenten, som ju inte brydde sig alls utan bara suckade.

  38. wee1 Says:

    Smurf var även min barndoms utrop vid dylika sammanträffanden, men vi fick inte frislag (hela frislagsgrejen var en gåta för mig som barn, varför skulle jag vilja slå min kompis, liksom?) utan den som förlorade fick inte prata förrän vinnaren sa ”smurf” igen. Varför just smurf är en gåta även för mig. Kanske för att de ser så lika ut och är så kollektiva?

    Min mor säger att på hennes tid var praxis att samtidighet var ett tecken på att ”nu kommer vi på samma fest” vilket jag misstänker är kopplat till att ha roligt på lördag. Visserligen kommer hon också från en tradition där man tog hål i öronen med stoppnål och kork under isbitsanestesi och mantrat ”supapålördagsupapålördagsupapålördat” mässat av samtliga inblandade (oftast håltagare, hålmottagare och moraliskt stöd) under operationen, så jag misstänker att lördagar och deras potential för nöjen var en stor grej under hennes ungdom.

    P: även i mina krokar fanns en variant på temat – ”Lyckan är min, Olyckan är din” löd den. Men den föll ur bruk runt -79, -80 när Ted Åström först var ”Sotarn” i Madicken och sen Olyckan i Trazan och Banarne, eftersom han allmänt sågs som ”hunk” och _alla_ ville att ”Olyckan” skulle vara deras. För övrigt – folk som tyckte synd om Torsten Liljecroona som blev Farbror Melker för all framtid, kan gott spara en tanke åt Ted Åström som aldrig omnämns annat än som Ted ”Olyckan” Åström. Jag hade nog blivit bitter.

  39. wee1 Says:

    Ursäkta dubbelpost men jag mindes just, apropå Heisenberg, ett haiku-race där jag hittade följande:

    Tänk på Heisenbergs
    Osäkerhetsprincip, säg –
    Blev du gladare?

    Jag har googlat som en galning, men hittar inte upphovspersonen, jag vill dock klargöra att jag på inget vis försöker ta åt mig äran för den bara för att jag inte kunnat uppge någon källa. Jag tycker den är lite snygg.

  40. Yngve Rådberg Says:

    Nattyxmord heter det väl? Och på tal om osäkerhetsprincip, vad var det Arkimedes sa? – Ge mig en fast punkt och jag ska rubba den!?

  41. X-ray Says:

    Jag har en halväten banan. Jävla posörer.

  42. schibbye Says:

    X-ray: Vad är väl en blogg på nätet, om inte en scen? Där vi alla dör en smula, se´n. Vad gör vi annat än poserar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: