Amish mot min vilja …

Elsystemet i min lägenhet har en liten egenhet — om jag försöker mikra något samtidigt som jag kör vattenkokaren så går en propp. Och själv har jag den egenheten att jag lyckas glömma bort detta enkla faktum ca 2 gånger i månaden — oftast när jag timmen är sen och hjärnan påminner en smula om en övermogen camembert. I går natt var det dags igen. Jag kokade te och samtidigt försökte jag mikra en kopp i väntan på det nya. Plötsligt upphörde mikrovågsugnens insektila inande och sjudandet från vattenkokaren dog ut i en trött väsning. Dessutom blev det mörkt, så när som på ljuset från sänglampan i stora rummet.

Jag gick rådigt ut i hallen och kunde i den svaga belysningen konstatera att jag hade lyckats bränna alla reservproppar jag hade. Nöden hade ingen lag. Jag var tvungen att ta den propp som gick till stora rummet för att kunna ersätta köksproppen — annars skulle jag drabbas av en icke schemalagd defrostning av frys och kylskåp.

Jag skruvade i den sista proppen och belönades med att den sprutade ut en gnista och sa pang.

Nu var det helt nermörkt i lägenheten och det började gå upp för mina sömndruckna sinnen att jag stod utan ström. Inte hade jag några stearinljus heller. Genom min allmänna tanklöshet hade jag lyckats bli amish mot min vilja. I min hjärna ekade en rad från Weird Al-låten Amish Paradise:

But if I finish all of my chores and you finish thine
Then tonight we’re gonna party like it’s 1699

Det är märkligt — en tunn metalltråd i en liten porslinsflaska är allt som hindrar min högteknologiska tvåtusentalslägenhet från att förvandlas till en mörk och moltyst klippgrav. Inget ljus, ingen dator, ingen stereo. Allt som fattades var att nekropolis tjänstemän skulle komma och försegla dörren med de sju sjakalernas sigill, så kunde jag sitta härinne i dunklet och invänta Anubis och hans vassflotte.

Som en blind famlade jag i lådor och på bord och lyckades hitta fyra enochenhalvvoltsbatterier och en liten batteridriven resläslampa — ett föremål jag hittills betraktat som ett av de meningslösaste jag äger (och konkurrensen är mördande) men som nu plötsligt framstod som en livräddare. Med hjälp av batterilampan lyckades jag koka te på gasspisen och sedan lade jag mig och läste Montaignes essäer i dess gula, något ostadiga sken.

Det kändes ytterst kongenialt på något sätt.

23 svar to “Amish mot min vilja …”

  1. civing Says:

    Det låter som ett fall för den maskerade proggaren – snikna hyresvärdar riskerar hyresgästernas liv och lem och välfärd genom att inte tillhandahålla funktionsdugliga elinstallationer!

    Det finns en proppautomat på Linnégatan, men sist jag såg den var den ur funktion också.

  2. Mats Henricson Says:

    ”konkurrensen är mördande” var speciellt roligt. Jag har ju varit hemma hos dig några gånger, och även om jag inte minns några specifika föremål så minns jag att väldigt många hade ringa praktisk användning.

  3. isabelle Says:

    Men se det som en överlevnadskurs light. När vi inte hade något vatten ett dygn fick vi borsta tänderna med Coca Cola light. & strömlöshet är ett bra tillfälle för datoravvänjning.

  4. A.R.Yngve Says:

    Kusligt att vårt högteknologiska samhälle står och faller på att elströmmen distribueras friktionsfritt.

    Tänk om kraftiga elektromagnetiska utbrott från solen kortslöt hela vår elektroniska civilisation! Vi skulle tvingas ”go Amish” allihop…

  5. bark Says:

    Problemet löses enkelt genom att inte värma kallt te. Hu!

  6. schibbye Says:

    Eller om propparna går på fabriken där de tillverkar proppar …

  7. Mikael Says:

    Lustigt … jag brukar ha exakt samma problem i min lägenhet (vattenkokare + mikro = katastrof). Problemet är att det bara händer i kanske 10% av fallen, så man är alltid oförberedd på det.

  8. MeW Says:

    Bästa sättet att undvika ett dylikt problem i fortsättningen är att låta de båda elektriska apparaterna dela urtag.
    Dock kan detta medföra vissa inredningstekniska problem (kanske)?!

  9. Karin Says:

    Jag gillade nog klippgraven bäst.
    Associationerna den gav.

    Annars tror jag att de som påstår att elinstallationen i fastigheten är undermålig och kanske rent av farlig! har rätt.

  10. Martin R Says:

    Dramats uppløsning låter h.s.h. mysig!

  11. feedback66 Says:

    Borsta tänderna i Coca Cola light låter inte så himla bra för tänderna. Är det nästan inte bättre att låta bli att borsta ifall det är alternativet?

  12. zoot Says:

    feedback66, man måste härda tänderna så dom blir starka! Skölja med coca cola och sova med sockerbitar i munnen, ungefär som man ser på såna där lumpenfilmer (inte repmånad och så utan härifrån till evigheten, GI jane o dyl). Sadistisk underofficer djävlas med snäll/-a rekryt/ -er men dom får nytta av det i slutet, typ. Tänk på edra tänder som vore de lata malajer och ni deras tuktande sergeant! då får ni, kanske, starka och friska små bissingar i munnen. Och om inte starka och friska, så åtminstone små, då finns det mindre att ha ont i, alltid något.
    MVH från en som varken är mor eller tandläkare!

  13. Gustaf G Says:

    Själv brukar jag alltid passa på att tända alla kandelabrar och fotogenlampor i lägenheten när det blir strömavbrott. Sedan tar jag tillfället i akt att spela några plattor på vevgrammofonen för att visa min överlägsenhet gentemot de elberoende grannarna. Du får skaffa en sådan, David.

  14. Catullus Says:

    Jag tyckte ”mikrovågsugnens insektila inande” var bäst. Mycket poetiskt och träffande.

  15. wee1 Says:

    Jag hör till dem som inte kan njuta av strömavbrott, eftersom jag är drottning av frysvaror och lite små-anal i det att jag planerar veckomenyer, inhandlar, förbereder och fryser in. Om jag blir utan ström i mer än fyra timmar går både planering och hushållsbudget åt helvete. Därför har jag backuper i form av torrvaror. Jag är nog den enda sjuttiotalist jag känner som har förråd av torrmjölk och pulverägg hemma, det enda som fattas är en stor plansch med ”Om Kriget Kommer” och en gasmask på en krok i hallen.

    Vad jag har däremot är min mormors hushållskalender från 1943 där man kan läsa saker som ”Kan man äta grävling? – Ja, det kan man, om den har legat i mjölk, eller till nöds vatten, som byts dagligen i två veckor” Jag har alltid undrat – ponera att en grävlingssadel väger en tre-fyra kilo (jag har begränsade kunskaper i culinary road kill), är det verkligen _värt_ att slå bort tre liter mjölk om dagen i två veckor för att kunna äta den? Jag inser att problemet var kuponger i första hand och pengar i en helt annan hand, men ändå?

    Då gillar jag tipsen om hur man gör köttersättning av bagerijäst och hur man får en burk fiskbullar att räcka i en vecka bättre. Sista dagen tar man reda på spadet och gör consommé, bara så ni vet. Tillsammans med en fjorton, femton jäst-smörgåsar lär det ska bli riktigt mättande, om än en smula gasigt.

    Jajamen – _om_ kriget skulle komma, då kommer jag att besitta borglömda, viktiga kunskaper. *sjunger* ”Who do you think, you are kidding, mr Cheney…” By gum! Britain can take it!

  16. zoot Says:

    Jag brukade ha en gasmask hängande på toaletten, men ingen verkade använda den så den blev arkiverad istället, tills kriget kommer. När det blir strömavbrott tar jag fram ljus och, precis som du, GustafG, vevgrammofon, men då kommer strömmen tillbaka, innan jag hunnit nyttja dessa klassiska utensilier, förutan vilka ett hem icke är komplett. Den trådlösa grammofonen brukar få tjänstgöra i trädgården på sommarkvällar istället, jazz under äppelträdet=sommar.

  17. feedback66 Says:

    Klart det är värt att slå bort tre liter mjölk om dagen i två veckor för att kunna äta grävling! Tänk vilken status bara att bjuda på grävlingssadel till sina gäster.

  18. Nina Says:

    Vevgrammofoner och grävlingar…tur att jag läste denna texten under dagsljus…vill ju inte skrämma slag på diverse grannar med mina gapskratt…

    Hur som haver, djungeltrumman (i form av en viss sjörövarkärring) förtalte mig nyss att det är redaktörn´s födelsedag idag…så :

    GRATTIS…GRATTIS…GRATTIS, på födelsedagen!!!

    Hoppas att det blir en bra och trevlig dag / kväll och i synnerhet, att ström finnes och sjakaler inte finnes, oavsett herr Skriftställar´n behagar dölja sig…

  19. Sjörövar Jenny Says:

    Informationen fanns konspiratoriskt gömd för alla i den uppmärksamma läsekretsen i en kommentar av redaktörn själv till ”Under stigande irritation”.
    Där står även att läsa, att redaktör Nessle firar födelsedag på samma dag som Ernst Brunner (ingen vidare jämförelse eller komplimang kanske, dock autentisk information) men även på samma dag som Freddie Mercury skulle gjort, om hans dräkter inte varit så trånga.

    Hip hip HURRA igen, fast klockan är FEM över tolv dong dong dong dong dong.
    Mystiken tätnar!

  20. civing Says:

    Utmärkt, ”Sherlock”-Jenny! Det står inget om detta i ”Partyt är ett faktum”, däremot är Raquel Welch och Gloria Golden födda på samma datum.

  21. Martin R Says:

    Hör nu här: i senaste numret av tidskriften Mama intervjuas journalisten Belinda Olsson (av fittstimsberömmelse) på sex sidor med massor av foton. Det beror förstås på Mama vänder sig till den generation inom medelklassen som för tillfället alstrar barn (d.v.s. min egen), och där är Belinda O kändis.

    Högst upp på sidan 39 står ett citat ur intervjun med stora rosa bokstäver. Alla som läste Joakim Lindengrens 80-talsproduktion vet precis vad Belinda menar när hon säger:

    ”ATT KRYSTA VAR VERKLIGEN SKITKUL!”

  22. wee1 Says:

    Martin: Äntligen är hon avslöjad som en av oss. Leve bizarrismen! Jag visste väl att ingen kunde vara så präktig i längden.

  23. David Says:

    Oj … medan jag jobbade som en dåre och sedan låg däckad har jag uppenbarligen missat mängder av intressanta diskussioner här på bloggen, om allt från mitt proppskåps farlighet till sättet att bäst tillreda grävling i kristid — för att inte tala om alla gratulationer. Tack, tack!

    Det som mest stannar kvar i minnet efter genomläsningen av ovanstående är Isabelles tandborstning — jag får lust att likt Jerry Seinfeld utbrista ”Thats how they brush their teeth in the BIZARRO-WORLD!” — samt den stackars grävlingen simmande i sin vita, mjölkiga grav. Och för övrigt den berättigade frågan ”Hur mycket mjölk är det rimligt att offra på ett grävlingskadaver?” — men det säger kanske en del om oss karnivorer — hur mycket färskost man än hade kunnat göra på all denna mjölk hade det ju inte varit RIKTIGT KÖTT — till skillnad från lite färskt road kill …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: