Det förflutna upphör inte att förvåna — det uppvisar ständigt inslag som vi inte alls hade väntat oss. Som t ex att den rökrocksprydde sekelskiftesrucklare som ville inhämta upplysningar om haschrusets verkningar kunde läsa en nästan kusligt initierad — och ohöljt entusiastisk — text som var mer än en sida lång i Nordisk familjeboks uggleupplaga från 1909 (i sin helhet kan den klentrogne läsaren ta del av den här). Inledningen lyder:
Hasjisj 1. Haschisch (arab., ört, särskildt
hampväxten, såsom den yppersta af alla
örter, på grund af dess njutning beredande,
smärtstillande och rogifvande egenskaper, och
slutligen preparat af denna ört), farm. Den i
Persien och Ostindien växande och odlade formen
af hampväxten, Cannabis sativa f. indica,
hvilken icke är botaniskt skiljbar från
den i Europa odlade C. sativa L., lämnar
materialet till Orientens som njutningsmedel
högt värderade hasjisj. Den europeiska hampan
saknar nästan alldeles de narkotiska egenskaper,
som utmärka den indiska formen. Af den indiska
hampan finnas flera handelsformer med hinduiska
namn, såsom guaza, gunjah (ganjah 1. gandsja)
och bang (sabji, sidhi)
Efter detta följer en pedagogisk gör-det-själv-passage där den händige läsaren får veta hur han bäst ska tillreda sitt hasch. Avsnittet avrundas med orden:
Af sådant extrakt intages 3 till 4
gr., vanligen i en liten kopp svart kaffe, då man
vill förskaffa sig ett behagligt sinnesrus.
Sedan börjar skribenten gå loss totalt. Jag citerar några utdrag ur den långa, av allt att döma föredömligt välresearchade texten:
I sanning underbara äro i många
fall verkningarna af hasjisj, men de yttra sig
ofta olika hos olika individer och till följd
af olika doser. Efter förtärandet af hasjisj
inställer sig alltid tyngd i hufvudet, stundom
äfven värk, förnimmelse af stegrad värme och
svindel samt öron-susning. […] Vanligen inträda en subjektiv
uppfattning af ökad intensitet och kraft hos
själsförmögenheterna och därjämte merendels en
mycket glad stämning, betydlig skrattlust och
obetvingliga utbrott af skallande skratt, såsom
det tyckes utan bestämd orsak, men vanligen
föranledda genom bisarra syner eller rättare
sinnesyillor, illusioner. Under inflytande
af den lifligt stegrade; fantasien blifva
illusionerna ofta både till former och färger
synnerligen praktfulla och hänryckande. […] Hos alla
framkallar hasjis} efteråt en betydlig stegring
af matlusten; f. ö. uppträda inga eller högst
obetydliga efterverkningar. Hasjisj förorsakar
icke förstoppning.
Ja, det känns ju tryggt att veta. Men det finns tydligen vissa nackdelar med den yppersta av örter — förvånansvärt nog verkar skribenten känna till haschpsykoser:
Personer, som ofta och
rikligt använda hasjisj som berusningsmedel,
s. k. hasjisjätare, kunna naturligen skada sig
allvarsamt därmed. Särskildt lära somliga blifva
sinnessjuka, medan däremot dödsfall af akut
hasjisj-förgiftning äro mycket sällsynta.
Vår ciceron i drogernas värld lugnar dock oroade läsare med orden: ”I jämförelse med opium är hasjisj vida mindre
farligt.”
(Tipstack till min pappa — som jag ibland får för mig har läst hela uggleupplagan från pärm till pärm — och memorerat merparten.)
David Nessle 
september 23, 2007 kl. 5:53 e m |
Nä tack, sådana där ”sinnesyillor” vill man ju inte råka ut för.
september 23, 2007 kl. 10:26 e m |
Sedär, så länge som bara en utvald elit ägnar sig åt någonting, utgör det inget samhällsproblem, så Sherlock Holmes kunde berusa sig ifred. Först när massan börjar upptäcka berusningsmedel, bilkörning, serier, datorspel, videofilmer etc. börjar de samhällsbevarande alarmklockorna ringa.
I min Ersatz-Nordisk familjebok står det något liknande men mycket kortare.
september 23, 2007 kl. 11:55 e m |
Men att hasjisj kan begegnas för att trotsa tyngdlagen! Det visste jag inte.
september 24, 2007 kl. 9:49 f m |
Opium är opium för folket.
september 24, 2007 kl. 12:32 e m |
Civing: så rätt Ingejörn har. I min Meyers Lexikon från 1928 står följande att läsa:
”Menschenhaut: Liefert beim gerben ein gutes Leder, dessen Narbe der des Schweinsleders sehr ähnlich ist. Zur Zeit des grössten Terrors der Französischen Revolution wurde die Haut Guillotinierter zu Leder, besonder für Hosen (Culottes) verarbeitet.”
”(Människohud: Levererar ett gott läder vid garvning. Dess narv är mycket likt svinlädrets. Vid tiden för den franska revolutionens största terror, användes huden från giljotinerade som läder, särskilt som byxor (culottes).”
Hade inte tyngdlagen funnits, hade förmodligen varken giljotinering eller krig funnits, eller iallafall fungerat illa/annorlunda. Alltså bör mänskligheten röka mera hasch? (sick)
Man kunde kalla det Esoterium och det bör säljas receptfritt på apotek till behövande.
juli 20, 2009 kl. 10:32 e m |
Usch för dig, som vågar att använda dumma metaforer för att förespråka ett förbud av en relativt oskyldig drog jämfört med de övriga lagliga och olagliga drogerna. Det är löjeväckande.
Du kanske ska nämna att ”Knark är bajs”, ”This is your brain, this is your brain on drugs” (med en film när någon kläcker ett ägg i en stekpanna). Eller någon av de andra populära metaforerna för det skadliga med att använda droger.
Nästan alla eller alla sinnesförändrande substanser påverkar kroppen negativt, eller rubbar någon balans i kroppen.
Det stämmer nog också att kroppen och psyket mår bättre som totalnykterist.
Frågan är väl om det överhuvudtaget går att få människor att inte vilja berusa sig eller någonsin kommer att sluta göra det helt.
Varför skulle det vara lättare att få ett samhälle fritt från olagliga substanser, men inte gå att få folk att sluta att röka och dricka alkohol?
Jag tror själv inte att det går att få människor att sluta att berusa sig, oavsett de polisiära åtgärderna eller lagstiftning.
Det bästa problemet med att komma till rätta med problemet är att legalisera droger och kontrollera införseln, handeln och bruket. Därigenom kan man minimera skadorna från bruk av en säker produkt, få skatteintäkter för att täcka skador orsakade av bruk, kunna kontrollera åldersgräns samt att de som använder drogerna inte längre skulle behöva gömma sig för vården, eller stjäla för att få en inkomst till det på tok för höga priset på droger, få sjukdomar av skadade verktyg.
Ja, och en hel rad andra fördelar.
T.ex. färre fångar på fängelserna, polisen kan fokusera på viktigare saker (t.ex. mord, våldtäkter och rån).
september 24, 2007 kl. 12:49 e m |
Fantastiskt! Till och med munchies belagda i ugglan.
september 24, 2007 kl. 4:57 e m |
Det var just värdet av sådan här läsning jag försökte förklara för min bror medan vi släpade kartonger med 48 band Uggleupplaga upp och ner för trappor under helgen. Han begrep det inte men bar ändå.
september 26, 2007 kl. 10:34 f m |
Apropå bloggarens gärning som seriemör…skapare var det väl, såg jag i DN att Finlands Landsfader Urho Kekkonen ska bli seriehjälte/figur, då plingade en liten klocka i bakhuvudet, när den tystnat och jag kunde tänka rediga tankar igen fick jag för mig att du, David, redan givit världen en serieversion av presidenten, stämmer det?
september 26, 2007 kl. 11:29 e m |
Zoot: jag måste nog tyvärr göra dig besviken — jag kunde mycket väl ha använt Urho Kekkonen som figur i någon serie, men jag har faktiskt inte gjort det.
september 27, 2007 kl. 11:30 f m |
Nåja, man kan inte få allt här i världen, jag får nöja mig med att lyssna på M A Numminens Kekkonenrock för att få lite presidentanknuten populärkultur med sisu.
juni 29, 2009 kl. 9:43 e m |
[…] 1909 manade dock Nordisk Familjeboks Uggleupplaga — som annars skriver så entusiastiskt om cannabis — till viss försiktighet när det gäller Hoffmanns droppar: Dess verkan öfverensstämmer […]
juli 4, 2009 kl. 10:01 f m |
”Hasjisj förorsakar icke förstoppning” – så glädjande, med tanke på ”betydlig stegring af matlusten”.
Man vill ju inte se ett kattresan-liknande slut på äventyret…
februari 2, 2022 kl. 11:13 e m |
[…] excruciatingly witty and multi-talented David Nessle has been alerted by his erudite father to a long enthusiastic article about cannabis in the classic […]