Norrbottens landskapsvapen

Från Den lappländske vildmannen kan steget synas långt till Norrbottens landskapsvapen, som mest ser ut som något slags misslyckat försök att formge en ny bregottförpackning. Detta har sina historiska skäl — det är det yngsta av landskapsvapnen, och skapades inte förrän 1995. Det verkar inte ens symbolisera något särskilt — utom möjligen designkonstens förfall …

Styvmoderligt behandlad har denna landsända alltid blivit av landets södra delar, men under de senaste årtiondena har det generöst haglat utmärkelser över Norrbotten. De har fått sin egen landskapsinsekt, praktsammetslöparen,

sin egen landskapsmossa, den universellt omtyckta gul parasollmossa,

sin egen svamp (stenmurkla) , sitt eget mineral (gabbro) osv. osv.

Är det bara jag som tycker att det här med landskapstillbehör har börjat gå lite överstyr? Jag kan gå med på landskapsblomma (även om jag tycker att Medelpad kunde fått något lite festligare än en gran), och jag kan motvilligt acceptera landskapsdjur — men landskapsmossa? Vad blir nästa steg? Landskapsbakterie? Västerbotten kan tjinga tuberkeln. Uppland får syfilisspiroketen. Om Norrbottnens sedvanliga tur håller i sig så kommer de att få kolibakterien.

De kan i alla fall trösta sig med att de har ett rätt stiligt länsvapen:

(Fast även här finns det rensmör i glädjebägaren — vapnet är hopsatt av Lapplands och Västerbottens, liksom för att understryka Norrbottens underordnade status …)

Tillägg: Efter lite vidare studier framgår det att det finns en symbolik i bregottskylten — de fyra blåa linjerna föreställer enligt Riksheraldikern (en myndighetsperson jag tills helt nyss var lyckligt omedveten om att han fanns):

”[…] de fyra kraftfulla älvarna och älvdalarna Torne, Kalix, Lule och Pite.”

Ett smärre problem i sammanhanget är väl att det bara verkar vara tre blå linjer i vapnet. Det förefaller som om Norrbottningarna har blivit blåsta — igen. ”Vi hade beställt fyra älvar, men det är bara tre på det här vapnet — eller tre och en liten smatt, kanske. Det verkar något eljest …” Riksheraldikern (tryggt förskansad bakom Stockholms tullar): ”Var glada att ni fick så många.”

En PDF som grundligt beskriver arbetet med landskapsvapnet kan den verklige finsmakaren ladda ner här.

Annons