Västerbottens landskapsvapen

vesterbotten.jpgvasterbotten.gif

Västerbottens ren är en symbol med anor — vid Gustav Vasas begravning fick den representera ”allt land land väster om bottenviken” enligt Wikipedia. Stjärnorna tillkom på 1590-talet av för mig obekant anledning. Ett av de pampigare vapnen är det i alla fall — eller jag kanske borde tala i imperfekt. För det må vara att scooterförarna kör med berusningen i kroppen ut på renbeteslandet — men renen själv hon verkar inte heller fullt nykter numera. Nog synes det som om hon har smakat av starkvarorna:

vasterbotten_coat_of_arms.png

Den bristande koordinationen i benrörelserna är definitivt ett nytt påfund. Men vad jag verkligen undrar över är huruvida renen alltid har lipat på det där sättet. I det äldre exemplet ovan ser det ut som om hon har en gul tunga — eller är det bara spetsen på den sexuddiga stjärnan bakom?

coat_of_arms_of_vasterbottens_lan.png

I länsvapnet gapar renen bara lite slött — eller också har tungan blivit vit. Djuret kan ha slickat på en lyktstolpe. Även den lappländske vilden ser ovanligt tam, otränad och soffpotatisk ut. Och som en teaser trailer för coming attractions får vi en första glimt av Ångermanlands tre fiskar.

Västerbottens landskapsäpple (jag vet — the fun never stops) är Transparante Blanche. Övriga attribut orkar jag inte lista, utan hänvisar istället till Wikipedia.

Annars är landskapet väl mest riksbekant för sin västerbottensost. Som så många innovationer — linoleum, pennicilin — skapades den mer eller mindre av misstag. Ulrika Eleonora Lindström försökte år 1872 göra västgötaost, men blev plötsligt distraherad av älgskog — ursäkta, älskog ska det tydligen vara — med påföljd att massan kom att hettas upp flera gånger, och den karakteristiska, grynpipiga osten såg dagens ljus. Allt enligt sanningsvittnet Wikipedia.

Förr i världen tillverkades osten med varierande framgång lite varstans i landet, men sedan fick mejeriet i Burträsk ensamrätt på varumärket, efter att ostministeriet (eller vad nu den berörda myndigheten kan ha hetat) insåg att det bara var i Västerbotten som ett samlag hade exakt rätt längd för att ge upphov till önskat resultat. Föreställer jag mig gärna.

Tillägg: Mysteriet med den lipande renen lämnar mig ingen ro. Antingen det — or I really should get out more.

vasterbotten1.gif

Här ser vi en äldre framställning där det uppenbarligen sticker ut något under mulen. Det kan vara en tunga. Det kan vara en åkersork. Det kan vara en Maurice Chevalier-betonad underläpp. Materialet är otillräckligt för ett slutgiltigt avgörande.

Mina forskningar ledde mig också till den behornade tax som vissa rebelliska element på länsstyrelsen tycks favorisera som landskapsdjur:

2933795896.jpg

Ännu senare tillägg: Mysteriet får nu anses vara löst med hänvisning till Umeås stadsvapen:

umestadsvapen.gif

Herregud vad de lipar …

21 svar to “Västerbottens landskapsvapen”

  1. Bastion Styrbiskop Says:

    Undrar om inte detta är ett barockfenomen med tungan på sniskan så där? Lejonen är säkert trendsättarna med högst status och sen ska alla andra följa efter. Nåt säger mig att under antiken och medeltiden var det mera måtta….

  2. Fredrik Says:

    Inte heller jag lämnas oberörd av rentunga. Jag tycker nämligen att det är en av de allra läckraste läckerheter som finns. Kanske har de smugits in i landskapsvapnet i något slags reklamkupp för en lokal delikatessmånglare? Vällovligt, i så fall. Fler borde få chansen att prova denna smaksensation.

  3. Bastion Styrbiskop Says:

    Jag konsulterade min privata Carta Marina av Olaus Magnus för att försöka styrka min barockteori om slafstungor. Och där har renarna hornen likt hjortar, eller syrenkvistar, men faktiskt inte såna tungor alls. Och verket gjordes 1560 tror jag.

  4. jacob Says:

    tack för dagens asgarv! ”behornade tax”. geez! det behövde jag verkligen. :D

    (sen varför renarna låter allt hänga ut sådär är mig en gåta…)

  5. zoot Says:

    Ser ni inte att det är en farlig ren med blodiga horn och klövar. Det som hänger i mungipan är förmodligen en bit av en ryss eller någon annan av Svea rikes fiender. Sådana mördarrenar föddes förmodligen upp i forna tider genom att de fick bli uppfostrade av vargar, ungefär som Mowgli. Det är förmodligen från detta historiska faktum som herrar Monty Python fått idén till den aningen ilsksinta kaninen i en av sina käcka cinematografiföreställningar.

  6. Liten Karin Says:

    Zoot:
    Edra ovanstående idéer är synnerligen förfriskande, men med en jägarmake i huset, har jag äran att meddela den uthängande tungans betydelse i jägarsymbolikens märkvärdiga språk:

    när en jägare skjutit en förnuftig åtta- eller tolvuddare får djuret som en sista ärebetygelse: ”den sista biten” (mat) instoppad i halsen av skytten, varpå tungan dras ut, eller faller ut i processen. Ibland avbildas särskilt imponerande hjortar så i sten eller plastic padding, med sina äkta horn på skulten.

    Jägaren i sin tur visar sin förbundenhet med det dödade djuret genom att slira upp lite av dess blod med en kvist han stoppar i hatten sin, och detta ej endast i neanderthalarnas Bayern och Franken; det går lika arkaiskt till överallt hos jägare.

    Ingen större skillnad mot den indianska skalpsymboliken, så sett och gör sig bra på vilken modern kaminsims som helst, till exempel en väster- eller norrbottnisk sådan.

    Varför dessa landskap valt just taxar som sin landssymbol, kan jag däremot icke förtälja.

  7. civing Says:

    Vi har ju också viltvarningsskyltarnas behornade taxonomi. Från ansvarigt håll försvarar man sig med att en mer realistisk avbildning inte skulle synas på långt håll och svaga ögon. Kanske man skulle använda en grävling på vägmärkena i stället? Eller den graciösa hinden som favoriseras utomlands?

    Men det blir värre: Skåne har ju ett ”avslitet griphuvud” som symbol.

    Apropå Ångermanland ska de tre fiskarna föreställa laxar, fast dess landskapsfisk är sik. Den ena handen vet inte vad den andra gör.

  8. Nordvästra Skåne Says:

    ”Låt den hänga ute
    för det gör ingenting,
    låt den hänga ute,
    för det gör ingening”

  9. En Sjö Rövarns Jenny Says:

    Nere i de kontinentala vikingfria vikarna syns ofta nog en ditmålad snopp på (under) hinden.
    Fångad mitt i språnget, så att säga. Och det gör ju ingenting det heller, om man inte lider av snoppskräck altenativt avund. Bigotta amerikanskkäringar blir blåhåriga på kuppen, förstås.

  10. Gustaf G Says:

    En hind med snopp? Det måste bero på alla kemikalier de släpper ut därnere på kontinenten. Bromerade flamsk-yddsmedel eller något liknande.

  11. zoot Says:

    Ha ha, flamsk-ydd, är det en sorts nederländsk knypplad spets med fejkad fransk accent eller? Hind med snopp är hermafrodit, är inte räkor hermisar oxå? Kan man ha räkor på varningsskyltar ute på ishavet? Ursäkta en trött sate, snart får David skaffa bornerat flams-skyddsfilter på sin blogg, gonatt :-)

  12. zoot Says:

    Ett P.S. till Liten Karin: kolla skildringen av jägare och initiationsriter av Henrik Bromander i ”Hur vi ser på varandra” (om jag inte minns fel), en höjdare!
    Säg åt mig att gå och lägga mig!

    P.S två till Nordvästra skåne: Philemon A. and the dung rules!

  13. Sávon Says:

    Så här ser en same på det hela; Fy fn vad fula renar på bilderna. Vet de inte hur renar ser ut? De är vackra. Vi har massor av olika typer av renar, men de här svenska renarna har vi då inte!
    Kram alla och ha de!

  14. Sávon Says:

    Nu går jag strax ut på lunch, men jag började tänka på dessa landskapsvapen.
    Eftersom jag just nu sysslar med konstvetenskap så läste jag just om att det finns tre olika typer/tider av ”primitiv” konst. Först sk exotiska kulturers föremål, afrikanska, tredje världens, urbefolkningars, sk troféer… sedan den som fanns mellan medeltiden och renässansen och slutligen den som outbildade, från de arbetande klasserna, människor målade eller gjorde… alltså inte proessionella konstnärers verk.

    Medeltiden är svaret. Det kan också förklara varför landskapsvapnen ser ut spom de gör. Vi behöver bara gå till vårt eget riddarhus och titta på adelssläktenas vapen. Men herregu´tänker man! En del är målade på 1700-talet men är så ohyggligt primitiva. Förklaringen är enkel, de skulle vara primitiva, för då gav de intrycket av att vara medeltida och därmed representera GAMLA adelssläkter (från evigheten). Man kan jämföra med kyrkokonsten och mycket annat. Renässansen var alltför modern för detta ändamål. Så tungan, lejonen sticker ut tungan så varför inte renen också då. Vildmannen är lika människofigurerna på adelssköldarna.
    Nej, nu lunch…

  15. Galaxa Says:

    Jag har aldrig sett en ren ta en åkersork. Däremot kan de ibland knäppa en lämmel! De känner möjligen för ett utökat proteinbehov emellanåt. Någon gång – vare sig det är lämmel eller lav på menyn – smakar emellertid maten inte så gott och då är det inte ovanligt att man säger blä och räcker ut tungan. Och fastnar förstås på bild just i det ögonblicket! Typisk!

    Och apropå smak, så är rentunga en riktig delikatess!

  16. Enar Says:

    Nej, vi har inte alltid haft en självklar ren. Ett tag hade vi (av misstag?) en skabbig älg med en inte fullt så djärv järv uppe i ena hörnet.

    Insigne Comitatus Bottniae Occidentalis:

    Allt enligt The Suecia Antiqua et Hodierna (eller annan samtida blaska):
    http://www.pixelslide.com/2006/12/

    Sedan kanske det tål att anföras att trafikskyltanalogin är belysande, det handlade ju in the Dark Ages om att synas på håll (och alltså blev en del saker överdrivet tydliga, såsom tungor, klor, ögon etc). Och som konstaterats vill ju alla vara så gamla som möjligt. Ju förr desto bättre.

  17. Liten Karin Says:

    Zoot: flamspamfilter? O, då är jag genast borta med vinden. Humus fumus sumus.

    Ska försöka få tag på sagda bok via mina spioner i Fosterlandet, tack för tipset! Ty härnere i Välsland läser vi mest bara: ”Der Tod im Morgengrauen” som beskriver hur vi utvecklats som, från eller till gnagare och människor (nåja, somliga av oss) på grund av just jakten.
    I sig.
    Som i den kända reklamskylten: ”Mausefallen” (Råttfällor) på skurhinken med gnagarfällorna i, med den åldrige skruvbodinnehavarens säljbefrämjande tillägg skrivna med röd Edding på skylten (i darrig handstil): ”Für die ganze Familie” (till hela familjen).

    Nej, vi hade dessvärre ingen kamera till hands. När vi återvände till verktygsboden i detta uppsåt var den försvunnen och ersatt av en iskall bar, alltför för kylig att servera sina gäster minsta Blodi Mari.

    I övrigt anser jag att du bör gå och lägga dig!

  18. Carl Says:

    fortsätt med landskapsvapnen. Jag vill ha dina tankar om alla!

  19. Svensson Says:

    Uthängande tunga å heraldisk ren: en estetisk konvention gissar jag, för då får man förevändning att sätta en liten röd klutt i den blåvita tråkigheten. Så att säga…

  20. David Says:

    Savon: Tänkvärda reflexioner — det kan mycket väl vara så att heraldiken, medvetet eller omedvetet, eftersträvar att vara lite infödingskonstig för att kännas mera gammal och vördnadsbjudande …

    Svensson:
    Hmm … estetiskt rimligt — men många av renarna har ju inte ens röda nedhängande små objekt. Det kanske råder en viss förvirring angående huruvida det är tungor eller såna där små jazzskägg som renarna har …

  21. David Nessle – årets sista bekantskap « Under Wermlandsörnen Says:

    […] Jämtland, Gästrikland, Dalsland, Dalarna, Västergötland, Uppland, Lappland, Hälsingland, Västerbotten, Västmanland och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: