Den popkulturprisande pulppastischens gåta

chinatown-death-cloud-2pg.jpg

Två av trettiotalets populäraste pulpförfattare — Lester Dent som skrev om Doc Savage och Walter Gibson som skildrade The Shadows skugglika strapatser — slår sig samman för att utreda mystiska omständigheter kring skräckförfattaren H P Lovecrafts död. (En rödhårig liten tjockis vid namn L Ron Hubbard — han började ju sin karriär som pulpförfattare —  är dessutom deras komiska sidekick).

Om man är skapt som mig lystrar man genast när man får hör talas om en roman av det här slaget — men man blir också en liten smula misstänksam, och anar Forbes Beatles i mossen:

Vi ska minnas cthulhumytologin
At the Mountains of Madness den var fin,
monster tjöt med vilda skrin;
yeah, yeah yeah!

Det som i någon mån fritar Paul Malmont från såna misstankar är att såväl Doc Savage som The Shadow är ganska bortglömda idag — även om Sam Raimi gjorde en makabert usel film om den sistnämnde för ett antal år sedan med Alec Baldwin som den mörke hämnaren. Och L Ron Hubbard har förvisso sina tillskyndare, men kanske inte främst som pulplförfattare.
shadow_1949sum.jpg

Farhågorna visar sig också vara ogrundade. Malmont kan sin pulp och verkar drivas av en äkta kärlek till äldre tiders underhållningslitteratur. Dessutom har han gjort boken till en enda lång hyllning till trettiotalets pulpskribenter. Jag får se noirförfattaren Cornell Woolrich sitta vid ett restaurangbord med sin dominanta mamma; space operans grand old man E E ”Doc” Smith — den förste som skrev intergalaktiska SF-berättelser, och en av de mest kompakt oläsliga av de gamla SF-pionjärerna — spelar en viktig roll för intrigen; och långa rader av andra litterära giganter på lerfötter passerar revy inför mina alltmer stimulerade ögon — ”Al” van Vogt, ”Howard” Lovecraft — här slänger vi förnamnsinitialerna med våra gamla hjältar. Jag får en behaglig känsla av att ”min by är på TV” och ligger långa stunder med ett mysande småleende. Leendet blir extra brett när jag stöter på passager som den när L Ron Hubbard frågar H P Lovecrafts moster om ett oväntat ljud:

Something bumped in the cellar, startling the men.

”What was that?” asked Hubbard.

”Rats in the walls”, she said.

mad-scientist.jpg

Dessutom har Malmont en naturbegåvning för att skriva actionscener så att de faktiskt blir riktiga nagelbitare, och eftersom boken är en pastisch på forna tiders popkulturvärderingar kan han även ohämmat vältra sig i gamla klyschor — vilket han gör med smittande entusiasm. Han bangar inte ens för sinistra kineser och galna vetenskapsmän (även om de kanske inte är fullt lika galna som det praktfulla specimen som Doc Savage stöter på ovan). Överhuvudtaget är stilpastischen såvitt jag kan avgöra mycket skickligt genomförd — komplett med antikverad slang och blommade adjektivsjuka.

Det hjälper nog om man — som jag — har läst och älskat de flesta av de i boken förekommande författarna, och kan tillgodogöra sig snabba, illistiga referenser (jaha — de där två killarna var alltså Siegel och Schuster — Stålmannens skapare! Okej — Stan Lieber, det tonåriga cykelbudet, kommer i sinom tid att bli Marvelgurun Stan Lee — o s v), men jag misstänker att boken kan läsas med stor behållning även utan såna förkunskaper.

Enda plumpen i protokollet är väl att handlingen segar ner sig rätt betänkligt i mitten när Malmont förser oss med en massa back story i insprängda kapitel (insprängda kapitel med tillbakablickar borde på det hela taget förbjudas inom populärlitteraturen — det är nästan alltid bara ett bekvämt sätt för författaren att släppa en massa information i knäet på oss utan att behöva knåda in den i huvudberättelsen). Men denna kortvariga prövning går över, och sedan blir det en knallfinal som heter duga.

Nu väntar jag i spänning på nästa häfte.

Tillägg: The Shadow och Doc Savage må vara bortglömda men de lever vidare i seriernas värld som sina copyrightfria kusiner från landet: Batman är ett ganska närgånget plagiat på The Shadow och Stålmannen har åtskilliga likheter med Doc Savage (doktorn är också en övermänskligt stark och smart pojkscout med ett eget fort på nordpolen).

Annonser

21 svar to “Den popkulturprisande pulppastischens gåta”

  1. Johan W Says:

    Jag missade Cornell Woolrich och hans mamma när jag läste den här maff-festen för ett år sedan. Heinlein är ju med på ett hörn också. Jag har läst ett gäng Doc Savage-”böcker” (långa noveller är närmare sanningen, de fick paddas rätt rejält när de gavs ut som pocket på 60-talet) och inte banne mig om han inte också har en lantlig farm där skurkarna LOBOTOMERAS så de alla kriminella impulser försvinner. The Shadow funkar inte alls idag.

  2. David Says:

    Johan: Lobotomeras — ja … doctor Savage var uppenbarligen ett barn av sin tid. Jag har läst en tre fyra Doc Savage-böcker i de där återutgivningarna från sextiotalet som du talar om, men just denna folkförädlande aktivitet har jag inget minne av. Försökte även läsa en The Shadow-roman men föll redan i farstun — som du säger är de svåra att tillgodogöra sig även för den mest hysteriskt motiverade kultofil — ungefär som den ovan nämnde E E Smith som jag också gjort upprepade försök att läsa utan att ens komma en sida in i texten. För att förklara svårigheterna kan jag kanske citera inledningen på mästarens Triplanetary:

    ”Two thousand million or so years ago two galaxies were colliding or, rather, were passing through each other. A couple of hundreds of millions of years either way do not matter, since at least that much time was required for the inter-passage. At about that same time – within the same plus-or-minus ten per cent margin of error, it is believed – practically all of the suns of both those galaxies became possessed of planets.”

    ”Two thousand million or so years ago two galaxies were colliding” — kan man tänka sig en mäktigare inledningsmening. Sällan har så mycket Sense of Wonder förskingrats så hastigt av en gammal Fuddy-Duddy som verkar formge sina meningar med en mycket slö yxa …

  3. Henrik Says:

    En sån visionär typ. Vintergatan och Andromedagalaxen kommer kollidera om cirka 3 miljarder år. Troligtvis kommer de att bilda en enda stor eliptisk galax efter ungefär en miljard år utdragen trafikoycka.

  4. Johan W Says:

    Det finns så mycket som KÄNNS så bra och som lockar med kultmyspys men som i själva verket på sin höjd är snygga omslag och roliga kapitelrubriker. E E Smith har jag också försökt läsa. Sax Rohmer är apboring. The list goes on…
    Man gör sig gärna en bild av hur sanslöst fräckt det ska vara med Pulp Fiction. ”åh jädrars… Maskerade ligachefer, onda kineser, hjärnor i akvarier, drakkvinnor…mumsfilibabba”
    Och så är det egentligen mest deckare i mask som spränger falskmyntarligor.

    Sextiotalsutgåvorna av Doc Savage var som sagt inte bara paddade utan även en smula censurerade vad det gäller de värsta facistoida övertonerna.

  5. David Says:

    Henrik: Det rör sig väl om synnerligen ospännande kollisioner — vilket redan Edvard Elmer verkar misstänka eftersom han inflikar sitt ”or rather”.

    Johan: Ja — det är en sorglig sanning: världen är full av extremt tråkigt trash. Trash som är — rent ut sagt — skräp. In a bad way. Hur många direkt usla dåliga romaner har man inte plågat sig igenom? Det är ungefär som med s k ”dåliga flickor” — i många fall rör det sig helt enkelt om ren inkompetens.

    Sax Rohmer har jag faktiskt en liggande i väntan på sämre tider. Tänkte att jag måste ha läst en riktigt seriös ”gula faran”-bok. Charlie Chan-deckare har jag läst några stycken och dem gillar jag faktiskt. The trash is out there. Det gäller bara att hitta rätta sorten …

  6. JET Says:

    ”Vi ska minnas cthulhumytologin
    At the Mountains of Madness den var fin,
    monster tjöt med vilda skrin;
    yeah, yeah yeah!”

    Jag står mållös inför sådan omätbar genialitet. Nej, jag är inte ett uns sarkastisk.

  7. jacob Says:

    — visan måste framföras av en hjärna i ett akvarium. Inte tu tal om saken.

  8. J-h:n Says:

    “Vi ska minnas cthulhumytologin
    At the Mountains of Madness den var fin,
    monster tjöt med vilda skrin;
    yeah, yeah yeah!”

    Ska inte sista raden lyda ”Iä! Iä! Iä!”?

  9. J-h:n Says:

    ”Johan: Ja — det är en sorglig sanning: världen är full av extremt tråkigt trash. Trash som är — rent ut sagt — skräp. In a bad way. Hur många direkt usla dåliga romaner har man inte plågat sig igenom? Det är ungefär som med s k “dåliga flickor” — i många fall rör det sig helt enkelt om ren inkompetens.”

    Det är kitschofilvarianten av Sturgeons lag:

    90% av allt skräp är skräp.

  10. David Says:

    JET: Tack! Även originalet får sägas vara ganska inspirerat:

    Alla skivor har vi kvar.
    vi ska minnas Ringo Starr.
    Och John. Och Paul. Och George.

    För att inte tala om det snillrika i att år 1977 — the summer of hate — tävla i Eurovision Song Contest med ett dansband som framför en discohyllning till The Beatles. Sånt kräver genuin fingertoppskänsla …

    J-h:n: Iä! Iä! Iä! är en definitiv förbättring. Jag kommer att tänka på den här dialogen mellan Oscar Wilde och James Whistler:

    Wilde: I wish I had said that …

    Whistler: You will, Oscar, you will …

  11. Per CJ Says:

    Doc Savage kan nok være vanskelig for oss dagens lesere.

    [Doc Savage forhører telegrafansatt om underlig beskjed]

    ”There is probably no A.N. Onymous listed in your directory.”
    Leo Bell looked in the directory.
    ”No,” he said. ”There is not.”
    ”The name was the result of a trick writing of the word ‘anonymous’,”
    Doc pointed out. ”The dictionary defines an anonymous work as one of unknown authorship, which seems to fit this case. Was there an address of sender given on the message?”

    (The Spook Legion, 1935)

    Ja, ja, pedagogisk er det i det minste.

  12. Gustaf G Says:

    Jag har bara läst en Sax Rohmer: ”The Mystery of Dr Fu Manchu”, möjligtvis den första i hans serie om den asiatiska brottskejsaren. Men jag har för mig att jag tyckte den var rätt underhållande, om än inte välskriven eller direkt originell. Kanske blir de sämre längre fram i serien?

    Huvudpersonerna är en skamlös rip off på Sherlock Holmes och Dr Watson, där Watson-karaktären är berättaren. Full rulle från sidan ett med thugees, blåsrör, giftspindlar, opiumhålor bakom tvätterier, lönngångar, brunnar med krokodiler och asiatisk ondska. (Av någon anledning betraktas det som mycket ondskefullt att vilja kasta ut brittiska imperiet ur Asien). På sista sidan undkommer Fu Manchu när hans palats sprängs i bitar

    Att sedan Fu Manchu tog formen av norrlänningen Werner Ölund på vita duken gör ju inte saken sämre.

  13. David Says:

    Per: Kunde han inte ha dragit till med Ann O’nymous åtminstone? Ansträngt sig en smula. (Ann O’Malley hade förstås varit ännu bättre …) Här ser vi också ett exempel på Doc Savages övermänskliga intelligens. Till skillnad från Leo Bell lyckas han omedelbart knäcka koden …

    (I ett annat Doc Savage-äventyr rymmer en kvinna och återfinns på andra sidan jordklotet, där hon går under pseudonymen ”Enola Emmel” — d v s ”Lemme Alone” baklänges. Det är en något bättre ”mystisk ledtråd” …)

  14. David Says:

    Gustaf G: Missade din postning, eftersom jag var helt absorberad av Doc Savages sofistikerade chifferskrift. Ja — Werner Ölund från Umeå verkar nästan ha haft monopol på att gestalta orientaler i Hollywood på trettiotalet — han är ju även den outgrundligt vise detektiven Charlie Chan (som också var uppe till rakning i den här tråden så sent som i går …). Tiiläggas bör att Werner opererade under artistnamnet Warner Oland.

  15. aberg Says:

    när L Ron Hubbard frågar H P Lovecrafts moster om ett oväntat ljud:

    Something bumped in the cellar, startling the men.

    “What was that?” asked Hubbard.

    “Rats in the walls”, she said.

    Jag läste H P Lovecrafts ”monster” och blev först konfunderad över ”She” istället för ”it”, men tyckte det var ganska så i linje med mästarens generella världsbild. Citatet var dock fortfarande ohyggligt bisarrt. Sen tog jag på mig de korrektiva glasögonen och läste ”moster”.

  16. Dan Says:

    Sam Raimi gjorde ICKE The Shadow med Alec Baldwin. Han ville göra den men fick inte rättigheterna till figuren – och gjorde således den mer än lätt snarlika Darkman (1990) istället.

    När en sentida The Shadowfilmatisering till sist såg dagens ljus 1994 så var det Russel ”The Highlander” Mulcahy som stog för regin.

  17. David Says:

    Dan: Du har förstås rätt, mörke häxmästare — men filmen var så pass skuggig att jag i mitt minne hade lyckats göra om den till en riktig Shadowfilmatisering.

  18. Ahrvid Says:

    En annan bok värd att läsa (men svår att få tag på) är Anthony Bouchers science fiction-influerade deckare Rocket to the Morgue. Där dycker en massa sf-författare och annat från sf-världen från 1940-talet upp. Boucher skrev den under pseudonymen H H Holmes (vilket var namnet på en berömd seriemördare).
    Jag håller inte med om att s k tillbakablickar borde förbjudas. Det finns ett krav på s k spänningsberättelser: man bör i början skära till jakten, eller starta bang on the beet (eller tvärtom). Då kan man inte börja med en lång uppbyggande förberättelse, där hela bakgrunden läggs fram. Bakgrunden får man istället portionera ut senare, litet subtilt.
    Forbes, ja. De var åtminstone modiga! De trallade om The Beatles i London, på beatlarnas egen hemmaplan, i en musikstil hämtad från någon halvfull folkpark i Värmland. (Ja, visst ja, Beatles spelade väl där någon gång, som förband till Sven-Ingvars eller något…)
    Tjipp på er! *

    –Ahrvid

    * Helfestligt, Allmänbildande, Jätteintressant, Kunskapsorienterande – HAJK med andra ord.

  19. David Says:

    Ahrvid: Det var faktiskt ännu bättre — Beatles var förband till Trio med Bumba. Jag tror det var i Karlstad 63 …

  20. Martin R Says:

    Min engelsklärare på gymnasiet sade en gång apropå R.E. Howard, ”Conan is trash. But it’s good trash.”

  21. Lennart Svensson Says:

    Har man en metastory med Stan Lee figurerande under sitt riktiga namn (Stan Lieber), då är det Nördmeccano låda 12… :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: