… är en älg mot en fond av blåa prickar av oklar symbolisk halt. Som alla heraldiska älgar förekommer den i mer eller mindre naturtrogna versioner, såväl som brutal mördarälg med mycket låg panna …
… som mera bambiliknande, trippande hjortdjursvarelse …
Men det symboldjur som framförallt gjort landskapet bekant är inte älgen, utan den halmbock som varje år sätts upp på torget i Gävle, bara för att eldas upp av lokala Herostratosimitatörer …
Det latinska namnet på Gävle är för övrigt Gevalia — vilket även fått bli namnet på ett lokalt kafferosteri. Under sextiotalet använde Gevalia ständigt hälsingestintan Lill-Babs i sina reklamfilmer. Vi minns särskilt en där hon lyckas sexualisera kaffetåren på ett närmast unikt sätt.
Kören: Kan ni känna doften!
Lill-Babs: Arooomen! (Hon smuttar på sin kopp och blickar sedan våpigt rakt in kameran) Aj! Det är lite hett!
u. s. w.
Att gå över Gävleån efter sexpots på det här sättet vittnar defintivt om bristande lokalpatriotism, med tanke på att Gästrikland själv har producerat två framstående sångfåglar: Gävles Birgit ”Rock-Olga” Magnusson — vår ledande kvinnliga rockpionjär under femtiotalet — samt en av de bästa sångerskor vi någonsin haft här i landet: Anita Lindblom, bördig från Hille.
Till skillnad från Lill-Babs har de båda två behållit hörbara spår av sin ursprungliga dialekt — åtminstone när de talar (Rock-Olgas autograf fick jag i handen i samband med ett exklusivt gig i Slottskogskolonin i Majorna häromåret). Anita Lindblom sitter dessvärre sedan många år i Frankrike och bedriver en rättsprocess mot en flyttfirma — men eftersom det hela sker i byråkratins hemland förväntas den inte vara klar förrän i juni 2031. En stor förlust för oss som gärna vill höra hennes underbart modulerade kontraalt framföra någon av de gamla klassikerna — som t ex Beatle-Bossa (kongenialt nog till melodin Girl from Ipanema):
Jag vill ha en Beatle i julklapp
oh yeah, ge mig en Beatle i julklapp
Det finns ej nåt jag hellre önskar mig, säg.
Paul är så söt så jag svimmar
John kan jag höra i timmar
George, jag mitt hjärta vill ge dig,
Men den raraste är nog ändå
lilla Ringo — han kan jag väl få?
David Nessle 
november 7, 2007 kl. 1:28 e m |
”Det finns ej nåt jag hellre önskar mig, säg.”
Säg? Vadå säg? Grammatikmord!
november 7, 2007 kl. 2:33 e m |
Vad gör trombonen på den broderade (vävda? knypplade?) tavlan? Symboliserar den älgens läte?
november 7, 2007 kl. 2:38 e m |
De blå prickarna har alltid fascinerat mig. De kvalificerar sig i min värld för kategorin ”fulsnyggt”. Kanske med betoningen på det första ledet förvisso.
november 7, 2007 kl. 5:03 e m |
Undrar om inte prickarna symboliserar blåbärsrika skogar. Här i Sverige får vi ju vara glada att det växer nått ätbart alls.
november 7, 2007 kl. 8:29 e m |
Lite kusligt blir det i beaktande av att just Gästrikeskogarna drabbades hårdast av nedfallet från Tjernobyl. Den silverfärgade bakgrunden kanske representerar strålningan…
november 8, 2007 kl. 12:49 f m |
I keep on resting my case :-)
november 8, 2007 kl. 12:50 f m |
Prickarna kanske symboliserar att gästrikarna är osedvanligt dåliga skyttar? Ingen träffar älguslingen.
november 8, 2007 kl. 9:37 f m |
Vad fantasilösa alla landskapsvapenkreatörer är. djur med horn är en grymt överrepresenterad kategori.
november 8, 2007 kl. 9:39 f m |
Blir nästa steg att gå igenom alla Sveriges kommunvapen?
november 8, 2007 kl. 11:26 f m |
Isabelle: Det blir bättre när vi snart lämnar Norrland. Nu blir det i stället lejon, gripar och örnar för hela slanten. Sedan kan man ju alltid diskutera hur fantasifullt DET är…
november 8, 2007 kl. 12:53 e m |
Den där mördarälgen har verkligen en grov förbrytarfysionomi, skrämmande!
november 8, 2007 kl. 1:50 e m |
Isabelle och Gustaf G: Man får komma ihåg att många av vapnen är hopslängda i stor hast inför Gustaf Vasas begravning — vi kan föreställa oss hur jourhavande heraldiker rådbråkade sina hjärnor. ”Ja … vad finns det i det landskapet? Vad fan — vi kör på med en älg till …”
En annan aspekt är att vapnen i någon mån speglar landets utveckling vid deras tillkomst. Norrlands invånare försörjde sig väl i högre grad genom jakt (alla dessa älgar) och fiske (Ångermanlands irrande fiskar). När vi nalkas det mera industrialiserade Bergslagen dyker det upp sånt som Härjedalens kryptiska redskap för myrmalmsutvinning och Västmanlands eldsprutande berg.
Och när vi kommer ner till det dåtida landets kärnlandskap vill alla ha aristokratiska fantasidjur som gripar för att visa att det här är jävlarimig inte något vanligt litet älglandskap utan en politisk maktfaktor.
(Jag är inte hundra på hur bra den här teorin håller — jag kläckte den just — men den verkar i någon mån spegla sakförhållandena …)
november 8, 2007 kl. 2:14 e m |
Putell och fyrverkerier vad jag tycker att dessa dina landskapsvapensutredningar är en allmännelig lisa och som balsam för allmänbildningssjälen!
november 8, 2007 kl. 2:41 e m |
Jag måste bara salutera den fantastiska föreningen av etologi, heraldik och frenologi. Storstilat!
”…brutal mördarälg med mycket låg panna…”
Och så håller jag med Lotten!
november 8, 2007 kl. 8:24 e m |
Om man sammanställer djurs popularitet i Sveriges landskapsvapen får man följande resultat:
4 lejon
3 grip (varav 1 huvud)
2 älg
1 bock
1 vädur
1 ren
1 hjort
1 tjur
1 örn
1 lax
1 människa
Vad kan vi dra för slutsats?
november 8, 2007 kl. 11:52 e m |
David: Din teori om vapnen låter rimlig. Gripar, örnar och lejon är ju extremt allmängods på kontinenten och passade väl i det aristokratiska modet. Älgarna är faktiskt bra mycket mer originella med internationella mått mätt.
Finns det vapen för de finska landskapen också? de var ju en del av Sverige på den tiden.
november 9, 2007 kl. 9:36 f m |
civing: att det hade varit roligt med fler fantasidjur. en enhörning, kanske? jag röstar för att nya uppdaterade landskapsvapen skapas så att vi blir av med de gamla hastverken. med ny antireaktionär modern design. David, experten himself, kan rita dem! de kan se ut som serierutor.
november 9, 2007 kl. 10:07 f m |
Alla möjliga vapensköldar finns att beskåda här. Även de svenska kommunernas. Somliga är felstavade, men det må vara upphovsmannen förlåtet. Jag tror han är engelsman.
http://www.ngw.nl/int/zwe/e.htm
Sidan ser lite lustig ut, åtminstone i firefox, men tycks ändå fungera drägligt.
november 9, 2007 kl. 10:11 f m |
Apropå älgar och apropå Härjedalens hammarhuvud så har Östersund en arg älg framifrån som sitt stadsvapen och alls icke ett storsjöodjur, apropå fantasidjur i heraldiken.
november 9, 2007 kl. 2:17 e m |
Innan vi lämnar Norrland kan jag inflika att Sundsvalls stadsvapen har en rolig historia. Sen stormaktstiden har man i stadsvapnet nån sorts kuriösa korslagda ”muskötklykor” eftersom man hade ett faktori där när det begav sig. Grundad av Karl den elfte kanske?
Hursomhelst har detta aldrig uppfattats som så urbra varumärke så i postmodern tid har man gått över till en stiliserad drake/orm som likt ett ”S” slingrar sig …. historielöst kanske… men kongenialt.
november 9, 2007 kl. 4:19 e m |
Därav begreppet ”klyktattare”, kanske. Det, och att västernorrlands länsbokstav är Y.
november 9, 2007 kl. 4:20 e m |
Bastion Styrbiskop:
Det råder delade meningar om den där S-formade drakens uppkomst.
En version som jag håller för trolig gör gällande att ursprunget är några ornament som sitter på Stadshuset. Detta byggdes efter den brand som 1888 ödelade hela Sundsvall (Umeå lär f ö ha brunnit ner till grunden samma dag i ett bisarrt sammanträffande.), och ornamenten skulle föreställa Fågel Fenix – staden hade ju rest sig ur askan.
I den nya stadssymbolen plockade man bort vingarna och gjorde om figuren till ett S, och så var den nya stadsdraken född. Det här var under det sena 80-talet. Jag minns att en samling ursinniga Medelpadspräster skrev animerade protestbrev till lokaltidningarna (”Djävulen får inte stå symbol för vår stad!”), och med modernt språkbruk skulle vi nog säga att de rasade. Det fåtal som försökte påminna om Fenixmyten och Stadshusets utsmyckningar blev omsorgsfullt ignorerade. Idag råder såvitt jag förstår konsensus om att det är en drake, och den verkar dessutom allmänt accepterad. Basketlaget heter Sundsvall Dragons, och på loven anordnas diverse drakrelaterat kulochbus för barnen, etc…
Själv var jag vid tiden en svårmodig tonåring som hamnade i ett svårt dilemma. Å ena sidan var ju draksymbolen skittöntig, men å andra sidan ville man ju inte hamna i samma fack som ett gäng mossiga präster.
februari 6, 2018 kl. 11:51 f m |
Draken är knyckt från en vildflöjel på Hirschska huset vid torget. Museet (”Kulturmagasinet”) säljer små pluttversioner som örhängen och halsband.
Intressant, jag minns någon arg präst i tidningen men trodde det bara var en. Får se om jag snöar in tillräckligt på den sataniska sundsvallsdraken för att leta igenom Sundsvalls tidning årgång 1988.
Reklambyrån som tog fram loggan bollade med att vindflöjelsdraken skulle ha ”skyddat mot brand” men det tror jag man snöt ur näsan. Det snackades en del om Fågel fenix-myten också vill jag minnas. Som Ursula Le Guin-fan har man ju inget emot drakar direkt.
november 9, 2007 kl. 5:40 e m |
Fredrik, ”rasa” är gammal hederlig svenska. ”Therföre rasar han (dvs. djävulen) så grufueliga. PERICI Musæus 1: 14 a (1582).”
november 9, 2007 kl. 8:05 e m |
Isabelle: just det – ordning måste råda. Tydligen kan vapnen se ut lite hursomhelst. Vidare stämmer landskapsvapendjuren överens med landskapsdjuren i ett enda fall, försåvitt man har något djur överhuvudtaget. Fantasidjur kunde vara en lösning; red. Nessle har ju vana vid fabeldjur.
För övrigt missade jag visst en hund och en falk som trängs med Jämtlands älg.
november 9, 2007 kl. 8:56 e m |
Fredrik I: detta är mkt intressant, jag trodde det var en nyligen kläckt reklambyrågrej….
Gif Sundsvalls hårtjobbande och prisbelönta fanklubb Patronerna har parafraserat hjälmen och (vafasendetnu är??) till nån sorts Jolly Roger…. works for me. Tillbaka i allsvenskan.
november 10, 2007 kl. 2:37 e m |
Fredrik I, du menar kanske att prästerna kände sig kränkta?
november 10, 2007 kl. 3:55 e m |
Bastion: var det inte muskötklykor det handlade om?
november 10, 2007 kl. 6:10 e m |
Schibbye;
Hjälm plus muskötstativ , (korslagda)… är skrämmande lika döskalle och benknotor… tror detta fortfarande är det officiella stadsvapnet, det går väl inte att göra sig av med i första taget. (kolla länken ovan med vapen och heraldik)
Men sen finns det då det nya varumärket som är lika flexibelt som kommunslogans.
Men det var väl Gävle vi skulle prata om. Di Leva… Ulrica Messing… Täppas Fågelbergs födelsestad?
november 11, 2007 kl. 11:19 f m |
För att inte tala om Lars-Åke Wilhelmssons nuvarande hemstad.
november 20, 2007 kl. 7:01 e m |
Hur kan man skriva om Gästrikland utan att nämna Brynäs IF? Sveriges bästa ishockeyklubbs emblem borde vara det logiska landskapsvapnet.
november 20, 2007 kl. 7:26 e m |
Då tycker jag hellre att man borde ha fotbollsklubben GIFs emblem, tillsammans med dess slogan: ”ditt bästa blåmärke”.
november 20, 2007 kl. 7:54 e m |
Utan att misskreditera GIF så var ändå Brynäs ”Hockeyns Muhammed Ali” enligt: http://www.youtube.com/watch?v=tVqWeIgPjk4 Ett uttryck som borde blivit officiell slogan.
november 20, 2007 kl. 8:46 e m |
Nå, det är ju sant, men ”ditt bästa blåmärke” är roligare.
november 7, 2008 kl. 6:16 e m |
Hur kunde jag missa det här inlägget? (svar, jag flyttade från min internetuppkoppling i långbänkens hemland Storbrittanien och missade rätt mycket i november förra året)
Nu kan det sägas: wee1 – dvs jag (enär hon hatar folk som talar om sig själva i tredje person) är bördig från Hille (och imiterar – halvtaskigt (det bästa taskigt) – Anita Lindblom om hon (jag) får i sig Hallands Fläder)
november 11, 2008 kl. 2:31 e m |
Wee 1: Vi, David Nessle, Svears, Götars och Venders Ärkepajas, tycker inte heller om folk som talar om oss själva i tredje person.
Wow — är du också en Hille-billy? Imponerande.
Här rusar över Hilles ängar
in en massa Hilles änglar
… för att citera Barden. Jag menar förstås — tablå — Hille-Barden.
(På förekommen anledning vill jag påpeka att jag är fullt nykter, och inte — som Wee 1 — hell bent for Fläder … eller menar jag Hille bent for … äsch … )
april 7, 2010 kl. 8:25 e m |
[…] att jag har tagit upp Anita Lindbloms något aviga Beatleshyllning på melodin Girl from Ipanema tidigare här på bloggen – och för den delen även nämnt låten i en artikel om cash in-musikens historia i Kapten […]
januari 2, 2011 kl. 12:18 f m |
[…] Härjedalen, Norrbotten, Ångermanland, Södermanland, Närke, Östergötland, Jämtland, Gästrikland, Dalsland, Dalarna, Västergötland, Uppland, Lappland, Hälsingland, Västerbotten, Västmanland […]