Dagens värv

1.jpg

Idag har jag skissat och tuschat förstasidan på det nya proggaräventyret. Det tog ungefär fyra timmar, effektiv tid. Och som vanligt förstår jag inte riktigt varför när jag ser det färdiga resultatet. Inte så att jag är missnöjd — men processen borde gå något fortare än erosion.

2.jpg

Just nu känns det ovanligt roligt att teckna — mycket beroende på att jag har fått en ny superkraft: mina läsglasögon gör att jag faktiskt ser vad jag gör på ett helt annat sätt. Plötsligt kan jag tuscha så att det känns som om jag är, ja, om inte Czeslaw Slania så i alla fall Joakim Pirinens låghalta kusin (fast det kanske jag var redan innan, slår det mig).

3.jpg

Medan jag arbetade lyssnade jag på Christoph Willibald Glucks opera Alceste. Folk irrade runt i dödsriket och ropade på varandra medan överjordiskt vackra körer svävade kring dem (Gluck verkar gilla att turista i dödsriket — han har även gjort en Orfeus och Eurydike). Det hela låter faktiskt såpass likt Mozarts requiem att man börjar misstänka Wolfie för att ha plockat upp ett trick eller två (eller arton) av Willibald.

4.jpg

Förhoppningsvis kommer jag fortsätta att vara lika nitisk, och det innebär att det sannolikt blir lite glesare med mina nerslag här på bloggen de kommande veckorna. Fast man vet ju aldrig — ibland brukar jag börja blogga som en idiot samtidigt som jag jobbar som hårdast.

27 svar to “Dagens värv”

  1. Gustaf G Says:

    Det här ser utmärkt ut, äntligen en julserie som lever upp till Helt apropås gamla slagdänga ”Tomten är röd”. Kör hårt. Men jag hoppas samtidigt att du inte helt överger din fantastiska genomgång av landskapsvapnen, just nu när ångan är uppe och vi håller på att rasa in i Svealand.

  2. Martin R Says:

    Av ledaren i senaste K.S. framgår att du inte får betalt för Proggaren.

    Av detta blogginlägg framgår att du ofta tycker det är trist att teckna.

    Nu skall jag ställa en farlig fråga.

    Varför medverkar du i K.S.?

  3. Martin R Says:

    Låt mig förtydliga: jag är förstås glad att du gör det. Men jag undrar what’s in it for you.

  4. zoot Says:

    Röd jul önskar Lenin och grabbarna.

  5. P Says:

    Varför ser pratbubblorna ut sådär?

  6. alex Says:

    Tänka sig, Martin R, att det finns folk som gör saker av andra anledningar än för att tjäna pengar…

  7. Anders Sparring Says:

    Jag minns Marx affischen som satt uppnålad på vävtapeten hemma i radhuset i Upplands Väsby och hur jag undrade varför farsan inte tog ner tomten, när julen var förbi. (Och vad den där kinesen på en likadan bild intill, hade med julen att göra.)

  8. Martin R Says:

    Alex, man kan göra det för att det är kul också, men det verkar han inte tycka att det är.

  9. Metatron Says:

    Tro det eller ej: Det finns också andra värden än ”att ha kul” och ”att tjäna pengar”.

  10. David Says:

    Martin R och andra: Martins fråga är berättigad — varför sitter jag här och gnölar över en tidskrävande och obetald aktivitet? Sanningen är väl den att serietecknande både är djupt stimulerande och roligt och ett ganska tjatigt och repetitivt arbete.

    När jag skriver en skönlitterär text räcker det att ange replikerna och antyda vad som händer runt omkring — jag behöver för den skull inte sitta och fylla i alla knappar på kavajen, skuggorna under knapparna och vecken runtomkring dem, men det måste jag göra när jag tecknar.

    Den delen av arbetet kan kännas lite som att gräva ett väldigt långt dike — särskilt eftersom jag har ägnat mig åt det en hel del i mer än tjugo år. Många kavajknappar har det blivit under årens lopp. Därmed inte sagt att jag tycker att det enbart är en smärta i stjärten. Det är samtidigt väldigt trevligt att ägna sig åt ett konsthantverk som man är någotsånär bra på (om inte annat så för att man har tränat i tjugo år). Att se sina händers verk växa fram — strecken bilda teckningar och teckningarna bilda en berättelse.

    Sedan får jag ju skylla mig själv eftersom jag envisas med att ha ett maner som så kärleksfullt skildrar klädveck, fasadtegel och hårtestar.

    Att teckna kan alltså samtidigt vara bland det roligaste och det tråkigaste — och när jag tänker efter gäller det väl för nästan allt kreativt arbete. Det är inte friktionsfritt på något sätt, men det ger en känsla av tillfredställelse som få andra saker matchar.

  11. David Says:

    P: Jag förmodar att du syftar på att pratbubblepilarna inte öppnar sig in i bubblan. Jag brukar sätta dit pilen efteråt för att se var den passar bäst, och därför gör jag bubblan helt tillsluten. Sedan tar jag bort den del av bubbellinjen som skär pilen med täckvitt. Förut försökte jag sätta dit pilen direkt men då tenderar den att bli fulare — och ibland hamna fel. (En aningen teknisk beskrivning — hoppas det framgår vad jag menar.)

  12. Martin R Says:

    Tack för upplysande förklaring. Jag älskar dina serier!

  13. Martin R Says:

    En fråga till: vem är Proggarens kompis i rutiga skjortan? Han ser ut som en medlem av Skogsnäskollektivet.

  14. David Says:

    Martin R: Han är en av medlemmarna i kollektivet i Bräsarp — de har figurerat tidigare i nummer fyra av Kapten Stofil, och nu gör de comeback sex år senare. Så din beskrivning var pang på pengarna, som vi översättare säger.

  15. feedback66 Says:

    Hjälp, vilket skrev Karl Marx har!

  16. P Says:

    Aha.

  17. Kalla Kåre Says:

    Var det inte i Bräsarpskollektivet någon av paret Sigge & Pilsner hamnade? Albansk surkålsgryta någon? Och Gud vad jag saknade dom plötsligt. Det var en av hr. skribentens bästa stunder men proggaren är också lysande.

  18. En Sjö Rövarns Jenny Says:

    Karl Marx skrev ÄR fascinerande och minner vagt om den unge Hr. Jones´ tvättmaskinslang.
    Frågan är, sjöng Tomten (med) och isåfall; var det rent? Des Nikolaus sein Schlauch. Elvis the pelvis för rödvinspimplare med hela säcken (på töska: ”der Sack”, dvs.: ja, Ni anar det) full.

    Annars inga jämförelser, förutom ett berättigat: ”vem av herrarna vann i popularitet?” (före eller efter själva karriären), kanske. F.ö. ett kriterium som helt glömts i diskussionen ovan!

    Naturligtvis utan att vilja påstå att Redaktör Nessle skulle teckna skjortknappar eller ens intrikata byxveck samt deras respektive skuggsidor av sådana randiga skäl.

  19. Anna Norman Says:

    Det var Pilsner som flyttade till Bräsarp, med sin fru, jag har faktiskt det numret av Galago!

  20. jacob Says:

    lysande! :D

    och en tom-of-finland-karl-marx kan väl aldrig vara tråkig att teckna. ;)

  21. elvira Says:

    Fantastiskt läsvärd blogg för oss som tycker att det är dom små, små detaljerna som gör det. Vill i sammanhanget rekommendera Kalle Linds blogg http://kulturarbete.blogspot.com/

    Lind är en av dom som gör SVT:s otroligt underskattade ”Hej rymden”, det oväntade mötet mellan Arrested development och Tårtan på ett operationsbord. En serie som bara växer med varje ny oväntad flashback och varje ny opåkallad referens. SVT har lagt den på barntid, vilket varken SVT eller barnen vinner på.

  22. civing Says:

    Jenny: Vissa tycker snarare att ”Det Karl Marx skrev är fascinerande”.

    feedback66: jag gjorde samma reflektion. Vi får se hur det hela utvecklar sig i fortsättningen, om det är John Holmes och Sherlock Watson eller Tom of Finland som spökar, eller kanske bara tidens byxmode som utgör en optisk villa.

  23. Ullis Says:

    Hej David!
    Antar att du inte har en aning om vem jag är. Vi jobbade ihop för nästan 20 år sedan på Kålltorps Sjukhem !
    Jag jobbar fortfarande kvar ” Banans vakt är stor ” ;-)
    som du skrev en gång om en banvaktare(tror jag att det var)
    Jag var då en 18-årig tjej från Ö-vik, nu är jag en 37-årig kvinna på väg till kärring, från Ö-vik :-))
    Jag har tittat lite då och då i din blogg, så nu var det dags att lämna ett litet spår . Lycka till med allt i fortsättningen!
    // Ullis

  24. JET Says:

    Eh… Har du kvar reklamprestandaklistermärkena vid sidan om träckpädden på din dator? Eller är det nåt annat mystiskt jag ser där?

    Det påminner om grabben jag såg på tåget igår; sexton bast med nån sorts överbulig truckerkeps på svaj och det storleksangivande guldklistermärket kvar mitt på brättet.

    Faktiskt bara marginellt värre än de där som inte tar bort det tunna fraktskyddsklistermärket på displayen på sin mobil, dvd-spelare eller annan teknisk apparat. För mig innebär det att man ännu inte har tagit på sig äganderollen över föremålet ifråga.

  25. David Says:

    Elvira: Tack för tips!

    Ullis: Jo — jag kommer ihåg dig. Om jag inte minns fel så jobbade vi ihop en hel del ute på vårdens verkliga verkstadsgolv … Herregud det är sjutton år sedan — eller mer. Och själv har jag inte gjort ett hederligt dagsverke sedan dess …

    Kåre och Anna: Glädjande att ni har så bra koll på mina gamla alster. Problemet med Sigge och Pilsner var väl att det var ganska svårt att variera konceptet. I den sista S&P-serien som jag gjorde (finns i Gasen i botten Hieronymus Bosch) exploderade deras muterade söderslang fullkomligt och sedan fanns det inte så mycket mer att göra med den … (eller också handlade det mest om min tidigare motvilja mot återkommande figurer — innan jag började med proggaren gjorde jag aldrig mer än ett par tre avsnitt om samma figur, med undantag för John Holmes, men i det fallet berodde det på att jag smittades av Jocke Lindengrens järnflit …)

  26. David Says:

    JET (glömde jag): Jag kan glädja dig med att jag inte bara har kvar prestandaklistermärkena, utan även plastfilmen över glaset på såväl mobil som mp3-spelare.

    Dessutom låter jag nästan alltid prislapparna sitta kvar på böcker som jag köper. Förr eller senare blir man glad över att kunna konstatera att man ca köpte Philip K Dicks Flow My Tears, the Policeman Said på Fantask i Köpenhamn 1975 för 10. 50 — eller samme författares The Unteleported Man på LundeQ i Uppsala 1976 för 10.60.

  27. Lennart Svensson Says:

    Själva tecknandet tar tid som du säger; dock torde efterarbetet gå snabbt, snabbare än vid skönlitterära texter. Kolla stavfel, rensa bort felsyftningar, se så att personer har samma namn storyn igenom osv, sånt tycker jag tar tid att kolla i de romaner jag envisas med att skriva. Fyra-fem genomläsningar krävs, minst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: