Dalarnas landskapsvapen

251px-dalarna_vapensvg.png

För 362 miljoner år sedan var det inte roligt att vara mas och kulla — eller ens någon av de dinosaurier som väntade på att människor i toppiga huvudbonader skulle ta landskapet i besiktning.

En ganska rejäl stenbumling hade nämligen sugits ur sin bana i Oortmolnet bortom Pluto och tumlade handlöst mot Jorden, där den ramlade ner med ett brak så genljudande att Tunguskaexplosionen framstår som en halvkvävd nysning.

Nedslagshålet bildade Europas största meteorkrater, som vi i vardagslag brukar kalla för Siljansringen:

siljansringen.jpg

En sådan här krater kallas tydligen för ett ”Astroblem”, vilket jag tycker låter lite blekt — som något man kan behandla med Clearasil. Om jag minns rätt är Siljansringen inte bara Europas största krater utan placerar sig även på en hedrande sjundeplats globalt. (Med tanke på det ovanstående kan man ju tycka att landskapsmineralet borde vara Kryptonit, men nu är det tyvärr porfyr istället.)

dalarna.gif

Men som titeln på inlägget antyder var det landskapsvapnet det skulle handla om. Jag kan bara inte låta bli att använda ordet ”Oortmolnet” så snart jag får tillfälle. Dessutom känns det inte som om Dalarnas vapen kommer att sporra mig till några stordåd. Vapnet består just av vapen, närmare bestämt korslagda pilar som låter antyda att de oväldiga och väldiga männen från Dalom kommer att tåga mot Stockholm med hötjugor i händerna (som statister i någon Frankensteinfilm) så fort de är det minsta missnöjda med något. Tre gånger marscherade de bara under Gustav Vasas regeringstid. (Kronan över pilarna är väl gissningsvis en finkänslig liten påminnelse om vilka det var som satte G. Eriksson på tronen till att börja med.)

En del av dalkarlarnas klagomål verkar i retrospekt vara av mindre världsomvälvande art. När dalkalarna marscherade mot Gustav Vasa andra gången 1527 – 28 hade de fem punkter på sitt program. Särskilt nummer fyra och fem tycker jag vittnar om en viss stingslighet:

4) att de många främmande sätt med uthackade och brokiga kläder, som då nyss i konungens hof uppkomne voro, skulle afläggas, och

5) att alla de som åto kött fredagen eller lördagen skulle brännas eller eljest aflifvas.

Att riskera liv och lem för fashion statements och dietfrågor verkar onekligen en smula överilat (därmed inte sagt att inte dalkarlarna hade åtskilliga legitima skäl att vara sura på den alltmer tandlösa gottegrisen på tronen). Gustav Vasa gick för övrigt inte med på något av dessa krav. Angående den fjärde punkten sade han istället, med karakteristiskt målande och märgfull formuleringskonst:

»att han icke ville blifva mästrad
af dem, på hvad sätt han klädde sitt hoffolk, sina
drabanter och andra. Han måste rätta sig efter andra
potentater, kejsare, konungar och furstar, efter som
vi svenskar icke vore mer getter eller svin än de.»

Allt enligt Carl Georg Starbäck. Dalarnas eget mode kan förövrigt förefalla en utomstående betraktare både brokot, krokot och tokot (som Lasse Lucidor kanske skulle ha uttryckt sig).

lustiga-kullor.jpg

Jag vet inte om det är den rika tillgången på mandom, mod och mulna masar som har gjort att Dalarna fått det maskulina namnet ”Dalecarlia” på latin (och därigenom också på engelska). Det är kanske inte helt uteslutet.

Annonser

23 svar to “Dalarnas landskapsvapen”

  1. ban~ken Says:

    ”människor i toppiga huvudbonader skulle ta landskapet i besiktning.”

    Uppsyningsmän? Lantmätare?

  2. David Says:

    Ban-Ken: Besittning, för Guds skull — besittning! Fast det här ger ju, som ditt inlägg visar, upphov till nya spännande läsarter …

  3. bark Says:

    Inget broderi? Jag är besviken! Avgå, Gustav I!

  4. Carl Says:

    Bara jag som tycker Dalarnas vapen är lite väl fegt, det är ju faktiskt ett så stolt landskap som Dalarna vi talar om. De borde visa upp sig i all sin prakt! Varför inte en förbannad upprorsman på vapnet?

    (längtar innerligt tills du kommer till Dalslands fetlagda tjur, den är nog Sveriges sämsta landskapsvapen men samtidigt väldigt intressant eftersom man knappast kan hitta en bättre symbol för mediokerhet)

  5. schibbye Says:

    För formens skull kanske man bör påpeka att de korslagda tingestarna i vapnet inte är pilar, utan skäktor (eller bultar) till ett armborst. Eller möjligen dartpilar, men det verkar en aning långsökt.

  6. Martin R Says:

    Med tanke på landskapets feta astroblem borde väl landskapsväxten vara Astroturf?

    Dalpilarna pryder f.ö. många svenska mynttyper från 1700- och 1800-talen.

  7. Henrik Says:

    Det kan ju vara harpunpilar. Då givetvis för att hala in besökare till ett landskap som om vi ska vara helt ärliga är en enda stor turistfälla.

  8. Bastion Styrbiskop Says:

    Var det inte kroatiska ( eller serbiska) Ustasja som kallades ”Pilkorsare”?

    Sätt gärna in en bild på Ewert Sandin (Helkul i Dalom!) med absoluta sverigerekordet i 70-talspolisonger.

  9. Gustaf Erikson Says:

    @Bastion: de ungerska fascisterna under kriget var Pilkorsare: http://en.wikipedia.org/wiki/Arrow_Cross_Party

  10. zoot Says:

    Undrar var dom har gömt dom vilda djuren som försvarade Dalarna i forntiden? Jag anar en sammansvärjning och historieförfalskning.

  11. David Says:

    Schibbye: Urschäkta att jag inte lyckades identifiera denna ur-skäkta — ännu en gång har jag lärt mig något nytt genom att vara illa informerad. Fast det är väl oftast så man lär sig saker, slår det mig vid närmare eftertanke.

    Martin R:

    Landskapsväxt: Astroturf

    Landskapsmineral: kryptonit

    Landskapsdjur: Hunden Laika

    Landskapsäpple: Solens gyllene äpplen

    Vän-Oort: Oortmolnet

    u s w …

  12. Gustaf G Says:

    Jag läste någonstans, tror det var på Basun-tantens hemsida, att de konservativa dalkarlarna givietvis använde sig av en särskild gammalmodig pilmodell (eller om det nu var en skäkta) som de flesta andra lagt av med under senmedeltiden. Därför fick de den som symbol.

    På så vis är vapnet mycket passande för Sveriges främsta stofil-landskap, av Fredrik Linsdtröm kallat ”den kulturella frysboxen”. Dalarna koloniserades som bekant av utvandrare från Mälardalen som tyckte det blivit för mycket nymodigheter redan på 1100-talet. Man kan undra om Kapten Stofil har dalkarls-blod i ådrorna? Någon liten rumpmas borde det i varje fall finnas i släkten.

    (Själv har jag f ö anor från tre av Sveriges sturigaste landskap: Dalarna, Skåne och Småland. Undra på att man blivit som man blivit.)

    PS: Kommer du på lördag, David?

  13. Hans M Eklöf Says:

    Jag önskar inlägga petimäterprotest mot påståendet att det skulle ha funnits dinosaurer i Dalom eller annorstädes under senare delen av Devonperioden, givet att det knappt fanns ryggradsdjur på land då. Det ska dock erkännas att dalkullorna på bilden med sina stjärngossemössor påminner vagt om tvenne Parasaurlopus.

    /H. M. Eklöf, milt fossil

  14. David Says:

    G. Görfet: Sturig is right — Sturarna hade starkt stöd hos allmogen i masarnas land (och den s k daljunkern har jag för mig har misstänkts för att vara något slags undercover Sture).

    Jag bränner just nu flitens lampa i bägge ändar, men om min arbetskarma det tillåter vill jag gärna måla Gamlestaden svagt ljusgrön på lördag …

    Hans M: Du har helt rätt — i ord-å-visedom är du en riktig devon. Själv är jag bara en något udda silur — med skitful perm — när det kommer till kritan (dock ingen encellig karbonkopia).

    Vad jag — inte helt framgångsrikt — försöker säga är att jag insåg min blunder strax efter att jag hade skrivit meningen om dinosaurierna, men lät den ändå stå kvar av ren slapphet. Dessutom låter det inte så roligt att tala om Ortoceratiter istället (även om de själva hade väldigt toppiga huvudbonader).

  15. Carl Says:

    Nja Dalarnas konservatism är väl snarare av 1800-talstappning?
    Den kulturella frysboxen uppfanns väl iomed att masarnas gårdar aldrig skiftades, och därmed intågade de aldrig i den moderna eran.
    Eller skiftade de inte dalarna för att det var konservativt? Vad var hönan och vad var ägget?

  16. civing Says:

    Gustaf G: kloka ord. Även jag är en fjärdedels dalkarl och har även uppskattat den framträdande stofiliteten som kännetecknar Kopparbergs län (utom möjligen Rumpdalarna). Den som regelbundet färdas mellan Göteborg och Dalarna kan för övrigt konstatera att banden mellan Dalarna och mälardalarna består än idag; det räcker med att se vart de flesta tåg, bussar, bilar, vägar och flygmaskiner åker. Kommer man från Göteborg har man vägen i stort sett för sig själv.

  17. Ahrvid Says:

    Rymdforskarna skickar ju sonder till kometer. Man tycker nämligen att det är bäst att studera dem på Oort och stellä(r).

    –Ahrvid

  18. Lasse Says:

    ”Pilarna” i Dalarnas landskapsvapen är skäktor, alltså pilar till armborst, vilket var dalkarlarnas främsta vapen, vilket de behärskade intill fulländning. Sanning eller inte, men det påstods att somliga kunde skjuta en svala i flykten eller sikta uppåt mot skyn och få pilen att landa i toppen av en grindstolpe. Detta var EN av anledningarna till att Gustaf Vasa Eriksson ville ha dalkarlarna med sig!

    En annan anledning var att de aldrig erkänt någon kung som sitt överhuvud, trots många försök av andra före honom. Dalarna var ett bondesamhälle, där var och en var sin egen i samverkan med andra, en form av demokrati som gick långt tillbaka i tiden, före kristendomens införande med rötter i bronsålderns mer jämlika samhälle.

    Bara det faktum att man inte ville ha ensidig arvsrätt till den förstfödda sonen visar på känslan för demokrati. Samtliga barn i en familj hade därför arvsrätt, så att de skulle ha en egen jordplätt att försörja sig på. Att det sen ledde till en enorm uppsplittring av ägorna till remsor av kilometervis längd men bara tre meter (eller nåt i den stilen) breda, var en naturlig följd av denna strävan att så många som möjligt skulle ha del av det som då var rikedom, nämligen jord & skog.

    I många fall AVSTOD ett eller flera syskon, främst yngre söner, från sin arvsrätt och gifte till sig egendom när de såg att det inte blev så mycket kvar av den fäderneärvda jorden, varken till dem själva eller till sina syskon. Somliga fick ju fler döttrar än söner, döttrar som också skulle ha ett liv som vuxna.
    Något att tänka på kanske, i dagens egoistiska värld med enorma maktkoncentrationer…

    Han (Gustaf) visste att dalfolket var egensinnigt men lojalt mot de som var lojala med dem, vilket han också till en början var. Men ett rike kunde inte enligt hans mening byggas på mer eller mindre självständiga landskap, utan det krävdes en stark centralmakt, vilket var Vasas mål hela tiden. Och så blev det!

    Dalarna befolkat av utflyttade från Mälardalen? Njaäe… Redan för 9500 år sedan fanns det människor i Dalarna, vilket fyndet av ett med flintyxa bearbetat stycke björk visar, funnet vid en brunnsgrävning i byn Snöborg 2005. Då låg Mälardalen under vatten…

    Predataålders dalkarl, numera integrerad i den samma. :D

  19. Peter Says:

    Som geografilärare (då sysslar man ibland med geologi) måste jag påpeka att porfyr inte är ett mineral utan en bergart. En magmatisk sådan till och med. Porfyr består mestadels av mineralerna fältspat, kvarts och olika sorts glimmer.

    Måste passa på att berömma David för denna blogg igen. Den är ett klart lysande fyrbåk i cybermörkret.

    /Peter

  20. David Says:

    Peter:

    Tack för vänliga ord — och tillrättaläggande! Såvitt jag minns har jag tagit uppgiften om landskapsmineralet från det oefterrätterliga — eller rättare sagt ständigt efterrätterliga — Wikipedia (Om jag nu ska skylla ifrån mig en smula.)

    Fast år andra sidan börjar jag så smått undra om ens kryptonit är ett mineral …

  21. kris08 Says:

    Jodå, i november 2006 hittade man ett helt nytt mineral som överensstämde med formeln för kryptonit som visats i filmen ”Superman returns” samma år!
    Tyvärr fick det det mindre spännande namnet jadarit efter fyndplatsen i Serbien.

    Vill man ha en landskapssten med meteoritanknytning skulle jag föreslå pseudotachylit!

  22. David Nessle – årets sista bekantskap « Under Wermlandsörnen Says:

    […] Ångermanland, Södermanland, Närke, Östergötland, Jämtland, Gästrikland, Dalsland, Dalarna, Västergötland, Uppland, Lappland, Hälsingland, Västerbotten, Västmanland och […]

  23. kris08 Says:

    ””Pilarna” i Dalarnas landskapsvapen är skäktor, alltså pilar till armborst”

    Nej, inte skäktor, som har två hullingar (trekantig form), utan en speciell sorts armborstpil.

    ”När .. (danskarna) begynte wända, glömde icke Dalekaraner affferdige them medh skarpa skechtor och dalepijlar så att ther lågh i förste rycken meer än 400 hestar qwarre på markenne.”
    (Peder Swart 1561)

    Dalpilens spets är försedd med ”tånge”, som körs in i pilskaftet istället för ”holk” som träs på skaftet.

    http://www.kringla.nu/kringla/objekt?text=dalpil&sida=3&referens=LSH/objects/63223

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: