Välkommen till de krackelerande toppluvornas land — fast strikt talat ska väl ovanstående föreställa vulkaner. Oftare påminner de mera om något slags venusianska kålrötter:
Nu utmärker sig ju inte berggrunden i området för någon översvallande vulkanisk aktivitet — den består mest av sedimentära gråvackor och lerskiffrar. Däremot ska det villigt medges att leptitformationens bergarter har deformerats kraftigt i samband med den svekofenniska orogenesen. Vad det nu kan betyda — men det står så i Wikipedias artikel.
Var var jag nånstans? Jo just det — vulkanerna syftar nog snarare på landskapets mineralrikedomar. Västmanland ligger nämligen i hjärtat av Bergslagen, denna utsökt luddigt definierade region. Ofta består B av norra och Västra Västmanland, det rumpigare Dalarna och en smatt av Värmland. Men lika gärna kan folk tydligen få för sig att dra in Närke och Östergötland (!) inom Bergslagens gummibandslika gränser.
Vid närmare eftertanke kanske inte Västmanland alls ligger i hjärtat av Bergslagen utan snarare i knäskålen av Bergslagen. Det är som sagt lite svårt att avgöra.
Apropå inget särskilt — det här artar sig till en av de mest stringenta landskapsvapentexterna hittills — kom jag just på en bra turistslogan:
BLI BERGTAGEN I BERGSLAGEN
Den erbjuds kostnadsfritt till alla de turistbyråer i trakterna som fruktlöst kämpar med att kläcka en ny bra klisterdekal inför sommaren 2008.
Även Västmanland kunde behöva ett handtag med marknadsföringen — det är nämligen ett häpnadsväckande identitetslöst landskap, trots (eller på grund av) att det ligger inklämt mellan flera av landets mest profilstarka varumärken: Dalarna, Uppland, Värmland — och de inte fullt lika profilstarka Närke och Sörmland. I den del av Västmanland som gränsar mot Dalarna bor det EPA-masar, den del som vätter mot Värmland inhyser Gösta Berlings fattiga kusiner. I ren desperation försökte någon på Wikipedia just kidnappa Thor Modeen och göra honom till västmanlänning — han kommer från Kungsör som gränsar till Västmanland — men sörmländska elitstyrkor ryckte genast ut och undsatte den nödställda muntergöken.
Möjligen är regionens mest namnkunniga son Hallstahammars Elof Lars Tore Skogman, upphovsman till tusentals klämmiga bitar med titlar som Rökt gök med lök, Knäpp i skallen, Han vänder ut och in på käringen sin, Vår vänliga vardag, Låt innerlighet gå till ytterlighet … the list goes on. Inte lika fullt så känd är hans hurtfriskt hatiska produktion — melodier som Den kungliga svenska avundsjukan och Fult å’ va gla’:
Sjunger du uppå gatan som i Italien man gör
Haffas du av polisen som talar om att du stör.Du måste fatta,
får inte skratta,
det är ej bra —
Du vet väl om att ida’
så är det fult att va’ gla’.
För att inte tala om sången med den snärtiga titeln Den som inte har nåt värdefullt att säga säger det gärna i en insändarspalt:
Den som inte har nåt värdefullt att säga säger det gärna i en insändarspalt
Här slår man och fröken Tåfis och Gubben Dassberg får yttra sig
Där får dom chansen att spy och spotta
och kasta dynga på dig och mig.
Jag misstänker för övrigt starkt att Thore skrivit sin egen Wikipediaartikel. Jag har svårt att tro att någon annan kan ha formulerat meningar som:
1979 hamnade han i operettens förtrollade värld och spelade Sigismund i Vita Hästen på Säffleoperan.
… Eller att någon annan än han själv frivilligt skulle använda ordet ”musiprett”.
Andra famösa västmanlänningar är Lars Gustafsson och Köpings apotekare Carl Wilhelm Scheele, som upptäckte syret men aldrig får äran av sin upptäckt eftersom han levde och verkade i en bortglömd liten avkrok i utkanten av Europa som heter — just det — Västmanland.
november 26, 2007 kl. 3:51 e m |
Tore S har ju redan blivit snodd av värmlänningarna (se sist i wikipedia-artikeln om karln), så västmanlänningarna får väl göra likadant. Finns det inga kända namn bland alla 08:or som flyttat till Västerås de senaste åren?
november 26, 2007 kl. 4:00 e m |
Henrik: Ah — du syftar på det faktum att ”1993 utsågs Skogman till Filipstads ambassadör”. Men det unnar jag Filipstadsborna — de befinner sig faktiskt i ett hörn av Sverige som är ännu mer eftersatt än Västmanland. Dessutom ser jag gärna framför mig en diplomatisk galatillställning med en sån där uniformsklädd betjänt som ropar ut de inträdandes namn: ”Doktor Nboola Gowooto, Nigerias handelsminister!” — och sedan, plötsligt, ”Thore Skogman, Filipstads ambassadör”.
november 26, 2007 kl. 4:01 e m |
Man borde ha ”Eld i berget!” som landskapsslogan under vulkanerna.
Viss har Maria Lang landskapet som bakgrund i sina deckare?
Och Tv-serien Kråkguldet…
Tror till och med att man ibland säger ”Upplands bergslag” om Lövstabruk och Dannenora med flera platser…
Skägget Lasse Weiss på TV4 har väl ganska skön dialekt, laid back-gnällig men inte superdryg. Annars kan man inte bli större än Pugh Rogefeldt och Olof Rudbeck, men for all seasons…
Kjell Höglund har väl landat i Västerås omsider. Hur mår han förresten – han blev ju sjuk på en spelning i somras?
november 26, 2007 kl. 4:58 e m |
Har inte Västmanlands vapen snarare tre stycken masugnar? Den vulkaniska aktiviteten är som sagt rätt måttlig i landskapet, men masugnar har man eller har haft. Det torde vara äldre typer av öppna masugnar av mer primitivt slag.
Folk från Dalarna får passa sig för masugnarna.
Sedan kan påpekas att ”Kråkguldet” må enligt manus ha utspelats i Västmanland, men i alla fall skolscenerna spelades in i min gamla grundskola, Hässelby Villastads skola. Det var stort hallå när TV-teamet kom dit. Det är rätt många scener från skolan. Och inte nog med det, huvudpersonen Staffan, spelad av Staffan Hallerstam, hamnade sedan på samma gymnasium som jag.
–Ahrvid
november 26, 2007 kl. 5:44 e m |
Apropå Filipstads stora behov av ambassadörer så körde förresten den utmärkta bloggen Rostsverige ett bildreportage från Lesjöfors i Filipstads kommun i somras:
http://rostsverige.blogs.se/?tag=projekt+folkhem+-+lesjofors
Bastion: Maria Langs ”Skoga” är Nora som hon härstammade ifrån, vill jag minnas. Men Kjell Höglund kan väl ändå aldrig bli något annat än norrlänning, oavsett hur länge han bor någon annanstans (såg även att vätmanlänningarna försökte gama åt sig Tomas Tranströmer också på Wikipedia — bara för att han bor i Sigmatorgets stad. Han kan ändå aldrig blir riktigt — så att säga — sigmatiserad … )
Ahrvid: Jag övervägde om luvorna/pumporna föreställde något slags ugn eller mila, men enligt det alltid lika pålitliga Wikipedia ska det i alla fall röra sig om ”brinnande berg” — vilket i o f s inte heller behöver betyda vulkaner, utan kan vara vanliga berg som har råkat fatta eld på något sätt.
november 26, 2007 kl. 5:52 e m |
Men vad f-n, västmanlänningar. Vet ni inte att Pugh Rogefeldt, Engelbrekt Engelbrektsson och Tomas Tranströmer räknas till vår illustra skara? Smäller i min bok lite högre än den gode Tore.
november 26, 2007 kl. 6:12 e m |
Det ser även ut som porslinsugnar, även om jag misstänker att någon tillverkning av det vita guldet aldrig har ägt rum i Västmanland. Jämför med porslinsfabriken Gefles klassiska stämpel: http://snipurl.com/gefle
november 26, 2007 kl. 8:00 e m |
”Bergtagen av bergslagen” är en sedan länge använd slogan av ”humoristiska” turistbyråer Berslagen runt.
De tre brinnande bergen är naturligtvis kolmilor. Förr i tiden var de tättbevuxna bergslagsskogarna fulla av sådana. Att de blivit blåa berg med flammande eldar beror nog bara på att det inte gör sig så bra med bruna pyrande högar på vapensköldar.
När vi ändå är inne på heraldik kan jag berätta att Västerås kommun (eller numera STAD, gubevars) i ett anfall av löjeväckande storhetsvansinne plötsligt adderade en murkrona till sitt stadsvapen. Murkronor brukar oftast återfinnas på stadsvapen hos de städer som har haft en stadsmur, vilket dock föga bekymrade den påhittige kommunaltjänstemannen. Den enda historiska bevis för något som ens liknar en stadsmur är ett påbud från någon kung (har glömt vilken) som krävde att Västerås skulle laga den murkna gärdsgård som omgav staden, då den var en sorglig syn.
november 26, 2007 kl. 8:02 e m |
Ah, jag tror jag har det: elden i berget kan ju vara ett sätt att försöka representera s k tillmakning, som var det vanliga sättet att bryta upp berg innan man hade dynamit och dylikt. Man eldade på berget, hällde kallt vatten på det, och så sprack det. (Och kullarna uppvisar tydligen diverse sprickor också.)
Men det kan ju ändå vara masugnar. Om västmanlänningar någonsin blir riktigt sura på Dalarna, är det med dessa deras Slutgiltiga Lösning på dalarnaproblemet skall genomföras…
–Ahrvid
november 26, 2007 kl. 8:09 e m |
Henrik: Jo — det kommer en del människor från Västmanland; det är bara det att jag tar varje chans jag får att skriva om Thore Skogman — det är ungefär som med Oortmolnet.
Ban-Ken: En konsensus verkar vara på väg att växa fram om att det är en ugn eller mila av något slag — men stiliseringen gör den isåfall svårare att känna igen än t o m Härjedalens uppifrån sedda hammare …
Upprörd västeråsare: Hoppsan — jag borde kanske ha anat att sloganen låg nära till hands. Även om det kanske generellt sett inte anses så eftersträvansvärt att bli bergtagen.
Milor? Det låter vettigt — men innebär detta att Wikipedia har fel. Marken skälver under mina fötter …
Kan inte Västerås skaffa sig en gärdsgårdskrona? Jag föreställer mig något inte helt olikt en stiliserad kristi törnekrona …
november 26, 2007 kl. 8:10 e m |
Ahrvid: Ja! De rör sig om ett dagbrott (låter som en Jan Mårtenson-deckare som jag gärna slipper läsa) — det kunde också vara en förklaring …
november 26, 2007 kl. 8:46 e m |
Jag tror också det ska tolkas som ett dagbrott, i wikipediartikeln (som man kanske tyvärr inte alltid kan lita till 100% på, vilket jag som aktiv wikipedian har erfarenhet av) står det fullständigt:
”Västmanland symboliserades i processionen vid Gustav Vasas begravning 1560 av ett brinnande berg, som hänvisade på Sala silvergruva.”
Observera ”Sala silvergruva”, vilket gör att det torde röra sig om gruvbrytning av något slag. Annars var min intuitiva tolkning av de krackelerade toppluvorna tre vårdkasar på rad.. Västmanland, connecting people, eller något sådant.
november 26, 2007 kl. 9:03 e m |
Embla: Historiskt sett är Sala inte en stad som har en gruva utan en gruva som har en stad. Numera är den en stad som inte ens har en gruva — men däremot en massa illa avspärrade ingångar till månghundraåriga gruvgångar som omdömeslösa tonåringar kan slå sig halvt eller helt fördärvade i — vilket jag höll på att göra själv ca 1979.
Gruvan är också norra Europas största fladdermustillhåll. Om man inte har något bättre för sig kan man gå ner i Stens botten (en stor sänka som är en lämning av femtonhundratalets värsta gruvolycka) och vänta på att fladdermössen ska vakna. Det gjorde jag och min bror en gång. Vi fick permafrost i skinkorna, men några fladdermöss såg vi inte till. Ja — där har du några exempel på fritidsnöjen som Sala erbjuder.
Fast det var ju inte det jag skulle säga utan snarare: När Gustav Vasa begravdes var Sala Silvergruva väldigt viktig för rikets finanser, och det är tämligen sannolikt att de tre pyrande spättekakorna på något sätt har med gruvhantering att göra. Vilket jag har en känsla av att jag redan har sagt — jag tror det börjar bli läggdags.
november 26, 2007 kl. 9:10 e m |
Ja, förlåt om jag upprepar det redan sagda, men jag ville lägga fram det lite mer definitivt för att skingra oklarheten som jag lite tyckte rådde i frågan, framföra att jag instämde i gruvtolkningen, och så ville jag också delge min egen förstahandshypotes. Ordningen återställd. :}
november 26, 2007 kl. 11:41 e m |
1) Hur kan en stad som framfött Ferlin anses lida brist på ambassadör?
2) Hur definieras egentligen detta diffusa ”norra Europa”? Tycker man ser det varstans. Skarpnäck hade på 80-talet ”norra Europas” högsta barntäthet. I Lummelunda finns ”norra Europas” största kvarnhjul (vilket jag blev fotograferad bredvid i de tidiga tonåren – min då största turistupplevelse sedan besöket i Gunde Svan-museet). ”Känns” som om man dragit en tänkt gräns precis norr om en sydtysk by som bara råkar ha ännu högre barntäthet och ett aningen större kvarnhjul.
Ja, frågorna hopar sig.
november 27, 2007 kl. 12:03 f m |
Robert Huselius:
Under ett besök i den holländska staden Gouda (känt för sin ost) blev jag upplyst om att dess torg är norra Europas största. En livfull diskussion uppstod, och många öl senare enades vi om att norra Europa i just detta fall förmodligen handlade om en dual uppdelning av vår världsdel i en nordlig och sydlig del. Gränsen går då ungefär från Le Havre, via Stuttgart och Bratislava hela vägen till Kiev. Sedan fortsätter den lite till. Annars kan man ju tänka sig fyra delar (norra, södra, västra och östra) eller fem (norra, södra, västra, östra, och centrala) eller i princip vad fan som helst (norra, nordnordöstra, nordnordvästra, etc ad nauseum). Det är knivigt.
Intressant var också att nämnda torg visade sig vara bebyggt på mitten med ett stort hus. Frågan infann sig förstås om hur mycket bebyggelse (eller växtlighet, för den delen, eller kuperad terräng) som kan accepteras på ett torg. När upphör torget att vara torg? Den diskussionen gick vilse på ett mycket tidigt stadium och hittade aldrig hem igen.
november 27, 2007 kl. 1:24 f m |
jättekända västmanlänningar: pandora, fronda, loop troop-medlemmarna, nån av årets idoldeltagare – ett ganska anständigt tvärsnitt av någorlunda samtida populärkultur (vilket kanske inte går hem i det här sällskapet). För tillfället mest kända västmanlänning borde väl vara howlin’ pelle men det är ytterst tveksamt om han överlever i det kollektiva minnet lika länge som länge som scheele, rudbeck eller erling persson (som gjorde världen den tveksamma tjänsten att grunda H&M i v-ås 1947 – det skedde i v-ås själv var han dock från borlänge).
Om man våga sej ännu längre bort bloggens tema än samtida populärkultur och ge sej på idrott kan man nämna tommy salo som trots en blygsam nhl-karriär aldrig kommer försvinna ur idrottshistorien tack vare insatserna i os 94. säkerligen finns någon skridskokung från surahammar eller ett handbollslag från skinnskatteberg som är en grundpelare i respektive idrottshistoria också.
november 27, 2007 kl. 2:25 f m |
Västmanlands stora mysterie är väl hur stora delen av västra Västmanland hamnade i Örebro län? Eller hur den här delen kom att ligga i Västmanland=
Befinner mig just nu i Grythyttan, på grund av mina studier (på restauranghögskolan). Jag undrar hur någon överhuvudtaget tänkte när de bestämde att Västerås skulle vara residenstad här, för kommunikationerna går verkligen inte åt det hållet (om man inte ska till huvudstaden dvs). Det känns som om Örebro varit hyttfolket och Hälleforsarnas centrum i all evighet, och det tar mycket längre tid att färdas dit. Någon får svara mig.
november 27, 2007 kl. 3:12 f m |
Det där med kommunikationers duglighet verkar inte ha så mycket med residensstad att göra. När jag var ung och bodde i Sala var det mycket lättare att ta sig till och från Uppsala än Västerås. Om man ville gå på bio i Västerås var man tvungen att se en eftermiddagsföreställning om man ville hinna med sista bussen.
november 27, 2007 kl. 8:05 f m |
Det där torget i Gouda, kan det verkligen vara större än Röda Torget i Moskva? (Det är ju annars tillräckligt stort för att rymma en ansenlig del av rysk militärmakt förbiparaderande.) Moskva skulle jag säga hör rätt norrut till. Men ”Norra Europa” är något man drar till med när man kanske inte har så mycket på fötterna och man drar gränsen litet som man vill.
Det påminner mig om den slogan som Piteå-Tidningen brukade ha. (Vet ej om man fortfarande kör på den.) ”Dominerande i södra Norrbotten”. Det är sublimt! Slogan-makaren ville säga något skrytsamt, men når mindre än halvvägs. Man är inte störst – antar jag – så man får dra till med ”dominerande”. Man är inte ens dominerande i hela sitt landskap, utan får begränsa sig till blott den södra delen.
–Ahrvid
november 27, 2007 kl. 9:00 f m |
Om ett torg är stort eller bara mediokert borde avgöras av huruvida det går att landa ett propellerplan på det eller inte. Det borde bli svårt om det står ett hus mitt i vägen eller om det böljar sig likt Brösarps backar. Torg bör, enligt mig, vara befriade från permanent uppstickande byggnader eller träd och vara platta och stensatta. De bör heller inte vara bostad åt stillastående bilar större delen av dygnet, vilket tyvärr är fallet med många ”torg” i nordeuropeiska städer.
november 27, 2007 kl. 9:30 f m |
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_city_squares_by_size
Ploshcha Svobody i Samara, Ryssland med sina 11.6 hektar tycks vara störst in norra Europa.
november 27, 2007 kl. 1:08 e m |
Ahrvid:
Det fanns nog anledning att ifrågasätta i stort sett allt i den där utsagan om Goudas torg. Av någon anledning ägnade vi oss mest åt olika definitionsfrågor snarare än de nordeuropeiska torgens faktiska storlek. Förmodligen tyckte vi att det var mer underhållande (och som sagt fördes diskussionerna under ett ymnigt ölintag som kan ha hämmat den intellektuella spänsten). Men när du nämner det så bör ju rimligen Röda Torget fullständigt sopa banan med torget i Gouda.
november 27, 2007 kl. 1:47 e m |
Carl: Enligt Alf Henrikson gjordes länsindelningarna på flit för att få till så många socialdemokratiska majoriteter som möjligt — de skulle alltså avspegla demografisk fördelning och folks benägenhet att rösta på Erlanders kompisar. Jag minns inte mera exakt för det var tjugo år sedan jag läste det här, men något märkligt är det ju med länsgränserna som vi har kunnat konstatera gång på gång här på bloggen.
Sedan får jag väl ge bloggens alerta besökare rätt i att det nästan alltid är något lätt suspekt med svävande omdömen som ”Norra Europas största friluftstoalett” — lite som det Ahrvid var inne på med “Dominerande i södra Norrbotten”, eller sloganen ”I hjärtat av södra Medelpad” som jag skrev om i ett kommentarsvar för ett tag sedan:
https://davidnessle.wordpress.com/2007/07/17/offensiva-aseda/
”Norra Europas största fladdermuslokal” kan alltså mycket väl vara någon tjeckisk garderob.
Jag har en smygande känsla av att det är massor som jag har missat att kommentera, men nu måste jag verkligen jobba, så det får anstå en stund …
november 27, 2007 kl. 4:13 e m |
Här pratar ni Västmanland utan att någon nämner Lasse O’Månsson, född i Sala. Å andra sidan är jag nu så förvirrad av allt snack om gränsdragningarna där i krokarna att såvitt jag vet kan Sala mycket väl ligga i Närke eller Dalarna. Dock inte i hjärtat av södra Medelpad, väl?
november 27, 2007 kl. 5:43 e m |
Lasse O ja, där var det riktigt celebert! Fast han spred ju ut att han var född på Irland…
Gunilla Åkesson, Dingtuna! (Är jag i rätt landskap?)
november 27, 2007 kl. 9:04 e m |
Sala, you say. Därifrån kommer något slags orkester. Salaligan eller vad de heter.
november 28, 2007 kl. 12:28 f m |
Västmanlands ”vapen” är 3 vårdkasar.
november 28, 2007 kl. 12:42 f m |
Vera Basun — hon med de damastvävda vapnen — verkar vara den enda som kan bringa ordning i den allt frodigare floran av spekulationer kring Västmanlands landskapsvapen. Det visar sig att alla har rätt. Well — sort of, i alla fall … Så här skriver Vera om Västmanlands svårtydda koner:
Anders E: Jodå, Sala ligger i Västmanland, om än ganska nära Upplandsgränsen. Och Lasse O’ hade definitivt prytt sin plats i uppräkningen — jag tänkte tillochmed på honom men var osäker angående huruvida han var född i Sala, eller bara hade passerat igenom Sala Allehandas stab under någon period.
Säger: Den ursprungliga salaligan — trettiotalets mest kallhamrade svenska brottsyndikat — är naturligtvis väldigt fascinerande för lokala tonåringar. Men fortfarande på sjuttiotalet var det väldigt tabubelagt att dryfta ämnet. En tung och toxisk tystnad sänkte sig genast över kaffebersån …
november 28, 2007 kl. 12:56 f m |
Du menar Den magiska cirkeln, som Sigge själv sa. ”Salaligan” var ett öknamn som medierna hittade på. Är det förresten vanligt i Sala att folk tar sig efternamn som är anagram på vanliga engelska ord, som ”manhunter”?
november 28, 2007 kl. 12:58 f m |
Säger: Jag kan ju bara tala för mig själv som har tagit namnet David Nessle för att det är ett anagram på Elvis D Sedan — det ultimata raggarnamnet. Förutom den retsamma mellannamnsinitilalen då.
november 28, 2007 kl. 8:55 f m |
Tror att Thomas von Brömssen gör en roll i filmen om Salaligan, dock ej ledaren. Färgfilm från ca 1970.
Sala: Ivan Agueli.
november 28, 2007 kl. 9:01 f m |
Min farmor – som gick i läroverket i Sala då det begav sig – pratade, ja inte vitt och brett, men helt opåkallat om Thurnemans kalla ögon. Kanske inte tabuts makt gjorde sig gällande för dem som flyttat därifrån.
november 28, 2007 kl. 9:38 f m |
Vi ska väl heller inte glömma Moskémannen (vad han nu heter) som väl också är världsberömd i hela Västmanland?
november 28, 2007 kl. 10:07 f m |
Bastion: Filmen heter Den magiska cirkeln, ”en Pelle Berglund film,” med manus av regissören och Stefan Jarl. Ledaren spelas av Olof Willgren som inte verkar ha så många fler filmroller på meritlistan men spelar en av poliserna i Lasermannen så det kanske är något med kända svenska brottsfall som attraherar honom. von Brömssen är med som sagt och ledarens far spelas av Gösta Bredefeldt som i andra sammanhang gjort succé som ”the chairman of the Mer board.” Andra lite udda namn ur rollistan är författaren Torbjör Säfwe, fotografen m.m. Lütfi Özkök och schlagerfestivalfinalisten Kenta Gustafsson.
november 28, 2007 kl. 11:51 f m |
Det där torget i Samara stavas Plosjtja Svobodij,
hälsar SKTF, Svenskkyrilliska transkriptionsfrämjandet.
Lars Gustafsson behöver emellertid Västerås ”stad” inte gama åt sig – han äää västmanlänning. Och skrev förra året (ja, den sändes då) en rätt underhållande radiopjäs på västmanländska kallad ”Claeson, Hallstahammar”, exekverad av de förhållandevis kända skådespelarna Per Mattson och Hans Klinga. (Tyvärr håller inte Radioteaterns hemsida vad den lovar, så nåt ljudprov blir det inte.)
november 28, 2007 kl. 8:21 e m |
Ban ken:
Hatten av för Pelle Berglund, mas från gränsande Hedemora, nästgårds nästan. Dock vill jag minnas att filmen spretade åt alla håll, lite socialrealism hit eller dit… sen var ju ämnet makabert för mig som är äckelmagad.
Men Pelle B hade nog en viss del till att man såg regelbundet på svenska kriminaldramer med behållning när det begav sig, på TV. Man hade i och för sig inte så mkt att välja på då. Dubbelstötarna!
februari 22, 2008 kl. 4:04 e m |
Kan ju nämna att storheter som Ferdinand Boberg (som bland annat ritat NK-Huset i Stockholm och Mosebacke pumpstation i samma stad (på tal om Mosebacke så sägs det att Sveriges första ånglokspanna (som förövrigt tjänstrgjorde mellan Kärrgruvan i Norberg och Engelsberg) spenderade sina sista dagar som oljepanna ner i källaren på Mosebacke) ) kommer från Norberg, Västmanland. Nästlade parenteser är det nya svarta!
Trevlig blogg förresten!
februari 27, 2008 kl. 4:10 f m |
Henrik Schyffert lanserade i sitt tv-program om humor för några år sedan, teorin om att ju djävligare livsförhållanden – desto roligare invånare. Denna tes stöds av att engelsmän, som lever på en vind- och regnbiten ö utan hygglig tandvård, generellt sett är stora humorister.
Alla salabor jag känner till, med undantag av Salaligan som jag ej kan bekräfta, har varit eller är stora humorister. Därmed borde man kunna sakligt resonera sig fram till att livsförhållandena är djävliga i Sala. Kan någon bekräfta detta?
februari 27, 2008 kl. 11:38 f m |
Livsförhållandena i Sala torde snarast vara gruv-liga…
Fredrik
(humorist från annan plats)
februari 27, 2008 kl. 5:23 e m |
Schyffert-teorin skulle innebära att den mongoliska humorn skulle v ara i världsklass, nånting som återstår att bevisa.
Själv tror jag att britter blev roligare sen dom förlorade sin makt , vilket ger nån sorts hopp inför det framtida USA.
april 16, 2008 kl. 12:25 e m |
Jag har en lite annorlunda fråga: jag skulle gärna vilja få tag på tavlan ”Västmanlands landskapsvapen”. Är det någon som kan tipsa mig hur jag ska gå til väga? Mvh
april 16, 2008 kl. 8:25 e m |
Maria: Det sitter en på en stuga i Trättsbo utanför Norberg i norra Västmanland. Det ät typ bara gå dit och ta.
Glöm inte att ta en fika på Elsas efter bara. Det är både dyrt och ganska jolmigt kaffe. Men lätt värt mödan. En omväg tillochmed. Borde inte det kvalificera till två stjärnor i Guiden?
Ang. Sala så är det en fin stad. När man går på Stats i Sala får man se alla olika dansstilar som finns och det till samma låt. Glöm inte att tanka för man vill inte bli stående i Sala.
april 17, 2008 kl. 10:48 f m |
Maria: Jag gissar att det är en sån där metallskylt som förekommer i inlägget ovan som du är ute efter — och om Potmos föredömligt detaljerade tips inte skulle fungera så kan du alltid gå in på Tradera.se och söka på ”Västmanlands landskapsvapen” eller eventuellt ”landskapssköld” — det brukar finnas några såna här skyltar till försäljning — av varierande snygghetsgrad och ålder.
april 21, 2008 kl. 11:33 f m |
Hej David och tack för tipset! Nu har jag fått tag på tavlan på Tradera! Jag tyckte att ditt förslag verkade lite enklare än Potmos och började med det – men tack Potmos också! Det var nära att jag begav mig till Trättsbo!
april 6, 2010 kl. 5:42 e m |
Om man tittar på Olaus Magnus ”Carta Marina” från 1539 kan man hitta en vapensköld i Upplandstrakten som påminner starkt om Västmanlands landskapsvapen. Här pratar vi absolut inte om några vårdkasar utan snarare tre pysande berg som om elden skulle vara inuti bergen. Detta nästintill säkerställer teorin om att elden syftar på ”tillmakning” som var den teknik som användes till att bryta loss godsakerna i Bergslagens gruvor. Det faktum att bergen är tre syftar på de tre gruvorna Sala Silvergruva, Falu Koppargruva och Norberg Järngruva (icke att förglömma). Det var i och med den sistnämnda som Engelbrekt, som var från just Norberg, tog upp utdrivningen av de olustiga danskarna och drog genom södra Sverige på sin borgbrännarturné.
april 6, 2010 kl. 11:38 e m |
hmm… Det behöver inte vara pysande berg utan det kan lika gärna vara tre kornstrån eller liknande. Jag håller dock fast vid min tes att det inte rör sig om några vårdkasar utan de tre bergslagska gruvorna som symboliseras.
januari 2, 2011 kl. 12:19 f m |
[…] Gästrikland, Dalsland, Dalarna, Västergötland, Uppland, Lappland, Hälsingland, Västerbotten, Västmanland och […]
september 3, 2011 kl. 8:31 e m |
Vad jag lärde mig i skolan (den numera försvunna Jakobsbergsskolan i Västerås) var att landskapsvapnets berg med eld på toppen syftade på den gamla gruvdriften som kallas tillmakning. Brytningen och hanteringen av järnmalm (som lärdes ut av immigranter från Belgien, valloner) var av oerhörd ekonomisk betydelse för hela området.
mars 6, 2019 kl. 5:41 e m |
Landet Sverige grundades i Kolbäck 1251, efter att Birger Magnusson genomfört en massaker på diverse lokal småkungar vid Herrevad, vid Kolbäcksån, bredvid det kända gästgiveriet i Kolbäck.
En tragisk blodig händelse i ett maktspel, som ledde till att landet Svea Rike bildades, så Västmanland har varit oerhört viktigt för landet Sverige (som danskarna kallar landet). Gustav 1 Vasa, höll två riksdagar i Västmanland, Arboga och Västerås, där landet Sverige fick sina nuvarande grundpelare. Den första Svenska bibelöversättningen (efter Martin Luthers reformation av kyrkan, genomfördes av Biskopen i Västerås!
Gruvdrift genom tillmakning, med bla. kol från Kolning ger eld på berg. Det var i Västmanland penningekonomin uppstod, de drev sina gårdar, men fick pengar när de sålde järnet, när de delägande bönderna drev med Järnframställning i Lapphyttan i Norberg (redan på 1100-talet,) som andelsbolag,
(i Norra Sverige levde man med självförsörjning och penninglös ekonomi långt in på 1900talet)
Dessa aktiebrev/sigill har i många fall förkommit, men dessa gav upphov till begreppet som blev Aktiebolag.
I Västerås hittades världens äldsta aktiebrev från 1218. Biskopen hade en andel i Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. Världens äldsta ännu existerande aktiebolag, visserligen höll de till med brytningen i norra kolonin, Dalarna, men finansiering kom bl.a. från Västmanland.
Utan västmanländska uppfinningar skulle inte mycket fungera i världen, Trefas generatorn och överföring av elkraft som kom genom Edströms Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolag, har revolultionerat HELA världen, ingen ström, inget internet!
Ta sedan alla Världskända industriprodukter/varumärken som kommer från de olika orterna och städerna längs med Kolbäcksån.
Fagersta Stainless SECO Tools, Wirsbo Pex, Surahammars Stål,och Plåt, Järnvägshjul från Sura, Skruvar och fästelement från Bulten i Hallstahammar, Kanthal-tråden och alla fiffiga uppvärmningar och Ugnar från Kanthal i Hallstahammar, och Diskbänkar mm från Gustafsberg i Mölntorp, så vi har mycket att vara stolta över, som kommer från Västmanland. Sveriges första bil byggdes i Surahammar, Mitt i Västmanland på 1880-talet!
Och som Maria Lang skrev en gång… Mördaren väntar på värdshuset… i Kolbäck….